Etikettarkiv: dikt

Före alla

Tack till Olle och Kalle för inspiration och material.

I

Jag kan inte komma från tanken
att det fanns någon före
alla sångerna
alla sagorna
alla flickorna
(Mathilda
Emilie
Greta)

Där fanns Henrik.

II

Så när de bägge vännerna
(Zacharias Topelius
Henrik Backman)

blir förälskade i samma flicka
(Mathilda
Emilie)

tar Zacharias ett steg åt sidan:
L’amitié est fidèle, plus fidèle que l’amour.

(Vänskapen är trogen, trognare än kärleken.)

III

”På min ära
XXXXXXXX(skriver Zacharias)
om lilla Emmy blev din fru
skulle jag gratulera både dig
och henne.”

IV

Jag säger er:
vänner

det
(om något)
är kärlek.

Tidigare i höstas ordnade Svenska Österbottens litteraturförening en skrivartävling för medlemmar med temat Zacharias 200!, med anledning av att det gått 200 år sedan Zacharias Topelius födelse.

Jag drog mig till minnes en mycket berörande dramavandring med samma tema, som två dramainstruktörer hade satt upp på Stundars i somras. Jag lyckades se den allra sista dramavandringen, en mycket het julidag med svetten rinnande under huvudduken, och njöt av hur den fokuserade på Topelius relationer snarare än hans verk – ett givande nytt sätt att se på författaren.

Igår fick jag ett mejl om att min Topeliusdikt ”Före alla” hade vunnit skrivartävlingen, med motiveringen ”en diktsvit som med enkla medel fångar en tidlös, topeliansk idé.” Jag säger er: vänner – det om något är tidlöst.

 

Annonser

1 kommentar

Under skönlitterärt

Finlandia, en alternativ version

En självständighetsdag senare, med blåvita ljus, vittvin, slottsbal, och nazister på våra gator. Därför, en alternativ variant av Finlandia.

O Finland, se, det över världen skymmer
och natten faller, hotfullt mörk och lång.
Hör, gatan kantas av bråk och bekymmer,
snabbt fylles livet av våld och tvång
när allt blir trångt och inget uppror rymmer.
Men ljuset väntar, o vännen min!

Stig upp, min vän, vi oss ur natten höjer!
Den dag dig väntar, fritt och öppet möt!
Med samma kraft, med samma mod, vi dröjer
vid våra platser, vid varje stöt.
Förtrycket aldrig oss till jorden böjer.
Nu står vi här, igen, o min vän!

3 kommentarer

Under skönlitterärt

Epsilon-delta-bevis

Vi rör oss i gränstrakter
närmar oss gränsvärden

alldeles i utkanten av
det som räknas
anteckningar i marginalen

(utanför:
det som inte räknas
gränsfallet
stupet)

(utanför:
ε och δ; α och ω; β och γ;
de som inte förstås)

gränslösheten i
de associativa lagarna
(vi är vi oavsett ordning)

enhetens existens
i sig själv
ordning och fullständighet

Men vi ordnar oss
fullständigt

för så länge
vi håller oss innanför
är vi > 0

Alltså är vi > 0

Vilket skulle bevisas 

♦  ♦  ♦

Enligt Wikipedia: ”Epsilon-delta-bevis är en typ av matematiska bevis angående gränsvärden. Med hjälp av epsilon-delta-bevis kan man exempelvis undersöka funktioners kontinuitet eller bevisa att en funktion har ett visst gränsvärde i en viss punkt.”

För snart två år sedan satt jag på kafé med en matematikstuderande vän. Jag kunde inte släppa de matematiska termerna, utan måste skriva en dikt om dem. Dikten glömdes sedan bort i en undangömd mapp ute på internet, tills igår.

3 kommentarer

Under dagbok, skönlitterärt

Jeansjacka

Efter sista lektionen
gick vi in till stan
och skivavdelningen
på varuhusets andra våning

Kiss AC/DC Motörhead
i fyndlådan: finsk metall och Maiden
4,99 om vi hade tur

Din jeansjacka och svarta t-skjorta
De ljusa lockarna
som tog udden av
den rockare du var

Aldrig hand i hand
men väl axel vid axel
Jeanstyg mot läderrock
Blicken framåt och händerna
så nära
att värmen kändes
de där sista centimetrarna

Lämna en kommentar

Under skönlitterärt

Rebel Girl

Så kom dagen jag lyssnade på riot grrrl-musik. Och vad annat finns det att göra med en bra låttext än att skriva en dikt av den? (Svar: Inget annat. Och inte är den särskilt bearbetad heller. Now that’s punk.)

