Monthly Archives: februari 2015

Kanske både och eller ingendera

Något som jag alltid tjusas av i Thailand är de androgyna skönheterna.

Jag har stött på dem på två olika ställen. Det första är kaotiska marknader, där de står nästan provocerande svala i hettan och folkvimlet. De säljer skor och t-skjortor med tryck och solglasögon och rasslande smycken. Iklädda sandaler och tajta, svarta jeans ler de mot kunderna; blanka och bländvita tänder som förvrider huvudet på en; tunna, tatuerade armar och handleder som visar på alla varor.

Det andra ställen är kufiska bambubarer med mönstrade sittdynor och ljusslingor; tusentals blinkande punkter i regnbågsfärger, oljelampor, röda stearinljus; happy hour all drinks 99฿ hela natten. De serverar spritstarka mai tai och piña colada och billig öl i kondensflaskor, vinklar sig fram mellan borden med smala höfter. Håret bär de kortklippt, spretig lugg över svartglittrande ögon och silverringar i öron, näsa och ögonbryn.

De är som spensliga älvor med mörkbrun hy och lockande blickar, intagande väsen som lever i nattmörkrets elektriska ljus; kanske kvinnor, kanske män, kanske både och eller ingendera eller något mitt emellan eller bortom, och de fascinerar och förtrollar mig tills jag knappt vet vart jag ska titta.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Maurice

Jag tillbringar vändagskvällen i soffan med att titta på Maurice, en romantisk dramafilm baserad på en roman med samma namn. Det är en historia om homosexuell kärlek i England under 1910-talet. Tittaren får följa Maurice Halls liv, från skolan till universitet och in i arbetslivet, med homosexualiteten som ständig stötesten.

Jag valde att se filmen av tre orsaker:
1. En ung Rupert Graves, en favorit från Sherlock, medverkade.
2. Historiskt dramamiljöer är en fröjd för ögat – speciellt England, och speciellt skolor, och speciellt de två i kombination.
3. Jag tycker om filmer med queera teman.

Ändå trodde jag inte inte att Maurice skulle beröra mig så mycket som den gjorde. Det var långt ifrån den bästa film jag har sett, men det var något som skakade om mig:

Den enorma ångest, stress och olycklighet som homosexualiteten medförde.

Inte i sig själv – för att vara queera kärlekshistorier var de ovanligt lyckliga. De förälskade kunde vara tillsammans, och i slutet fick de varandra, såsom jag tycker att kärlekshistorier ska sluta. Men i hur andra såg kärleken. Hur karaktärerna måste smyga, ljuga, förneka, förtrycka sig själva, ignorera, låtsas, ge upp. Det gjorde mig illamående.

England år 1910. Finland år 2014. Hur långt har vi egentligen kommit? En bra bit, förvisso. Längre på vissa håll än andra – men fortfarande är homosexualitet (och alla andra sexualiteter som inte är straight) en andra klassens sexualitet, om de över huvud taget räknas med i sexualitetsspektrat. Fortfarande är homosexualitet något udda, något som kan ifrågasättas, diskuteras, dissekeras. ”Det märks att man är tillbaka i Finland”, sade en utomlandsboende vän efter att ha fått höra homofoba kommentarer ropade efter sig. Jag ville bara slå sönder något i raseri.

Jag har studerat på universitet i snart sex år. Det har inte gett mig en yrkestitel eller (ännu) en högre akademisk examen, men det har gett mig ett nytt sätt att se på världen. Det har gett mig perspektiv, analytiskt tänkande, en vidare förståelse och tolerans. Dessutom påstår jag mig vara fantasifull och mycket empatisk. Med andra ord kan jag för det mesta förstå resonemang, åsikter och ställningstaganden – må ibland vara från teoretisk synvinkel som jag själv inte över huvud taget omfattar.

Men åsikter om att homosexualitet är något syndigt/onaturligt/ofattbart/degraderande/skamfyllt/nedvärderande/annat i samma still är så långt utanför min förståelsehorisont att jag inte ens kan börja försöka förstå om så mitt liv hängde på det.

6 kommentarer

Filed under dagbok

50 Shades of Not Okey

Jag skulle egentligen skriva på en uppsats. Men sedan insåg jag att jag måste prata lite om 5o Shades of Grey, eller som den heter på svenska, 50 nyanser av av honom.

För er som tacksamt nog har missat detta fenomen: Romanen 50 Shades of Grey är den första i en trilogi av E. L. James. Trilogin handlar om college-studenten Anastasia som inleder ett komplicerat förhållande med den rika entreprenören Christian. Denna trilogi har sin grund i Twilight-fanfiction, som sedan skrevs om för att småningom kunna ges ut som fristående verk. Det märks tydligt att 50 Shades är baseras på Twilight, dels på grund av det undermåliga språket, dels på grund av att historien långt är densamma. Men nu ska jag inte haka upp mig på avsaknaden av de litterära kvaliteterna i romanen, utan på något mycket mer allvarligt.

Om två dagar har filmen 50 Shades of Grey premiär.  Hypen har varit enorm.
I värsta fall kommer det bli tre filmer, en för varje bok.

Som mycket fanfiction, har 50 Shades of Grey sin grund i (sexuell) fantasi. I detta fall: (sexuella) fantasier om våld, dominans, smärta och bondage i ett osunt förhållande utan ömsesidigt samtycke och respekt (inte allt förväxla med BDSM, som alltid sker med samtycke och respekt).

