Kategoriarkiv: skönlitterärt

Ängsmarker

Amanda är en pion
rund och mjuk och ljuvlig
på ett sätt som berusar
Lätta kyssar över ansiktet

Kristin är en balsamin
spretig och alltid halvvägs
över vägrenenSes av den okunniga som ogräs
Så de misstar sig

Lucinda är rödklöver
honungssöt och tilldragande
varma sommardagar
lyckobringande bladbuketter
Lycka, var det

Minou är en blåklocka
stillsam och sober
En skyddshölje mot världen
lågmäld klockklang i vinden
Här rasar inga stormar

Själv är jag tusensköna
alldaglig och vardaglig
och för det älskad
finns överallt
finns överallt

Tillsammans är vi
ängsmarker
vildmarker
våtmarker

Tillsammans slår vi rot och spirar
över varandras
ödemarker

* * *

En gammal dikt från National Poetry Writing Month 2016, som jag fick orsak att återbesöka. Jag ska försöka bege mig ut i den poetiska skogen, ut över ängsmarker och vildmarker; försöka se över de ödemarker som mitt skrivande varit de senaste veckorna. Se om något, trots allt, kan spira där.

Annonser

Lämna en kommentar

Under dagbok, skönlitterärt

O P P / K O M

O P P
alla dörrar!
O P P
alla fönster!

O P P
alla luckor
portar
grindar
gluggar
O P P!

K O M
välgörande vind!
O, välsignade vind!

K O M
genom alla dörrar
fönster
luckor
gluggar!

K O M
torka svetten i min panna
lyft luften ur mitt bröst!

Lämna en kommentar

Under dagbok, skönlitterärt

Tre kvällar. Tre dikter.

Tre dikter skrivna under tre kvällar, när jag egentligen redan gått och lagt mig, men kravlat mig upp, och ner, ur högsängen för att med svidtrötta ögon krafsa ner spridda ord i närmaste anteckningsbok. För att det är något som pockar på. För att det är något som behöver komma till tals.

I

Det känns klyschigt
att säga att jag
samlar inspiration och kraft
men det är ju
precis det jag gör;
ta intryck istället för
ge uttryck
(intagande, ej utgjutande)
låter lyriken
ligga i träda
(min diktning är min trädgård;
där växer salvia och rallarros
akleja och pion
späda skymningsväxter
jag inte kan namnet på
men som jag inte glömmer att vattna)

II

En sån satans dag
säger jag
skalar av mig kläderna
intill det sista svala lagret
En sån satans pissdag
när jag gråter på duschgolvet
vattnet hinner kallna
i det långa fallet

Jag lever omgiven av böcker
men har ingen ro att läsa
ögonen är alltid för trötta
klockan är alltid för mycket
romanerna för långa
manifesten för svåra och
dikterna –
dikterna är kanske det enda
detta sinne kunde klara
om ögonen bara vore
lite öppnare
lite klarare

III

Jag har tappat fattningen
den föll ur
mitt grepp den föll
i marken
och allt som fanns därinne
rann ut över
marken Kom hit och
slicka upp det kom hit och
slicka upp varje smula
så inget går förlorat
Kom hit och skölj
trottoarerna rena
från blodet
som samlas
i varje skreva
kom hit och skölj
trottoarerna rena

(stark inspiration och lånade ord ur Ulrika Nielsens diktsamling Poemer om pingviner, sidan 26)

2 kommentarer

Under dagbok, okategoriserat, skönlitterärt

MAKE ART MAKE OUT

Jag eldar i spisen på villan. Chattar med folk och njuter av ensamlugnet. Tänker på att läsa en roman senare ikväll. Går igenom instagramkonto efter instagramkonto fyllt av feministiska, antirasistiska och queera poster. Läser lite nyheter. Äter lite müsli.

Vän på chatten: Hur går din kväll?
Jag:
Jovars, den går rätt bra! Jag chattar lite med folk och snurrar på instagram.
Vän:
Åh så fint! Det beteendet understöder jag verkligen!
… Såväl chattande och instagramsurfande som att göra art och göra … annat.
Jag:
Haha! Ja, det kunde bli en fin kombination av allt samtidigt!
Vän:
Ja, men absolut! Nån i chatten bara ”vad gör du då?” Man bara ”hm, ja, hur ska jag förklara det här?”
Jag:
Jag känner det finns diktmaterial här.

MAKE ART MAKE OUT

Vi ligger på varsin sida av sängen
skrollar på våra telefoner
stökiga lakan i blekblått
godisskålen precis i mitten

Jag chattar med en långväga vän
du skrattar åt en video med valrossar
jag rotar efter chokladfylld lakrits
du kastar skumsvampar på mig

”Make art make out”
säger en instagrampost
som du visar mig

Vi lägger telefonerna åt sidan
och snart välter godisskålen

2 kommentarer

Under dagbok, skönlitterärt

IV: Fläckar förgäves

När vi inte dansar
ligger vi
och när vi inte ligger
dansar vi
och någonstans där emellan
slätar hon till kjolen
och jag knäpper skorna:
vi tar långa promenader i skuggan
och dricker te ur gula muggar

