Så vill jag ha det

Det är sommar, jag är ledig, och därför skriver jag nästan ingenting. Varken blogg eller dikter. Men jag sover, läser, vilar; lägger ut och tar upp nät, rensar abborrar ibland; promenerar och elcyklar; diskar, tvättar.

Så gott som varje morgon får jag vakna av mig själv, och så gott som varje kväll tillbringar jag ett par timmar med att skriva dagbok och läsa.

Efter en hittills mestadels planlös sommar börjar nu också program smyga sig på: sommarteater och roadtrip och kaffeträffar och museibesök.

Ibland jag klappar också får ute i skärgården, som då min syster ordnar överraskningsdag i förskjuten 30-årspresent.

Och ibland ordnar jag plättkalas med mina äldsta vänner.

Så har jag elcyklat till en lite hemlig äppelträdgård med björkallé.

Fast mest har jag bara varit, och precis så vill jag ha det.

Som vår grekiska vän Kostas svarade på frågan vad han ska göra under sin semester:

”Absolutely nothing.”

Idel festligheter

Det är högsommar och regnskurarna och festerna avlöser varandra. Denna vecka är det idel festligheter med tre olika firanden på lika många dagar. Jag är hela tiden mätt av kaffe och kaka.

På onsdag firar mommo och moffa sin 64:e bröllopsdag. De förlovade sig på nyårsafton 1955 och gifte sig 8 juli 1956. När de för några år sedan firade diamantbröllopsdag frågade min syster vad som var hemligheten till ett så långt äktenskap. ”Stå ut”, svarade mommo. Jag lade det redan då på minnet.

En blombukett som min pojkvän dök upp med oväntat en kväll efter jobbet, ”för att vi inte hade hört av varann på hela dagen” ♥ Nere till höger skymtar mina morföräldrars bröllopsporträtt.

Morgonen är av den allra vackraste sorten – klar och frisk efter nattens regn, solen har inte hunnit upp över skogen än, vinden är sval men inte kall. Mamma och jag lägger ut näten innan frukost och jag njuter av vinden, vattnet, solen, livet.

Roddaren och fiskaren.

Mot kvällen korkar vi en skumpa, dricker kaffe och äter jordgubbstårta. Jag har dukat, använder ett ljusblått lakan som duk för att matcha kaffeservisen.

Efter kaffet vittjar vi nätet och drar upp tjugotvå feta abborrar. Och en bliko (björkna) och en mört. Det är den största fiskefångsten i mannaminne. Vi tar ut och reder upp nät, syrran imponerar med att ta loss tre abborrar, mommo rensar fisk på löpande band bakom stugan.

Nisse inspekterar fångsten.

På torsdag fyller mommo 87 år. Hon får en äppelplockare och ett hemlagat presentkort på heldagsshopping på nya Halpa-Halli i gåva. Vi kör ut till Replot och äter lunch tillsammans med vad som känns som halva skärgården. Jag är mätt resten av dagen och tillbringar en otroligt skön stund i hängmattan med att bara skrolla på Instagram. Sådant kan också vara kvalitetstid emellanåt.

På födelsedagskvällen doftar det rök och alspån och enris över hela tomten då mommo röker säsongens första fiskar. Jag tänker på hur jordgubbstårta och kaffe visserligen är mommo, men att stå böjd över något praktiskt arbete är ännu mera mommo.

Mommo ♥

Kvällsmat!

På fredag, idag, firar villagrannen födelsedag med bjudning ute under linden. Vi äter omelettpizza och sallad, dricker vittvin, och sedan, förstås, kaffe och tårta – denna gång Britatårta. Ingen vet riktigt hur mycket grannen fyller. Det är inte det viktiga. Det viktiga är att umgås med sina grannar och reda ut vem som bor i vilket hus längs med villavägen och fundera vad alla vägens hundar heter (ofta vet man inte vad hundägarna heter) och beskåda den nymålade bastukammaren. Om det är något som jag uppskattar är det den grannsämja som jag som yngsta generation och utan egen förtjänst får ta del av, både hemma i Sundom och här på villan. Att man omges med folk som man vill umgås med, och som vill umgås med en. Som bjuder på mat och kaffe och tårta så att man är mätt hela dagen, igen.

