Tag Archives: sommar

Grönt och ljust – rosa och vitt

Min hjärna är alldeles slut efter att i helgen ha pratat tre språk, tokdansat lindy hop, umgåtts med vänner och släktingar, sovit för lite, och skurat bastu och tvättat bil. Jag försöker minnas vad jag gjorde i fredags, men det står helt still. Aj jo, jag skjutsade föräldrarna till flygfältet, för en resa till vårt älskade Kreta ♥ Själv stannar jag hemma i år och vattnar blommorna. Vårt blomhörn på verandan är ovanligt fint denna säsong. Det är inte vår förtjänst, då tre av fyra installationer är gåvor.

20180608_164722

Bellisarna har också vaknat på riktigt, och tar över hela gräsmattan. En smygrevolution i rosa och vitt.

20180608_164758

Jag vattnar också mina små trädgårdslådor. Salvian, rosmarinen, timjanen och gräslöken planterade på tuva frodas – de frösådda kryddorna är inte alls lika ivriga.

20180608_164840

Loke och Helga har påbörjat sommarens grävprojekt och sprättar jord med stor entusiasm (om de inte ligger utsträckta i solen och vilar, förstås).

20180608_164940

Jag rantar på från en byggnad till en annan: bär en vattenkanna, hämtar tidningen från andra villan, dricker kaffe, diskar, går ner till stranden, matar kaninerna, hänger en matta på tork.

20180608_165020

Som sagt var.

20180608_165053

Allt är grönt och ljust, och min kalender är tacksamt tom.

20180608_165436

Efter lindy hoppen – när jag nu ändå har klätt mig i något annat än huppare och keps – går jag på kafé. Där äter jag den största pavlovan någonsin.

20180609_150102

Under kvällspromenaden senare samma dag hittar jag sommarens första liljekonvalj.

20180609_205732

Helt ensam är jag förstås inte, trots att föräldrarna är på resa. Jag har ju mommo och moffa i grannstugan, kaniner i hagen, vänner i stan, kusiner och syster på besök. Och så Nisse, ibland, som sitter och spanar ut över ägorna.

20180610_201955

Annonser

7 kommentarer

Filed under dagbok

Det är dags nu

Så här såg mitt kylskåp ut:

IMG-20180531-WA0003

Så jag packade mina saker (läs: böcker) och flyttade ut till villan för sommaren.

20180531_133934

Det har varit en så vidunderligt varm vår att jag redan den sista maj kan plocka en bukett av mina favoritblommor: förgät-mig-ej och skogslyst. För en än mer praktfull version: lägg till smörblommor och hundloka.

20180531_181005

Vattnet är lägre än någonsin. ”Jag har aldrig sett så här lågt vatten”, säger mommo, som har bott på villan varje sommar sedan 1973. ”Jag ser stenar som jag aldrig har sett förut!”

20180531_18552320180531_185530

Jag tänker på poesi, men läser prosa. Så här skriver Eva-Stina Byggmästar, det diktgeniet, om poesi. någonting hjärtaktigt är det ju i alla fall –

20180425_224515

Dikter kan göras i små diktfabriker, av små poeter. Tänk att få jobba i en sådan fabrik. Så vackert det kan bli, med bokstäverna i rad efter rad efter rad efter rad.

20180425_224336_LI20180425_224348_LI

Just det, jag har köpt mig en näsring i silver också. Och klippt håret kort kort kort igen (men pannluggen hänger kvar). Tänkte att detta ska bli min queera sommar. Bäst att börja ordentligt då.

IMG-20180529-WA0006 (2)

Nu börjar den!

3 kommentarer

Filed under dagbok

Den ljuva sommartid

Jag sitter och väntar på ett manus som aldrig kommer, och i något skede slutar jag att vänta och går ut i solen, tar mig an allt det jag har försakat de senaste sommardagarna, säger ja.

I staden är det körfestival, och det är festival, karneval i luften. Små koristgrupper i matchande dräkter driver runt i centrum, folk rör sig över gågator och torg. Jag råkar på vänner från huvudstaden, gamla gymnasieklasskompisar, vänner som står i ett gathörn och funderar över picknick. Jag säger ja till allt, omfamnar värmeböljan, följer med till hav och sol och blåst. Kränger av mig strumpbyxorna och går sedan hem med bara ben under kort kjol.

På kvällen är jag på en alldeles underbar konsert, den svenska acapellakvartetten Kraja sjunger om regnet som kom och om den ljuva sommartid. I en timme sitter jag i mörkret och svalkan och lyssnar på ren magi, det är nästintill obegripligt hur någon kan sjunga så klart, vackert, berörande. Själen får vila och hjärtat fröjdas.

Nu smyger sig skymningen på och kroppen hettar av all sol.

