Tag Archives: Veronica Varlow

10. Tre tips på verk som på något sätt handlar om feminism

Jag lyckades. Nästan. Tio feminisminlägg under vårens gång, må vara att det tionde och sista kommer under försommaren.

Tack, alla ni som läst och diskuterat! Det har varit givande för mig att skriva strukturerat om feminism, och jag hoppas att det har varit givande att läsa. Självklart kommer jag fortsätta skriva om feminism, men det är sommar nu, systra mi, som Birk säger till Ronja. Sommar betyder villaliv och ljusa nätter och kaffe på verandan. Romaner och vedeldad bastu och kaniner att ta hand om. Inte så mycket tillgång till dator och internet. Så att sånt.

Som avslutning kommer här tre feministiska verk av olika slag att ta del av:

1. Ett blogginlägg

En av mina feministiska förebilder är burleksdansösen och artisten Veronica Varlow. Hennes texter står på en feministisk grund och ett blogginlägg jag ofta återvänder till är det där hon skriver om ”when feminism became the F word”. Personligt, argt och ögonöppnande och alldeles underbart ♥

2. En video

I denna video pratar hayleyghoover, med utgångspunkt i det för några år sedan uppmärksammade våldtäktsfallet i Steubenville, om samtycke. Samtyckte kan egentligen sammanfattas i ett citat från videon: ”Anything that’s not a YES, means NO”.

Dagens samhälle står, i teorin, på offrets och inte på förövarens sida i ett våldtäktsfall. I praktiken gäller något annat. Kvinnor lärs hur de ska agera för att undvika att bli våldtagna och män lärs (förhoppningsvis) att ett nej är ett nej, men det är att åtgärda problemen i helt fel ända.

Hayley poängterar bland annat att hon vill ta upp vissa saker för att ”make them explicitly clear, in case no one has ever told you. Because no one had ever explicitly told me”. Det här är så viktiga saker att de inte kan lyftas upp tillräckligt mycket eller ofta, och då jag för några år sedan såg videon för första gången var det en stor, personlig lättnad. Att någon explicit sade Det är okej. Det är okej att säga nej. För ingen hade någonsin sagt det åt mig tidigare.

Bonus: En annan kort, bra, informativ och rolig video om samtycke är denna video om te.

3. En film

Okej, det här är lite fusk, för filmen Suffragette har premiär först i höst (datum för Finlandspremiär är ännu okänt). Filmen handlar om suffragetterna, som i sekelskiftets England kämpade för rösträtt för kvinnor. Jag har sett trailern flera gånger och varje gång hotar tårarna att börja rinna. För att det är så berörande. För att det är så viktigt. För att jag påminns om hur långt vi har kommit, men också hur långt vi har kvar. Som huvudrollsinnehavaren Carey Mulligan har sagt: Det har tagit hundra år för den här filmen att bli gjord.

Vem kommer med på bio?

Lämna en kommentar

Filed under okategoriserat

7. Fem av mina feministiska förebilder

Jag har talat trött om feminismen den senaste tiden. Inte om ideologin i sig, men om den feministiska kampen som har krävt mycket kraft. Därför kommer nu fem feministiska förebilder, som ger mig styrka, kunskap och gemenskap! De är på inga sätt alla mina förebilder, och inte heller rangordnade, utan de som jag känner att jag vill uppmärksamma just idag.

Till mina feministiska förebilder hör:

♥ Min vän V.

Min vän V är en fantastisk människa på så många sätt. Hon är stark, smart och snäll. Hon ifrågasätter, tar debatter, kämpar. Jag ser henne som en feminismens valkyria med flammande rött hår. Hon är ett evigt bollplank för mig oavsett vad det handlar om och lyssnar alltid då jag beklagar mig, må det vara om idiotiska sexister eller svartsjuka över gamla förälskelser. När jag blir stor vill jag bli mera som henne.

 Lady Dahmer.

Ingen bloggare har nog lärt mig så mycket som Natashja Psomas Blomberg, känd som Lady Dahmer, har gjort. Hon skriver rakt på sagt, argt, provocerande och alldeles, alldeles underbart. Tack vare hennes blogg och outtröttliga kamp har jag lärt mig om förtryck av tjocka, om klass, om könsroller som en tvingas in i från och med den första dagen här på jorden. För tillfället är hennes blogg lagd på is, eftersom hon har fått så grymma mängder hat. Att vara högröstad kvinna i ett patriarkat är att ses som ett hot, och förr eller senare tar alla trakasserier sin tribut.

