Tag Archives: vardag

Iakttagelser

En icke-involverads iakttagelser från gårkvällens dansgolv:

Vad gör okända, fulla män på krogen? Tränger sig på på dansgolvet och slutar inte störa trots flera tillsägelser (i början artiga, i slutet hotfulla).*

Vad gör okända, fulla kvinnor på krogen? Ger komplimanger för ens coola partyskor med led-lampor i sulan

Tankar kring detta?

*Första tillsägelsen: ”Jag är här för att dansa med mina kompisar, men tack ändå!”
Andra tillsägelsen: [knuffar undan mannen]
Tredje tillsägelsen: ”Om du gör tränger dig på en gång till, så säger jag till åt säkerhetsvakten!”

Annonser

1 kommentar

Filed under dagbok

Stolt

Jag är jag stolt, för idag jag har lagat mat, Quornfärssås med tomatkross, riven morot, lök och grädde. Och pasta med det. Så grundläggande som det kan bli. Jag minns ärligt talat inte när jag senast lagade mat. Förra året? (Vetefan vad jag har levt av hittills under 2018.)

Annars är jag också stolt över dagen: jag steg upp när väckarklockan ringde, körde hemhem, tog en promenad med Nisse, besiktade syrrans bil, lagade ovan nämnda mat och for på jobb. Ikväll ska jag ut på ett glas med några Vasafeminister. Det är ju inga mirakel, verkligen inte, utan en helt vanlig vardag, men ibland kommer jag att tänka på hur skit det faktiskt ha varit i perioder, och då känns det bra att kunna ha den här sortens vardagliga, vanliga dagar och inte känna ångest eller stress, utan liksom bara fixa det. Hah.

1 kommentar

Filed under dagbok

Utdrag

Kalendern består av prydliga sjok: arbete och fritid. Jag har fyra flikar i webbläsaren som jag ska ta mig an, så fort jag har tid och ro.

Lindy hop-lektionerna har börjat för terminen. Jag njuter av dansen och ser fram emot kommande söndagar. I en chattruta förs långa diskussioner om dans, om relationer i dans, om relationer till dans. Det är så skönt att ha andra normbrytande förare att prata med. Sakta börjar jag lära känna de andra dansarna på kursen. Jag vågar börja tro att det kan bli något riktigt fint.

Den första februari kommer min syster hem efter många veckor i USA. Jag ser fram emot det så hjärtat värker. Samma dag ska jag genomgå en liten operation, som förhoppningsvis kommer göra livet lite lättare. Jag är nervös inför operationen men väntar samtidigt ivrigt på att må bättre efteråt.

På väg för att dricka Irish coffee med några vänner tappar jag telefonen i asfalten. Skärmen spricker. Den går fortfarande att använda utan att skära upp fingertopparna.

Om nätterna drömmer jag så våldsamt igen. En natt bevittnar jag ett lönnmord av ryska maffian. Det är så mycket blod på golvet. En annan natt är det offentlig hängning på Vasa torg. Det är min pojkvän som möter galgen.

3 kommentarer

Filed under dagbok

Denna dag

8.00 Väckning. Hasa ut i vardagsrumsköket för att tända ljusstakar i fönstret. Julgransljusen har brunnit natten igenom. På himlen en månskära. Till frukost te och rostat rågbröd med fiskröra, samt den sista kokosbollen.

9.30 Dimmigt som i en saga. Tid hos familjerådgivningen för att förnya p-pillerreceptet. Jag har äntligen hittat något som fungerar, och sköterskan verkar uppriktigt glad över det. Överlag en trevlig sköterska, som är förstående och tillmötesgående då jag inte vill veta vad jag väger, och som är mycket varsam när hon ska ta papa-prov. Under besöket vågar jag utmana både min egen nervositet och heteronormen, och kontrar frågan om förhållanden med hur det är ifall man har sex med andra kvinnor. Vad finns det för risker då? Efteråt är jag nöjd över att jag vågade.