3 kommentarer

Filed under dagbok

Ljuset, ljuset

Jag tillbringar timtal framför datorn, framför texten. Stänger ute eftermiddagssolen bakom persienner. Huvudet värker, nacken värker. Det är så ljust där ute om kvällarna, ingen idé att lägga sig klockan 22 när jag nästan kan läsa utan lampa ännu. Jag är trött varje morgon, stiger varje morgon upp lite tidigare för att hinna läsa allt innan deadline. Inte heller denna natt kommer jag få sova tillräckligt.

Text text text text jag måste få en paus från dem, byter medium och ser på teveserie. Har längtat och väntat på nästa avsnitt, avnjuter det till te och knäckebröd med ost. Ser om scener, igen och igen och igen, väntar spänt på vilka kronblad i historien som vecklar ut sig, vad som blottas till näst, alltid något ännu dolt, allt det mörkröda och sammetslila och kronblå.

Och så:

The midsummer evenings are so enchanting, don’t you think?

Och ljuset, l j u s e t! Hur det faller snett, solen står lågt på himlen men det är bara för att den aldrig går ner under horisonten, den kastar långa skuggor över klargröna gräsmattor och björkar, glitter i alla vatten, i luften. Och jag kan nästan känna det där ljuset mot mitt ansikte, kisar mot det, kroppen tung efter vaknatt men blodet varmt och sinnet lätt, det är något magiskt över det, ja, ja, det är det. Och det är på väg, det ljuset, det är på kommande. Så ljusa nätter att det aldrig behövs en lampa, något bekant och ändå, varje år, helt nytt mot huden, och jag dricker det då med alla sinnen, nästan desperat.

So enchanting, indeed.

 

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Nattsudd

En natt är det så kallt att jag måste flytta från lillstugon upp till villavinden, bara för att få sova under dubbla täcken. Någon gång under natten sparkar jag ändå av mig det ena, och när morgonen kommer har också yllesockorna farit.

Det blir fort mörkt om kvällarna. När jag ska mata och stänga in kaninerna är det snarast en rörelse (som sedan börjar knapra på torkat bröd) som berättar att den mörkpälsade kaninen har hoppat in i buren. Den ljuspälsade kaninen, däremot, den lyser som ett litet troll i skymningen.

Livet pågår i något slags mellanvarande. Mellan sommaren och riktig-hösten. Min semester, som jag tänkte ha i juni men som inte blev av på grund av jobb, blir inte av nu heller, på grund av jobb. Enstaka lediga dagar här och där, förvisso. Är det kanske så här det är, att vara vuxen och snuttjobbare, humanist i generation X? Lite pengar på kontot men en gnagande ångest mellan att jobbmejlen besvaras.

Jag anmäler mig till kurser: lindy hop och två skrivkurser. Blev ratad för tredje gången till en författarskola. Tänker att det någonstans finns en mening med att de inte vill ha mig. Tänker att det är svårt att skriva ansökningsbrev om motivation och drivkraft när det är brist på båda. I skrivboken finns ändå nedklottrat några sidor, diktfragment som inte blivit något, som kanske inte någonsin blir något, men som i alla fall finns där. Ifall att. För att.

Där emellan funderar jag om jag faktiskt vill läsa Norrtullsligan i form av magasinerad biblioteksbok, eller om jag skulle sätta det där presentkortet på att köpa den i liten, smidig pocketbok från nätet. Det är ju bara några dagars leveranstid. Jag har läst romanen en gång förr.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Inte så mycket

Det händer väl inte så mycket. Eller, det händer, men det händer smått, och jag är alltid trött. Jobbar lite för mycket och sover lite för lite. Håller ut i väntan på lättare tider. Det regnar nästan varje dag och jag har tappat känslan för att vara ledig varje stund jag inte jobbar, men man kan väl inte carpe diem hur länge som helst, heller.

Under tiden: skickar in skrivkursansökan med ett dygn till godo. (Om jag inte kommer in så är det förståeligt. Att skriva om ambition och drivkrafter när man inte har sådana är vanskligt.) Dricker skumpa och äter chokladdoppade jordgubbar. (Där var det nog carpe diem). Går på bio med syster, pappa och moffa, och äter räksmörgåsar efteråt. Läser en bra roman, som får mig att tänka på Margaret Atwoods skrivelser, på jobbet under lugna stunder. Diskar och tvättar. Sover med ena fönstret öppet och vaknar bara nästan av åskmullret.

Jag har fått flera brev från den ensligaste av alla öar (St Kilda, tre timmar ut i ingenting), och en ny, vattenfast eyeliner som behöver genomgå sitt eldprov på ett vilt och svettigt dansgolv inom en snar framtid. De två sakerna har bara lite, lite med varandra att göra.

4 kommentarer

Filed under dagbok

I just need to get it off my chest

Det är första dagen på arbetsveckan. Tio och en halv timme jobb. Tolv timmar tills jag ska vara på plats igen. Fyra dagar till innan jag är ledig.

När jag kör hem bläddrar jag mellan radiokanalerna. Behöver något som rensar huvudet, något som passar till en regntung julikväll, som trots allt är så ljus, när syrenerna just har slagit över från den vackraste blomningen.