♥ Veronica Varlow.

Veronica Varlow är min förebild i mångt och mycket, och feminismen är en av dem. VeVa skriver sällan uttalat om feminism, men tanken genomsyrar allt. Hon är bland annat burleskdansös och tar vara på på hur det är fullt möjligt att vara burleskartist och feminist samtidigt, samt för fram rättigheten att få bry sig om sensualitet, sitt utseende och traditionellt sett typiskt kvinnliga saker utan att för den delen vara slampa eller dålig feminist.

Veroncia gifVeronica Varlows dansnummer under Emilie Autumns konsert 2012.

♥ Min vän F.

Min vän F är intelligent, medkännande och uppdaterad kring vad som sker i världen. Han har dessutom en förmåga att reflektera som jag beundrar. Hur han verkligen vill förstå och försöker se saker ur olika perspektiv. Feminism kräver begrundande, att bli medveten om sin egen position och lyfta andra för att låta deras röster höras, röster som kanske annars inte uppmärksammas. Som jag skrev i ett tidigare inlägg är något av det svåraste för mig att reflektera över min egen roll och plats i feminismen, och F inspirerar mig till att bli bättre på det.

♥ Alla tumblr-feminister.

Internet, denna gudagåva till mänskligheten. ”Jag ska lära dig allt jag kan”, sade Baloo till Mowgli, och detsamma har tumblr sagt till mig. De tumblr-bloggar jag följer är främst fandombloggar med inslag av feminism (i bästa fall kombineras de två) och tillför såväl nöje som nytta till mitt liv. Det jag kan om bland annat feminism, rasism, trans* och sexualitet har till stora delar kommit från tumblr. Innan jag seglade de farvattnen på internets stora ocean hade jag till exempel inte förstått att det finns romantiska läggningar såväl som sexuella läggningar, samt avsaknad av dessa. Asexualitet, biromantisk och demisexuell var okända begrepp för mig. (Är de det för dig också? Här finns en infograf som ger ett hum om det hela.) Jag blir så glad och tacksam över att folk fortsätter upplysa, förklara, nyansera och lyfta upp viktiga frågor, så att jag och andra får chansen att bli mer insatta, öppna och stödjande.

Må denna dag bli ännu en dag av optimism och nya kunskaper!

2 kommentarer

Filed under okategoriserat

Vi kan inte alltid lyckas, och det är som det ska vara.

Mina drömmars kvinna är svarthårig och bär krona. Hon heter Veronica Varlow.

I natt träffade jag henne på en stor utomhusmarknad. Det är vackert väder. Hon står bakom mig i kön till kassan, mitt sällskap ska köpa en massa askar och tyll och guld. När jag hjälper att packa inköpen vänder sig Veronica till mig och frågar om jag njutit av marknaden. Jag drar lite besvärat i min svarta, slinkiga klänning som hela tiden hotar att glida ner på grund av avsaknaden av axelband. Jag har en tiara i handen. Med drömmars logik sitter den ibland i mitt hår och ibland är den två – växlande mellan min första tiara någonsin, en nätt liten sak i silver, och min nyaste tiara, en intrikat prydnad i brons och pärlor. Just nu är den en stor, glittrande skapelse av endast glaspärlor som fångar ljuset på ett underbart sätt.

Jag svarar att jag tyvärr inte har uppskattat marknaden så mycket som jag hade hoppats, trots att jag har gjort mitt bästa med klänning och tiara.

Veronica ler mot mig. ”Det är okej”, säger hon medan hon packar ihop sina inköp med sitt sällskap, en okänd dam lika strålande betagande som hon själv. ”Om du har försökt, om du har planerat och ansträngt dig, men ändå misslyckas, så är det helt okej. Vi kan inte alltid lyckas, och det är som det ska vara. Vi får bara inte ge upp, utan försöka igen nästa gång.”

När vi ska skiljas åt kramar hon alla i mitt sällskap, mig till allra sist. Så kysser hon mig med smala, rödmålade läppar. Hon kysser mig länge och ömt och det är inte helt oväntat, men inte heller något som jag hade kunnat kräva. Det är en välsignelse, och medan vi kysser varandra tänker jag på resor och solljus.

