Kategoriarkiv: skönlitterärt

Ryska

Jag trodde aldrig jag skulle
falla för ryska

– jag som alltid blivit knäsvag
av danska
färöiska
grekiska –

men det var tills jag träffade Boris
(som ju är australiensare, ungrare, polack)
tills jag hörde poesi på ryska
(jag förstod inte ett ord
läste hela tiden översättningen)
det var något som rördes
och sprack inom mig

tills jag hörde en ung man
på ett kafé
fräknar och utstående öron
och det var något som rördes
och lättade inom mig.

sunflower-seeds-537651_1920

Annonser

Lämna en kommentar

Under skönlitterärt

Hur länge

Hur länge kan man
låta bli att skriva poesi
och fortfarande kalla sig poet?

(Jag har inte skrivit på länge
men det har inte heller Shakespeare

Shakespeare är ju död
säger du

Det är väl ingen ursäkt
säger jag argt)

Det finns
så mycket annat
än att skriva
(tänk att jag säger det
tänk att jag skriver det
någonstans är mitt dåtida jag mycket besviket
någonstans kastar mitt framtida jag slängkyssar
åt alla mina tidigare jag
även detta
även detta)

Det finns
så mycket annat
(också)
rosor böcker vänner nätter
när vi knappt sover

Hur länge kan man
låta bli att skriva poesi
innan man bara måste?

Den kommer i
kittlingar klara ögonblick
hjärtslag som från en hög höjd

i ord som:
katalysatorexpert
i ord som:
”Ge mig inte rått kött
och påstå att det är näring.
Jag känner igen ett slakthus
när jag ser det.”

Jag närmar mig svaret.

Citatet lånat och översatt från denna fantastiska poesivideo:

Parentesen om Shakespeare lånad från min egen dikt, som i sin tur lånade ur Istället för en blomma av Sven Nordqvist & Erik Arpi.

Lämna en kommentar

Under dagbok, skönlitterärt

Blomster

20190612_162324

I skogen och dikesrenar:
skogslyst
skogsstjärna
smörblom
förgät-mig-ej

Min barndoms sommarblommor
de som alltid fanns

I trädgårdar:
pioner
midsommarrosor
allt det barocka, det överflödande
det berusande väldoftade

I rabatten:
akleja

På gården:
brudspirean
den första som blommade i juni
vita slöjor i skymningsdager

I skuggan:
rhododendron
för det rullande namnet
för allt som sker i skymundan

20190612_162252

3 kommentarer

Under skönlitterärt

Systra mi

I dag är det syskondagen. Eller så var det syskondagen redan 10 april. Det är lite olika, hur man räknar, var man är. Vi är på olika ställen i dag, min syster Julia och jag, men närmare varandra än vi varit på flera månader – och nästa vecka, ja, då är vi i samma stad igen för sommaren! Jag tänker mig: skumpa, ettmeddaskaffi på villan, sushilunch, road trip. (Syrran är världens mest upptagna, men man kan ju drömma!)

Här är hon, min finaste lillasyster, och hänger på en båt förra sommaren. Hon är en väldigt duktig fotograf och bloggar också, om resor, livsstil och företagande, på juliaholmqvist.com, så det lönar sig att kolla in om man är intresserad av sånt. Jag blir alltid hungrig av hennes matfoton och tänker att jag ska följa hennes tips om egenföretagande, men sedan kommer jag aldrig till skott (se längre ner).

https://www.juliaholmqvist.com/wp-content/uploads/2018/07/white3.png

Jag brukar (eller brukade, för ju äldre vi blir desto mer gemensamt känner jag att vi börjar ha) skämtsamt säga att det enda vi har gemensamt är våra föräldrar. Vi har olika temperament, känslighet, intressen. Julia har en förmåga att alltid landa på fötterna (ibland undrar jag om våra föräldrar har ingått någon slags pakt med högre makter, om hon har fått en specialiserad skyddsängel), och är driven och företagsam på ett sätt jag bara kan drömma om. Jag älskar henne gränslöst och till tidens ände.

En av de allra, allra bästa sakerna med att ha rest så mycket med familjen är all kvalitetstid jag har fått tillbringa med min syster. När man delar sovrum och badrum under intensiva dagar, sitter bredvid varandra på långflyg och väntar på samma flygplatser, så kommer man varandra närmare på ett annat sätt än under en vardag där båda är upptagna med sina liv och, som det har varit under många år, bor på olika platser. (Tacka vet jag Whatsapp. Där kan man chatta under dagen, och skicka bilder på Nisse och vad man gör under dagen, och bestämma telefondejter.)

