Inget Instagramvänligt

Alltså det finns ju mycket som är bra, men en sak som är svår att överträffa i all sin enkelhet är följande:

Man kommer hem, säg att man har varit på stan och uträttat ärenden en tidig eftermiddag. Man är lite trött och lite hungrig och framför allt väldigt kaffesnål, för man kände doften av nymalt kaffe i en butik. Det har kommit ner något slags snöblandat regn, man var lite för varmt klädd och är därmed svettig under baskern och vinterjackan.

Så kommer man hem, och dumpar inköpen på köksbänken, och känner sig nöjd över det man åstadkommit. Man sätter på vattenkokaren, måttar upp kaffe i presspannan och går på jakt i skåpen efter något att doppa (det blir en sockerskorpa och ett par Digestive-kex). Medan kaffet står och drar byter man kläder från stadskläder till pyjamasbyxor och sönderklippt band-t-shirt, finns inga bättre hemmakläder.

Så slänger man sig ner i fåtöljen med kaffe och kex inom räckhåll, och sörplar i sig kaffet och knaprar på skorpan, och bläddrar i en informationstidning som kommit på posten. Inget är riktigt viktigt att läsa, men man läser lite i alla fall, tar mera kaffe, hämtar en till skorpa, skickar ett meddelade åt en kompis för att telefonen också råkar finnas i närheten.

Det finns absolut inget Instagramvänligt över situationen, fuktigt hår och slashaskläder, bottensatsen av sista halvkoppen kaffe, men själen och kroppen får en välbehövlig vila ett tag, och banne mig om det inte är den skönaste stunden på dagen.

Annonser

1 kommentar

Under dagbok

Mosters kökshanddukar

20190308_175429

När jag ordnar upp låda efter låda med saker i den nya lägenheten, kommer jag över ett par fina kökshanddukar i linne, som min moster vävde och broderade innan hon hade gift sig och bytt efternamn. (Eller, om vi ska vara riktigt noga är det min gammelmoster, men så noga är vi inte.) Jag fick dem av henne för flera år sedan, och de är de absolut bästa kökshanddukarna för att torka disk. Nyköpta bomullshanddukar har inget att komma med i jämförelse.

Jag tänker att jag måste berätta för moster hur bra hennes kökshanddukar passar i mitt nya kök, tills jag en sekund senare minns att moster dog för ett par år sedan. Plötsligt känns det alldeles absurt. Vad är det för värld som är ordnad så, att jag inte ens kan berätta för en släkting om hennes kökshanddukar, bara för att hon inte längre är bland de levande? Hur snålt är det inte, att inte ens tillåta en så enkel kommunikation över gränsen mellan livet och döden?

Jag blir riktigt arg. Vem har bestämt att det ska vara så här? Vilken begränsande skitordning. ”Moster”, säger jag, medan jag hänger tvätt i badrummet. ”Dina kökshanddukar passar så bra in i min nya lägenhet. Du måste komma och hitta nästa gång du har vägarna förbi.”

Jag tänker att någonstans så hör moster det jag säger. Jag tänker att någonstans så ser hon hur bra hennes kökshanddukarna passar i mitt nya kök.

3 kommentarer

Under dagbok

Internationella kvinnodagen: repetition

Idag är internationella kvinnodagen! Hurra! (Idag är även första dagen i min nya lägenhet, men mer om det i ett annat inlägg.) Vi tar en kort repetition av vad det handlar om, okej? Från Wikipedia: ”Internationella kvinnodagen inträffar 8 mars varje år och uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen.”

En dag för att uppmärksamma kvinnor och de specifika, strukturella problem som påverkar kvinnors vardag. En dag för kamp, systerskap och gemenskap. Inte en dag för män att köpa choklad, blombuketter och presentkort på manikyr till kvinnor. (Jag säger inte att man inte får köpa choklad, blommor och presentkort – gör det för all del! Men gör det bokstavligen vilken annan dag som helst. Jag föreslår till exempel på måndag. Måndagar är ofta lite tråkigare än andra veckodagar, så då får godis eller blommor extra stor effekt.) Framför allt är det inte en dag att säga ”grattis” på. (Grattis till vadå? Att vara förtryckt? Skärpning.*)

Eller som Märta Tikkanen skriver:

Behåll dina rosor
duka av bordet i stället
Behåll dina rosor
Ljug lite mindre i stället
Behåll dina rosor
hör vad jag säger i stället
Älska mig mindre
tro på mig mera
Behåll dina rosor!