Tredje dagen, tredje festen!

 

nattens stilla glasets brus

om dagarna kaffe och tårta
om nätterna regnsus och fukt

om nätterna osömn och dovhet
om dagarna porlar champagne

om dagarna glass på terrassen
om nätterna vilar och väntar

om nätterna vaklånga lakan
om dagarna vitklöverdoft

allt handlar om samordning
perspektiv

när jag blundar kaffet mot solen
minns jag inte nattens stilla

när jag blickar mot mörkret
minns jag inte glasets brus

En natt var det dimma, en dag var det sol

Det är så varmt. Dagarna flyter ihop. Jag har nästintill inget jobb och så verkar det förbli under den kommande tiden. Jag orkar inte skriva, inte sitta framför datorn. Läser, vilar, svettas, äter, simmar, söker skugga.

Midsommarrosorna har varit i sin fullaste blom. Jag doftar på dem varhelst jag kommer åt. Och en pion har jag också fått! Två av mina favoritblommor.

Vi har firat min födelsedag och midsommar. Födelsedag på förmiddagen, midsommar på eftermiddagen!

Skumpa, kaffe och pavlova. Allt jag önskar av min födelsedag.

Någon gång lekte jag med tanken på att ha en stor 30-årsfest. Sedan kom corona och jag skippade alla sådana planer. Nu firade jag med föräldrarna, mommo & moffa, min pojkvän, och Nisse.

Färdig för midsommar! Jag fick så fina födelsedagspresenter: en hemstickad tröja, skumpa x 2, gin, en Marimekkoväska, ett fotoalbum. Av mommo fick jag en blomsterkrans, och vad är det som skymtar i öronen?

Kvinnosymbolsörhängen i återvunnet silver av Feministsmeden! Precis vad jag hade önskat mig ♥

Nisse orkar heller ingenting i värmen. (Förutom att skälla på förbipasserande, det orkar han nog med.) Här hänger han på vår picknicksfilt som alltid funnits.

En natt var det dimma.

Och en måndag uträttade vi ärenden: köpte sololja, after sun, arbetskläder, vitamintabletter, solcellspaneler. Och höll glasspaus i värmen.

Mamma och jag har lagt ut och tagit upp nät. Här var en kväll som var lite lite svalare. Inte en enda abborre på långa tider. Nu får det nog vara en fiskepaus.

Pride. Pandemi.

Förra juni var prideparader.
Nu är det pandemi.
Förra juni var jag singel.
Det är jag inte nu.

Fast queer!
Det är jag ännu,
trots avsaknad av parader,
trots förekomst av partner.

(Bara så ni inte glömmer,
skenet kan bedra.)

Cruising

Det var en tisdag i juni då vi båda var lediga och bilen – en beige dieseldriven Mercedes från 1982 – hade kommit tillbaka från verkstaden.

Vi klädde upp oss i finaste stassen: hatt, scarf, hängslen och rött läppstift. Jeansjackan med, för det var en blåsig dag. I korgen vatten, filt, körsbär och aprikoser.

Sedan mullrade vi ut till skärgården! Replot, Björköby, Södra vallgrund. Körde runt där vi tyckte. Kastade ut körsbärskärnor genom de nervevade bilrutorna, planerade framtida vandringsturer Bodvattnet runt, körde in på återvändsvägar för att titta på fina hus. Herrgårdsgula liderdörrar och blåmålade fönsterluckor och roliga små torn.

Och fina båthus.

Det doftade hav och dy, och inne i Salteriet nygräddade munkar, som vi åt tillsammans med kaffe.

Efter sex timmar hade jag fått nåla upp håret igen två gånger på grund av all blåst, ätit sommarens första (och troligen sommarens största) mjukglass vid Berny’s och varit till alla ställen vi hade tänkt fara till. Så då körde vi hem igen.