Vi har fått upptäcka bland annat Budapest, Prag, Kreta, London, Kap Verde, Lissabon, Thailand och Gdansk tillsammans. Här dricker vi cappuccino i Rom höstlovet 2017. Syns det att vi är släkt? (Jag skrattar nu när jag ser de här bilderna. Det är ju helt klart vem som är utbildad estenom och vem som är humanistfjant.)

22690690_10155830267952767_653862889_o

Jag skrev en dikt till och om min syster för ett par år sedan. Den står sig alltjämt.

Systra mi

Mitt tidigaste minne:
springa i sjukhuskorridorer
en nyfödd knubbis
som ska komma att bli
längre än jag

Vi delar rum
smygsover i samma säng
blicken på klockan:
20:59 till 21:00
Önska dig något

I mitt liv
har hon alltid funnits

Om somrarna
spelar vi kort
tills korten tar slut

Efter kraschen:
kunde inte tala
inte hålla en penna
men skrev med fingret
i min handflata
XXXXXXXXde första och viktigaste orden

Folk blir förvånade
Ni liknar inte alls varandra!
Vi råkar bara ha
samma föräldrar
samma familj

samma släkt
samma liv och blod
Jag är inte
om hon inte är

Kaffe och apelsinjuice
solglasögon mot morgonen
och ut ur det öppna fönstret
(där vi langade koppar och glas):
One day, baby, we’ll be old…

Knöliga kuvert på posten
med gåvor och bilder på grisar
textmeddelanden med citat
ur sånger vi skrattar åt

små små tecken till tröst
när vi är ifrån varandra

Kom och sjung!
säger hon
Jag har lärt mig
en ny låt på piano

Vad som helst
tänker jag
vad som helst

6 kommentarer

Under dagbok, skönlitterärt

Saker jag tänkt på den senaste tiden

Saker jag har tänkt på den senaste tiden:

1.

De dikter jag publicerar här på bloggen
verkar ofta läsas biografiskt,
rakt av gällande
mitt liv.

Efter VERY VERY GAY INTENDED
har jag fyra gånger fått säga:
Flickvännen är fiktiv.

(Klart jag skriver ur
mitt liv
men inte exakt
mitt liv.

Varje text som skrivs
– till och med de faktabaserade –
är ett fiktionaliserande
av verkligheten.)

Jag skulle inte vilja ha
disclaimers efter varje dikt
utan ha tilltro till folks läsförmåga.

Men som en vän sa:
Kanske är feltolkningen
(jag = författaren)
ännu vanligare gällande just dikter?
För att de uppfattas
som så personliga
och känslosamma.

2.

En dag ska vi alla dö
men alla andra dagar
ska vi leva.

3.

Kanske jag borde sluta
leva ett liv där jag
sover alltför lite
och morgonen efter
skrattar för mig själv
(åt mig själv)
åt allt det jag gjorde.

4.

Kanske jag borde fortsätta
leva ett liv där jag
sover alltför lite
och morgonen efter
skrattar för mig själv
(åt mig själv)
åt allt det jag gjorde.

4 kommentarer

Under dagbok, skönlitterärt

Det kommer skrivas dikter om den här kvällen

Helgen är blåsig
med häftigt regn.

Ingen sover tillräckligt
och sömnbristen övergår i skratt.

Det tittas på film.
Det firas morsdag.
Det badas bastu.

Utanför bastufönstret:
sammetsröda tulpaner
gula vårkragar
vallmo i knopp
– gräset kyligt under bara fötter.

Någon ringer:
Kom med ut!
Du kanske får dikter att skriva
om den här kvällen.

Jag svarar:
Det kommer skrivas dikter
om den här kvällen.

Det kommer skrivas dikter
om den här kvällen.

red flowers spring natural

1 kommentar

Under dagbok, skönlitterärt

VERY VERY GAY INTENDED

Jag:

Det är faminej
o m ö j l i g t
att flirta med flickor
i den här skeva världen

Hur ska man få henne att fatta
(hon som är så smart
så söt
så rolig
så sexig —
ska jag sluta
innan jag blir
en kliché?)
att ”I like you very very much”
inte bara är vänner emellan
utan
VERY VERY GAY INTENDE
D

Jag har bjudit henne på bio
Jag har bjudit henne på drinkar
Jag har bjudit henne hem på te
med tydliga och oanständiga avsikter
(vi kysstes i soffan
nästan. nästan.
benen som ett trassel
mina fingrar mot hennes ärmfåll
hennes händer på mitt knä)

Och dagen efter säger hon
hur trevligt hon hade det
vilken fin vän jag är
och jag tänker bara:
JAG KUNDE VARA DIN FLICKVÄN
OM DU BARA LÄT MIG

Vad ska man riktigt göra
för att få dem att fatta?

