Etikettarkiv: vardag

Novemberseg

Jag har varit på massage och ansiktsbehandling. Känner mig så slät i både kropp och själ. Sådant kan behövas när väderleksprognosen inte lovar en enda glimt sol på 10 dagar.

Skärmklipp 2018-11-08 17.16.16

Och då är det redan ett par dagar sedan vi såg solen. Jag bara gäspar hela tiden, vill inte stiga upp om morgnarna och vill lägga mig tidigt om kvällarna. Om man inte var novemberseg innan, så blir man det nu.

Jag råskrattar åt hurtfriska råd som att ”ta en promenad mitt på dagen när det är ljust”. Det är aldrig ljust. Det är lite, lite mindre mörkt. Istället känner jag bara för att gosa ihop mig inomhus. Experten Nisse demonstrerar klassiskt höstmys.

Nisse myser i höstrusket

Jag har ätit säsongens första julstjärna. Två, till och med. Dagen efter, såsom jag gillar dem bäst. Lurar på om jag ska drista mig till att öppna en första glöggflaska också ännu ikväll, eller om jag borde dra ut på det lite till. Starkt, hett Earl Grey kunde också ha samma eftersökta effekt.

För några dagar sedan hoppade jag av skrivkursen i huvudstaden. Den var inte för mig just nu. Lättnaden var stor när beslutet väl var taget. Jag har ju ändå flera seriebiljetter mellan Vasa och Helsingfors att använda upp, så jag drar söderut några dagar oavsett. Hoppas Stockmanns julfönster är igång och att jag hittar ett par bra lindy hop-dansskor.

Annonser

4 kommentarer

Under dagbok

Inköp

Jag har varit på nyhednisk retreat och tillbringat en vecka i Pargas och varit på Children of Bodom-konsert, men ändå tänkte jag skriva om något så vardagligt som att handla mat.

I dag har jag handlat mat på det där sättet jag brukade handla mat när jag studerade. Med cykel och ryggsäck. I lite för varma kläder. Med en inköpslista:

kronljus
bröd
yoghurt
hårspray
svart hårspray
knäckebröd
müsli
ägg
frukt + grönt
mat

Allt det handlade jag. Minus brödet, för det glömde jag. Och hårsprayen, för det tar jag en annan dag. Plus nyponsoppa och vispgrädde, för det ville jag ha.

Men att handla. Vistelsen hos min vän söderöver fick mig att fundera över mina inköpsvanor, för de har blivit vanor. Inte alls genomtänkta, som under studietiden. Så nu tog jag mig tid att tänka och jämföra, med miljövänlighet i bakhuvudet. Vegetarisk makaronilåda, finländska Havi-kronljus, ekologisk yoghurt, ekologiska ägg (alltid!), finskt knäckebröd. (Men inte alltid: billig müsli, färdiga spenatplättar.)

Jag hittade mig själv där någonstans, cyklandes mellan biblioteket och Citymarket, med miljövänliga tankar i huvudet, ordentlig med cykelhjälm och rediga utebyxor. Mötte stiligt klätt folk som säkert arbetar på kontor eller bank. Ibland vill jag vara sådan, men nog känner jag ju innerst inne att jag är den där med utebyxor och småsvettigt hår. Ryggsäck med inhemska tomater och äpplen. Så är det. Och bra är väl det.

1 kommentar

Under dagbok

Talgoxe

Det är onsdag. En sån där onsdag som strikt jobbmässigt sett är ledig, men som ändå innehåller en massa program. Jag drömde att jag var på museum med en mycket söt, mullig kvinna som var min personliga assistent och tillika flickvän. Eller så var jag hennes personliga assistent och tillika flickvän. Jag vaknar yr ur drömmen.

Morgonyoga, en underbar dryg timme när jag bara får lyssna inåt och på mig själv, och göra saker som känns bra. Många sådana timmar finns det inte i veckan. Mamma kommer på förmiddagskaffi, vi äter lite rester från gårkvällens afternoon tea-kurs och surfar lägenheter. Klockan ett ska jag iväg på snabbesök till en skola där jag ska vikariera nästa vecka, sedan måste jag och handla, för ikväll samlas den lokala, feministiska bokklubben hos mig och jag vill bjuda på något. Och däremellan, allt annat som hör ett vuxenliv till: läsa mejl, ordna med styrelsegrejer, diska, ansöka om stöd från Fpa …

Men –

Och så –

När jag är i supermarketen, bär på en korg full med bomullsrondeller och bananer (ekologiska och rättvisemärkta, för att jag miljömedveten) och chips och specialprisost (definitivt inte ekologiska, för jag är låginkomsttagare också), stannar jag plötsligt till invid texmexhyllan:

”Men lilla vännen då!”

