skönlitterärt

Aprillyrik dag 29 – Samla en eld

Samla en eld
och värm upp vatten
– lys upp natten.

Blås ut luften
och bryt upp jorden
– bryt upp orden.

Sprid ut snön
och släpp ut håret
– nytt är året.

Sjung mot månen
och spring ur spåren
– här är våren!

Med gårdagens dikt, den näst sista dikten denna National Poetry Month, avslutar jag (kanske?) årets aprillyrik här. I år har NaPoWriMo gått riktigt, riktigt dåligt, hah! Utan tvekan det sämsta året sedan jag började delta år 2014. Jag har inte mått så bra och har saknat inspiration och motivation på grund av omständigheterna i det prosaiska vardagslivet, men så är det ibland. Det kommer en ny april nästa år, och turligt nog är lyriken inte bunden till endast en månad i året. Dessutom fanns det ingenstans i instruktionerna att det behövde bli BRA dikter i april, bara ATT det skulle bli dikter. Och dikter har det blivit, om än med nöd och näppe. Nu ser jag mycket fram emot att få kasta iväg april och möta maj med öppna armar och förhoppningsvis varma dagar, ljusa kvällar och lugna nätter. Glad valborg!

dagbok

Aprillyrik dag 29 – Isvatten

Halvmånens tvilling
syns i isvakens vatten.
I morgon: valborg.

Varje NaPoWriMo brukar innehålla en dag när dagens dikt blir en haiku som skrivs efter midnatt, eftersom det helt enkelt är för mycket som händer dagtid för att jag ska hitta tid och ro för poesi. I går var den dagen.

Vår vän och värd, iklädd gummistövlar, hjälm och t-shirt, arbetade med motorsåg, ishacka, sticksåg, spade och risk för total nedblötning för att ordna en vak. Jag skulle absolut inte bada, sade jag. Det visade sig sedan att månskensvinterbad i sen april är svindlande underbart.

skönlitterärt

Aprillyrik dag 24 – Nordic noir-mjöd

  1. Koka upp 2 liter vatten tills det stormar lika häftigt som ovädret utanför fönstret en dyster novemberkväll, som gjord för mord och missdåd.
  2. Häll vattnet över 500 gram farinsocker, lika sötsliskigt som den alltför lättklädda och definitivt alltför unga kvinnan som möter din blick tvärs över baren. Du vet att du inte borde följa henne hem, och du vet att du kommer följa henne hem.
  3. Pressa 2 citroner lika hårt som du pressar en mordmisstänkt. Känn doften av det sura som tränger fram likt svettdropparna på den häktades överläpp.
  4. Tillsätt ytterligare 2 liter vatten (det här behöver inte vara hårdkokt – du kan slappna av för en gångs skull) och citronsaften. Begrunda den mörkbruna vätskan i bunken. Den ser ut som träskvattnet som du en gång drog upp ett sönderskuret lik ur.
  5. Lös upp 1/5 tsk färsk jäst (ungefär lika stor som en pistolkula av mindre kaliber) i en liten mängd vätska, och tillsätt den i den ljumma blandningen. Det är så livet blir efter så många år på mordroteln – ljummet. Du bryr dig varken om kyla eller hetta längre. Allt är dig likgiltigt.
  6. Låt blandningen jäsa i rumstemperatur under duk cirka ett dygn. Bakduken påminner om duken över döda människors ansikte. Som om det fanns något att skydda då längre. Vi är alla lika inför döden. Lika obetydliga.
  7. Tappa mjödet på flaskor. Tomma whiskyflaskor går bra, bourbon likaså. Du vet att det alltid finns sådana gömda i kontoret – det är bara att tömma dem. Tillsätt några russin i varje flaska.
  8. Låt flaskorna stå 3 dagar i rumstemperatur. När russinen stiger till ytan, som lik när isen släpper, är mjödet klart. Förvara lika kyligt som i ett bårhus, och drick inom en vecka.

Observera att trycket i flaskan ökar under jäsningen. Använd inte alltför tät kork för att undvika olyckor. Folk har dött för mindre.

Dagens prompt var att skriva en dikt i vilken man använder liknelser likt de som används i en hårdkokt deckare. Jag skrev om receptet enligt vilket jag lagade mjöd i dag. Valborg är på kommande!

dagbok · skönlitterärt

Valborg 1953

Jag hittar ett foto på mommo och moffa. Valborg 1953. Mommo hälsade på moffa, som då studerade i Helsingfors. De är på Vasa nation, hon är klädd i ljus blus med tunna ärmar och krage, och sitter i famnen på moffa. Moffa har studentmössa, kostym och den ljusa slipsen på sned. I bakgrunden skymtar fler studentmössor och bord med skumpaglas.

