Category Archives: skönlitterärt

Granatäppelträd

I granngårdens port
växer änglatrumpet
I vår
granatäppelträd

De doftar
båda
på olika sätt

Det är så
vi skiljer gårdarna åt
när vi går hem
om kvällen

IMG_0177

 

Annonser

4 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

Anjusa

Anjusa är en bäck i skogen bakom gården. Gården ligger i byn Sundom, Vasa. Om vårarna och höstarna är vattenflödet i Anjusa stadigt, vid rikligt regn till och med starkt strömmande. Sommartid är Anjusa nästintill uttorkad, och utgör vistelseort för en ansenlig mängd myggor. Under kallare vintrar fryser bäcken till, men vattnet kan ibland höras porla under istäcket. Under gårdsbarnens barndomsår rensades ofta Anjusa på gyttja, löv och kvistar, för att få vattnet att rinna friare, av såväl praktiska (som till exempel tävlingar i Puh-pinne) som av estetiska skäl. Numera är bäcken återigen i sitt naturliga, något tilltäppta tillstånd.

Främst avses med ”Anjusa” ett visst avsnitt av bäcken, som ligger närmast huset och därmed är det mest besökta.

Historia

Under tidigare år har Anjusa med omnejd (gläntan, aspgläntan, åsryggen i skogen, kalhygget med Vargstenen, ängen med häxbron, samt stenåldersstenen med tillhörande klättergran) använts som lekplats för områdets barn. Delar av Anjusa utgjorde också en lång tid gränsen för hur långt in i skogen barnen i gården fick gå (uppskattningsvis endast ett par stenkast från huset). Ett grannbarn har enligt utsago haft bäcken, och speciellt gångbron över, som en plats att komma till när barnet vill ha ”lite lugn och ro”. Anjusa har även figurerat i fotosessioner med stilleben i fantasystil under tidigt 2000-tal av det äldre barnet på gården.

Överfarter

För tillfället finns en trygg överfart i form av en mycket stadig träbro. När husbonden, på husmoderns uppmaning, byggde en trappa istället för en slät gångbro (för att den inte skulle bli så hal vintertid) i den lilla slänten mellan stengångarna, släpade husfadern den gamla gångbron ner till Anjusa. Det var, enligt hörsägen, ett slitsamt arbete.

Tidigare fanns två andra överfarter. Den mer lättillgängliga var i form av två parallellt lagda stockar från gläntan tvärs över till det dåvarande kalhygget. Numera är dock stockarna så gott som bortruttnade, kalhygget igenväxt och den gamla stigen inte längre i bruk. Gläntan hålls dock fortfarande öppen för bland annat risbränning. Den andra överfarten var i form av en fallen trädstam längre västerut längs bäcken. Denna överfart krävde dock klättring på och över såväl klippblock som den fallna och den kvarvarande, ännu upprättstående delen av trädstammen, och rekommenderades endast för barn och insatta.

Bäcken är dock inte ens under vårfloden bredare än att de flesta vuxna och barn kan hoppa över den utan att blöta ner sina skodon.

Upptäckt och etymologi

Anjusa upptäcktes ordentligt av gårdens två barn med en gästande kusin.

Namnet ”Anjusa” bildades genom att kombinera de första två bokstäverna i respektive upptäckarkusins förnamn. Namnleden står inte i någon inbördes ordning, utan endast i den ordning som fick namnet att klinga bäst.

Se även:


I en bloggbaserad skrivkurs jag går var uppgiften att skriva en fiktiv Wikipedia-artikel. Det blev dock inte så mycket fiktion som en faktiskt dokumentation av en existerande bäck. Å andra sidan – vad gör jag, om inte fiktion av verkligheten?

7 kommentarer

Filed under skönlitterärt

Dämpade dagar

Ibland kommer
dämpade dagar
tystare tider

när alla bokstäver är långt borta
och det enda jag vill
är rosta bröd och koka te
(och det räcker)

Under en skogspromenad
återfår världen
sina rätta proportioner

Jag längtar efter
att dricka kaffe
i ett stort tyst vitt vardagsrum

Så jag tar bussen hem

4 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

Om jag skulle dö i morgon

Ångrar jag
att jag aldrig
tagit mig en man?
Nej.
Men kanske
att jag inte tog
fler flickor i min famn.

4 kommentarer

Filed under skönlitterärt

Som Sandra Beijer

Det blir höst och det blir helg.
Allt som lockar en lördagsnatt:
mellan dans och vilda skratt.

Drar upp volymen, och sedan kajalen
(som ändå kommer smetas ut.)
När badrummet är tomt är skumpan slut.