Högt ovanför godishyllan sitter en talgoxe. Den flyger iväg ner över chokladplattorna, rasslar omkring lite i godispåsarna, och återtar sin plats på den översta hyllkanten. Så öppnar den näbben och kvittrar till.

Jag står fortfarande på ställe, med korgen tyngande över armen, med blicken vänd uppåt och, säkerligen, öppen mun. Talgoxen är med ens något av det finaste jag någonsin har sett. Där sitter och flyger och kvittrar den under lysrören, vad kan den annat? Hjärtat glöder och någonstans bakom ögonen känner jag tårarna samlas, blinkar för att få bort dem. Här, mitt i en fullplanerad onsdag, på språng från ett program till ett annat, på det mest osannolika ställe: en talgoxe som kvittrar och som får mig att stanna upp en liten stund. Den är så söt, den är så kvick. Den är något jag aldrig hade kunnat begära men som jag med öppet hjärta vill ta emot ändå. Det slår mig att talgoxen är en påminnelse om något jag ju nog egentligen vet men glömmer ibland: livet är också det där som händer mellan alla programpunkter. Livet är en liten talgoxe vilsen mellan godishyllan och skoavdelningen.

Jag går fram till en försäljare. Vet ni om att ni har en liten fågel som flyger mellan godishyllan och skorna? frågar jag. Jo, försäljaren vet om det. ”Den har varit där redan förra veckan”, säger hon och suckar lite när hon ser den flaxa. Jag suckar inte. Jag ler. Om den har klarat sig så här länge (vad äter den? lösgodissmulor och smakprov?) så klarar den sig säkert i fortsättningen också. Om jag har klarat mig så här länge så klarar jag mig säkert i fortsättningen också.

3 kommentarer

Under dagbok

Hemma

Jag vikarierar en vecka i ett lågstadium, jobbar kontorstid och väljer att sova istället för att yoga om morgnarna. 6.30 är tillräckligt tidig väckning ändå. Senaste natt vaknar jag två gånger, 2:45 och 3:13, av att min ovangranne klampar omkring i sin lägenhet. ”Kommer du på middag i morgon?” frågar mamma en dag, och det gör jag ju så gärna. Tänker att det kanske är så här det är att leva vuxenliv – ha ett arbete med regelbundna arbetstider och träffa familjen på middag. Vi lagar tikka masala-blomkålsgryta med ris och mynta, och små roliga getostbollar. Till det rostat tortillabröd och hummus. Jag återbördar rentvättade piratkläder från helgens lajv till mina lajvlådor, och tar istället ett skärbräde av trä till stan. Att bo så här – hemma i stan, hemma på landet, hemma på villan – innebär att byta plats på en massa saker hela tiden.

Hemma gosar jag med Nisse och hinner äntligen läsa Kyrkpressen. Det är ett tecken på en hektisk tid när jag inte ens har tid att sätta mig ner med en kopp kaffe och senaste KP, men nu har jag det. Nu gör jag mig den tiden.

Sedan: tranrop. Över huset flyger plog efter plog av svarta silhuetter, ljudet av alla tidigare höstar då tranorna lämnar Söderfjärden. Hundratals och åter hundratals är de, deras läten ekar över skogen och bygden och jag står i andakt på verandan och blickar upp mot himlen.

När jag kör hem till stan går solen ner bakom Norrbacksskogen. Uppe på kullen på andra sidan vägen målar det gyllene ljuset kyrkan än mer gul än vanligt. Tidigare i år röjdes träd och sly från kyrkbacken, så nu syns träkyrkan bra nerifrån byvägen. Precis som den ska göra. Strax invid muren vid ungdomslokalen ligger två kvinnor i gräset. De tittar på något på den enas telefon och skrattar. Jag känner igen en av dem, den svarthåriga med piercingar. Hon jobbar i bybutiken.

Precis i utkanten av skolgården växer fortfarande en hög häck av snåriga buskträd, den där sorten med röda bär och taggar. Taggarna kunde man bryta av och använda som nålar i lekar, eller sticka genom det allra yttersta hudlagret på fingerspetsarna, barnslig och dum och redan då lite masochistisk som man var. (Detsamma kunde göras under syslöjden med knappnålar, en på varje fingerspets, som en märklig tass med smala, vassa klor. Jag minns hur det stretade i skinnet när man böjde på de knappnålsprydda fingrarna.)