(Jag dricker kaffe med mommo och en av hennes väninnor, som också nyss blivit änka. Väninnan berättar om hur hon hade en kavaljer i Helsingfors, hon med, som hon skulle fara och träffa en valborg. Han ville inte att hon skulle ha på sig sin studentmössa, eftersom han själv inte var student. Väninnan gjorde det enda rätta, dumpade kavaljeren, tog med sig sin studentmössa, och drog till Helsingfors ändå. Där träffade hon mannen som sedan blev hennes make.)

”Jag längtar efter att få fara på fest!” skriver jag åt min kavaljer. Drömmer plötsligt och vilt och hett om glas huller om buller på borden, finkläder med tunna ärmar och korta fållar, strumpbyxor, en famn att sitta i, tjockt med folk i alla hörn, rött läppstift och omsorgsfullt (eller, för all del, i all hast och slarvigt!) ditritad eyeliner, tallrikar ifrånställda på skåp där de hittas först dagen efter, klackar mot asfalt, kyssar i hallen, högljudda skratt och flirt och dans, kärlek i luften, hångel, svett!

Som i en opublicerad dikt från i våras, den allra sista i National Poetry Writing Month 2020, att skriva om något som återkommer:

Åter

Det kommer komma
nya vårar
teater, museer
barer, kaféer
picknickar i parken
hemmafester
fullt av gäster
lösgodis
champagne!

dagbok

ABC i finheter

När vissa morgnar är sådana att jag undrar varför jag över huvud taget stiga upp och göra något av dagen, då är det bra att skrolla igenom telefonens galleri och påminnas om det goda i livet. Här kommer fina saker från de senaste två veckorna – i bokstavsordning!

IMG-20200503-WA0005
BANANPLÄTTAR. Nästintill perfekta.

IMG-20200508-WA0002
FRÖN. Mamma skrev: ”Jag köpte, så du får så!” Det ska förhoppningsvis bli fler bellisar utanför min lillstugo.

IMG-20200509-WA0031
GAMLA FINA SAKER. Från fammos. De rosamönstrade tekopparna är sköra och kantstötta och hjärtskärande söta.

IMG-20200501-WA0005
HEMMAGJORD PIZZA. Och teveserier.

20200429_160904
LÄSRO. När biblioteken är stängda får man återgå till favoriter i bokhyllan.

IMG-20200508-WA0001
MOMMO. Som här rensar årets första små abborrar, fångade i kass utkas(s)tad från bryggan. Så snart vi får båten i sjön blir det nät och förhoppningsvis större firrar.

IMG-20200510-WA0015
MORSDAGSKAFFE. Dukat för tre närvarande och två på distans.

IMG-20200509-WA0004
NISSE.

IMG-20200510-WA0000
NISSE.

IMG-20200503-WA0010
NISSE. Följer rekommendationer och träffas utomhus.

IMG-20200507-WA0002
NISSE. Följer rekommendationer och stannar hemma.

ezgif.com-video-to-gif
BONUS: NISSE SOM LITEN.

IMG-20200509-WA0021
POJKVÄN. Här mycket glad över att få dra igång motorsågen på villan sin.

IMG-20200504-WA0006
PYSSEL. Morsdagskort och födelsedagskort. Jag levde farligt och hade både kaffe och färgvatten i muminmuggar. Gäller att komma ihåg vad som är vad.

IMG-20200509-WA0023
SOL I ANSIKTET. Och pre-morsdagskaffe ute på kusinernas veranda. Mommo och moffa satt vid eget bord. Sådan är coronatiden.

20200430_135047
VAPPEN. Videoträff med vänner. Middag med familjen. Bastu. Skumpa. Mjöd. Struvor. Morgonkaffe på verandan.

20200506_135238
VILLAN. Mommo vädrar diverse.

dagbok

I really like this look even though I’m really uncomfortable at the same time so please be nice to me

Det är kall första maj, och jag skickar ett foto till några vänner:

IMG-20190501-WA0008

Jag: Är det vappen? Är det Pride? Vem vet? Vem bryr sig?
Jag: Ska nu dra ut på stan och känna mig ungefär lika delar cool och obekväm.
Vän: Haha, det är just så det är!!
Jag: Det är väl också ett slags statement, hah: ”I’m here, I’m queer – and I really like this look even though I’m really uncomfortable at the same time so please be nice to me”.

Det regnar dessutom, så jag svänger i dörren för att ta med mitt regnbågsfärgade paraply. Vädret till trots är det mycket folk på stan, jag kryssar mellan marknadsstånd, sockervadd, lakritsremmar, hundar.

Inne i köpcentret råkar jag på en vän. Hen har också studentmössa, och har ritat små svarta figurer över pannan och invid ögonen. Ett hjärta, några prickar i konstnärligt utförande. Det första hen gör är ger mig komplimanger för glittret, för nässmycket.

När vi skiljs åt känner jag mig mycket mera cool än obekväm.