Tag Archives: dikt

MAKE ART MAKE OUT

Jag eldar i spisen på villan. Chattar med folk och njuter av ensamlugnet. Tänker på att läsa en roman senare ikväll. Går igenom instagramkonto efter instagramkonto fyllt av feministiska, antirasistiska och queera poster. Läser lite nyheter. Äter lite müsli.

Vän på chatten: Hur går din kväll?
Jag:
Jovars, den går rätt bra! Jag chattar lite med folk och snurrar på instagram.
Vän:
Åh så fint! Det beteendet understöder jag verkligen!
… Såväl chattande och instagramsurfande som att göra art och göra … annat.
Jag:
Haha! Ja, det kunde bli en fin kombination av allt samtidigt!
Vän:
Ja, men absolut! Nån i chatten bara ”vad gör du då?” Man bara ”hm, ja, hur ska jag förklara det här?”
Jag:
Jag känner det finns diktmaterial här.

MAKE ART MAKE OUT

Vi ligger på varsin sida av sängen
skrollar på våra telefoner
stökiga lakan i blekblått
godisskålen precis i mitten

Jag chattar med en långväga vän
du skrattar åt en video med valrossar
jag rotar efter chokladfylld lakrits
du kastar skumsvampar på mig

”Make art make out”
säger en instagrampost
som du visar mig

Vi lägger telefonerna åt sidan
och snart välter godisskålen

Annonser

2 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

IV: Fläckar förgäves

När vi inte dansar
ligger vi
och när vi inte ligger
dansar vi
och någonstans där emellan
slätar hon till kjolen
och jag knäpper skorna:
vi tar långa promenader i skuggan
och dricker te ur gula muggar

(Som att inte skrynklorna
avslöjar oss
visar var våra fingrar
har varit)

Min vita skjorta
har läppstiftsfläckar på kragen
puder på axeln
och när jag ber henne
fläckar hon ner mig
ännu mer

allt det där blossande röda:
på krage och axlar
och läppar och hals

Snart doftar alla kläder
svett och trä och aprikos
och jag tvättar och tvättar
förgäves

4 kommentarer

Filed under skönlitterärt

III: Kom, dansa

Kom, dansa med mig
(igen och igen)
säger hon och placerar
mina händer
runt sin midja
sina händer
någon annanstans

Vi dansar
(igen och igen)
till swing och jazz och charleston
jag snurrar ut henne
bara för att fånga in henne igen
närmare än förut

Våra klänningar blandas:
tråd och tyll och fåll i
ett och samma

och mina händer som går ner
till fållen
och sedan upp igen

Hon är varm
och jag är yr
och snart blir hennes skratt en flämtning
under mina fingrar

3 kommentarer

Filed under skönlitterärt

II: Kronblad

Det spelar alltid musik kring henne
något ohörbart men kännbart:
synkoper och kontrabas
gula kabbelekor om våren

Det här är ingen tid
för blyghet
säger hon och rör vid
min gula klänningsfåll

Musiken: accelerando, crescendo
och blommorna slår ut
i värmen

När jag faller
gör jag det som
ett stjärnregn:
hjälplöst blossande

Hon har sparkat av sig klackarna
och lagt
armen om mig
helt oblygt
kjolfållen bränner ännu
av hennes beröring

och jag faller
hjälplöst blossade
baklänges ner
på hennes säng

kjolarna står som
solstrålar      kronblad
åt alla håll

i mitten: hettan

(tack till Eva-Stina Byggmästar för inspirerande ord ur Älvdrottningen:
”[…] det är ett stjärnregn du faller hjälplöst lustfyllt blossande […]”)

7 kommentarer

Filed under skönlitterärt

I: Tyll och swing

Det är en dröm
Hon är en dröm

En perfekt dröm
som klippts ut
ur tyll och swing
och placerats
rakt i mitt synfält:

vida kjolar och klapprande klackar
pärlor och rosetter
‒ jag svär hon skimrar på ett sätt
som inte är verkligt
som champagnebubblor på tungan
som guld i synen
som is och salt och äpplen

och än mindre verkligt
att hon närmar sig:

ler med mörkröda läppar
mot mina klarröda
och frågar:

Ska vi dansa?

