dagbok · skönlitterärt

Gårdsljus

Tallarna utanför mitt fönster
finns inte längre

Skuggan från barndomen
när jag låg i sängen
som skänkte mörker och trygghet
finns inte längre

Nu ser jag gårdsljus jag aldrig sett förut

Nya grannar på distans
en tröst
ett spår av liv
att se lamporna lysa bortom kullarna om kvällarna

och en morgon stiger röken tjock
från en skorsten
tidigare osedd

skönlitterärt

Fredagspoesi

Kylskåpspoesi som blivit till en höstlovskväll. De två första dikterna är skapade av mig, den sista av min vän KJ. Hennes starka sida inom poesi är s.k. töntdiktning. Vilken är din favorit?

Screenshot_2019-10-18-18-17-49

Screenshot_2019-10-18-18-18-02

screenshot_2019-10-18-18-17-38.png

Ha en fin helg allihopa!

okategoriserat

Vecka 40

När folk frågar hur det är, vad jag har gjort, om jag hade en trevlig helg, vet jag sällan vad jag ska svara. Dagarna flyter ihop, kvällarna är mörka, morgnarna är grå. Jag håller fortfarande på att anpassa mig till det här som är oktober, men det går bättre och bättre. Här är min vecka, ihopskrapad från kalender, dagboksanteckningar, mobilfoton.

IMG-20191002-WA0003

MÅNDAG

Vaknade upp i en lägenhet som inte var min, men som jag börjar lära känna bra vid det här laget. Tittade ut över röda lönnlöv under frukosten, den sista tillsammans på en tid.

Tillbringade dagen hemhemma med en glad hund och en lite trött pappa. Plockade med mig ved, ägg, gräslök och äpplen när jag for hem – typiska saker att ta med sig till stan från landet. Klockan åtta är det redan mörkt och jag är redan trött. Jag läste inte en enda bok under hela september månad.

TISDAG

Tror jag fick fem jobbsamtal innan klockan ens var elva. Det passade bra in i dagens tema: administration. Att frilansa är till femtio procent att bara hålla saker rullande, känns det ibland som. Till middag lagade jag en revanschmakaronilåda – här om veckan gjorde jag en mycket osmaklig vegevariant med Härkis, broccoli och fullkornsmakaroner. Nu köpte jag maletkött och vanliga makaroner. Den blev utsökt.

IMG-20190930-WA0010

Läste en novell!

ONSDAG

Jag inser hur bra morgonyoga är när jag verkligen lyckas andas och vara närvarande och koncentrera mig endast på övningarna. Jag märker också hur svårt det är att göra just det.

På kvällen höll jag min första riktiga poesikurs någonsin. Den blev av tack vare att mina gulliga vänner anmälde sig för att uppnå minimiantalet deltagare ♥ Tre timmar skrevs det poesi. Om jag var nervös? Litegrann, sådär halv fem på eftermiddagen. Men jag hade stort självförtroende gällande denna kurs, jag litade på att jag skulle klara det.

Att-göra-listorna är spretiga.

Längtan efter obrutna tider.

TORSDAG

Jag hade bestämt mig för att klä mig i höstiga kläder, promenera in till ett kafé, och skriva brev. Precis det gjorde jag. Svarta läderkängor och buteljgrön, veckad kjol. Pumpkin latte, bara för att. Brevet blev skrivet och jag njöt av pausen från lägenheten och jobbet.

20191003_120533

På kvällen drack jag te, lyssnade på From The Gutter To The Stars och var lite ledsen.

FREDAG

I dag har jag jobbat och bloggat.

I dag ska jag donera blod, besvara ett mejlbrev, äta smörgåstårta med mommo och moffa.

Kanske läsa en novell!