Rebel Girl

Hon är hela stadens rebell
kvarterens härskarinna
Tusch i fickorna och blicken höjd

Jag tror jag vill vara hennes bästa vän
Jag tror jag vill ta med henne hem
Jag vill prova hennes kläder

När hon pratar hör jag revolutionen
i hennes höfter: revolution
När hon går ser jag revolutionen
i hennes kyssar: revolution!

Dom säger: hon är ett dåligt omen
henne kan man inte lita på
hon förför våra kvinnor
och förstör våra män
och jag vill vara hennes bästa vän
jag vill ta med henne hem
jag vill dela hennes kläder

Jag älskar dig som en syster (alltid)
Jag älskar dig syster (alltid):
själssyster  blodssyster  stridssyster
väninna  härskarinna  älskarinna:

Låt mig vara din bästa vän
låt mig ta med dig hem
låt mig bära dina kläder!

Lämna en kommentar

Under skönlitterärt

Slå tillbaka

På nyheterna:
En man knivhugger en kvinna
på öppen plats
en förmiddag
en tisdag

Det ryktas om svartsjukedrama

Jag tänker:

svartsjukedrama är
teveserier
pjäser
en bästsäljande bok

Detta är mordförsök

I ett kommentarsfält:
Kvinnor är också våldsamma.
Det är bara det
att kvinnors våld
inte genererar sjukvård
och därmed är kvinnors våld
mycket mer dolt

Svar:
Ja precis
Kvinnors våld genererar inte sjukvård
Tänk på det en stund.
Fundera på
vad det innebär.

De flesta kvinnor som slår
gör det i försvar

Det glöms ofta bort i diskussionen

Männen slår
för att kontrollera
och skada

Männens våld
är mordförsök

De flesta kvinnor som slår
gör det i försvar
När kvinnor slår
så är det tillbaka

Vi
slår
tillbaka.

 

 

 

 

Tack till Lady Dahmer för lånade ord från ett kommentarsfält.

1 kommentar

Under skönlitterärt

Ängsmarker

Amanda är en pion
rund och mjuk och ljuvlig
på ett sätt som berusar
Lätta kyssar över ansiktet

Kristin är en balsamin
spretig och alltid halvvägs
över vägrenenSes av den okunniga som ogräs
Så de misstar sig

Lucinda är rödklöver
honungssöt och tilldragande
varma sommardagar
lyckobringande bladbuketter
Lycka, var det

Minou är en blåklocka
stillsam och sober
En skyddshölje mot världen
lågmäld klockklang i vinden
Här rasar inga stormar

Själv är jag tusensköna
alldaglig och vardaglig
och för det älskad
finns överallt
finns överallt

Tillsammans är vi
ängsmarker
vildmarker
våtmarker

Tillsammans slår vi rot och spirar
över varandras
ödemarker

* * *

En gammal dikt från National Poetry Writing Month 2016, som jag fick orsak att återbesöka. Jag ska försöka bege mig ut i den poetiska skogen, ut över ängsmarker och vildmarker; försöka se över de ödemarker som mitt skrivande varit de senaste veckorna. Se om något, trots allt, kan spira där.

Lämna en kommentar

Under dagbok, skönlitterärt

VOTES FOR WOMEN!

Det är fredag kväll, jag har jobbat effektivt hela dagen, och nyss slukat 1½ pizza och svept ett glas rödvin. Då blir det som det blir.

Jag har varit på lajv till Sverige. Rest tillbaka till år 1912. Mitt första internationella lajv: Suffragette! Så där har jag, i form av min roll Elisabeth Wacklin, kristen nykterhetsförkämpe, i korsett och långkjol och hatt med flor, suttit i oorganiserade kommittéer, fått hela sin världsbild omskakad, lyssnat på tal av bland annat Emmeline Pankhurst och efter talet ställt mig upp för att skandera tillsammans med mina suffragist- och suffragettsystrar: VOTES FOR WOMEN!

Jag har också sovit på luftmadrass i en scoutstuga, rest i sammanlagt 3 dygn, träffat så otroligt många otroligt fina människor, haft så ont i ryggen att jag bokstavligen trodde jag skulle svimma och min vän fick leda mig från badrummet till soffan, träffat vänner, ätit citronkyckling; långfil med björksavssmak; körsbärsyoghurt; mazarin; polarbröd – sån där rolig mat som finns i västra grannlandet, köpt pinsar med suffragettemotiv, besökt gratismuseer.