20 fredagsfrågor

Det är fredag! Jag har nyss avslutat jobbveckan (kanske, man vet aldrig som frilansare), min musikervän Nightbird har idag gett ut sin nya singel Travelin’ Baby och jag ska strax göra yoga. Det firar vi med 20 snodda frågor av min mer kända bloggnamne igen.

Hur lång är du?

Jag säger 175 cm, för att vara på den säkra sidan.

Skostorlek?

Sisådär 40.

Vad köpte du senast?

Tror visst det var p-piller.

Snurrar du spaghettin eller skär du den?

Snurrar! Vill alltid äta orimligt stora munsbitar pasta.

Vad stod det i ditt senaste meddelande du skickade?

Vad kul, hoppas du blir trevliga nya bekantskaper då :)

*det

Är du morgontrött?

Jo. Jag behöver minst två timmar på mig om morgnarna för att bli riktigt fungerande som människa. Jag stiger inte upp frivilligt innan klockan 8. Idag ringde väckningen på 6.30. Det var bara halvvägs frivilligt. (Jag sov vidare sedan mellan 8 och 9.30 för att denna dag skulle bli till något.)

Är du romantisk?

Som folk i allmänhet. Jag tycker om att visa uppskattning och kärlek i små gester, kanske det räknas som romantiskt?

Har du söndagsångest?

Inte särdeles mycket nu som frilansare. Jag kan tycka att söndagar är väldigt sköna, en bra tid att avsluta en vecka och planera nästa!

Vad har du för väckningsalarm?

Jag minns faktiskt inte. Jag byter lite nu som då när jag blir för irriterad på den gällande.

Har du nånsin varit kär i någon utan att tala om det?

Säkert. Himla onödigt. Det blir alltid bättre om man pratar om det. Mitt stenhårda motto. Gäller i princip allt i här i livet.

Är du rädd för förhållanden?

Inte precis rädd, men jag tänkte att romantiska förhållanden inte alls var min grej. De verkade krångliga och begränsande, och jag förstod inte det där med romantisk attraktion. Hade inte alls lust att ge mig in i något sånt, speciellt inte heterokodade sådana. Sen gick det som det gick ändå.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?

Jag tror av erfarenhet på förtjusning och attraktion vid första ögonkastet.

Favoritläsk?

Coca-Cola Zero är nog en favorit. Speciellt i sån där roliga smaker som persika eller citron eller körsbär.

Hur uppvaktar man dig?

Man är snäll och vill prata om allt möjligt och lagar mat åt mig.

Absolut inte din smak på killar?

Nazister och chauvinister. Ytterst osexigt.

En bok du vill läsa?

Jag är nu inne på min tredje Kate Morton-bok på raken, och ser fram emot att läsa de resterande tre också! Ett författarskap där tajmningen var precis rätt.

Vilken buss åker du oftast?

Jag åker nästan aldrig buss numera, men om jag gör det är det nummer 5 hem till eller från byn.

Fest eller hemmakväll?

Hemmakväll sex dagar i veckan, och fest den sjunde! Längtar efter en riktigt klassisk, härlig, omtumlande, varm, kärleksfylld, skumpaflödande hemmafest.

Favoritglass?

3 kaveria-glassen med rostade jordnötter och kinuski, Ben & Jerry’s cookie dough, och hederlig vaniljglass med kolasås. Milda makter vad jag blev snål på glass nu. Ska rota i frysen innan dagens yogapass.

Nämn tre saker på din att-göra-i-livet-lista:

1. Bo i ett mysigt hus.
2. Gosa med kaniner.
3. Ha roligt.

Kära bloggen!

Jag började skriva ett inlägg med reflektioner kring min jobbsituation och en snygg övergång till gårdagens händelser, men det blev så tillrättalagt, tillgjort. Vem försöker jag övertyga, vem försöker jag skriva för? Varför försöker jag göra det snyggt paketerat på bekostnad av uppriktigheten och känslorna? När jag i min privata dagbok började med att skriva: ”Kära dagbok! Idag har varit en så fin dag!” och sen fortsätter med mening på mening som avslutas med utropstecken? För det är det viktiga: uppriktigheten och känslorna.

