Tag Archives: vardag

Fröjden

Fröjden. Att bo i hemstaden. Att sticka sig in i butiken där systern jobbar, för att bara säga hej. Att titta efter noga när man passerar ett särskilt kafé, och javisst, där sitter en vän som han ofta brukar. Att promenera i kylig senskymning med en liten hund, för att systern jobbar länge i sagda butik. Att själv jobba i en butik bara tvärs över köpcentret, så att vi kan vinka åt varandra. Att bli hembjuden på middag en torsdag, pappa ska laga gnocchi och jag drömmer om att prova vår nya bastukamin.

Fröjden. Att städa lägenheten redan om förmiddagen, duscha och sedan njuta av det vita dagsljuset. Precis så här vackert.

20171115_111429

Dags att tänka på kaffe.

Annonser

1 kommentar

Filed under dagbok

Tisdag

Det är tisdag förmiddag och jag sitter på den lokala Fpa-byrån, efter att ha promenerat dit då jag inte fick upp cykellåset. Tänker arga tankar, men tänker sedan också lite mer konstruktiva tankar: en droppe maskinolja på nyckeln nästa gång, så kanske låset vill samarbeta.

45 minuter får jag vänta, för att få veta att blanketten som jag hade med och ifylld, enligt tidigare instruktioner från Fpa, inte duger och att jag behöver göra nya ansökningar på nätet. Ansökningar om stöd jag vet att jag kommer bli nekad, och när jag går hem igen är jag arg och hungrig och svettig och tänker att det var nog som fan att alla inblandade parter ska göra onödigt jobb.

Men sedan ringer en vän, oväntat men välkommet, ber om natthärbärge och mutar in sig med trattkantareller och tranbär. Jag får duscha och äta pasta med avokado och oliver, och snart är jag en bättre version av mig själv igen.

På jobbet är det lugnt, jag paketerar ljus efter ljus, för det kommer behövas när julruschen närmar sig. Jag glömmer bara en sak när jag ska räkna och bokföra kassan, och när jag knackar på hemma hos mig själv är min vän där och släpper in mig. Tror visst det är första gången någon annan släpper in mig hos mig själv.

Så medan jag duschar (igen) handlar min vän grädde och lök, vi lagar middag av trattkantarellerna och tranbären (spagetti med svampsås) och öppnar en vinflaska. Det är trevligt och maten är god och vinet är lättdrucket. Till efterrätt blir det turkisk yoghurt blandad med vispad grädde, tranbär, kanel och honung; te ur min nygamla teservis med en kanna som jag inte hunnit prova tidigare.

Vi funderar på att fara ut på en öl. Kvällens frivilliga tema: Goth Girl Extraordinaire. Medan vi dricker vårt vin och funderar kommer mer folk hit, jag kokar kaffe och bjuder på whisky, och hur det nu går till så slutar det med att vårt lilla gäng sitter och dricker i min soffa istället för på pub. Vi talar lajv och dataspel och liv, i något skede övergår den lugna bakgrundsmusiken i Emilie Autumn, det står använda små tekoppar på alla bord, en till vinflaska öppnas, och när den sista gästen sent omsider lämnar huset diskar jag bort alla tekoppar och kexfat och tänker att såhär bra dag trodde jag mig inte få när jag, svettig och arg, väntade på Fpa-byrån.

4 kommentarer

Filed under dagbok

Emellan

Om någon mot förmodan undrar vart jag har försvunnit, kan jag tala om följande: livet kom emellan, som det brukar.

Jag har börjat jobba deltid i en pop up-butik som säljer handgjorda ljus, och de två första arbetsdagarna var på 12 respektive 7 intensiva timmar med alltför få timmar sömn och en värkande kropp där emellan.

20171103_150641

20171103_150705

Så här ser min arbetsplats ut.

Jag har varit på finska teatern och sett musikalversionen av Billy Elliot, en alldeles fantastisk version med glitter och dans och gåshudsframkallande scener, allt av lokala förmågor. Londonversionen får seriös konkurrens här.