DSC05124

2 kommentarer

Filed under dagbok

Att skriva samma sak om och om igen

Ibland känns det som om jag skriver om samma sak om och om igen.

Jag skriver om feminism och teveserier. Jag skriver om andetag och om nyckelben under tunn hud. Om tonårspojkars kärlek till varandra, om converse och asfalt och rök. Om rött läppstift och whisky och svarta hattar.

Någon gång har jag tänkt på att göra som Sandra Beijer och förbjuda ord, vägra skriva vissa bokstavskombinationer. Men det går inte.

Veronica Varlow förlorade sitt hus i en eldsvåda. I sin blogg skriver hon om att känna skam inför att återkommande teman:

I feel that way every time I write about the fire.  I feel like people will think – why isn’t she over it yet?

I’ll never be over it.”

Det är kanske så det är. Jag är inte över det än. Kanske kommer jag aldrig över vissa saker, i den betydelsen att de för alltid kommer vara en del av mig, av min historia och min tankevärld. Obekvämheten i min egen kropp, som konkretiseras i ett par rosa byxor i högstadiet. Den oerhörda svärtan i att bli utnyttjad och manipulerad av en äldre man som jävlarimig borde ha vetat bättre – men också, senare: en annan man i grön huvtröja som tittade rakt på mig och såg något värdefullt. Den eviga kampen i att försöka förstå och hantera stormande känslor i en värld där tårar kan vara något obekvämt.

Jag är inte klar med feminism och rött läppstift. Jag är inte färdig med känslan av converse mot asfalt, den svarttuschade blicken mellan två unga, den stickande smaken av för billig whisky.

”Döda inte dina älsklingar”, skriver Beijer. ”Använd dem om och om igen om det gör att språket flyter enklare. Rödvinshångla passionerat med varenda stavelse som ligger dig närmare om hjärtat. Det viktigaste är att vi skriver.”

Och det är väl det. Det viktigaste är att vi skriver. Och om vad?

VeVa träffade en författare, som inte skulle skriva ännu en bok om sin mor. Så hon skrev en bok om att ensam vandra 1600 kilometer – och om sin mor.

”The last bits of advice Cheryl [Strayed] gave to me were:
Write what you’re obsessed with.  Write the truth.  And write like a motherfucker.”

Så jag fortsätter skriva om dem. Det handlar om att skriva samma sak om och om igen, och vad mer –

Det handlar om att skriva samma sak om och om igen
och om att tillåta sig det.

11 kommentarer

Filed under dagbok

International Valentine’s Day Exchange

Vill du vara med i ett nätverk av kärlek och goda viljor? Vill du få ett kort till Alla hjärtans dag? Vill du skicka en främling där ute i världen glädje?
Vill du göra världen till en lite finare plats?

I år så kör min förebild Veronica Varlow och hennes medkonspiratörer igång International Valentine’s Day Exchange. Det hela är mycket enkelt: Du skickar ett Valentinkort, och får ett Valentinkort! I videon här under berättar VeVa i egen hög person om hur det går till, eller så kan du klicka dig in på hennes Danger Diary-blogg, eller så läser du helt enkelt under videon där jag också skriver instruktionerna. Alla med!

X

X

Alltså, detta är vad du gör:

Skicka e-post till revolverlution@live.com.au senast 26 januari.
Skriv ditt namn, din adress och din epostadress.
Du kommer få namnet och postadressen till din ”Secret Valentine”.
Pyssla ihop ett kort, köp ett kort, skriv en dikt, skriv en historia, skriv ett brev, gör ett collage, ta foton… Gör något roligt och kreativt i brevform som du vill skicka till din hemliga valentinvän för att göra hen glad.
Posta brevet senast den 3 februari och se fram emot Alla hjärtans dag!

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

”En jävla lång lista”

Det fanns en tid då jag hängde på X3M:s community med andra fina typer. katarhino, lustmord, banankokaren, steph… Minns ni det? Jag stormdiggade det. X3Misterna blev som egen liten nätfamilj och där kunde jag skriva vad som helst. Då jag började skriva här, så lovade jag först mig själv att inte censurera mig, att låta orden flöda ut ur hjärtat lika obehindrat som tidigare.

Inte blev det ju så. Här skriver jag med mer eftertanke, mer redigering. Det har sina fördelar och det har sina nackdelar.