Nytt försök:

Kära bloggen! Igår var en så fin dag!

Jag gjorde både morgonyoga och mina fysioövningar och märker hur jag mår bra av det. Pojkvännen kom ut till villan och var här nästan hela dagen. Han kom inkörandes med sin moffas beige Mercedes från 1982, en riktig raggarbil som hördes mullra på flera hundra meters avstånd. Jag skrattade högt när jag såg den och blev mot min vilja alldeles överförtjust i den. Vi ska fara ut och cruisa någon dag, och jag ser så fram emot det. Denna sommar är små planer de nya stora, och en roadtrip blir lätt hela veckans höjdpunkt. Jag drömmer om havsglitter och nedvevade rutor.

Jag fick ägna mig åt min favoritsysselsättning: titta på när en snygg karl lagar mat åt mig. Han är så fin, på så många sätt, och jag är så glad över att han är min. Vi åt säsongens första muurikkaplättar, tvättade bilarna, pratade om framtid och jobb och ekonomi, gjorde upp födelsedags- och midsommarplaner. (Jag tycker mer och mer att födelsedagar borde firas ungefär som jul och påsk – dagen innan födelsedagen är det födelsedagsafton, sedan kommer födelsedagen, och dagen därpå är det annandag födelsedag. Fira i dagarna trenne.) Ungefär var tionde sekund tänkte jag hur lyckligt lottad jag är och ville bara trycka ansiktet mot solvarm hud och andas in doften av solkräm och sommar. Så jag gjorde det.

Förtvifla icke

Jag drömmar mardrömmar om en alligator och är rädd när jag vaknar upp mitt i den ljusa natten. Ilsket virar jag silvertejp kring alligatorns käft så att den inte ska kunna bita mig och störa min nattsömn längre.

Sedan drömmer jag om hur jag är på en plats med ett gäng vänner, och saker inte är så lätta. ”Att det ska vara så svårt att vara ihop med Xavier*”, tänker jag, innan jag inser att jag ju inte alls är ihop med Xavier, utan med den som är min partner också i vaket tillstånd. Och att det ju inte är så svårt.

(*Xavier heter förstås något annat, både i min dröm och i verkligheten.)

Det är inte första gången jag drömmer om att vara tillsammans med någon och ha det svårt, för att sedan inse att jag ju egentligen är ihop med någon annan och att det är mycket enklare.

Jag tror mitt undermedvetna vill säga: Förtvifla icke.

(Jag saknar min pojkvän. Vi har inte setts på fem dagar men det känns som det dubbla.)

Det är en omställningsperiod. Jag försöker lära mig leva sommarliv igen, men allt går ju på undantag både i stort och smått. Det finns inga rutiner och ingen självklar plats för mig att ha min dator eller göra morgonyoga. I flera dagar går jag omkring med konstant lågmäld ångest över så vitt skilda saker som polisbrutalitet mot svarta i USA och att också de yogamattor som påstås vara ekologiska finns på Marthaförbundets lista över ”undvik denna sortens plast”. I ingendera fallet går det att göra rätt.

Men nu har det gått några dagar, och ångesten har lagt sig. Jag jobbar på att hitta en plats åt datorn, åt yogamattan, åt mig.

Förtvifla icke.

Skolavslutning

Hon kom till skolavslutningen
i vit klänning
och traktor

Stampade jorden av arbetskängorna
innan hon bytte till
högklackade svarta pumps
lacket så skinande i solen
att jag måste blunda

Klickandet av klackar
mot skolgårdens asfalt
när hon lät nyckeln falla ner
i urringningen
tog fram det röda läppstiftet
ur kuvertväskan

Senare band hon fast rosen
i backspegeln
traktorhytten het och doftade
när vi körde hem.