Tag Archives: vardag

Denna sommar

Denna sommar.

Det växer rallarrosor och älggräs överallt. Jag vet inte om det bara är denna sommar, eller om det alltid har gjort det, och jag bara inte sett det förr. Men det är så! det gräddvita fluffiga och det sirliga lila! mot allt det gröna, blåa, gyllene –

Denna sommar är den första gången någonsin som dikter är mer lättillgängliga än romaner. Jag orkar inte ta mig an feministiska manifest, språkpolitiska faktaböcker, olästa och hyllade romaner – men jag orkar ta mig an dikter, de bjuder på minsta möjliga motstånd, de kräver inget av mig, de är korta och intensiva, och kanske är det som jag skrev i en anteckning den 15 april och som aldrig blev en dikt:

Läser dikter
strax innan läggdags
När sinnet är
lagom trött och tillgängligt
liksom mottagligt
för det som inte
underkastar sig dagens
klara regler

Men en roman läser jag i alla fall. Eller två: Anne på Grönkulla och Vi på Saltkråkan. De bjuder inget motstånd utan välkomnar, omfamnar, inbjuder. De är kära gamla vänner, kära gamla världar som jag så enkelt träder in i, jag kan se dem så tydligt, Grönkulla med sina omgivande åkrar, grusvägarna, det vita, östra gavelrummet – och Saltkråkan: törnrosorna, havsblänket, blomsterängarna.

20180710_222447

Denna sommar har jag inte dansat. Jag har inte kört hem i gryningen, inte dragit ut på sommaräventyr. Plötsligt har de ljusa juninätterna varit och farit, och det är nästan mörkt när jag somnar och sover oroligt i värmen. Jag har inte omfamnat det queera som jag tänkt mig, jag har tvärtom dragit mig undan världen, bort från debatter, nyheter, elände, motstånd och allt det som kräver något av mig. Jag har inte fiskat som jag har tänkt mig, inte arbetat som jag tänkt mig, inte skrivit som jag tänkt mig.

Men ändå –

Jag njuter, jag lever, jag vilar. Jag har skördat salvia och rosmarin så fingrarna klibbar och doftar. Jag har sett två sommarteatrar och siktar på en tredje. Jag har tagit en evighetslång tupplur i hängmattan, doftat på pioner, blivit bjuden på trädgårdsfest till grannarna och i klänning och stråhatt ätit jordgubbar och lingonlimpa under linden.

20180710_222457

Så ändå –

Denna sommar är lång, och varm, och skön. Och den är ännu. Och den är ännu länge. Och den är.

Annonser

2 kommentarer

Filed under dagbok

Tolv över åtta

Klockan är tolv minuter över åtta en måndag morgon.

Jag har ätit frukost, läst nyheterna, deklarerat, läst min mejl, ringt hälsovården, planerat en resa till huvudstaden och kollat på en video av min favorit-youtuber (”just because I don’t remember you, doesn’t mean I don’t love you”). Allt på dagens att-göra-lista (och lite från morgondagens dito) är avklarat.

Jag är lite trött.

Exakt 05.00 blev jag väckt av någon slags monstermaskin som med ljud och ljus sopade gatorna rena från grus. Försökte somna om, men mådde lite illa och insåg att det var för att jag var hungrig. Tänkte drömmande på havregrynsgröt som är snällt för magen. När fiskmåsarna som bor utanför började skrika och gav jag upp och steg jag upp. Kokade havregrynsgröt och tog itu med dagen medan solen steg bakom hustaken.

Nu kanske jag ska koka kaffe. Kanske sova lite på soffan. Definitivt ta en promenad lite senare, då biblioteket och Folkhälsans hus har öppnat. Jag tänker hämta reserverade böcker, köpa årets majblomma.

Skriva en dikt.

5 kommentarer

Filed under dagbok

Vasa är ju inte Paris ändå

Det doftar croissanter och kanel överallt, som om staden försöker väga upp det faktum att allt är grått och slask, skapa lite värme och trevnad när årstiden själv inte erbjuder det. Utanför kaféet som vill vara Paris men som bara blir en svag och billig variant – det inser till och med jag som aldrig varit i Paris – sitter en kvinna i blommönstrade nätstrumpbyxor, korta jeansshorts och svarta kängor. Hon har rosa hår och rött läppstift, en gitarr på ryggen och en förstärkare i famnen, blicken ner i telefon.