faust-3217339_1920

Nåja. Efter denna repetition (inga typiskt kvinnokodade presenter, INGA GRATTIS) kan vi gå vidare. Vad kan man då göra på internationella kvinnodagen? Nå, förutom att själv reflektera över kvinnors situation och position i samhället och världen, rannsaka sitt eget beteende och sina egna vanor, så har jag samlat 4 konkreta sätt på vilka man kan uppmärksamma internationella kvinnodagen. Varsågoda:

1. Skänk pengar

En av de mest effektiva vägarna mot jämställdhet är att försäkra sig om att flickor har tillgång till skola och utbildning. Det här är ingen självklarhet för alla världens flickor. Genom att skänka pengar till exempelvis Plan International (https://lahjoita.plan.fi/kertalahjoitus) hjälper du flickor att gå i skola, få hjälp i krissituationer samt motarbetar könsstympning och barnäktenskap.

Om du känner för att göra en mer långvarig insats går det alltid att bli månadsgivare också – sällan saknar man de där tiorna som automatiskt dras från ens konto varje månad, och jag vill tro att de gör stor nytta där de hamnar.

i-am-a-student-1412778_1280

2. Skriv under

Att skriva under ett upprop tar ungefär 30 sekunder och är ett konkret sätt att visa sitt stöd för en viss kamp.  En riktig skamfläck i det finländska samhället är våldet mot kvinnor. Varje år dör 15 kvinnor på grund av våld i parförhållande. Fatta. Mer än en kvinna i månaden dödas av sin partner eller ex-parter. Via Amnesty kan man skriva under en appell riktad till Finlands blivande statsminister, som bland annat kräver:

  • bättre och utvidgade stödtjänster för våldsoffer
  • öronmärkta pengar i statsbudgeten för att bekämpa våld mot kvinnor
  • en samtyckeslag (för sex utan samtycke är våldtäkt)
  • att medling inte är ett alternativ i fall av våld mot kvinnor

Appellen hittas på: http://www.amnesty.fi/vetoomukset/tieto-toiminnaksi-loppu-naisiin-kohdistuvalle-vakivallalle

3. Följ en feminist

Vem följer du på sociala medier? Varifrån får du nya tankar, perspektiv och berättelser? Hur många kvinnoförkämpar finns i ditt flöde? Om du tycker att de är alldeles för få, så kan det löna sig att kolla in någon av följande:

  1. MansbebisarOm emotionellt arbete, mansbebisar och jämställdhet.
  2. White Feminist Meme. Om din feminism inte är intersektionell så är det inte feminism.
  3. Konstkvinnor. Precis vad det låter som: konst & kvinnor.
  4. Arga bibliotekstanten. Enligt kontot: ”Pk-batikhäxa och crazy catlady. Det blir inte bättre än så.
  5. Normkreativa barnböcker. Enligt kontot: ”Genom att lära känna diversitet blir vi öppnare för olikheter.” 
  6. Kvinnohistoria. Här lyfts kvinnor ur historien upp, som sig bör.

Skärmklipp 2019-03-06 22.24.31
Från kontot Kvinnohistoria: ”20 december 1914 blev författaren och kvinnorättskämpen Selma Lagerlöf den första kvinnan att träda in i Svenska Akademien. Hon hade 5 år tidigare tilldelats Nobelpriset av akademien där hon hade både beundrare och motståndare.”

Hmm, låter det där med kvinnor som skakar om Svenska Akademien inte rätt bekant också från 2010-talet …?

(Alla konton tipsades av min fina vän Ylva, även hon en smart feminist att följa på Instagram ♥)

4. Välj en kvinna

Nästa gång du ska läsa en bok, lyssna på en låt, köpa ett konstverk, rösta på en politiker, anlita en ljudtekniker, boka en föreläsare: välj en kvinna.

Nästa gång du ska tipsa om en författare, musiker, konstnär, politiker, ljudtekniker, föreläsare: tipsa om en kvinna.

Över huvud taget, när det går: välj en kvinna. Att oreflekterat välja innebär så ofta i praktiken att välja en man, eftersom män syns, hörs och märks mer. De är helt enkelt mer lättillgängliga.

En anekdot: Ett år bestämde jag mig för att aktivt tänka på saken och välja att läsa böcker av kvinnliga författare. Det året var hälften av böckerna jag läste skrivna av kvinnor. Undrar hur fördelningen hade sett ut om jag inte aktivt hade valt kvinnor?

20181228_121640

* Om du absolut vill ge en hälsning på Internationella kvinnodagen till en kvinna i din närhet, så föreslår jag ”Glad kvinnodag” framom ”Grattis”. Speciellt om detta ”Glad kvinnodag” följs av något med ännu mer substans, typ: ”Jag bestämde mig för att donera en tia till UN Women för att stöda flickor och kvinnor” eller ”Har du tips på en bra feminist jag kan börja följa på Instagram?”.