Så vi dansar
till bas och piano och saxofon
hennes hand om min midja
mjukt mjukt
och jag lägger handen
på hennes axel
också den
så mjuk

och tur är
att hon för
och jag följer
för jag har glömt
allt som mina fötter
någonsin har gjort
när hennes skratt kittlar mig i örat
letar sig ner för nacken
och in under klänningskragen ‒

Hon doftar som en dröm:
puder och aprikos
ögonfransar över rosiga kinder

(Och vad måste jag väl lukta?
Försök och misstag,
nervositet:
hårspray och svett?)

Vi fortsätter dansa under kvällen
och hennes skratt fortsätter
leta sig in
under min klänning

Och långt långt senare
när vi slutat dansa
knäpper hon upp min kofta
(hjärtslagen, HJÄRTSLAGEN)
och blandar våra läppstift
till den perfekta nyansen rött

3 kommentarer

Filed under skönlitterärt

Tyll och swing: prolog

Ibland nuddar man vid något som man tror är något fristående, en stilla damm i trädgården, bara för att senare inse att det är källan till något mycket större och starkare strömmande.

En av de sista dagarna under NaPoWriMo skrev jag en dikt om tyll och swing, där jag rörde mig i sinnlighet och närhet. Det var ett nöje att riktigt bada i alla känslor och intryck.

Dikten stannade hos mig, och jag klottrade ner några spridda ord, några rader som en slags fortsättning, och en tågresa ett par veckor senare satte jag pennan till pappret för att uttryckligen skriva vidare.

IMG-20180404-WA0001

Det är fascinerande att se vad som kommer när man inte hindrar sig, att se hur historien bara vecklar ut kronbladen, öppnar sig. Det gäller att våga skriva det som man inte riktigt är bekväm med, att inte censurera sig själv, i alla fall inte i början. Kanske gäller det att också publicera det man fortfarande inte är riktigt bekväm med, men som man känner att är något värt att blotta och utmana med.

Med de orden vill jag inbjuda er alla till läsning! Inkommande vecka kommer jag att publicera diktsviten Tyll och swing. Det blir fyra dikter, en per inlägg och dag, inklusive den första NaPoWriMo-dikten som startade det hela.

Vi börjar på måndag. Välkomna med!

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Påskliljor

En vän som dyker upp
mitt i natten
med stulna påskliljor i handen
väcker så många frågor:

Vad är meningen med livet?
Stängde jag av spisen?
Köpte jag mera kaffe?
När kom vykortet fram?

Är du hungrig?
När går bussen?
Vem älskar egentligen vem?
Varför just påskliljor?

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Post-april

National Poetry Writing Month, månaden av lyrik, är över.

Även detta år – mitt fjärde – lyckades jag fullfölja min plan om minst en dikt om dagen i trettio dagar. Trettiosju dikter blev det sammanlagt. Fler av dem är namnlösa. Inte förvånansvärt handlar flera av dem om våren. Förvånansvärt handlar flera av dem om jord, om något tungt och mörkt och kraftgivande.

Två personliga favoriter blev en dikt om Döden och dess relation till kaniner, samt en dikt om förälskelse i tyll och swing. Det är roligt hur dessa dikter också uppskattades av läsare! Jag känner att de verkligen fångade det som jag ville förmedla, och kanske framför allt att de känns ärligt mina – när jag läser dem känner jag igen min egen stil i dem, och det är väl då poesi blir bra på riktigt, när man lyckas hitta och utkristallisera sin personliga diktarröst.