Kata och jag chattar om bussbiljetter och stundande resor till hufvudstaden och studieångest och kaffe, då hon länkar till ett gammalt inlägg, en av de där långa listorna som snurrade runt på X3M:s community och som snoddes till höger och vänster. Nu snor jag tillbaka den, för lite nostalgi och tidsfördriv. Jag vet med mig själv att jag ändå inte kommer studera mera idag. Istället ska jag dricka kaffe och komma ihåg att hämta min tvätt och kanske skriva brev och definitivt se på Supernatural. Och skriva vad Kata kallar ”en jävla lång lista”.

10 saker jag vill göra innan jag dör

1. Bo i England.
2. Träffa – och helst också kyssa – Veronica Varlow.
3. Ge ut en poesibok.
4. Äga ett par röda, högklackade skor.
5. Skaka hand med Ian McKellen.
6. Dricka otaliga afternoon tea, med äkta scones och clotted cream.
7. Dansa tills stängningsdags.
8. Krossa patriarkatet.
9. Bli bjuden på mina vänners bröllop.
10. Sova en hel dag.

9 saker om mig själv

1. Jag blir hela tiden bättre på att hantera mina nojor (hurra!).
2. Jag ogillar disk som står framme länge, och diskar därför oftare än strängt taget nödvändigt.
3. Jag blir arg av väldigt få saker, men cykla i regn är en av dem.
4. Jag trodde mig vara en minimalist, men ack så fel jag hade.
5. Jag älskar att hitta ord som är på pricken något jag tänkt, känt eller trott, men inte vetat att det finns ett vedertaget begrepp för. Queer, till exempel.
6. Jag har SAOL som min bibel och tumblr som min himmel.
7. Då jag fick veta att Emilie Autumn har överbett, blev jag mer okej med mina egna tänder.
8. Jag lärde känna mitt första alter ego på högstadiet. Rikki Moonshine heter han.
9. Jag är en farbror, och om någon påstår att jag inte kan vara det så tar jag väldigt illa upp.

8 sätt att vinna mitt hjärta

1. Var feminist.
2. Var ärlig.
3. Sjung en serenad.
4. Bejaka.
5. Ta te och teveserier på största allvar.
6. Våga diskutera allvarligheter och fånigheter om vartannat.
7. Gör mig uppmärksam på det du tycker är vackert här i världen.
8. Respektera mina val och viljor.

7 saker jag tänker på ofta
(ingen inbördes ordning!)

1. Mat
2. Supernatural
3. Sherlock
4. Doctor Who
5. Studier
6. Feminism
7. ”Jag borde gå och lägga mig”

6 personer jag tycker är snygga
(klicka på namnen, du kommer inte ångra dig)

1. Veronica Varlow
2. Tom Hiddleston
3. Jensen Ackles
4. Andrew Scott
5. Emilie Autumn
6. Benedict Cumberbatch

5 saker jag gillar att göra

1. Baka godsaker
2. Prata viktiga saker med sådan inlevelse att jag viftar med händerna och halvskriker
3. Titta på teveserier, i ensamhet och mörker och med ångan från en tekopp som skymmer sikten litegrann
4. Äta saker som jag (eller någon annan) har bakat
5. Sitta i solstolen på villaverandans hörn och titta ut över gården

4 saker jag tycker är tändande

1. Uppriktiga uttalanden
2. Fiktivt blod
3. Välsittande västar
4. Mycket och mörk kajal

3 saker jag tycker är avtändande
1. Sexism
2. Rasism
3. Taktlöshet

2 favorilåtar

1. Arsonist’s Lullaby av Hozier

2. One Foot In Front Of The Other av Emilie Autumn



1 bekännelse

1. Jag skäms lite över att jag numera dricker kaffe, då jag så länge var en anti-kaffeist och så väldigt starkt pro-te.

10 kommentarer

Filed under dagbok

Internetaktivitet

Din internetaktivitet kan med andra ord sammanfattas med politik, sex och bakverk”, säger min vän efter att jag har berättat om min internetsession under en förmiddag. Jag börjar skratta, men tänker sedan efter.

Jag läser in mig om trans* på feministiska bloggar. Språkrådets frågelåda får hjälpa mig med det språkliga problemet huruvida internet skrivs med versal i början eller inte. Jag letar efter ett bra recept på Victoria sponge cake. Minst ett dussin tumblr-flikar med diverse Doctor Who– och Sherlock-relaterade inlägg är uppe. I rutan för min senaste google-sökning står det ”teoretisk gradu”. Bland mina bokmärken återfinns en diger webbsida med skrivtips, länkar till fan fiction inom minst fem olika fandom, otaliga av Veronica Varlows blogginlägg, en instruktionssida som lär en att ”Write Your Name in Elvish in Ten Minutes” och en video med en danskoreografi för att släppa loss kreativitet.