Och i (sexuella) fantasier är det helt okej! Låt fantasin flyga fritt (eller snarast mycket hårt bunden…) och njut av det. Att ta en historia som en tycker om och skriva sexuell fanfiction om det är också helt okej!

Jag älskar fanfiction*, inte bara att läsa för nöjes skull, utan också för att det blir ett forum där (främst) kvinnor har en chans att undersöka, pröva på och bestämma över sin sexualitet – också gällande sådant som samhällets normer inte uppmuntrar eller mer eller mindre uttryckligen förbjuder, såsom teman i 50 Shades: våld, dominans, smärta och bondage i sexuell kontext. Fanfiction kan med andra ord bli en slags sexuell fristad, vilket jag anser att är alldeles fantastiskt.

DET STORA PROBLEMET uppstår när fanfiction (må vara bearbetad sådan) på något vis blir ”offentlig” fiktion – och de sexuella fantasierna INTE IFRÅGASÄTTS OCH PROBLEMATISERAS.

Vad jag menar är, att det förstås finns fanfiction som på sina sätt är mycket ”värre” än 50 Shades: fanfiction med incest, skadligt svartsjukt beteende, minderåriga inblandade, extremt våld, osv osv i all oändlighet – men det uppmärksammas alltid i fanfictionen att det förekommer sådana problematiska element. Det finns varningsetiketter med ”incest”, ”non-consensual sex” och så vidare. Som fanfiction-läsare är du alltså medveten om att det som skrivs i fanfictionen är fantasier och inte alls okej i verkligheten. Men då 50 Shades nu är bok och film så har alla varningsetiketter fallit bort. Det fortsätter vara våld, dominans, smärta och bondage i ett osunt förhållande utan ömsesidigt samtycke och respekt, men det framställs oproblematiskt och till och med r-o-m-a-n-t-i-s-k-t.

Det är alltså DET STORA PROBLEMET. Att folk läser eller snart ser 50 Shades of Grey och tror att de tar del av en romantisk BDSM-historia, när de egentligen tar del av inget mindre än en historia om fysisk och psykisk misshandel.

*Här vill jag förtydliga att all fanfiction inte är av sexuell natur. Det finns en massa olika slags fanfiction, på samma sätt som det finns en massa olika slags annan fiktion. Men i just detta sammanhang utgår jag från fanfiction av sexuell karaktär.

8 kommentarer

Filed under dagbok

Living the dream

Det är en sketen måndagskväll. Jag sitter framför datorn och dricker te och äter banankaka, medan jag skrotar runt på tumblr. Bland bilder på Benedict Cumberbatch och bröderna Winchester blir jag så till mig att jag tappar skeden. ”Kaksmulor över hela mitt tangentbord!”, utropar jag och slår dramatiskt ut med händerna. Jag är ensam hemma, living the Wayward Victorian Girl dream.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Där

Jag går förbi ett hus
skymtar något i fönstret och tänker:
där

Där bor du och jag
där hänger vi våra tavlor
där hänger vi vår tvätt
I köket: doft av ingefära
chili kokos kardemumma
stulna äpplen te

Där möter slitna mattor slitna golv
där sjunger du på vinden
där somnar vi i soffan

Där sopar vi trappan
där kokar vi kaffe
I hallen: grova läderkängor
invid ljusa sommarskor

Där delar vi täcke och drömmar
teve brödrost korg med vantar
värme tandborstmugg

5 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

Lördagsnatt

De senaste dagarna har varit ganska tunga. Orken har inte räckt till, studierna har gett mig huvudvärk och mina nojor har börjat ge sig till känna. Fredagsnatten öste jag ur mig ångest i ordform för en vän som tacksamt nog ville lyssna.

Lördagsnatten blev ett underbart avbrott. Jag bjöd in mig själv till min goda vän Karin. Hon lät mig bestämma bakverk för kvällen. Det blev en överdådig Devil’s Food Cake, en saftig chokladkaka med tjock chokladglasyr och dekorerad med strössel, krokant och amerikanska pastiller.

Till det: starkt, rykande hett svart te med bara en aning mjölk.

Till det: mörk folk & americana-musik med sydstatskänsla.

Till det: diskussioner om tatueringar, fanfiction, sex, barndom, livsval, ekonomi, drömkök, vänner. Sådant stort och viktigt som vi brukar prata om.

Mot slutet av kvällen var jag så mätt och nöjd att jag låg raklång på golvet och tittade upp i taket. Tänkte att det kan vara så här för alltid, dämpat ljus och chokladkaka och te och vänner.

Ungefär halv tre på natten cyklade jag hem genom en tacksamt tom stad. På gården mötte jag tidningsutdelaren och jag undrade, om han hade sovit alls inatt eller om han är en nattuggla som går och lägger sig då tidningarna är utdelade och andra människor så småningom börjar vakna.

Med mig hem hade jag tre blyertsteckningar som Karin hade givit mig. Tre heta män att hänga upp på min vägg. Tre män som jag nu ser varje gång jag går från köket till sovrummet.

Dean

Dean Winchester från Supernatural (spelad av Jensen Ackles)

Sam
Sam Winchester från Supernatural (spelad av Jared Padalecki)

Tom

Tom Hiddleston

(Alla tre porträtt ritade av Karin Holmström. Fler mästerverk i varierande tekniker finns på www.karinholmstrom.fi.)

Imorse vaknade jag av att bländande ljus och vithet. Det hade snöat under morgonnatten och har fortsatt hela dagen.

4 kommentarer

Filed under dagbok