Ha en trevlig helg allihopa ♥

dagbok · skönlitterärt

Västerviken

I dag är det fredag och jag ska ut till en av mina favoritplatser. Där ska jag träffa kusiner och bada bastu. Innan dess är det arbete som gäller. I dag jobbar jag med en skrivkurs som jag drar via Folkhälsan, och när jag rotade efter material till skrivövningar hittade jag en hittills opublicerad dikt som jag själv skrev under en skrivkurs för ett par år sedan. Det får bli fredagens poesi. Ha en riktigt skön helg, allihopa ♥

20180531_185523

[…]

Skönast ibland sköna glimtar syns dock skymt av Västerviken,
som en glänta mitt i skogen, öppnar sig till sol och himmel.
Övre sidan utav vägen, följer längs med vikens vatten,
i den juniljusa tiden fram till augustinätter
i den klara Västerviken.

Här läggs nät i inre vatten, ro ut mellan tvenne stenar,
dimman över gryningsviken syns igenom tall och granar.
Uti skogsbrynet potatis, bär på tuvorna kring tomten.

Gårdens hängbjörk ritar mönster, skuggardiner över trappan.
Allt är ljust och lätt och nära; vila, sluta sina ögon,
tid att koka mera kaffe, ved; och bastu värms till kvällen
i den stilla Västerviken.

dagbok

Längre kvar än ljuset

Jag drömmer att jag är på någon slags medeltidsvecka, vi har alla medeltida kläder på oss. En vän kommer fram till mig och är orolig. ”Det är inte för sent att ordna upp det ännu med din pojkvän, vet du. Han tog väldigt illa upp, men han förstår nog om du förklarar.” Jag visste inte ens att vi var osams, min pojkvän och jag, men greppar i samma sekund att det rör sig om ett missförstånd – jag hade tillbringat en kväll med mina vänner istället för med honom, men jag hade ju redan planerat att träffa mina vänner! Vi hade aldrig bestämt träff, han och jag. Han måste bara ha missuppfattat, och jag måste förklara det för honom så snabbt jag kan.

Men han har blivit uppdragen på scen från publiken och deltar i en gycklarföreställning. Han kommer emot mig med någon slags knep och knåp som han ska lösa, ber om hjälp. Det osagda och outredda ligger i luften mellan oss, fast vi försöker vara som vanliga. Jag kan inte hjälpa honom med problemlösningen. ”Efter föreställningen”, tänker jag. ”Så fort föreställningen är över ska vi prata.” Jag försöker trycka ner fyra stora ballonger i min väska medan vi pratar, det är knappt så att jag får fast dragkedjan utan att spränga ballongerna, men jag vet att det är viktigt att jag lyckas få ner dem intakta. Han går vidare för att få hjälp av någon annan.

En annan vän närmar sig mig, även hon i medeltida kläder. För att trösta mig sjunger hon en otroligt fin sång på danska, som med drömmars logik snart övergår i svenska:

När du en gång lämnar denna jord
ska du veta att du är
större än det du sett och gjort

När du en gång släpper tag om denna dag
ska du veta att du är
mer än det du trott och sagt

Jag vill teckna linjerna av minnena
som stannar längre kvar än ljuset

Vi är högt över granskogshorisonten och hela himlen lyser av den uppgående solen.

okategoriserat

Prova på poesi!(?)

För några år sedan anmälde jag mig till en poesikurs vid Arbis. Den blev inställd för att det endast var en anmäld (dvs. jag). Nu svänger vi på steken och placerar mig på annat ställe i klassrummet – kanske det går bättre då?

20170226_0954081.jpg
Ren poesi i Lissabon.

Jag kommer alltså att dra två kortkurser i poesiskrivning i höst (förutsatt att jag får tillräckligt många deltagare, hah)!

Tanken med kurserna är att:

  • diskutera vad poesi är, gör och används till
  • genom korta, praktiska övningar prova på att skriva poesi
  • kanske läsa upp de skrivna alstren för de andra i gruppen – allt frivilligt förstås!
  • utforska den kreativa, lekfulla och tillåtande sidan av poesi, och komma ifrån uppfattningen om poesi som något svårt eller pretentiöst.
20190412_222732
Kylskåpspoesi (på ett köksbord!) är också poesi, är definitivt poesi.