10.03 Hemma igen. Det är fortfarande dimmigt. Jag skrapar bilen fri från is.

10.20 Mitt på Myrgrundsbron ser man inte till stranden. Dimman är sanslöst tjock. Myrgrundsvägen är igen närmast dimfri, men så fort jag kommer in i byn ligger dimman på mig igen. Det är vackert och farligt.

11.00 Jag tänder ljus, dricker cappuccino, läser nyheterna med Nisse sovandes i famnen. Blodtrycket, som var lite högt hos sköterskan tidigare på morgonen, är nu helt normalt. Jag språkgranskar ett första av många kommande manus – tänk att kunna jobba med det man vill och kan – och promenerar med Nisse till vägändan och hämtar in posten och leker med honom på uppfarten tills fötterna är kalla i gummistövlarna. Bakom huset har kaninerna hoppat ut ur buren för dagen. Jag äter lunch innan jag kör tillbaka till stan.

15.00 Kvällsskift på jobbet. Det är glest med kunder och jag har tråkigt. Skickar bilder på de finaste och de konstigaste ljusen till en vän. Köper vårrullar till en tidig middag. Läser inte min mejl. Väntar på att klockan ska bli sex så att jag får stänga.

18.30 Hemma igen. Äter lakritsdadlar och tre överblivna chokladbitar till senmiddag. Samlar krafter.

19.20 En bekant har öppen studio, med konceptet CLAY + BEER. Min plan är att gå dit, dricka en öl, titta på när de andra arbetar med lera, prata lite med folk, och sedan gå hem. Jag gör precis det och är nöjd så.

20.35 Lyssnar på Ulvens döttrar. Funderar på karelska piroger med äggsmör och på att jobba lite ännu ikväll. Skriver detta blogginlägg. Känner hur tröttheten smyger sig på.

2 kommentarer

Filed under dagbok

2018

Så här ser år 2018 ut. Det har börjat bra. Färgerna är lagom dova och gotiskt vackra.

20180105_101527

Det kantiga linjemönstret (jag försökte hitta ett specifikt ord för just denna sortens linjemönster, men fann inget – vet du om något?) symboliserar, enligt min vän Z som var med när jag köpte kalendern, strukturernas sönderfall. Fjärilarna och blommorna symboliserar allt det vackra i världen. Krossa strukturerna och gör världen skön, är det inte ett vinnande koncept för år 2018?

20180105_101641

Så här ser kalendern ut på insidan. Nästa veckas schema ser skönt ut. Jobbet är, efter en intensiv period före jul och ivrigaste mellandagsrean, nere i deltid igen. Det finns utrymme för sömn och åtaganden som styrelsemöte, simhallsbesök och dans. Jag hoppas att också kommande veckor blir lika luftiga och (i alla fall till synes) balanserade.

Längst uppe i hörnet ser ni en ung Michel Monroe. Han har följt mig varenda vecka sedan högstadiet. Det känns bra att fortfarande ha honom med.

3 kommentarer

Filed under dagbok

Tredje advent

20171217_222403

En vecka till julafton. I bakgrunden ses julgranen, som jag trots allt släpade upp från källaren och dekorerade med allt pynt jag har. Jag känner att jag vill ha guld, glitter och ljus i överflöd. Allt som förmedlar stämning, värme, skönhet och godhet. Det finns tillräckligt med karghet och kyla och jag svär när jag läser nyheterna. Vidriga värld.

Vanligen är advent den tid jag trappar ner, men denna advent blir det mer jobb nu närmare jul vi kommer. Ibland blir jag andfådd i hjärtat när jag ser kommande veckors schema – när ska jag få en helt ledig dag, utan minsta programpunkt? Jag trodde den dagen var i morgon, men plötsligt fylls även den av program. Roliga saker, visserligen, men fortfarande – program. För det mesta går det ändå bra, och när mitt jobb tar slut i månadsskiftet januari-februari tänkte jag vara ledig, och resa. Först till Pargas, sedan till Kap Verde. Omväxling förnöjer!