Saker som Finland borde importera från Sverige:

  • genusmedvetenhet
  • feminism
  • translagen
  • lesbiska och andra queera kvinnor
  • gratis inträde till museer

Saker som Sverige borde importera från Finland:

  • torkskåp för disk
  • mobilabonnemang med obegränsat internet

Jag har vidare blivit antagen till en skrivutbilding i Helsingfors, Skriftskolan. En av de tio som antogs av fyrtioåtta sökande. Kursledare: Hannele Mikaela Taivassalo & Johanna Holmström. Lika delar spännande och skrämmande. Känner den söta smaken av revansch efter att ha blivit ratad till en handfull skrivskolor de senaste åren. Men nu skickade jag in det bästa jag hade, om även inte det mest sammanhängande, och var brutalt ärlig i det personliga brevet. ”Mina favoritdjur är kaniner och igelkottar”, skrev jag, för det kändes relevant just då, och det var bara ett par dagar innan deadline, och jag hade kommit till fuck it-skedet och brydde mig inte längre.

(Fast egentligen brydde jag mig ju, eftersom jag i sista stund bytte ut en del av de inskickade dikterna, eftersom de i och för sig var sammanhängande men inte kändes jag, inte var så uppriktiga som mina dikter kan vara. Jag skickade bland annat in en dikt där kaniner faktiskt förekommer, och de två första dikterna ur Tyll & swing. Något av det bästa jag skrivit, right?)

Ja, så nu kommer jag röra mig och skriva i Hesa en del i höst och vinter. Ifall nån vill säga hej eller så. Utöver det ska jag dansa lindy hop, gå ytterligare en skrivkurs, fara på retreat, yoga (!), lajva, gå på Children of Bodom-spelning. Och jobba lite, antar jag. Fast man vet inte så noga med sånt när man är frilansare. Får man planera sin höst utgående från fritidsintressen? (Ja, det får man!)

En känsla av att det var något annat, något ännu, dröjer kvar. Något jag tänkte att jag behöver berätta (för er, för cyberrymden, för mig själv). Men det försvann i rödvinsglaset, det andra. Nu är det fredagskväll, jag bor fortfarande ute på villan och kommer göra det ett litet tag till. Det finns ännu tid att sova, arbeta i bastukammaren, äta choklad, lägga nät, innan hösten sätter igång på riktigt.

7 kommentarer

Under dagbok

O P P / K O M

O P P
alla dörrar!
O P P
alla fönster!

O P P
alla luckor
portar
grindar
gluggar
O P P!

K O M
välgörande vind!
O, välsignade vind!

K O M
genom alla dörrar
fönster
luckor
gluggar!

K O M
torka svetten i min panna
lyft luften ur mitt bröst!

Lämna en kommentar

Under dagbok, skönlitterärt

Tre kvällar. Tre dikter.

Tre dikter skrivna under tre kvällar, när jag egentligen redan gått och lagt mig, men kravlat mig upp, och ner, ur högsängen för att med svidtrötta ögon krafsa ner spridda ord i närmaste anteckningsbok. För att det är något som pockar på. För att det är något som behöver komma till tals.

I

Det känns klyschigt
att säga att jag
samlar inspiration och kraft
men det är ju
precis det jag gör;
ta intryck istället för
ge uttryck
(intagande, ej utgjutande)
låter lyriken
ligga i träda
(min diktning är min trädgård;
där växer salvia och rallarros
akleja och pion
späda skymningsväxter
jag inte kan namnet på
men som jag inte glömmer att vattna)

II

En sån satans dag
säger jag
skalar av mig kläderna
intill det sista svala lagret
En sån satans pissdag
när jag gråter på duschgolvet
vattnet hinner kallna
i det långa fallet

Jag lever omgiven av böcker
men har ingen ro att läsa
ögonen är alltid för trötta
klockan är alltid för mycket
romanerna för långa
manifesten för svåra och
dikterna –
dikterna är kanske det enda
detta sinne kunde klara
om ögonen bara vore
lite öppnare
lite klarare

III

Jag har tappat fattningen
den föll ur
mitt grepp den föll
i marken
och allt som fanns därinne
rann ut över
marken Kom hit och
slicka upp det kom hit och
slicka upp varje smula
så inget går förlorat
Kom hit och skölj
trottoarerna rena
från blodet
som samlas
i varje skreva
kom hit och skölj
trottoarerna rena

(stark inspiration och lånade ord ur Ulrika Nielsens diktsamling Poemer om pingviner, sidan 26)

2 kommentarer

Under dagbok, okategoriserat, skönlitterärt