Tag Archives: flytta

Lämna ett hem och återvända till ett annat

Åboeran har nått sitt slut. Igår bar jag lådor och gnuggade väggarna fria från ord. Idag cyklade jag på lånad cykel till lägenheten för att städa det sista och sedan lämna in nycklarna. Alla inneboenden har flyttat ut – emopojkarna ur garderoberna, drottningen ur städskrubben, Moriarty ur skafferiet, badrums(s)lampan ur badrummet… Endast Tarzan lämnade kvar, och honom gömde jag högt upp i ett skåp.

De senaste veckorna har jag tömt skåp efter skåp, staplat flyttlådor på varandra. Sovit på en madrass på golvet för att jag sålde sängen, haft nattduksbordslampan (som jag lånat de senaste åren) som enda ljuskälla i sovrummet för att jag sålde takkronan. De senaste veckorna har varit intensiva och stundom tunga och jag är tacksam över att de nu är över. I helgen kom mina föräldrar och med minsta möjliga mån lyckades vi få alla kvarvarande saker på släpet och i bilen. Det är nog tur att jag har föräldrar som hjälper mig. Det är nog tur att det är så jobbigt att flytta, för då är det skönt och inte bara sorgligt när det är över.

Många är de vänner som har hälsat på under åren, som har sovit över. Välutnyttjad bäddsoffa, det är så jag vill ha det också i fortsättningen. Vissa gäster har varit oväntade men inte desto mindre välkomna. Det är en ynnest att få äta frukost med personer man tycker om, dricka eftermiddagskaffe med en kär vän.

Hur känns det? är frågan som jag har fått. Det känns skönt. Det är sent i maj och jag längtar norrut till andra hem. Jag har anat de här dagarna i flera månader och nu, nu anar jag sommarnätter över Österbotten. Jag är redo att lämna ett hem och återvända till ett annat.

Nattduksbordslampan har jag återlämnat, och i dess lägenhet sover jag de sista Åbonätterna. Med dess ägare och andra vänner umgås jag de sista Åbodagarna.

Annonser

2 kommentarer

Filed under dagbok

Jag ska tydligen flytta

En dag hjälpte jag en vän att flytta. Vi bar stolar och pafflådor med tygbitar, trängdes i hissen på varsin sida om en bordsskiva, och jag sprang förtjust omkring i den nya lägenhet och gladdes åt den hysteriska färgen på köksväggen.

Då vi står nere vid ytterdörren och krånglar för att få den att hållas uppe, så att inte en av oss hela tiden måste stå dörrvakt, kommer en kvinna ner för trappan. Hon frågar vart flyttlasset går och min vän berättar vilken lägenhet han ska bo i. Kvinnan hälsar honom välkommen till huset, menar att det ju är ett så lugnt och trevligt område att bo i.

Så sträcker hon fram handen åt mig. ”Tervetuloa”, säger hon och ler, och då jag skakar hand med henne har jag inte en tanke i världen på att rätta henne. Jag brukar inte tycka om att folk drar förhastade slutsatser om mig, men den här gången blir jag varm inombords. Visst förstår jag att det är skenet som bedrar, en man och en kvinna i samma ålder som tillsammans bär in flyttlådor i en flerrummare. Ändå väljer jag att tro att det är uppenbart att jag hör ihop med min vän, om än på ett annat sätt än vad kvinnan kanske tror.

Om jag får bestämma, så kommer jag ju ändå att hälsa på min vän jämt och ständigt.

1 kommentar

Filed under dagbok