Kategoriarkiv: skönlitterärt

Vad jag har / Vad jag vill ha

Vad jag har:
ogjort arbete
hål i strumpan

Vad jag vill ha:
körsbär och glass
en vild fest med massa kajal

Vad jag har:
olästa böcker
ingen motivation

Vad jag vill ha:
tio timmars ostörd sömn
fyra timmars kafébesök

Vad jag har:
dammiga golv
odiskad disk

Vad jag vill ha:
en vacker blombukett
koltrastsång en vårvinternatt

Vad jag har:
smutsigt hår
alldeles för varmt eller alldeles för kallt

Vad jag vill ha:
rödvin och bastu
socker och is

En liten lista från tidigare i februari.

Annonser

2 kommentarer

Under skönlitterärt

Oxveckor

Ni vet när det är februari – oxveckor, säger dom – med snö som inte ens längre reflekterar ljus för den är så hopsjunken av den senaste tidens plusgrader och glashalt före  gör att man inte ens kommer sig ut om dagarna för inget lockar och allt jobb är segt och butiken är full med folk när man ska handla för man har glömt att det är fredag och dessutom någon slags reakampanj, håret är smutsigt och lägenheten är snuskig för man orkar liksom inte städa när man ändå snart ska flyttstäda och man riktigt längtar efter miljöombyte och en helt ledig dag på stan med kafébesök och sol – är det för mycket begärt, va? – och det man mest vill är ha någon som tvättar ens kläder och byter lakan åt en, för själv vill man mest föräta sig på lösgodis och limpsmörgåsar, sova så länge om morgnarna att man nästan skulle skämmas om man skulle orka och iddas, men man ids inte längre, och sedan dricker man rödvin och drar på obscena mängder kajal för att fara på hemmafest och kanske hångla med någon fin person i ett inte alls så undangömt soffhörn eller så dra ut på krog och dansa tills glassplittret borrar sig så djupt in i kängornas gummisulor att det är lönlöst att ens försöka få bort det och sen får kängorna stå där på hallmattan och smälta av sig den sista grussnön och innan vi vet ordet av är det april!

1 kommentar

Under dagbok, skönlitterärt

Vuxenkonsekvenser

Att vara vuxen
och ta konsekvenserna av sina beslut
är ibland att:

dricka lite för mycket rödvin
och lite för litet vatten
(och vara medveten om det
både kvällen innan och dagen efter)

gå ännu ett varv i bastun
och njuta av hur svetten rinner
när någon kastar på
en skopa till

sova på en barnmadrass
(fötterna trettio centimeter ut över golvet)
och sedan fnissa ner i kudden
som också den är lånad

tillåta sig luta sig tillbaka
i soffan i tanken i famnen
hälla upp lite mera rödvin
inte riktigt bry sig om
var man kommer sova
(för allt ordnar sig ändå)

 

Lämna en kommentar

Under dagbok, skönlitterärt

Saker att Göra Sedan

Saker att Göra Sedan
(när jag inte har Manus att Läsa
och Stora Beslut att fatta):

  • läsa den där tidskriften
    som legat så länge
    på mitt soffbord
  • sova
  • skriva (litegrann)
  • ta en promenad
  • vara riktigt glad
  • sova (lite mera)
  • kanske plantera om en blomma
  • (fast kanske ändå inte)
  • hitta lite sinnesro
  • hitta lite framtidstro
  • hitta någonstans att bo
  • (fast tak över huvudet har jag alltid
    behöver inte sova
    under någon bro)

Lämna en kommentar

Under dagbok, skönlitterärt

Söderfjärden

Gryningen har lagt sig
över trädtopparna
Ett brandgult band
som klyver kupolen
som är himlen
och Söderfjärden

Det är julaftons morgon
och bara tio grader kallt

En stund senare
går solen upp
i randen mellan horisonten
och molntäcket
Ett klart lysande klot över snön
(ingen värme
men l j u s)

Lämna en kommentar

Under skönlitterärt

Nyårsmål 2018: Hur gick det sen?

