Outsiders

För att över huvud taget sticka näsan utanför dörren denna söndag gjorde jag ett avtal med mig själv – om jag promenerade till biblioteket så fick jag låna alla filmer jag bara ville.

Jag tittar igenom alla hyllor med filmer som finns, plockar ut en film här och där som verkar intressant. Behåller någon, ställer tillbaka en annan. Drar ut en film som jag inte längre kommer ihåg namnet på för att läsa baksidestexten. Den handlar om ett gäng pojkar.

Så sprakar det till i min hjärna, det är som att få en elektrisk stöt från insidan. Biblioteket runtom mig försvinner och jag drunknar i suddiga minnesbilder. Jag minns en bok som handlade om ett gäng pojkar, om unga män. Jag minns hårpomada och läderjackor. Jag minns att de hade knivar och att en av dem hette Johnny. Jag minns att det var blod, och våld, och att någon av dem – i något sammanhang – hoppade ut genom ett fönster, och jag inser att jag måste läsa om boken.

Instinktivt vet jag att jag inte har skrivit upp boken i min läsdagbok, vilket betyder att det är minst åtta år sedan jag läste den. Det är åtta år sedan jag läste om ett gäng pojkar där en hette Johnny men jag måste läsa om boken, för jag minns känslan av spänningen och av något förbjudet och hur jag inte förstod den språkliga 60-talsjargongen till fullo, men hur jag insåg att den var en ingång till en värld som inte var min, en värld där pojkarna hade hårpomada och bar kniv.

Problemet är att jag inte minns titeln på boken, än mindre författaren. Jag minns inte ens hur pärmen såg ut, bara att boken var liten och låg bra i handen, men jag kan inte längre koncentrera mig på filmerna. Det enda jag kan tänka på är att jag inte kommer att överleva om jag inte får läsa om boken. I desperation och utan förhoppningar slår jag mig ner framför en dator. Jag öppnar webbläsaren och skriver in det enda konkreta jag kan komma på i sökrutan, ”bok johnny kniv” skriver jag. Många träffar, jag skummar igenom dem, men alla är fel fel fel. Jag går igenom tusen alternativ på en sekund i huvudet, hur jag skriver upprop på facebook, hur jag sätter in annonser i tidningen, hur jag ringer in till ”Efterlyst” i Radio Vega för att se om någon kan hjälpa mig att hitta en bok om ett gäng pojkar där en heter Johnny och alla bär kniv.

Sedan inser jag att jag har sökt på den finskspråkiga versionen av google, och jag tänker att jag får en chans till. I sökfältet på den svenskspråkiga versionen skriver jag in ”bok johnny kniv”. Och där. Tredje träffen uppifrån. Wikipedia. ”Outsiders (bok)” står det och i samma ögonblick vet jag att det är rätt. ”Outsiders (The Outsiders) är en bok av S.E. Hinton från 1967 som utgavs på svenska 1988 och filmatiserades 1983 med Francis Ford Coppola som regissör”, står det och jag klickar mig vidare och vet att det är rätt rätt rätt.

Så lånar jag mina filmer, åtta stycken, och sänder en tacksam tanke åt de högre makterna för att det finns saker som internet och universitetsbibliotek, som förvarar historier om ett gäng pojkar från år 1967 så att jag ska kunna läsa om den 46 år senare. Så går jag hem igen, med mina åtta filmer i kassen och en uppsluppenhet i hjärtat och kan inte bärga mig tills jag får läsa om pojkarna med hårpomada och läderjackor och knivar igen.

2 kommentarer

Filed under dagbok

2 responses to “Outsiders

  1. Härligt med läsupplevelser :) Ledsamt är ibland när man inte får tag i alla de böcker man läste som yngre, när de är så gamla..

  2. Pingback: Sju böcker | Ileea

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s