I helgen var jag på mitt andra fadderbarns dop. Jag har inte varit på så många dop i vuxen ålder (det blir väl just två: mitt första fadderbarn i oktober, och nu mitt andra i december, och bådas namn börjar roligt nog på A). Det jag har upplevt är ändå att dop är en tröstande blandning av andligt och jordiskt. Allt går på barnens villkor, och trots att det sällan blir som tänkt, blir det ändå bra. Ett sådant medmänskligt sätt att vara, agera; att utgå från barnet, medmänniskan, en livssyster, en älskad. Det kunde med fördel överföras till andra livsområden. Och sedan kaffe på det.

Jag har också börjat läsa igen. Den senaste veckan har jag plöjt Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood inför en bokträff, och nu läser jag lite annat varje kväll. Sömnen blir kanske lite kortare, men själen blir också lite lugnare. Och bokträffen: där har vi något som är gott för själen. Aj ändå, att få träffas med lokala feminister och diskutera litteratur och liv. Världen är kanske karg och kall, men om det finns värme någonstans så är det där.

Fridfull tredje advent önskar jag er!

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Andra advent

20171210_223207

Det har varit en intensiv vecka. Jag har inte läst vidare en ena sida en påbörjad roman. Bråda dagar på jobbet, med en paus mitt i för självständigheten. Det finns så mycket som är förskräckligt med Finland 100 år, men det finns också så mycket som är fantastiskt. Jag kände hur jag behövde fokusera på det fantastiska, ta en dag av vila och festligheter och tacksamhet för att kunna orka kämpa vidare nästa dag. Så självständighetsdagen firades hemhemma, med flagghissning och glögg i soffan och slottsbalsmiddag hos grannarna. Jag matchade fammos folkdräkt från Terjärv med eyeliner och rött läppstift, och kände att detta var mycket jag. En utstyrsel att återanvända å det snaraste.

24862284_1395929513851509_4456151147662167380_n

Den uppspjälkta arbetsveckan har gjort att jag är helt dagavill, och jag var riktigt tvungen att fråga: Är det måndag imorgon? Ja, det är måndag imorgon, och det stundar åter en intensiv arbetsvecka, följt av en intensiv helg. Det är mycket nu, men det är bra nu.

Jag har tänkt lite på generositet och gästfrihet här i helgen. Hur det den senaste tiden har varit mer självklart än någonsin att säga ”klart du kan sova hos mig!”, ”vill du ha skjuts?” eller ”jag bjuder, det blir nog jämnt i slutändan”, eftersom jag känner hur så mycket generositet och gästfrihet riktas åt mitt håll. En god vän som upplåter sitt hus för att rollspelsföreningen ska kunna ha sitt höstmöte och julfest där. Folk som dukar långbord i köket, lagar mängder god mat. Delar ut madrasser och kramar och gåvor. Nästa dag: en annan som bjuder till middag, igen, av julmatsresterna. Erbjuder bastu och örtlikör. Välviljan och vänskapen ligger varm i rummet.

Att få ge och få ta emot. Hur givmildhet, gästfrihet och välvilja växer och sprider sig genom att delas. ”Delad sorg är halv sorg, delad glädje är dubbel glädje”, som det heter. Och med åtta, tio, tjugo gamla vänner och nya bekantskaper är glädjen stor.

6 kommentarer

Filed under dagbok

Gott

Det är mycket som är gott just nu.

Det är gott att ha ett jobb som är kul och lagom mycket. Visst blir det mer och mer intensivt ju närmare jul vi kommer, men det är roligt att gå till jobbet om eftermiddagarna (och förstås att gå hem om kvällarna). Folk är glada när de ska köpa ljus, vilket gör att försäljaren (läs: jag) också är glad. Dessutom finns det en chokladask i lagret på jobbet.