Längs med Myrgrundsvägen har det också röjts och huggits, skogen kommer på något vis närmare mellan lite glesare trädstammar. Det växer fortfarande baldersbrå i dikena. Solen har hunnit ännu längre ner över fjärden när jag kör över Myrgrundsbron, dit förbi alla hamnens lampor ligger Sverige. När jag kör över Vasklotsbron och ser staden hopa sig längs med vattnet, strandpromenaden med sina lövträd, det sista solblänket i alla lägenhetsfönster med sjöutsikt, tänker jag återigen på hur jag inte kan tänka mig att bo någon annanstans.

3 kommentarer

Under dagbok

Yoga!

Jag har varit på min första morgonyogalektion. Jag säger inte att jag är yogafrälst, men jag är väldigt positivt inställd och är redan ledsen över att jag missar nästa veckas lektion

Eftersom jag är den nervösa själ jag är googlade jag igår kväll. ”What to bring to your first yoga class” och ”10 things about your first yoga class”. En av de sakerna som återkom i blogginlägg och artiklar var: Jämför dig inte med andra. Lyssna till din egen kropp. Gör inget som gör ont.

Så jag jämförde mig nästan inget alls med andra (bara två korta sekunder av automatisk jämförelse som jag snabbt korrigerade i huvudet). Jag gjorde inget som gjorde ont, och det var nästan magiskt att kunna träna en hel timme utan smärta i knäet. (Ryggen var en annan sak, men eftersom jag ramlade mycket ograciöst nerför en trappa här om dagen vet jag inte vad som är blåmärken och svullnader och vad som fortfarande sitter i någonstans djupare sedan sommarens rygginflammation.)

Hur som helst så var det något väldigt skönt med att mest töja och tänja och andas. Röra sig utan att man nästan märkte det. Kanske den första gången jag har varit på något slags motionstimme utan att bli svettig. En bra början på onsdagen, helt enkelt, även om jag var lite väl sömnig på grund av en kort natt och tidig väckning.

Och inte vet jag om det är tack vare yogan eller inte, men det har gått bra att arbeta idag. Jag har arbetat och ätit och läst, och kanske kan man inte begära mycket mer en regnig onsdag heller. (Fast jag begär ju mer, alltid – jag kommer inte ifrån att lägenheten fortfarande känns väldigt liten och varm och instängd efter en sommar på villan, där utomhus inte är ett aktivt val så mycket som en självklarhet från den minut man stiger upp.)

Snart måste jag nog ut ur lägenheten en vända igen, regn och blåst till trots.

5 kommentarer

Under dagbok

Fisig tisdag

Tisdag tänkte jag skulle betyda bloggdag, men denna tisdag får underkänt, så härifrån finns det inte mycket roligt att plocka till ett blogginlägg. (Här skulle jag vilja dra ordskämt om att denna tisdag är en fisdag, men jag kanske har någon slags värdighet att hålla upp? Eller så inte.)

Låt oss bara titta på lite fina bilder från den senaste tiden innan vi avslutar kvällen med film och Ben&Jerry’s cookie dough-glass, säg?

Jag har varit en vända till huvudstaden för att skriva en helg. Sedan dess har jag ironiskt nog inte skrivit nästan alls. Men det finns tider för det också. Imorgon, till exempel.

20180902_200546.jpg

En av mina favorittygkassar för tillfället. Det finns någon slags nivå av självironi där som jag gillar. Speciellt då jag själv inte ens bloggar på Sevendays.

img-20180902-wa0002.jpeg

En av de bästa sakerna med att vara i Helsingfors är att få bo hos vänner och äta finfrukost med dem ♥

img-20180901-wa0002.jpeg

(Fast det går att äta finfrukost ensam hemma också – detta var gårdagens morgonmål och morgonläsning. En vuxenlyx att prenumerera på en intressant tidskrift. Att iddas lägga pengar på det.)

20180910_094958.jpg

Här i höst har jag funderat över hur självklart det är att bo i Vasa. Över hur jag inte kan föreställa mig att bo någon annanstans. Vart annanstans skulle min själ längta än till dessa eviga österbottniska åkrar och skogar och skyar?

(Tja, det vore då till London för några veckor, det är hösten som sätter in – jag drömmer om att gå i timtal på museer och sedan dricka afternoon tea, dagar och dagar i sträck. Men det finns tider för sådant också. Kanske i vår.)

img-20180813-wa0000.jpeg

Och här finns ju också Nisse. Som gör även en fisig tisdag bättre. Gullegubben.