Låter det som något för dig? Kurserna hålls en onsdag, 2.10, i Vasa (läs mer här) och två lördagar, 21.9 och 5.10, i Korsholm (läs mer här).

Inget behov av förhandskunskap inom poesi eller annat skrivande! Kom som du är, med penna och anteckningsblock i väskan. Välkommen med ♥

20190507_165041

skönlitterärt

Vart sommarn tog vägen

”Vart tog sommarn vägen?”
frågan han
i början av augusti

”Jag vet inte”
svarar jag
men borde ha sagt:

i fester och bastu och korta nätter
(nästan hälften av dem med dig)
i sommarkläder och vackert väder
i picknick en torsdag
när hettan låg på

i nytvättade lakan
i längtan, i saknad

i jordgubb och socker och kaffe och glass

i bortglömda böcker
i upptäckta gläntor
i åror och nät och blankfjällad fisk

i moln och dimma och blåst och regn
(i fönstret på glänt invid din säng)

20190802_234417

skönlitterärt

Hamburgerpapper

De sitter mitt emot varandra
pussas över tomma hamburgerpapper
och ser lyckliga ut:
en 16-åring med sin
pojkvän/flickvän/älskare/dejt

och jag älskar dem
hett och häftigt
som jag ibland
älskar främlingar

”Han ser ut som en fotbollskille”
säger min pojkvän/partner/älskare/dejt
mitt emot mig
över tomma hamburgerpapper

”Han ser ut som en
som jag tänker
att jag hade fallit huvudstupa för
som 16-åring
men nu vet jag
att så inte hade skett”
säger jag

En stund senare
på gågatan:
flygigt hår
tejpade knän
ryggsäck med alla fack öppna
(det är kanske det finaste:
alla fack öppna)

De cyklar kring varandra
i en extra cirkel
innan de skiljs åt

Båda ler

Jag tänker:
tänk att
(och allt)
de får

Jag tänker:
tänk att
(och allt)
jag får

skönlitterärt

Bära frukt

Det är så varmt
att kroppen inte vet
vad den ska ta sig till:
snart bär jag väl frukt!

Alla mina blommor
har blommat ut
i hettan, i huden
den verkar aldrig ta slut,
denna svett, denna mättnad
av värme och sälta och ljus över bygderna
allt det som
sedan länge
torkat fast i dyn

Jag har slutat se mig om,
kastar mig rakt ut i vattnet
dricker direkt ur skålar
allt det som erbjuds mig
all den väta jag kan få och locka fram
ur alla skrymslen, skuggor

Snart bär jag väl frukt,
solmogen, solsvedd
som torkade tomatblad
men tomaterna! — de sväller än
i rött och gult
gömmer den fukt
jag så ivrigt letar
efter solen
efter middagen
efter timmar då svetten inte
hinner torka ens en droppe
innan nästa
innan nästa
innan nästa
innan nästa

Hela världen är ett växthus
det är bara att kapitulera

20190726_125234

Påbörjad under förra sommarens värmebölja. Bearbetad under denna sommars första värmebölja. Publicerad under denna sommars nuvarande värmebölja. Tack till A för textmeddelandet med den första strofen. Du skriver omedvetet dikter.

skönlitterärt

Ryska

Jag trodde aldrig jag skulle
falla för ryska

– jag som alltid blivit knäsvag
av danska
färöiska
grekiska –

men det var tills jag träffade Boris
(som ju är australiensare, ungrare, polack)
tills jag hörde poesi på ryska
(jag förstod inte ett ord
läste hela tiden översättningen)
det var något som rördes
och sprack inom mig

tills jag hörde en ung man
på ett kafé
fräknar och utstående öron
och det var något som rördes
och lättade inom mig.

sunflower-seeds-537651_1920