Så här står det nästan längst bak i min kalender för år 2018:

Nyårsmål och -riktningar 2018

  • bli bättre på att hälsa på folk & skaka hand
  • läsa minst 52 böcker
  • genomföra ett större diktprojekt
    • Som man ropar?

Frågetecknet är i något skede ändrat till ett utropstecken.

20180105_101527

Hur gick det med nyårsmålen och -riktningarna då? Tja, resultaten är varierande. Jag tror faktiskt att jag har varit mer uppmärksam på att skaka hand med folk och presentera mig. Det är knepigt, den här hälsningskulturen i Finland mellan bekanta. Handslag känns ofta så formellt, men nästa steg är nästan en kram och det är redan väldigt personligt, så då tänker jag att jag helt enkelt får var den som bär den lite genanta, högtravade känslan. Hellre skaka hand en gång för mycket än en gång för lite, känner jag.

Det större diktprojektet då? Det sket sig nog kungligt, hah. Jag anmälde mig till två skrivkurser under året och hoppade av båda två. Som man ropar hördes aldrig utanför mina anteckningsböcker. Det var inget bra år för skrivande, tydligen. Det ville sig inte. Också bloggen har lidit.

Ändå. Något har bevisligen blivit skrivet. I april skrev jag 37 dikter (och jag ser redan fram emot kommande april!). I maj publicerade jag den fyrdelade diktsviten Tyll & swing (här finns del I, del II, del III och del IV), och fick så fin respons på den. I oktober började jag på en ny diktmånad, men strandade efter fem dikter. Men ändå. Fem dikter.  På julafton knappade jag ner några rader i telefonens anteckningsfunktion för att det kanske ska bli en dikt av det också. Och här om veckan vann jag ju faktiskt en liten skrivtävling, något som roligt nog också har blivit uppmärksammat av väldigt många i min bekantskapskrets.

När jag går igenom etiketten ”dikt” här i bloggen finns ju faktiskt en hel del där, också glömda pärlor. Denna pärla är dock inte publicerad här tidigare:

Regler

I skogen finns regler som gäller:
det finns träd man inte rör eller
ställer sig i skuggan av.
De är skogens sav.

Det finns marker som inte är,
med mossar som inte bär,
med stigar man inte beträder:
ingen vet vart de leder.

Det finns kärr man inte ser
utan känner först på vägen ner
mot själva skogens hjärta.
Sedan är svärta. Sedan är inget mer.

IMG-20180419-WA0000

De 52 böckerna då?

De ska faktiskt få ett eget inlägg.

2 kommentarer

Under dagbok, skönlitterärt

Före alla

Tack till Olle och Kalle för inspiration och material.

I

Jag kan inte komma från tanken
att det fanns någon före
alla sångerna
alla sagorna
alla flickorna
(Mathilda
Emilie
Greta)

Där fanns Henrik.

II

Så när de bägge vännerna
(Zacharias Topelius
Henrik Backman)

blir förälskade i samma flicka
(Mathilda
Emilie)

tar Zacharias ett steg åt sidan:
L’amitié est fidèle, plus fidèle que l’amour.

(Vänskapen är trogen, trognare än kärleken.)

III

”På min ära
XXXXXXXX(skriver Zacharias)
om lilla Emmy blev din fru
skulle jag gratulera både dig
och henne.”

IV

Jag säger er:
vänner

det
(om något)
är kärlek.

Tidigare i höstas ordnade Svenska Österbottens litteraturförening en skrivartävling för medlemmar med temat Zacharias 200!, med anledning av att det gått 200 år sedan Zacharias Topelius födelse.

Jag drog mig till minnes en mycket berörande dramavandring med samma tema, som två dramainstruktörer hade satt upp på Stundars i somras. Jag lyckades se den allra sista dramavandringen, en mycket het julidag med svetten rinnande under huvudduken, och njöt av hur den fokuserade på Topelius relationer snarare än hans verk – ett givande nytt sätt att se på författaren.