IMG-20180415-WA0000

3 kommentarer

Under dagbok

VOTES FOR WOMEN!

Det är fredag kväll, jag har jobbat effektivt hela dagen, och nyss slukat 1½ pizza och svept ett glas rödvin. Då blir det som det blir.

Jag har varit på lajv till Sverige. Rest tillbaka till år 1912. Mitt första internationella lajv: Suffragette! Så där har jag, i form av min roll Elisabeth Wacklin, kristen nykterhetsförkämpe, i korsett och långkjol och hatt med flor, suttit i oorganiserade kommittéer, fått hela sin världsbild omskakad, lyssnat på tal av bland annat Emmeline Pankhurst och efter talet ställt mig upp för att skandera tillsammans med mina suffragist- och suffragettsystrar: VOTES FOR WOMEN!

Jag har också sovit på luftmadrass i en scoutstuga, rest i sammanlagt 3 dygn, träffat så otroligt många otroligt fina människor, haft så ont i ryggen att jag bokstavligen trodde jag skulle svimma och min vän fick leda mig från badrummet till soffan, träffat vänner, ätit citronkyckling; långfil med björksavssmak; körsbärsyoghurt; mazarin; polarbröd – sån där rolig mat som finns i västra grannlandet, köpt pinsar med suffragettemotiv, besökt gratismuseer.

Saker som Finland borde importera från Sverige:

  • genusmedvetenhet
  • feminism
  • translagen
  • lesbiska och andra queera kvinnor
  • gratis inträde till museer

Saker som Sverige borde importera från Finland:

  • torkskåp för disk
  • mobilabonnemang med obegränsat internet

Jag har vidare blivit antagen till en skrivutbilding i Helsingfors, Skriftskolan. En av de tio som antogs av fyrtioåtta sökande. Kursledare: Hannele Mikaela Taivassalo & Johanna Holmström. Lika delar spännande och skrämmande. Känner den söta smaken av revansch efter att ha blivit ratad till en handfull skrivskolor de senaste åren. Men nu skickade jag in det bästa jag hade, om även inte det mest sammanhängande, och var brutalt ärlig i det personliga brevet. ”Mina favoritdjur är kaniner och igelkottar”, skrev jag, för det kändes relevant just då, och det var bara ett par dagar innan deadline, och jag hade kommit till fuck it-skedet och brydde mig inte längre.

(Fast egentligen brydde jag mig ju, eftersom jag i sista stund bytte ut en del av de inskickade dikterna, eftersom de i och för sig var sammanhängande men inte kändes jag, inte var så uppriktiga som mina dikter kan vara. Jag skickade bland annat in en dikt där kaniner faktiskt förekommer, och de två första dikterna ur Tyll & swing. Något av det bästa jag skrivit, right?)

Ja, så nu kommer jag röra mig och skriva i Hesa en del i höst och vinter. Ifall nån vill säga hej eller så. Utöver det ska jag dansa lindy hop, gå ytterligare en skrivkurs, fara på retreat, yoga (!), lajva, gå på Children of Bodom-spelning. Och jobba lite, antar jag. Fast man vet inte så noga med sånt när man är frilansare. Får man planera sin höst utgående från fritidsintressen? (Ja, det får man!)

En känsla av att det var något annat, något ännu, dröjer kvar. Något jag tänkte att jag behöver berätta (för er, för cyberrymden, för mig själv). Men det försvann i rödvinsglaset, det andra. Nu är det fredagskväll, jag bor fortfarande ute på villan och kommer göra det ett litet tag till. Det finns ännu tid att sova, arbeta i bastukammaren, äta choklad, lägga nät, innan hösten sätter igång på riktigt.

7 kommentarer

Under dagbok

Någon dag

Jag har nyss kommit hem från två och ett halvt dygn i Gdansk. Man hinner gå över tusentals okända kullerstenar under den tiden. Vilken bra stad det var! Någon dag kanske jag skriver ett ordentligt inlägg om den, till och med.

Tre finurligheter från resan:

1. Gatumusikanterna, en på gitarr och en på fiol, som spelade Sagan om Ringen- och Game of Thrones-musik.

2. Byggubbarna som satte upp ett staket. Det var ett långt och omständligt arbete. De måste ta en rök och fundera på saken medan de löste problemet med för långa metalldelar mellan för korta stolpavstånd.