Gissningsvis hälften av dagarna följde jag dagens prompt. Ingen av dikterna denna april skrev jag enligt något väldigt strikt versmått, vilket är ovanligt för NaPoWriMo – det var mestadels fri vers som gällde.

Överlag var det en fantastisk diktskrivarapril (vilket känns som en välkommen revansch efter förra årets NaPoWriMo då jag mådde ganska dåligt, vilket förstås begränsar kreativitet och ork). Jag hade väldigt lite jobb och kunde därmed lägga tid och ork på diktskrivandet (och behövde heller inte oroa mig över denna rätt jobblösa månad, då jag visste att jag har jobb igen i maj). Min dagsplan över skrivandet följdes sällan (det var främst före frukost-promenaderna som lämnades bort), men jag har läst flera diktsamlingar, och även en hel del prosa. Tid att skriva och läsa, vad mer kan man önska!

Jag har redan målsättningar för NaPoWriMo 2019. Då ska jag, förutom att förstås skriva, även läsa andra medverkandes dikter. Jag hade ynnesten att ha flertalet medskribenter som läste och kommenterade mina dikter, som jag ofta länkade på NaPoWriMos hemsida, och det värmer mitt hjärta att internationellt folk tar sig an mina dikter trots att de måste gå en vända genom Google translate (oftast förmedlades huvuddragen tillräckligt bra). Nästa år vill jag göra detsamma i ännu högre utsträckning – skriva, läsa och kommentera.

Till avslutning vill jag ge er en hittills opublicerad dikt från dag 11:

2 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

Aprillyrik dag 29 – Små vita spöken

Så sänker sig skymningen,
en lång dags färd mot natt.

Vårens fullmåne lyser
och skränande fiskmåsar flyger
fram och tillbaka
som små vita spöken
mot det mörknande blå.

En vårkvällshälsning från mina kvarter.

Lämna en kommentar

Filed under skönlitterärt

Aprillyrik dag 27 – Negativ

Du lever i ett negativ
av verkligheten.
Du vet att det är ett negativ
för det är något med färgerna
som inte riktigt stämmer.

Ur staden hörs en sång.
Det är något med sången
som inte riktigt stämmer.
Det är något med prinsen
som inte riktigt stämmer,
det är något med
blänket i hans krona
som är fel.

Du tänker att han borde hålla ett svärd
en lans
ett äpple
men handen är tom.

Bakom dig flyter floden uppströms.
Du har inte märkt detta förrän nu.
Det måste finnas en mening i det också,
men sfinxerna har aldrig sagt något om det,
trots att de sällan kan hålla tyst
när det gäller det oförklarliga
här i världen.

Prinsen tittar på dig.
Det är något med hur han blinkar
som inte riktigt stämmer.
Det är något med hur han låter bli
att titta på dig
som är oroväckande.

Han höjer sin lans – plötsligt har han en lans.

Ur staden hörs en sång.
Du förstår inte orden men
de skakar om något inom dig
djup nere i katakomberna
skakar de loss damm och puts.

Så djupt går det som skälver.

Sfinxerna stirrar på dig
med sina negativögon.
Blint vita pupiller i allt det svarta
och de är oroväckande tysta.

Ur staden hörs en sång.
När du stirrar ner i floden
ser du hur den skälver till
och sedan sakta
sakta
ändrar riktning.

Hur man skriver en dikt på 15 minuter: Följ dagens prompt genom att dra ett slumpmässigt tarotkort och skriv en dikt inspirerad av antingen kortet eller av bilderna eller idéerna knutna till det. Jag drar The Chariot/Vagnen.

Lyssna sedan på Snake Pit Poetry av Einar Selvik (7 min 6 sek) en gång. Flödesskriv allt som tarotkortet säger dig. Lyssna sedan på låten en gång till (7 min 6 sek) och bearbeta dikten under tiden. När låten tar slut för andra gången ska dikten vara klar. Var nöjd. Publicera.

Lämna en kommentar

Filed under skönlitterärt