Inne i köpcentret är det varmt och bullrigt, gamla farbröder dricker kaffe, barnfamiljer ramlar fram, en lång kö sträcker sig från den nyöppnade butiken och runt hörnet. Jag tar tillflykt till bokhandeln, letar efter lugnare rum, bläddrar bland nyheterna och går en vända via poesihyllan för sakens skull. I kassan betjänar en käck flicka en äldre herre, och med den allra sötaste finska brytning berättar hon att de tyvärr inte har just den boken i lager, men att de kan beställa efter den om han vill. Jag hör hur hon tvekar ett kort ögonblick innan hon duar honom.

Väl ute i blötsnön igen går jag en vända över torget, hör skoförsäljarna prata med varandra om hur arbetsmarknaden förändrades efter kriget medan de plockar fram skor, och en man hotar sin dotter med att de inte går dit hon vill om hon ”inte genast sätter bort den där förbaskade mobilen”. Kriget gav oss smarttelefoner som vi sedan inte får använda, tänker jag, och passerar ytterligare ett kaneldoftande kafé.

Utanför Marimekko stannar jag upp. Skyltfönstren är fyllda med grafiska klänningar och butiken med folk, men jag skymtar en bekant profil, höga kindben och hög hästsvans bland alla gråkofteklädda kunder. Det gör mig glad, att se henne utan att hon ser mig, att våra vägar korsas – eller våra cirklar i alla fall sammanfaller, nuddar varandra aldrig så lite genom ett butiksfönster. Att vi fortfarande existerar i samma värld, något som jag smärtsam har insett att inte kan tas för givet.

När jag går tillbaka mot biblioteket går jag långsammare än jag hittills gjort på hela året.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Vecka 8

I måndags drack jag min första cappuccino sedan Rom. Jag korrekturläste fyra kapitel i en fransk lärobok, bokade jag bord på restaurang och diskuterade syrsor i mat i vårt virtuella vardagsrum (ett gruppchattfönster på Facebook).

I tisdags promenerade jag till bibban för att låna den hajpade poesisamlingen Mjölk och honung av Rupi Kaur. Jag har mycket att säga om den diktsamlingen redan innan jag ens har öppnat den – ska se om det blir ett blogginlägg någon gång. Jag korrekturläste mera franskakapitel, en handbok och några faktauppslag. Jag läste också Linn Jungs fria filosoferande om vänskap. Det var kanske det vackraste någonsin om vänskap. Om jag säger att jag inte grät en skvätt så ljuger jag.

I onsdags var jag på efterkontroll till sjukhuset. Det såg delvis bra ut, delvis ännu oläkt ut. Ny kontroll om en månad. Jag till en källarbarberare och klippte mig. Med en kompis kvarglömda (fejk)näsring i såg jag mer stereotypt queer ut än någonsin.

IMG-20180221-WA0004

Orsaken till de tjusiga örhängena och festtröjan var att jag bjöd ut systra mi på restaurang. Vi drack Prosecco och åt musslor respektive getosthamburgare. Näsringen fick dock stanna hemma.

I torsdags korrekturläste jag en barnbok som gav mig mycket huvudbry. Så många punkter, kolon och kommatecken att hålla ordning på. WordPress påminde mig om att det var på dagen 5 år sedan jag skapade mitt konto här. Jag såg Sameblod på bio med 3 av 4 högstadievänner. Efteråt köpte vi rostbröd och ost och choklad och hade spontan kvällsmatsfest.

I fredags kom min syster med lunch och min mamma med Nisse. Pappa, syrran och jag åkte genom vintervackra österbottenslandskap norrut för att hälsa på fammo. Bilresan både dit och hem var nöjsam, vi hade godis och lite musik och bra samtalsämnen.

I går körde jag till och från Kimo i lika vintervackra österbottenslandskap för att delta i två föreningsmöten. Jag promenerade till andra sidan stan i iskylan för att dricka vin och äta ostbricka med vänner. Vi drack mycket vin och åt ännu mera ost och kex och talade allvar och spelade sanning eller konsekvens enligt någon fånig app och skrattade så mycket och högt att grannen ropade Hiljempi! åt oss halv två på natten.

I dag var jag väldans trött, fick fina feminister på besök för att diskutera Valerie Solanas SCUM Manifest (och livet, för sådant följer på bokdiskussioner), hade jag lindy hop-lektion (som egentligen var lektion i shag) och storstädade hela lägenheten. Torka golv, damma fårskinn, tvätta tre maskiner, rubbet.

I morgon ska jag packa och kanske gå på kafé.

På tisdag åker vi i familjen på semester till Kap Verde. Om jag inte hörs av på ett tag är det för att jag är upptagen med att läsa pocketböcker, vila, utforska en ny stad, äta så mycket mat jag orkar eller ligga i en solstol och dricka Coca-cola.