Igår fick jag ett mejl om att min Topeliusdikt ”Före alla” hade vunnit skrivartävlingen, med motiveringen ”en diktsvit som med enkla medel fångar en tidlös, topeliansk idé.” Jag säger er: vänner – det om något är tidlöst.

 

2 kommentarer

Under skönlitterärt

Finlandia, en alternativ version

En självständighetsdag senare, med blåvita ljus, vittvin, slottsbal, och nazister på våra gator. Därför, en alternativ variant av Finlandia.

O Finland, se, det över världen skymmer
och natten faller, hotfullt mörk och lång.
Hör, gatan kantas av bråk och bekymmer,
snabbt fylles livet av våld och tvång
när allt blir trångt och inget uppror rymmer.
Men ljuset väntar, o vännen min!

Stig upp, min vän, vi oss ur natten höjer!
Den dag dig väntar, fritt och öppet möt!
Med samma kraft, med samma mod, vi dröjer
vid våra platser, vid varje stöt.
Förtrycket aldrig oss till jorden böjer.
Nu står vi här, igen, o min vän!

3 kommentarer

Under skönlitterärt

Hänförelse

Det var ju inte så att jag blev kär, inte precis – det var mera så att hon var den mest förtjusande kvinna jag sett i kanske hela mitt liv, och hade jag inte redan suttit så skulle jag helt klart ha funnit mig själv på golvet i ren hänförelse. Men nu satt jag redan på golvet och där stod hon, glittrande och intagande och jag tänkte på Hollywood och diamanter och Great Gatsby och att jag inte skulle kunna sova innan jag visste hennes namn.

När hon började dansa glömde jag till och med att fundera över hennes namn. Guldskorna gled över golvet och hårbandet glittrade, hon drog upp klänningen med ena handen för att, för att, ja, jag vet inte ens varför, för att skapa rörlighet eller för att retas, men hon var tatuerad hela vägen upp från ankel till lår, så högt som hon drog klänningen. Och de långa ögonfransarna! Och den röda blomman i håret! Och de där ögonbrynen som var vinklade så att hon alltid såg okynnig ut, även när leendet var av den oskyldiga sorten (och det var det sällan, hela hennes varelse bara ropade sofistikerade oanständigheter av det allra ljuvaste slag). Jag var glad över mörkret över publiken, att det dolde min hettande, utan tvivel höga rodnad.

Jag var nästan rädd för att se henne på närmare håll, rädd att stjärnglansen skulle dämpas när hon steg ut ur strålkastarljuset, att jag skulle se sömmarna i hennes paljettklänning. Men jag listade ut hennes namn, och om natten låg jag läge och vakendrömde om hur jag bjöd upp henne till en dans som i verkligheten aldrig skulle ske.

1 kommentar

Under dagbok, skönlitterärt

Epsilon-delta-bevis

Vi rör oss i gränstrakter
närmar oss gränsvärden

alldeles i utkanten av
det som räknas
anteckningar i marginalen

(utanför:
det som inte räknas
gränsfallet
stupet)

(utanför:
ε och δ; α och ω; β och γ;
de som inte förstås)

gränslösheten i
de associativa lagarna
(vi är vi oavsett ordning)

enhetens existens
i sig själv
ordning och fullständighet

Men vi ordnar oss
fullständigt

för så länge
vi håller oss innanför
är vi > 0

Alltså är vi > 0

Vilket skulle bevisas 

♦  ♦  ♦

Enligt Wikipedia: ”Epsilon-delta-bevis är en typ av matematiska bevis angående gränsvärden. Med hjälp av epsilon-delta-bevis kan man exempelvis undersöka funktioners kontinuitet eller bevisa att en funktion har ett visst gränsvärde i en viss punkt.”

För snart två år sedan satt jag på kafé med en matematikstuderande vän. Jag kunde inte släppa de matematiska termerna, utan måste skriva en dikt om dem. Dikten glömdes sedan bort i en undangömd mapp ute på internet, tills igår.

3 kommentarer

Under dagbok, skönlitterärt