Så jag antar att min vän har rätt. Politik, sex och bakverk är lite generaliserat vad jag sysslar med på nätet. Det är egentligen rätt logiskt, eftersom mina vänner och jag, halvt på allvar, halvt på skämt, brukar säga att det vi talar om i slutändan faller inom en eller flera av kategorierna mat, sex och språk. Bakverk = mat = bakverk. Politik = språk = politik. Sex = sex.

Tja, varför inte? Det är rätt bra saker att ägna sig åt, såväl i den virtuella som i den reella världen.

Och på tal om fandom.

Jag älskar att rassla runt bland fandombloggarna på tumblr. Det är som att röra sig i en mer öppen och välkomnande version av världen. Folk är snälla, kloka och stöttande. De tacklar världens allvar med humor, men är seriösa bakom skämten. De kanske inte tycker om samma saker, eller delar varandras åsikter, men de accepterar och uppmuntrar varandras olikheter.

Som min vän sade: Det finns så mycket positiv energi där. ”Och folk är verkligen så öppna med det, överöser varandra med komplimanger… se och lär, jobbiga youtubeliknande sidor!”

XX

Vad sysslar du på med på internet?

XX

P.S. Om du, liksom jag, är intresserad av bland annat politik, sex och bakverk, så kan jag tipsa om följande webbsidor:

P.P.S. Vad är poängen med detta inlägg, kanske du undrar? Ingen större poäng över huvud taget, förutom kanske att uttrycka min uppskattning av internet överlag. Men det är min blogg, så jag skriver om vadhelst jag vill. Hah.

1 kommentar

Filed under dagbok

Så länge du inte är den som blir sårad

Jag tror inte på Ödet i den traditionella bemärkelsen. Jag ser det inte som en ofrånkomlighet, som redan förutbestämda utgångar av våra historier. Jag tror snarast att Ödet är då världen ger oss en liten vink om vad som komma skall, en knuff i en viss riktning. Som en av författarna som föreläste på skrivkursen sade: ”Man ska vara uppmärksam på de böcker som trillar ut ur bokhyllan framför en på biblioteket”. Då gäller det att plocka upp, låna och läsa den boken. Ödet kanske har något att säga en genom den boken.

Nu funderar jag på vad Ödet vill säga mig.

Det är egentligen en slumpmässig kedja av händelser som alla leder fram till denna tanke, men då jag ser tillbaka på räckan av tilldragelser så ter de sig så självklara, att jag misstänker att Ödet har ett finger med i spelet.

Som ni vet så läser jag Veronica Varlows blogg, och för ett par dagar bestämde jag mig för att prova på ett av de tips som hon delade med sig av. Det ledde mig till bandet San Cisco. För att jag tilltalades av namnet, var Reckless den första låt jag lyssnade på. Det är fortfarande den låt jag tycker bäst om.

Det finns en rad i texten som brände till rejält. ”Reckless is fun when you’re not the one that gets hurt.”

Jag har funderat mycket på den raden.

Reckless kan översättas till många adjektiv. Obekymrad, likgiltig, hänsynslös, obetänksam, vårdslös, dumdristig, vild, skoningslös och lättsinnig är de översättningar som kommer fram i olika engelska ordlistor. Det jag fastnade vid i den här kontexten var lättsinnig.

Det finns också många synonymer till lättsinnig. Obetänksam, slarvig, oansvarig, sorglös, bekymmerslös, vidlyftig, äventyrlig, osedlig, tvetydig, oanständig, lättfärdig, lösaktig, slampig, lättfotad.

Jag har aldrig sett mig själv som reckless, som lättsinnig. Tvärtemot alla synonymer har jag sett mig som en betänksam, ordentlig, ansvarstagande, anständig och omdömesgill person.

De senaste dagarna har jag insett att jag har haft fel. Förstås vill jag inte se mig som en obetänksam, slarvig eller osedlig person, vem vill nu det? Men om jag ser tillbaka på saker jag har gjort, om jag verkligen reflekterar över vem jag är idag, måste jag tillstå att det finns synonymer som passar in. Äventyrlig, dumdristig, vidlyftig. Lättsinnig. Reckless.

