Två systrar går i rosengård
den äldre heter Ängslan
den yngre heter Ömhet
Det doftar mull och vår
De sitter vid ett vitmålat bord
blå och gröna linnekjolar
faller över smäckra stolar
fållen fläckad av nyväckt jord
Skinande står en silverkanna
två guldkantade koppar
kardemummakex att doppa
På bordet tronar en honungskaka
det är Ömhet som bakat
dekorerat med gul suckat
De har vikt varandras servett
Ömhet häller teet som ångar
frågar om socker
tröstar och lockar
Ängslan skakar på hand
lätt grepp om gräddsnäckan
rädd att spräcka finporslin
Skuggan är kylig men
solen värmer ända in
Ömhet sopar smulor
slänger in i rosenbuskagen
för fåglar och igelkottar
Ängslan sänker sina axlar
★
Jag tog en långpromenad med min vän Ludde, som pratade om allt möjligt och som nämnde en idé han fick i stunden: två systrar vid namn Ängslan och Ömhet i en trädgård.
Sandra skriver 
Jag ser dem framför mig, den ena trygg och stadig, den andra ängslig.