Jag ska festa som Sandra Beijer.
Ni vet vad Veronica Maggio säjer:
”Det ekar över hela staden”.

Jag är inte den som väjer,
går längsta vägen över gatan.
Ni får passa er som satan.

 

2 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

The Sounds

Ikväll tittade mina föräldrar på teve, och The Sounds dök plötsligt upp i rutan med sin musik.

Det fanns en flicka i min skola. Hon hade svart hår. Under någon period hade hon blont hår, och jag tycker mig minnas också andra färger, men när jag tänker på henne är hon alltid svarthårig. Ibland har hon rött läppstift. Ofta skrattar hon, stort. Nästan lika ofta är hon arg.

Vi blev vänner, fast vi var av olika sort. Hon var den coola typen, medan jag var av det snällare slaget. Musiken hade vi gemensamt, och något rebelliskt drag, som hon visade öppet medan jag bar det dolt. Hon var en sådan som jag i efterhand inser att jag kunde ha blivit förälskad i, om jag bara hade låtit mig falla för flickor.

En gång sjöng vi en duett tillsammans. Ur Grease. Jag fick vara den manliga rollen, medan hon var hjältinnan. Kanske var det för mitt korta hår – eller för det faktum att jag sjöng alt och hon sopran.

Jag vet inte var hon är idag, eller vilken färg hennes hår har, men om jag lyssnar inåt kan jag fortfarande höra henne sjunga Painted by Numbers.

 

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, okategoriserat, skönlitterärt

Alla mina tonårspojkar

”För att inte dricka whisky, skriver du ofta om whisky”, sade en vän en gång. (Det var innan jag började dricka whisky).

För att inte vara tonårspojke, skriver jag ofta om tonårspojkar också. Ibland får de en egen text. Ibland skymtar de fram bland allt annat.

Här är några av alla mina tonårspojkar.

1. Bästa vän
2. Ögonblick i maj
3. Onåbara
4. Den påtagliga kärleken
5. Oktoberbarn

2 kommentarer

Filed under skönlitterärt

Blommor

Dessa dagar tänker jag mycket på blommor. Sällan, om någonsin, har jag väl gett syrener och lupiner så stor uppmärksamhet som nu, när jag kör moped 25 kilometer till jobbet, och lika många tillbaka. Det doftar av hundloka och rhododendronen är större än jag någonsin tidigare sett. Jag både längtar efter att midsommarrosorna ska slå ut, och vill att de ska hållas i knopp ännu ett litet, litet tag, bara för att jag ska få ha nöjet av att njuta av dem framför mig. Det är något, kanske med den sena och kalla våren, som gör att allt nu blommar ovanligt stort och vackert.

X

hundloka, som
moln i dikesrenen

smörblommor, som
smörögat i sommarens
morgongröt

den lilla skogsstjärnan
blinkar

och så syrenerna,
sena, i lila!
X

i det bortersta hörnet av trädgården
där snön länge låg kvar:
ett äppelträd
som äntligen blommar –

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Bästa vän

Det driver in ett doftmoln av energidryck i butiken, och strax efter följer fyra unga tonårspojkar. De är alla olika i längd och storlek, men hör tydligt ihop i klädseln – långa shorts, svarta t-skjortor med tryck, keps.

De förhör sig om priset på godis och dividerar med varandra och sina finanser. En pojke har inga pengar alls. En annan, han med energidrycksflaskan i handen, gräver fram 25 cent ur fickan, det räcker ingenstans. Den längsta pojken är den enda med en välfylld plånbok.

”Kom igen”, säger den sista pojken, rösten är låg och mjuk, han ställer sig närmare pojken med pengarna och sänker blicken. Så tittar han upp igen, långa ögonfransar, möter blicken på den längre: ”Jag är ju din bästa vän.”

Det skiljer femton centimeter mellan pojkarna, i längd, i hur nära deras ansikten är varandra. De har likadana kepsar, röda. Så ler den längre pojken.

”Nå, du är ju faktiskt min bästa vän”, säger han och lägger två slantar på disken, väljer ut två polkastänger, och ger den ena till sin bästa vän.

Pojkarna går ut, samma slängiga gångstil och till lika delar spelad och självklar nonchalans. Kvar dröjer den söta lukten av energidryck.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Riksåttan

Att köra längs riksåttan
i Österbotten en sommar

byar som börjar
över och ytter

husnummer
med fyra siffror
(där den första
ibland är 2)

blankvarmt bilbälte
som skaver
mot nyckelbenet

1082 km under hjulen

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt