Tag Archives: sommar

Alla känner ett offer, ingen känner en förövare

Mitt nya sommarnöje är att gå på promenad längs villavägen och lyssna på feministisk podd under tiden. Kombinationen feministisk analys + solljus och sommardoft (bastu, hundloka, lupiner, tallbarr) är fenomenal.

20170625_191538

I det senaste avsnittet av Penntricket var Linnéa Claeson, som driver ett briljant instagramkonto, på besök. De pratade bland annat om sexuella trakasserier, näthat som kvinnor får utstå och mäns våld mot kvinnor. Inga ovanligheter, med andra ord.

Det som fascinerar mig är en tanke som tagits upp i flera omgångar, nämligen: alla känner något som blivit sexuellt trakasserad, men ingen känner någon som trakasserat.

Jag vågar påstå att jag pratar också för mina kvinnliga vänner när jag säger att vi alla har blivit utsatta. Fått oönskade blickar, kommentarer eller bilder. Blivit påtafsade eller påtvingade. Blivit offer för våld och våldtäkt. Jag har kommit rätt lätt undan, men vet att det i mina internetarkiv finns meddelanden (från män) som är av vidrigt slag, dansgolv och festivaler som har solkats av okända och objudna (mäns) händer på min kropp, situationer (med män) som jag i efterhand har insett att inte bara var vaga och obehagliga, utan rentav potentiellt farliga.

Mina solskenspromenader med feminism i hörlurarna ger mig möjlighet att i trygghet skratta, nicka igenkännande, ilskna till, bli ledsen, bli inspirerad. Jag känner mig stark och stärkt, känner stödet av systerskapet, hur alla medfeminister håller mig om ryggen, går bakom och framför och bredvid mig där på grusvägen, med hundlokan som blommar i diket.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Sommarledigt

Det är sommar igen. Jag vet inte hur det hände. Det var april hur länge som helst, maj drog ut och juni överrumplade, och sedan blev det plötsligt sommar. Det är som om det alltid ha varit sommar, samtidigt som jag inte alls hänger med.

Denna sommar har jag en ny taktik. Det behövs en sådan, insåg jag, efter tre dygn med konstant, lamslående ångest och panikgråt. När man googlar symptom för utmattning och bockar av alltför många punkter. När man gråter i telefon med först en vän och sen med mamma och inser att man ännu kan vända det.

Taktiken är enkel: vara ledig precis hela tiden jag inte jobbar. Bedrägligt enkel, kan tyckas, men jag tror den fungerar. Att äta frukost i solen innan en arbetsdag är också frukost i solen. Jag behöver inte vara ledig hela dagen för att kunna vara ledig stunder. Och jag har avbokat, avböjt och avstått från allt som tar men inte ger. Skapar ledighet och rum och tid, sådant som jag så desperat behöver. Inte ens bara vill ha numera, utan behöver. För att inte behöva googla de där symptomen igen.

I grunden är det väl: vara snäll mot sig själv. Göra det som jag vill. Inte racka ner på mig själv. Inte tro att det bara finns ett sätt att göra sommar på, och att jag måste göra den som jag alltid ha gjort den. Flexibilitet, omvärderande, alltid tillåtelse att göra om. En tilltro att allt blir bra.

Hälsa på kaninerna. Dricka kaffe i solen. Eller dricka kaffe inomhus fastän det är soligt ute. Sitta framför datorn om jag vill det. Dra upp brännässlor om jag vill det. Sova där jag vill, äta det jag vill. Vila, tillåta, bejaka. Hela tiden, i tanken och i handling, återkomma till det jag redan vet: det är okej. Allt är okej.

3 kommentarer

Filed under dagbok

Riksåttan

Att köra längs riksåttan
i Österbotten en sommar

byar som börjar
över och ytter

husnummer
med fyra siffror
(där den första
ibland är 2)

blankvarmt bilbälte
som skaver
mot nyckelbenet

1082 km under hjulen

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Sent i maj

När jag går ut
en dag sent i maj
slår våren emot mig

Att det finns sådan värme
sådan ljuvhet!
till och med innan
XXXXXXXXsyrenblomning

Jag hade glömt
XXXXXXXXeller kanske aldrig upplevt

Så inser jag:
XXXjag kommer känna detsamma
XXXom julihettan
XXXden klara solskensskarpa
XXXsom slår luften ur en

som slår mig
med lika stor förundran
i att samtidigt minnas
och för första gången erfara

1 kommentar

Filed under skönlitterärt

Strumpor

Jag drömmer att jag är personlig assistent åt en gammal dam i rullstol. Hon bor i ett enplanshus i tegel, med en gammal betjänt och en ung man som också är anställd för att hjälpa till med huset och med gården. Mycket av tiden tillbringar vi i trädgården på baksidan av huset. Det är tydligen något magiskt över den bakgården, för när vi har varit där en tid blir den gamla kvinnan bättre och bättre och snart behöver hon inte rullstol längre. Jag stannar trots allt kvar som assistent, hämtar saker och håller ordning i huset.

Den gamla damen och den lika åldriga betjänten har picknick på gräsmattan, de är glada och flirtiga och lättklädda i värmen. Damen vill inte alls ha på sig de strumpor som jag tagit med ut åt henne, så jag vänder mig till den unga mannen och knölar ner dem i bröstfickan på hans väst, säger: ”Kan du snälla föra in de här? Tack”. Så ställer jag mig på tå för att kyssa honom på kinden, han vänder ansiktet för att möta mitt. Sedan står han kvar, säger: ”Du missade”.

Och jag ler och det är så soligt i trädgården, det är alltid soligt och sommar, och jag svarar: ”Nytt försök nästa gång!” och vet att nästa gång kommer jag inte missa hans mun. Försiktigt flätar vi ihop fingrarna och går hand i hand mot huset för att föra in de där strumporna.

4 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

Majminnen

En vän ska komma till mig på te och jag handlar en viss veganvaniljglass, som förflyttar mig i tid och rum.

Det är näst sista maj. Aldrig förr har jag sett Åbo så grönt och friskt, för aldrig förr har jag stannat så länge om våren. Lägenheten är tömd och städad, jag sover ljusa nätter på en väns golv med prasslande sovsäck som täcke. Sista dagen i staden promenerar jag över tågspårsbron för att träffa en ny bekantskap. Via gemensamma intressen och ideologier har vi umgåtts en handfull gånger under de senaste månaderna och jag är så glad över att hon vill ses ännu en gång innan jag flyttar.

Hon har köpt veganvaniljglass.

– Jag bjöd in J också, hoppas det är okej? frågar hon och jag tänker att världen är god som låter mig träffa två så fantastiska människor på en gång.

Vi sitter i köket, köket med vykort och märkliga bilder på väggen. I vardagsrummet: en eftersträvansvärd bokhylla och bekväm fåtölj. Det är så varmt, maj har bringat högsommarväder, jag svettas i nacken och på tinningarna. Vi pratar Pride och litteratur och nya jobb. Vaniljglassen smälter, vi äter den med saltade cashewnötter och det är något av det bästa jag har ätit.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Flisor och spik

Sår på mina fingrar
hinner inte läka
innan jag åter
slinter på en kniv
bränner mig på spisen
trycker handen mot flisor och spik

Det har något att göra med
trötthet intill tårars rand
kortklippt hår som symptom på kris
de där häftiga åskvädren

men linjerna är inte
ännu helt klara

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Det klaraste ljuset

Värmen håller i sig för andra veckan. På arbetet svettas jag konstant och håller mig i skuggan, går långsamt mellan bondstugan och lanthandeln. Väl hemma sitter jag på verandan med solhatt och kaffe, försöker fördriva huvudvärken. Luften rasslar av trollsländor.

En kär vän är tillbaka i landet.

Är du ledig ikväll? frågar han.
Mer eller mindre, svarar jag. Vad hade du tänkt?
– Tänkte om vi sku fara och cruisa lite.
– Men jååååå! ♥

Så vi kör genom österbottniska småbyar, korsar Kyro älv, bilfönstren nere och solen i ögonen. Det är sommarens varmaste dag och det klaraste ljuset som finns. Jag rullar en cigarett, den blir inte vacker men går att röka.

På natten har svårt att sova i hettan, kastar av mig täcket. Båda fönstren står öppna men ingen svalka når mig. Av någon anledning tänker jag på faffa, som dog efter en varm natt för snart två år sedan. Jag läser Americanah, torkar svetten av överläppen.

Senare vaknar jag av en kort regnskur, och nästa dag blåser det friskt.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Liten guide för museibesökare

Denna sommar, liksom flera andra somrar, har jag jobbat som sommarguide på ett stort friluftsmuseum, Stundars. Det är ett på många sätt mycket givande jobb – jag får lära mig saker som att rosta, mala och koka kaffe på vedeldad spis; karda och spinna ull; vässa liar. Jag får klia grisar bakom öronen, berätta för besökare om livet på landsbygden i sekelskiftet 1800-1900, hålla skollektioner. Dessutom får jag arbeta i en otroligt vacker miljö med härliga kollegor!

Stundars 1

Som mångårig museibesökare och numera också rätt erfaren museiarbetare har jag lagt ihop en liten guide för museibesökare, för att det ska vara så trevligt som möjligt för allt folk som rör sig på museet. Allt nedanstående är riktlinjer för friluftsmuseum i allmänhet och Stundars friluftsmuseum i synnerhet. Håll till godo och ha en riktigt fin museisommar!