(Som att inte skrynklorna
avslöjar oss
visar var våra fingrar
har varit)

Min vita skjorta
har läppstiftsfläckar på kragen
puder på axeln
och när jag ber henne
fläckar hon ner mig
ännu mer

allt det där blossande röda:
på krage och axlar
och läppar och hals

Snart doftar alla kläder
svett och trä och aprikos
och jag tvättar och tvättar
förgäves

4 kommentarer

Under skönlitterärt

III: Kom, dansa

Kom, dansa med mig
(igen och igen)
säger hon och placerar
mina händer
runt sin midja
sina händer
någon annanstans

Vi dansar
(igen och igen)
till swing och jazz och charleston
jag snurrar ut henne
bara för att fånga in henne igen
närmare än förut

Våra klänningar blandas:
tråd och tyll och fåll i
ett och samma

och mina händer som går ner
till fållen
och sedan upp igen

Hon är varm
och jag är yr
och snart blir hennes skratt en flämtning
under mina fingrar

3 kommentarer

Under skönlitterärt

II: Kronblad

Det spelar alltid musik kring henne
något ohörbart men kännbart:
synkoper och kontrabas
gula kabbelekor om våren

Det här är ingen tid
för blyghet
säger hon och rör vid
min gula klänningsfåll

Musiken: accelerando, crescendo
och blommorna slår ut
i värmen

När jag faller
gör jag det som
ett stjärnregn:
hjälplöst blossande

Hon har sparkat av sig klackarna
och lagt
armen om mig
helt oblygt
kjolfållen bränner ännu
av hennes beröring

och jag faller
hjälplöst blossade
baklänges ner
på hennes säng

kjolarna står som
solstrålar      kronblad
åt alla håll

i mitten: hettan

(tack till Eva-Stina Byggmästar för inspirerande ord ur Älvdrottningen:
”[…] det är ett stjärnregn du faller hjälplöst lustfyllt blossande […]”)

7 kommentarer

Under skönlitterärt

I: Tyll och swing

Det är en dröm
Hon är en dröm

En perfekt dröm
som klippts ut
ur tyll och swing
och placerats
rakt i mitt synfält:

vida kjolar och klapprande klackar
pärlor och rosetter
‒ jag svär hon skimrar på ett sätt
som inte är verkligt
som champagnebubblor på tungan
som guld i synen
som is och salt och äpplen

och än mindre verkligt
att hon närmar sig:

ler med mörkröda läppar
mot mina klarröda
och frågar:

Ska vi dansa?

Så vi dansar
till bas och piano och saxofon
hennes hand om min midja
mjukt mjukt
och jag lägger handen
på hennes axel
också den
så mjuk

och tur är
att hon för
och jag följer
för jag har glömt
allt som mina fötter
någonsin har gjort
när hennes skratt kittlar mig i örat
letar sig ner för nacken
och in under klänningskragen ‒

Hon doftar som en dröm:
puder och aprikos
ögonfransar över rosiga kinder

(Och vad måste jag väl lukta?
Försök och misstag,
nervositet:
hårspray och svett?)

Vi fortsätter dansa under kvällen
och hennes skratt fortsätter
leta sig in
under min klänning

Och långt långt senare
när vi slutat dansa
knäpper hon upp min kofta
(hjärtslagen, HJÄRTSLAGEN)
och blandar våra läppstift
till den perfekta nyansen rött

3 kommentarer

Under skönlitterärt

Tyll och swing: prolog

Ibland nuddar man vid något som man tror är något fristående, en stilla damm i trädgården, bara för att senare inse att det är källan till något mycket större och starkare strömmande.

En av de sista dagarna under NaPoWriMo skrev jag en dikt om tyll och swing, där jag rörde mig i sinnlighet och närhet. Det var ett nöje att riktigt bada i alla känslor och intryck.

Dikten stannade hos mig, och jag klottrade ner några spridda ord, några rader som en slags fortsättning, och en tågresa ett par veckor senare satte jag pennan till pappret för att uttryckligen skriva vidare.

IMG-20180404-WA0001

Det är fascinerande att se vad som kommer när man inte hindrar sig, att se hur historien bara vecklar ut kronbladen, öppnar sig. Det gäller att våga skriva det som man inte riktigt är bekväm med, att inte censurera sig själv, i alla fall inte i början. Kanske gäller det att också publicera det man fortfarande inte är riktigt bekväm med, men som man känner att är något värt att blotta och utmana med.

Med de orden vill jag inbjuda er alla till läsning! Inkommande vecka kommer jag att publicera diktsviten Tyll och swing. Det blir fyra dikter, en per inlägg och dag, inklusive den första NaPoWriMo-dikten som startade det hela.

Vi börjar på måndag. Välkomna med!

Lämna en kommentar

Under dagbok, skönlitterärt

Påskliljor

En vän som dyker upp
mitt i natten
med stulna påskliljor i handen
väcker så många frågor:

Vad är meningen med livet?
Stängde jag av spisen?
Köpte jag mera kaffe?
När kom vykortet fram?

Är du hungrig?
När går bussen?
Vem älskar egentligen vem?
Varför just påskliljor?

Lämna en kommentar

Under dagbok, skönlitterärt