3. Två pirater, med trekantshatt och guldsmycken och allt, som rodde en liten eka, stor piratflagga och allt, uppför Motławafloden.

Nu har jag tvättat kläder och ätit kvällsmat. Det blev tortillachips tills munnen skruttade ihop sig av allt salt, mjölk direkt ur paketet, och en bit kylskåpskall choklad som inte var så god.

Någon dag ska jag starta ett Instagram-konto och där lägga upp alla bilder som jag nu skickar iväg till diverse vänner i diverse whatsapp-grupper.

Någon dag ska jag sparka igång den här bloggen på en något regelbunden basis igen – tisdagar och fredagar som jag en gång hade, kanske.

Men det är inte denna dag. Idag blir inte många fler knop gjorda.

1 kommentar

Under dagbok

Denna sommar

Denna sommar.

Det växer rallarrosor och älggräs överallt. Jag vet inte om det bara är denna sommar, eller om det alltid har gjort det, och jag bara inte sett det förr. Men det är så! det gräddvita fluffiga och det sirliga lila! mot allt det gröna, blåa, gyllene –

Denna sommar är den första gången någonsin som dikter är mer lättillgängliga än romaner. Jag orkar inte ta mig an feministiska manifest, språkpolitiska faktaböcker, olästa och hyllade romaner – men jag orkar ta mig an dikter, de bjuder på minsta möjliga motstånd, de kräver inget av mig, de är korta och intensiva, och kanske är det som jag skrev i en anteckning den 15 april och som aldrig blev en dikt:

Läser dikter
strax innan läggdags
När sinnet är
lagom trött och tillgängligt
liksom mottagligt
för det som inte
underkastar sig dagens
klara regler

Men en roman läser jag i alla fall. Eller två: Anne på Grönkulla och Vi på Saltkråkan. De bjuder inget motstånd utan välkomnar, omfamnar, inbjuder. De är kära gamla vänner, kära gamla världar som jag så enkelt träder in i, jag kan se dem så tydligt, Grönkulla med sina omgivande åkrar, grusvägarna, det vita, östra gavelrummet – och Saltkråkan: törnrosorna, havsblänket, blomsterängarna.

20180710_222447

Denna sommar har jag inte dansat. Jag har inte kört hem i gryningen, inte dragit ut på sommaräventyr. Plötsligt har de ljusa juninätterna varit och farit, och det är nästan mörkt när jag somnar och sover oroligt i värmen. Jag har inte omfamnat det queera som jag tänkt mig, jag har tvärtom dragit mig undan världen, bort från debatter, nyheter, elände, motstånd och allt det som kräver något av mig. Jag har inte fiskat som jag har tänkt mig, inte arbetat som jag tänkt mig, inte skrivit som jag tänkt mig.

Men ändå –

Jag njuter, jag lever, jag vilar. Jag har skördat salvia och rosmarin så fingrarna klibbar och doftar. Jag har sett två sommarteatrar och siktar på en tredje. Jag har tagit en evighetslång tupplur i hängmattan, doftat på pioner, blivit bjuden på trädgårdsfest till grannarna och i klänning och stråhatt ätit jordgubbar och lingonlimpa under linden.

20180710_222457

Så ändå –

Denna sommar är lång, och varm, och skön. Och den är ännu. Och den är ännu länge. Och den är.

2 kommentarer

Under dagbok

Tolv över åtta

Klockan är tolv minuter över åtta en måndag morgon.

Jag har ätit frukost, läst nyheterna, deklarerat, läst min mejl, ringt hälsovården, planerat en resa till huvudstaden och kollat på en video av min favorit-youtuber (”just because I don’t remember you, doesn’t mean I don’t love you”). Allt på dagens att-göra-lista (och lite från morgondagens dito) är avklarat.

Jag är lite trött.

Exakt 05.00 blev jag väckt av någon slags monstermaskin som med ljud och ljus sopade gatorna rena från grus. Försökte somna om, men mådde lite illa och insåg att det var för att jag var hungrig. Tänkte drömmande på havregrynsgröt som är snällt för magen. När fiskmåsarna som bor utanför började skrika och gav jag upp och steg jag upp. Kokade havregrynsgröt och tog itu med dagen medan solen steg bakom hustaken.

Nu kanske jag ska koka kaffe. Kanske sova lite på soffan. Definitivt ta en promenad lite senare, då biblioteket och Folkhälsans hus har öppnat. Jag tänker hämta reserverade böcker, köpa årets majblomma.

Skriva en dikt.

5 kommentarer

Under dagbok