Det är gott att ha vänner. En kväll ordnade vi glöggmys och jag skrattade så min påstådda vattenfasta eyeliner smetades ut och magen värkte. När jag far till lindy hoppen om söndagskvällar känner jag numera många vid namn och jag tvivlar inte på att jag i år vågar fara på social juldans ensam – för jag är ju inte ensam där! I går var jag på feministisk bokklubbsöl och det var alldeles fantastiskt att sitta flera timmar och prata om hjärtefrågor, med folk jag börjar känna rätt bra och folk jag bara träffat en gång förr och folk jag aldrig sett förr. Ändå fanns den genast där, känslan av gemenskap och trygghet.

När jag gick hem flammade norrskenet som ett grönt sidenband tvärs över himlavalvet.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Veckan som gick

Dagarna bara försvinner iväg. Prydliga sjok av arbete, sömn (inte så mycket av den varan alla gånger), familjetid och fest.

Så här såg veckan som gick ut:

Måndag: Minns inte, men i alla fall jobb i butiken.
Tisdag:
Hälsa på fammo med syrran och Nisse. På kvällen språkgranskningsjobb.
Onsdag:
Butiken under dagen och biodejt med efterföljande Irish coffee på kvällen.
Torsdag:
Lunch hemma hos goda vänner + små barn, sedan jobb i butiken.
Fredag:
Arbete med språkgranskning, arbete med ljusförsäljning och sedan födelsedagsfirande på kvällen!
Lördag: A
dventspynta, lunchsällskap norrifrån, föräldrarna på kaffe, språkgranska manus i skenet från ljusstake och med glögg tillhands.
Söndag:
Jobba i butiken och dansa lindy hop.

Om bara en dryg vecka reser min syster iväg för att fira jul och nyår på andra sidan Atlanten, och jag umgås med henne så mycket jag bara kan för att samla på mig systratid att ha i reserv när hon är borta. När hon jobbar i butiken i centrum går jag dit för att byta några ord med henne. Ibland jobbar vi båda i varsin ända av köpcentret, och kan vinka till varandra genom alla ljusslingor, och det känns mycket bra.

På fredagskvällen går vi på restaurang, hela familjen och en vänfamilj, för att fira respektive familjefars födelsedag. Vi dricker och äter så otroligt gott – den där crème brûléen med färska bär och blommor var kanske den bästa någonsin – och skrattar oss igenom hela kvällen. När jag dimper i säng efter midnatt dröjer det tre timmar innan jag somnar, så mätt är jag.

Jag lånar bok efter bok från bibban men hittar ingen ro att läsa. Under ytan mullrar revolutionen. Om söndagskvällarna dansar jag lindy hop, som jag brukar, och jag är glad åt att få träffa fint folk och trött för att jag har arbetat under julöppningen tidigare på dagen och frustrerad över att jag återigen automatiskt blir omfattad som ”man” eller ”pojke” bara för att jag dansar som förare.

Nästa helg tänkte jag bo hemhemma, bada bastu och bara umgås med familj och husdjur. Nästan som en minisemester!

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Fröjden

Fröjden. Att bo i hemstaden. Att sticka sig in i butiken där systern jobbar, för att bara säga hej. Att titta efter noga när man passerar ett särskilt kafé, och javisst, där sitter en vän som han ofta brukar. Att promenera i kylig senskymning med en liten hund, för att systern jobbar länge i sagda butik. Att själv jobba i en butik bara tvärs över köpcentret, så att vi kan vinka åt varandra. Att bli hembjuden på middag en torsdag, pappa ska laga gnocchi och jag drömmer om att prova vår nya bastukamin.

Fröjden. Att städa lägenheten redan om förmiddagen, duscha och sedan njuta av det vita dagsljuset. Precis så här vackert.

20171115_111429

Dags att tänka på kaffe.

1 kommentar

Filed under dagbok