Jag har lagt upp följande bild på min Facebooksida och har hittills skrivit 29 karaktärsintroduktioner av mycket varierande sort och längd.

https://scontent-arn2-1.xx.fbcdn.net/v/t1.0-9/23031642_1363581320419662_7101538839463669961_n.jpg?oh=da1a53ebf93fe397d9d71682f5064209&oe=5A68D956

Alexandra hade blivit första spanare redan som sextonåring, som tjugoåring blev hon befordrad till första förare, och nu var hon redan kapten över hela rymdfartyget Earhart II. Under en livsfarlig vilseflygning i Cassiopeiakonstellationen hade hon visat den rådighet och det mod (och ska vi vara ärliga, den dumdristighet) som krävdes för att få hela besättningen levande ut ur det interdimensionella slukhålet. Besättningen kallade henne, dels på skämt men mestadels på allvar, för ”Alexandra den Stora”. Hon låtsades inte höra.”

Jag har sovit elva timmar för att låta kroppen vila ut, och sedan har jag tagit tillflykt hemhemma för att äta pepparkaksdeg och dricka kaffe i soffan och läsa både Vasabladet och Kyrkpressen.

Så jag återkommer, som jag brukar, när livet lämnar utrymme igen.

4 kommentarer

Filed under dagbok

Dagen efter hemkomsten

Det är dagen efter hemkomsten från Rom (jag ska snart skriva mera om den resan), och jag har sovit uruselt. Mardrömmar, svett och frossa om vartannat – man skulle tycka att natten efter väckning 05:15 och tolv timmar på resande fot skulle vara av stocksovarsorten?

Men tolv timmar sömn är tolv timmar sömn, även av den oroliga sorten, och jag storstädar lägenheten och promenerar iväg i solen och kallblåsten för att handla. Som sällskap har jag Clara och Erica i En Underbar Pod i hörlurarna, och världen är vänlig.

På eftermiddagen besöker mamma och jag mommo & moffa. Moffa möter oss i skjorta och slips han ska på sitz med sina körsångare senare på kvällen. Med mommo går vi igenom en massa av mosters kläder. Den som jag alltid känt som moster (men som är min mammas moster, om vi ska vara riktigt noggranna, men det är vi inte) dog för några veckor sedan, och nu håller dödsboet på att redas ut. Jag träffade moster för sista gången på hennes 80-årskalas, kaffe och gräddtårta i sjukhusavdelningens kafferum, och jag är glad över det. Sagda 80-åriga dam hade inte precis samma stil som jag, men jag tar hem en vinterjacka på prov. Jag är mest fundersam över vart Momis brudkrona har hamnat. Den var inte på sin vanliga plats när vi hälsade på moster i somras, men mamma lugnar mig och säger, att den nog ligger i byrålådan efter att vinden renoverades. Jag tänker att jag måste fråga efter den nästa gång vi är norröver.

Sedan dricker vi kaffe och äter smörgås och kex, pratar om begravningar och vad som ska hända med mosters gård (hennes son flyttar dit), diskuterar de nyaste planerna kring villavägen, och innan vi går lär jag mommo hur man klickar upp min systers blogg på datorn. ”Jaha, nu kan jag det här. Tänk att det var så lätt! ” säger mommo, som aldrig använt dator förr, när jag visat henne två gånger.

Ja, tänk att det ibland är så lätt.