Och när den låten kommer så vrider jag upp volymen, så högt att jag inte hör min egen röst fastän jag sjunger med, om inte med full hals, så ändå utan att lägga band på mig. I just need to get it off my chest, och utanför bilen blommar syrenerna, och inne i bilen skakar instrumentbrädan av basen, och för en kort stund är jag inte längre trött.

 

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Blommor

Dessa dagar tänker jag mycket på blommor. Sällan, om någonsin, har jag väl gett syrener och lupiner så stor uppmärksamhet som nu, när jag kör moped 25 kilometer till jobbet, och lika många tillbaka. Det doftar av hundloka och rhododendronen är större än jag någonsin tidigare sett. Jag både längtar efter att midsommarrosorna ska slå ut, och vill att de ska hållas i knopp ännu ett litet, litet tag, bara för att jag ska få ha nöjet av att njuta av dem framför mig. Det är något, kanske med den sena och kalla våren, som gör att allt nu blommar ovanligt stort och vackert.

X

hundloka, som
moln i dikesrenen

smörblommor, som
smörögat i sommarens
morgongröt

den lilla skogsstjärnan
blinkar

och så syrenerna,
sena, i lila!
X

i det bortersta hörnet av trädgården
där snön länge låg kvar:
ett äppelträd
som äntligen blommar –

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Alla känner ett offer, ingen känner en förövare

Mitt nya sommarnöje är att gå på promenad längs villavägen och lyssna på feministisk podd under tiden. Kombinationen feministisk analys + solljus och sommardoft (bastu, hundloka, lupiner, tallbarr) är fenomenal.

20170625_191538

I det senaste avsnittet av Penntricket var Linnéa Claeson, som driver ett briljant instagramkonto, på besök. De pratade bland annat om sexuella trakasserier, näthat som kvinnor får utstå och mäns våld mot kvinnor. Inga ovanligheter, med andra ord.

Det som fascinerar mig är en tanke som tagits upp i flera omgångar, nämligen: alla känner något som blivit sexuellt trakasserad, men ingen känner någon som trakasserat.

Jag vågar påstå att jag pratar också för mina kvinnliga vänner när jag säger att vi alla har blivit utsatta. Fått oönskade blickar, kommentarer eller bilder. Blivit påtafsade eller påtvingade. Blivit offer för våld och våldtäkt. Jag har kommit rätt lätt undan, men vet att det i mina internetarkiv finns meddelanden (från män) som är av vidrigt slag, dansgolv och festivaler som har solkats av okända och objudna (mäns) händer på min kropp, situationer (med män) som jag i efterhand har insett att inte bara var vaga och obehagliga, utan rentav potentiellt farliga.

Mina solskenspromenader med feminism i hörlurarna ger mig möjlighet att i trygghet skratta, nicka igenkännande, ilskna till, bli ledsen, bli inspirerad. Jag känner mig stark och stärkt, känner stödet av systerskapet, hur alla medfeminister håller mig om ryggen, går bakom och framför och bredvid mig där på grusvägen, med hundlokan som blommar i diket.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Sommarledigt

Det är sommar igen. Jag vet inte hur det hände. Det var april hur länge som helst, maj drog ut och juni överrumplade, och sedan blev det plötsligt sommar. Det är som om det alltid ha varit sommar, samtidigt som jag inte alls hänger med.

Denna sommar har jag en ny taktik. Det behövs en sådan, insåg jag, efter tre dygn med konstant, lamslående ångest och panikgråt. När man googlar symptom för utmattning och bockar av alltför många punkter. När man gråter i telefon med först en vän och sen med mamma och inser att man ännu kan vända det.

Taktiken är enkel: vara ledig precis hela tiden jag inte jobbar. Bedrägligt enkel, kan tyckas, men jag tror den fungerar. Att äta frukost i solen innan en arbetsdag är också frukost i solen. Jag behöver inte vara ledig hela dagen för att kunna vara ledig stunder. Och jag har avbokat, avböjt och avstått från allt som tar men inte ger. Skapar ledighet och rum och tid, sådant som jag så desperat behöver. Inte ens bara vill ha numera, utan behöver. För att inte behöva googla de där symptomen igen.

I grunden är det väl: vara snäll mot sig själv. Göra det som jag vill. Inte racka ner på mig själv. Inte tro att det bara finns ett sätt att göra sommar på, och att jag måste göra den som jag alltid ha gjort den. Flexibilitet, omvärderande, alltid tillåtelse att göra om. En tilltro att allt blir bra.

Hälsa på kaninerna. Dricka kaffe i solen. Eller dricka kaffe inomhus fastän det är soligt ute. Sitta framför datorn om jag vill det. Dra upp brännässlor om jag vill det. Sova där jag vill, äta det jag vill. Vila, tillåta, bejaka. Hela tiden, i tanken och i handling, återkomma till det jag redan vet: det är okej. Allt är okej.

3 kommentarer

Filed under dagbok