6 kommentarer

Filed under dagbok

Iakttagelser

En icke-involverads iakttagelser från gårkvällens dansgolv:

Vad gör okända, fulla män på krogen? Tränger sig på på dansgolvet och slutar inte störa trots flera tillsägelser (i början artiga, i slutet hotfulla).*

Vad gör okända, fulla kvinnor på krogen? Ger komplimanger för ens coola partyskor med led-lampor i sulan

Tankar kring detta?

*Första tillsägelsen: ”Jag är här för att dansa med mina kompisar, men tack ändå!”
Andra tillsägelsen: [knuffar undan mannen]
Tredje tillsägelsen: ”Om du gör tränger dig på en gång till, så säger jag till åt säkerhetsvakten!”

1 kommentar

Filed under dagbok

Stolt

Jag är jag stolt, för idag jag har lagat mat, Quornfärssås med tomatkross, riven morot, lök och grädde. Och pasta med det. Så grundläggande som det kan bli. Jag minns ärligt talat inte när jag senast lagade mat. Förra året? (Vetefan vad jag har levt av hittills under 2018.)

Annars är jag också stolt över dagen: jag steg upp när väckarklockan ringde, körde hemhem, tog en promenad med Nisse, besiktade syrrans bil, lagade ovan nämnda mat och for på jobb. Ikväll ska jag ut på ett glas med några Vasafeminister. Det är ju inga mirakel, verkligen inte, utan en helt vanlig vardag, men ibland kommer jag att tänka på hur skit det faktiskt ha varit i perioder, och då känns det bra att kunna ha den här sortens vardagliga, vanliga dagar och inte känna ångest eller stress, utan liksom bara fixa det. Hah.

1 kommentar

Filed under dagbok

Utdrag

Kalendern består av prydliga sjok: arbete och fritid. Jag har fyra flikar i webbläsaren som jag ska ta mig an, så fort jag har tid och ro.

Lindy hop-lektionerna har börjat för terminen. Jag njuter av dansen och ser fram emot kommande söndagar. I en chattruta förs långa diskussioner om dans, om relationer i dans, om relationer till dans. Det är så skönt att ha andra normbrytande förare att prata med. Sakta börjar jag lära känna de andra dansarna på kursen. Jag vågar börja tro att det kan bli något riktigt fint.

Den första februari kommer min syster hem efter många veckor i USA. Jag ser fram emot det så hjärtat värker. Samma dag ska jag genomgå en liten operation, som förhoppningsvis kommer göra livet lite lättare. Jag är nervös inför operationen men väntar samtidigt ivrigt på att må bättre efteråt.

På väg för att dricka Irish coffee med några vänner tappar jag telefonen i asfalten. Skärmen spricker. Den går fortfarande att använda utan att skära upp fingertopparna.

Om nätterna drömmer jag så våldsamt igen. En natt bevittnar jag ett lönnmord av ryska maffian. Det är så mycket blod på golvet. En annan natt är det offentlig hängning på Vasa torg. Det är min pojkvän som möter galgen.

3 kommentarer

Filed under dagbok

Denna dag

8.00 Väckning. Hasa ut i vardagsrumsköket för att tända ljusstakar i fönstret. Julgransljusen har brunnit natten igenom. På himlen en månskära. Till frukost te och rostat rågbröd med fiskröra, samt den sista kokosbollen.

9.30 Dimmigt som i en saga. Tid hos familjerådgivningen för att förnya p-pillerreceptet. Jag har äntligen hittat något som fungerar, och sköterskan verkar uppriktigt glad över det. Överlag en trevlig sköterska, som är förstående och tillmötesgående då jag inte vill veta vad jag väger, och som är mycket varsam när hon ska ta papa-prov. Under besöket vågar jag utmana både min egen nervositet och heteronormen, och kontrar frågan om förhållanden med hur det är ifall man har sex med andra kvinnor. Vad finns det för risker då? Efteråt är jag nöjd över att jag vågade.

10.03 Hemma igen. Det är fortfarande dimmigt. Jag skrapar bilen fri från is.

10.20 Mitt på Myrgrundsbron ser man inte till stranden. Dimman är sanslöst tjock. Myrgrundsvägen är igen närmast dimfri, men så fort jag kommer in i byn ligger dimman på mig igen. Det är vackert och farligt.