Hon:

Jag skickar dem en artikel:
10 Signs She’s Actually Flirting With You
och ser till att uppfylla
minst 8 av dem

6 kommentarer

Under skönlitterärt

Postpoesi: efter april

Det är maj nu. Kall och regnig maj. Men det var april, varm och solig april, och nu ska vi titta tillbaka lite på den gångna diktmånaden.

Skärmklipp 2019-02-28 22.56.48

År 2019 var sjätte gången jag var med i National Poetry Writing Month. Det betyder minst 180 dikter skrivna i glädje och frenesi. Hur gick det då i år? Rätt bra, även om det inte var min bästa lyrikapril. Den första veckan flöt bra på, men sedan tillbringade jag en vecka hos KJ i Pargas, och sen blev det påsk, så då bröts också flödet. (Nästa år ska jag banne mig ha semester i april och bara skriva skriva skriva. (Det är också en nåd, att tänka att det kommer ett nästa år, en nästa april.))

Som jag skrev en dag:

Jag säger (till mig själv):

det finns alltid
imorgon imorgon imorgon
nästa år nästa år nästa år

I år blev det 33 dikter under dessa 30 aprildagar. Statistiskt sett måste några av dem ha blivit bra. Mina personliga favoriter blev en tebjudning, en död duva, och poesi som terapi. Tre av dikterna var på engelska (en dag skrev jag både en engelsk och en svensk version av samma dikt). Tre av dem var på rim. Hälften av dem (17 st) följde dagens prompt som presenterades på napowrimo.net.

20190412_222732

Tack till er alla, som har läst och kommenterat! Det värmer en poets hjärta att veta att dikterna blir lästa. Att dessutom få höra om läsningen i form av kommentarer, på bloggen eller via andra medier, är helt enkelt guld. Guld.

Här kommer nu en sista dikt från april, fram tills nu opublicerad. Må det inte dröja länge innan fler dikter dyker upp här.

Aprillyrik dag 21 – Skog och ängsmark

Mitt sovrum är tapetserat
av skog och ängsmark ―
dunkla grangläntor med skogsstjärna
mörka kärr som omges
av getpors och ängsull
smörblommor och prästkragar
blåklockor och ekorrbär

ovanför huvudkudden växer smultron
som endast syns
i halvvakenhet
blinkar man för många gånger
så försvinner dom

skogen ger ro

blomsterdofterna söver oroliga själar
lugnar tankarna med kamomill och malva
det blåser ljumma västanvindar
doften av midsommarrosor och syren
lägger sig
över lakan och linne

under kudden: mylla och frön

20190423_114908

4 kommentarer

Under skönlitterärt

Aprillyrik dag 30 – Valborg / Walpurgis

Valborgsmässoafton
Det är något nytt
i den gamla luften
och
något ännu äldre
i den nya luften

blaze bonfire campfire dark

Walpurgis night
There is something new
in the old air
and
something even older
in the new air

Dagens prompt var att skriva en minimalistisk dikt, till exempel att utgå från ett substantiv fyllt med associationer. Jag valde ett dagsenligt tema.

 

2 kommentarer

Under skönlitterärt

Aprillyrik dag 28 – National Poetry Writing Month

cropped-cropped-img_4701.jpg

Någon säger:
Vad är det riktigt?

Jag säger:
det är kreativ frihet inom begränsade ramar
det är en gemenskap
det är en omständighet

Det är att bada i poesi
under trettio hela dagar

Det är att skriva
för skrivandets skull

Någon säger:
Vad ska man skriva om?

Jag säger:

Skriv om hur böckerna samlas
Skriv om hur vägarna dammar
Skriv om hur fötterna värker
Skriv om hur nätterna faller

(skriv om de sista sneda solstrålarna
över Österbottens åkrar)

(skriv om hur du önskar
det fanns mindre att förlora)

Jag säger (till mig själv):

det finns alltid
imorgon imorgon imorgon
nästa år nästa år nästa år

en nåd i att
inte behöva lyckas
och just därför
mer ofta än annars
lyckas

Någon säger:
Vad ska man göra?

Jag säger:
skriva
skriva
skriva
skriva
skriva
skriva
skriva

Dagens prompt var att skriva metapoesi, det vill säga poesi om poesi eller poesiskrivande.

4 kommentarer

Under skönlitterärt