3 kommentarer

Filed under dagbok

Dämpade dagar

Ibland kommer
dämpade dagar
tystare tider

när alla bokstäver är långt borta
och det enda jag vill
är rosta bröd och koka te
(och det räcker)

Under en skogspromenad
återfår världen
sina rätta proportioner

Jag längtar efter
att dricka kaffe
i ett stort tyst vitt vardagsrum

Så jag tar bussen hem

4 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

In between jobs

Man vet att man är inne i arbetssökarsvängen igen när fler av flikarna i webbläsaren är olika jobbs olika ansökningsblanketter (medan, det ska erkännas, flertalet andra är relaterade till Barnmorskan i East End) och den senaste googlingen är ”finska kandidatexamen språkprov”. Jag var alldeles lugn med att vara arbetslös medan jag ännu trodde att jag hade jobb i framtiden, förstås, men nu när det visar sig att det inte blir mera av den sorten så är livet lite, lite tyngre och hjärtat slår lite, lite mer stressade slag.

Det tråkiga är när man har mer jobberfarenhet av branscher som inte hör till ens utbildning, och därmed större chans att få sådana jobb, även om de inte är de jobb man vill ha.

Det allra tråkigaste är att söka jobb man inte vill ha, på språk man inte riktigt behärskar, bara för att det både uttalat och outtalat förväntas av en. Hur ska man övertyga i en arbetsansökning när man inte ens övertygar sig själv? Och i bakhuvudet ekar ord som inte ens är välmenande, utan bara uppfordrande: ”Det finns nog jobb för de som riktigt vill ha det!” Men var går gränsen mellan jobb för jobbets skull, och jobb för ens egen skull?

Idag ska jag ändå på en arbetsintervju, helt oförhappandes, och jag försöker att inte ta ut vare sig glädjer eller sorger i förskott.

Jag drömmer om soliga och dimmiga höstdagar om vartannat, texter att läsa mot betalning, och ro att skriva egna.

3 kommentarer

Filed under dagbok

I går

Det är så kallt på villan nu att jag eldar en, ibland två, gånger om dagen, ungefär en famn ved per brasa. Dubbla duntäcken (jag sparkar av mig det andra under natten) och värmebatteri i lillstugon, de nätter jag sover där. Yllesockor har jag ju gått med hela sommaren.

I går var jag också på dejt – låt oss kalla det det – något som var såväl nervöst och lite genant som väldigt nöjsamt. Även om jag sällan eller inte do romance så är trevliga människor alltid trevliga människor. Sedan storstädade jag lägenheten i tre timmar – och pratade i telefon nästan hela tiden – så nu är mitt stadshem färdigt för inflyttning när villasäsongen verkligen är över. Vilket nog är, så småningom, och det känns bra att få flytta tillbaka när man vill och inte när man måste.

I går lade och tog jag också upp nät med mommo. Det blåste hårt. Vi fick försöka två gånger innan vi fick näten i sjön – första gången fick vi ro tillbaka för att vi hade glömt sänkena på land – och jag fick ro rakt emot vinden för att inte driva långt in i viken och på stenen längst ut. När vi skulle ta upp dem – det blev mot halvtiotiden på kvällen – var det tungt att ro baklänges mot vinden, och vattnet hade stigit så högt att en första stenen knappt syntes. Två mörtar, två abborrar och två rudor. Rudorna är så stora att de inte fastnar i själva nätmaskorna, de bara trasslar in sig i nätet, så de fick vi lätt loss i bryggan trots skumrasket. Mommo ville ha livet av dem, slänga dem på komposten, ”annars får vi bara dem i nätet i morgon igen”, men jag propsade på att släppa dem och kastade tillbaka dem i sjön. Om de kommer i nätet nästa gång så tar vi bara loss dem igen, menade jag.

Resten av fiskarna fick följa med till villan, jag satt på bastuverandan och slet för att få loss en bred abborre från maskorna. När den och dess fränder sedan låg i diskhon för att nackas och rensas, stod jag och stirrade in i ett abborröga, tänkte i en stund av existentiell kris: vad har jag för rätt att döda och äta denna varelse? Och det paradoxala i det –  denna varelse kanske mer än någon annan, eftersom den har levt fritt och fångats och dödats så lindrigt det nu kan göras, till skillnad från konventionellt hållna köttdjur.