Liten guide för museibesökare

Rör inte saker. Det känns som om det här borde vara en självklarhet, men det är det tydligen inte. Jag kan ha en viss förståelse för att besökare vill röra vid föremål, eftersom Stundars är ett museum där det är möjligt att som besökare delta i praktiska sysslor såsom brödbakning eller tvätt eller leka i leklanthandeln eller -fähuset, men fortfarande är det ofta museiföremål vi använder. Gamla trampsymaskiner tål inte vilken behandling som helst, tobaksaskar från 30-talet är sköra ting och en kafferostare kanske kräver ett visst handgrepp för att inte falla sönder. Fråga om du får röra vid något föremål, eller rör inte i något utan uppmaning till det. Här är det bättre att be om tillåtelse än om förlåtelse.

Stundars3
Högfors vedspis som är både musei- och bruksföremål.

 Fråga, interagera och lyssna. Man behöver inte bara fråga om lov att få vidröra saker. Fråga gärna om stugan, om föremålen, om sysslorna. Vi finns där för att berätta och visa, och vi gör det så gärna. Interagera med oss! Om vi erbjuder dig att prova att mala kaffe, så tacka bara nej om du inte är intresserad, inte för att du tror att det blir besvärligt för oss. Vi hinner nog mala vårt eget kaffe under regniga dagar med få besökare. Jag blir också personligen glad då besökare ber om lov att ta fotografier av mig – på Stundars kan vi i personalen inte neka folk att fota oss, men det känns alltid bättre om man får frågan ”Kan jag ta ett foto?” än att märka att man blir fotograferad i smyg

En annan viktig del av frågandet och interagerandet är lyssnandet. Om du går på en guidad rundtur – lyssna på guiden. Prata inte i telefon, om du diskuterar något annat med ditt sällskap så gör det tyst så att inte andra störs. Ställ gärna frågor till guiden, så är det lättare att veta vad som intresserar och vad det löns att berätta mera om. Låt däremot helst bli att tenta oss på våra kunskaper. Få saker är lika irriterande på jobbet som när en besökare säger: ”Nå, vet du vad det här är?!” och pekar på något obskyrt objekt med en min som säger att hen definitivt vet vad det är, men vet den lilla sommarjobbaren det? Ibland vet jag inte det (som sagt, tiotusentals föremål) men om du som besökare har ny information så tar jag gärna del av den – så länge du berättar det på ett trevligt sätt. Den bästa guidningen är ju den där både guiden och besökarna lär sig något nytt!

Pruta inte på priset. Ett museum sköter inte sig själv. Det krävs kontinuerlig restaurering och skötsel av byggnader och samlingar, och det finns aldrig tillräckligt med pengar. Även om jag skulle vilja att alla museum skulle ha gratis inträde, så är så inte fallet. Var då så snäll och klaga inte på priset i kassan. Den som sitter i kassan är oftast inte verkställande direktören, styrelseordförande eller någon annan som har befogenheter att ändra på inträdet, utan troligen är det en sommarjobbare som bara gör som hen blir tillsagd. Hen har inga befogenheter att ge rabatterat pris hur som helst, och det kan bli väldigt svårt att på ett artigt och serviceinriktat sätt svara ”nej” på frågan ”Nå, nog kommer jag väl in för bara en femma, inte sant?” och så ett litet skratt på det.

Stundars2
En artig och serviceinriktad sommararbetare som ibland slänger upp fötterna på kökssoffan under kaffepausen.

Ta tid på dig. Mitt sista råd är kanske något oväntat, men ack så viktigt. Ha inte bråttom på museum! Senast idag fick jag i två omgångar höra ”Nä, det hinner vi inte med” av besökare. Vad är det för idé att fara till ett så stort museum som Stundars (närmare 1 hektar stort område, över 60 byggnader, 10 000 föremål) och inte ens hinna stanna för att baka rågbröd eller gå med på en guidad rundtur?

Ofta finns det så mycket att ta in på ett stort museum, att man blir mättad på sinnesintryck. Då är det bra att ha extra tid för att sätta sig ner och ta en paus, kanske dricka en kopp kaffe, prata lite med lanthandlerskan eller bara njuta av solskenet, innan man med nya krafter tar sig an resten av museet.

Välkommen i sommar att klia grisar och baka rågbröd!

2 kommentarer

Filed under dagbok, okategoriserat

Rallarrosor

Rallarrosorna blommar
överallt.

”Rallarna arbetade hela dagen med att lägga syllar”
säger han
räcker mig en blomma.

”De hade varken tid eller pengar att köpa riktiga rosor.”

Växtsaften klibbar i handen,
mot munnen.

”Fattigt folk hade inte råd
att bry sig om fläckiga fingrar.”

Rallarros, brudfackla, duntrav, mjölkört,
praktduna, rävsvans, skogsbloss.

”Skotten går att äta – fattigmanssparris –
av bladen gör man te,
på rötterna mjöl.”

Mer värda än vanliga rosor
för fattiga rallarfruar.

Aldrig så vackra
som i skymningen,
på vägen hem,
i hast och kärlek plockade.

image

2 kommentarer

Filed under skönlitterärt