Förstå mig rätt. Jag försöker att inte lägga värderingar i dessa ord. Det är helt i sin ordning att vara lättfärdig, tvetydig och bekymmerslös. Det är förståeligt att vara obetänksam, oansvarig och oanständig ibland. Det viktigaste, gällande nästan vad som helst, är att sträva efter att inte såra någon i att vara det.

Reckless is fun when you’re not the one that gets hurt.”

Jag menar inte att jag ska behöva överge min rätt nyfunna äventyrlighet, min lättsinnighet. Men det är, som min kloka vän J sade, ”lite knepigt att vara äventyrlig på sina egna villkor”. Jag har funderat på det här i tre dagar, jag har tvingat mig själv att skriva det här för att få klarhet i tankarna. Jag tror att låten är en påminnelse till mig, om att man sällan är ensam om sin lättsinnighet. Det brukar finnas fler inblandade i äventyr, och det är inte säkert att alla ser villkoren på samma sätt.

Och allt är ju är roligt, så länge du inte är den som blir sårad.

Jag tror med andra ord att det som Ödet vill säga mig, är att i all äventyrlighet och lättsinnighet inte glömma bort att också vara eftertänksam och hänsynsfull. Att inte endast gå enligt mina egna villkor. Att komma ihåg att lättsinnigheten, hur svindlande härligt det än kan kännas att vara vild och sorglös, inte är värd att någon blir sårad. Då är det inte längre roligt.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Tre bokstäver mot något nytt

Jag har en handfull idoler i mitt liv. Förebilder, så att säga. Människor jag ser upp till och beundrar av en eller annan orsak. Flera av dem är mina vänner. Andra är människor jag bara har träffat enstaka gånger, men som har gjort ett outplånligt intryck. Det finns också de jag aldrig har mött, men som inte desto mindre har påverkat mig.

Vad är den gemensamma nämnaren? Att de är kloka människor, förstås. Att de är medkännande och verkligen bryr sig om andra. Att de vågar. De inspirerar mig till att vara modigare än vad jag egentligen är, att vara så modig som jag skulle vilja vara. De gör mig helt enkelt till en bättre version av mig själv.

En av mina stora förebilder är Veronica Varlow. Hon får mig att ständigt reflektera över hur mycket jag är tacksam över, får mig att sätta ord på mina drömmar. Hon inspirerar mig och får mig att se det vackra i världen. Hon får mig att inse att vi aldrig är ensamma. Som hon skrev på sin twitter:

I am grateful for the internet. We can make each others’ hearts explode any time of the day with just a few strokes of some keys. LOVE YOU.”

För några veckor sedan skrev hon i sin blogg om 5 sätt att bli inspirerad. Jag valde att prova på nummer 3, Hear It. Det hela är väldigt enkelt. Du går in på Spotify, youtube eller någon annan musiktjänst. Där skriver du in de tre första bokstäverna i ditt namn i sökrutan och bland alla de band, artister och låtar som dyker upp, så väljer du ett/en, helt slumpmässigt. Lyssna på minst en hel låt. Se vad som händer.

Det som hände med mig var att jag upptäckte bandet San Cisco, ett fint indieband som är skönt att lyssna till då jag dricker förmiddagskaffe och januarihimlen är hög och blå. Mina favoriter är nedanstående två låtar, men de är lyssningsvärda i sin helhet!

Så, kära vänner. Vad händer om ni också följer Veronica Varlows tips? Vart tar det er? Var modiga och dela sedan med er av era upptäckter!

2 kommentarer

Filed under dagbok

REVOLVER

Min stora idol, inspirationskälla och favoritburleskdansös Veronica Varlow satsar allt på ett kort för att kunna förverkliga sin dröm – en roadtripfilm vid namn REVOLVER. Hon och hennes man Burke har lanserat ett Kickstarter-projekt där de nu ännu har 8 dagar på sig att få ihop en budget för att kunna göra verklighet av sin dröm.

Kika in på projektet, läs Veronicas dagbok, bli övertygad! Tycker du att det här verkar vara en bra idé som du vill stöda? Har du ett par extra slantar? I sådana fall – låt mig genast veta, så kan vi stöda Veronica tillsammans! Det är så här drömmar blir verklighet: genom samarbete.

 

Lämna en kommentar

Filed under okategoriserat