11.00 Jag tänder ljus, dricker cappuccino, läser nyheterna med Nisse sovandes i famnen. Blodtrycket, som var lite högt hos sköterskan tidigare på morgonen, är nu helt normalt. Jag språkgranskar ett första av många kommande manus – tänk att kunna jobba med det man vill och kan – och promenerar med Nisse till vägändan och hämtar in posten och leker med honom på uppfarten tills fötterna är kalla i gummistövlarna. Bakom huset har kaninerna hoppat ut ur buren för dagen. Jag äter lunch innan jag kör tillbaka till stan.

15.00 Kvällsskift på jobbet. Det är glest med kunder och jag har tråkigt. Skickar bilder på de finaste och de konstigaste ljusen till en vän. Köper vårrullar till en tidig middag. Läser inte min mejl. Väntar på att klockan ska bli sex så att jag får stänga.

18.30 Hemma igen. Äter lakritsdadlar och tre överblivna chokladbitar till senmiddag. Samlar krafter.

19.20 En bekant har öppen studio, med konceptet CLAY + BEER. Min plan är att gå dit, dricka en öl, titta på när de andra arbetar med lera, prata lite med folk, och sedan gå hem. Jag gör precis det och är nöjd så.

20.35 Lyssnar på Ulvens döttrar. Funderar på karelska piroger med äggsmör och på att jobba lite ännu ikväll. Skriver detta blogginlägg. Känner hur tröttheten smyger sig på.

2 kommentarer

Filed under dagbok

2018

Så här ser år 2018 ut. Det har börjat bra. Färgerna är lagom dova och gotiskt vackra.

20180105_101527

Det kantiga linjemönstret (jag försökte hitta ett specifikt ord för just denna sortens linjemönster, men fann inget – vet du om något?) symboliserar, enligt min vän Z som var med när jag köpte kalendern, strukturernas sönderfall. Fjärilarna och blommorna symboliserar allt det vackra i världen. Krossa strukturerna och gör världen skön, är det inte ett vinnande koncept för år 2018?

20180105_101641

Så här ser kalendern ut på insidan. Nästa veckas schema ser skönt ut. Jobbet är, efter en intensiv period före jul och ivrigaste mellandagsrean, nere i deltid igen. Det finns utrymme för sömn och åtaganden som styrelsemöte, simhallsbesök och dans. Jag hoppas att också kommande veckor blir lika luftiga och (i alla fall till synes) balanserade.

Längst uppe i hörnet ser ni en ung Michel Monroe. Han har följt mig varenda vecka sedan högstadiet. Det känns bra att fortfarande ha honom med.

3 kommentarer

Filed under dagbok

Tredje advent

20171217_222403

En vecka till julafton. I bakgrunden ses julgranen, som jag trots allt släpade upp från källaren och dekorerade med allt pynt jag har. Jag känner att jag vill ha guld, glitter och ljus i överflöd. Allt som förmedlar stämning, värme, skönhet och godhet. Det finns tillräckligt med karghet och kyla och jag svär när jag läser nyheterna. Vidriga värld.

Vanligen är advent den tid jag trappar ner, men denna advent blir det mer jobb nu närmare jul vi kommer. Ibland blir jag andfådd i hjärtat när jag ser kommande veckors schema – när ska jag få en helt ledig dag, utan minsta programpunkt? Jag trodde den dagen var i morgon, men plötsligt fylls även den av program. Roliga saker, visserligen, men fortfarande – program. För det mesta går det ändå bra, och när mitt jobb tar slut i månadsskiftet januari-februari tänkte jag vara ledig, och resa. Först till Pargas, sedan till Kap Verde. Omväxling förnöjer!

I helgen var jag på mitt andra fadderbarns dop. Jag har inte varit på så många dop i vuxen ålder (det blir väl just två: mitt första fadderbarn i oktober, och nu mitt andra i december, och bådas namn börjar roligt nog på A). Det jag har upplevt är ändå att dop är en tröstande blandning av andligt och jordiskt. Allt går på barnens villkor, och trots att det sällan blir som tänkt, blir det ändå bra. Ett sådant medmänskligt sätt att vara, agera; att utgå från barnet, medmänniskan, en livssyster, en älskad. Det kunde med fördel överföras till andra livsområden. Och sedan kaffe på det.

Jag har också börjat läsa igen. Den senaste veckan har jag plöjt Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood inför en bokträff, och nu läser jag lite annat varje kväll. Sömnen blir kanske lite kortare, men själen blir också lite lugnare. Och bokträffen: där har vi något som är gott för själen. Aj ändå, att få träffas med lokala feminister och diskutera litteratur och liv. Världen är kanske karg och kall, men om det finns värme någonstans så är det där.

Fridfull tredje advent önskar jag er!

Lämna en kommentar

Filed under dagbok