4 kommentarer

Filed under dagbok

Nattsudd

En natt är det så kallt att jag måste flytta från lillstugon upp till villavinden, bara för att få sova under dubbla täcken. Någon gång under natten sparkar jag ändå av mig det ena, och när morgonen kommer har också yllesockorna farit.

Det blir fort mörkt om kvällarna. När jag ska mata och stänga in kaninerna är det snarast en rörelse (som sedan börjar knapra på torkat bröd) som berättar att den mörkpälsade kaninen har hoppat in i buren. Den ljuspälsade kaninen, däremot, den lyser som ett litet troll i skymningen.

Livet pågår i något slags mellanvarande. Mellan sommaren och riktig-hösten. Min semester, som jag tänkte ha i juni men som inte blev av på grund av jobb, blir inte av nu heller, på grund av jobb. Enstaka lediga dagar här och där, förvisso. Är det kanske så här det är, att vara vuxen och snuttjobbare, humanist i generation X? Lite pengar på kontot men en gnagande ångest mellan att jobbmejlen besvaras.

Jag anmäler mig till kurser: lindy hop och två skrivkurser. Blev ratad för tredje gången till en författarskola. Tänker att det någonstans finns en mening med att de inte vill ha mig. Tänker att det är svårt att skriva ansökningsbrev om motivation och drivkraft när det är brist på båda. I skrivboken finns ändå nedklottrat några sidor, diktfragment som inte blivit något, som kanske inte någonsin blir något, men som i alla fall finns där. Ifall att. För att.

Där emellan funderar jag om jag faktiskt vill läsa Norrtullsligan i form av magasinerad biblioteksbok, eller om jag skulle sätta det där presentkortet på att köpa den i liten, smidig pocketbok från nätet. Det är ju bara några dagars leveranstid. Jag har läst romanen en gång förr.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Inte så mycket

Det händer väl inte så mycket. Eller, det händer, men det händer smått, och jag är alltid trött. Jobbar lite för mycket och sover lite för lite. Håller ut i väntan på lättare tider. Det regnar nästan varje dag och jag har tappat känslan för att vara ledig varje stund jag inte jobbar, men man kan väl inte carpe diem hur länge som helst, heller.

Under tiden: skickar in skrivkursansökan med ett dygn till godo. (Om jag inte kommer in så är det förståeligt. Att skriva om ambition och drivkrafter när man inte har sådana är vanskligt.) Dricker skumpa och äter chokladdoppade jordgubbar. (Där var det nog carpe diem). Går på bio med syster, pappa och moffa, och äter räksmörgåsar efteråt. Läser en bra roman, som får mig att tänka på Margaret Atwoods skrivelser, på jobbet under lugna stunder. Diskar och tvättar. Sover med ena fönstret öppet och vaknar bara nästan av åskmullret.

Jag har fått flera brev från den ensligaste av alla öar (St Kilda, tre timmar ut i ingenting), och en ny, vattenfast eyeliner som behöver genomgå sitt eldprov på ett vilt och svettigt dansgolv inom en snar framtid. De två sakerna har bara lite, lite med varandra att göra.

4 kommentarer

Filed under dagbok

I just need to get it off my chest

Det är första dagen på arbetsveckan. Tio och en halv timme jobb. Tolv timmar tills jag ska vara på plats igen. Fyra dagar till innan jag är ledig.

När jag kör hem bläddrar jag mellan radiokanalerna. Behöver något som rensar huvudet, något som passar till en regntung julikväll, som trots allt är så ljus, när syrenerna just har slagit över från den vackraste blomningen.

Och när den låten kommer så vrider jag upp volymen, så högt att jag inte hör min egen röst fastän jag sjunger med, om inte med full hals, så ändå utan att lägga band på mig. I just need to get it off my chest, och utanför bilen blommar syrenerna, och inne i bilen skakar instrumentbrädan av basen, och för en kort stund är jag inte längre trött.

 

Lämna en kommentar

Filed under dagbok