 

2 kommentarer

Under dagbok, okategoriserat

Förgäves

När jag skulle sova kittlade det i öronen, och en retsam hosta ville inte ge med sig. Jag klunkade i mig lite hostmedicin, slängde i en gammal Strepsil-tablett och hoppades på att saker skulle ordna sig under natten.

Förgäves.

Idag är jag sjuk, det är fastlagstisdagen, och jag har verkligen inte frigjort någon potential.

Däremot har jag städat ett badrum, rensat avlopp och målat lite lister. Köpt förgräddade bullar och grädde.

Jagat mandelmassa – och hittat.

Kanske det är någon slags potential, ändå, under rådande omständigheter.

Nu kommer febern ikapp, och det enda jag ska göra mera idag är duscha, äta fastlagsbullar och titta på film.

1 kommentar

Under dagbok

Fredag v. 9

Det är fredag, jag bor i en allt mera tömd lägenhet med lådor överallt, och stjäl (och modifierar) en lista av min mycket mer kändare bloggnamne. Hur häftigt är inte ordet namne förresten?


Ur Svensk ordbok:

nam`ne substantiv ~n namnar
ORDLED: namn·en
person med samma för­namn eller efter­namn som en annan person
EXEMPEL: Pelle Nilsson och hans namne Lennart
KONSTRUKTION:
ngns namne, namne med/till ngn, ngra är namnar
HIST.:
sedan 1514 (brev från biskop Hemming Gadd till klerkerna i Åbo (Grönblad)) fornsv. namne; bildat till namn



Nu till listan!

Vad köpte du senast?
Kaffe och en körsbärsbulle på kafé.

Hur lång är du?
175 och en halv centimeter. Tror jag. Måste mäta mig nästa gång jag är till hälsocentralen. Det är ju inte dröja, om man ser till frekvensen av besök i min sjukjournal, hah.

Vad stod det i ditt senaste sms?
”Låter nog som den bästa lördagskvällen 😍”
(Med andra ord har jag bra planer för morgondagen.)

Vad gillar du med dig själv?
Jag gillar att jag sätter tid, tanke och kraft på att upprätthålla relationer med vänner och familj. Alla mina älsklingar ♥

Vad gillar du inte med dig själv?
Jag gillar inte att jag har svårt att inse proportioner ibland och blir orimligt investerad i eller ångestfylld och stressad över något som i det stora hela är en liten skitsak.

Har du söndagsångest?
Inte regelbundet längre. Att dansa lindy hop om söndagskvällarna och dessutom vara frilansare är ett effektivt sätt att motverka söndagsångest.

lindy-hop-1532362

Vilka städer har du bott i?
Vasa och Åbo. Sedan har några vänner och jag egenhändigt hyrt lägenhet en vecka i London också, så det räknas litelitegrann. (Någon gång ska jag hyra lägenhet i London bra mycket längre än en vecka.)

1907432_618420991602369_8161364849190513902_n

Lyssnar du på poddar? Vilka?
Jag lyssnade regelbundet på exakt en podd, nämligen En underbar podSedan tog den slut. Nu följer jag en youtuber istället.

Låt på hjärnan just nu?
På blodgivningen spelades nedanstående låt, så jag nynnade på den på vägen hem och måste sedermera lyssna på den.

Är du en ringare eller smsare?
Förriväädi var jag definitivt en ringare. Nu talar jag i telefon med en handfull utvalda, och skriver till resten.

När går du och lägger dig?
Oftast lite för sent. Någon gång mellan 22 och 01.

Vad är det modigaste du gjort?
Jag är ganska o-modig av mig, men tycker det ändå var ganska tufft att jag, som den hemmagris jag är, flyttade till Åbo efter studenten fastän jag också hade fått studieplats i Vasa.

Foto0419_001

Har du någon gång åkt ambulans?
Tack och lov inte!

Hur många kuddar sover du med?
En. Fattar inte folk som sover med fler kuddar. Vad gör man med dem alla? Bygger en mur?

Äter du några vitaminer/kosttillskott?
Japp, en multivitamin varje morgon med typ 100 % av dagligt intag för alla vitaminer och mineraler och spårämnen och annat som man behöver. Så slipper jag i alla fall fundera på om tröttheten beror på någon vitaminbrist.

Vad läste du för språk i gymnasiet? Vilka språk kan du?
Jag läste två kurser tyska (efter att ha läst tyska två år i högstadiet). Sedan insåg jag att psykologi var mycket roligare och hoppade av tyskan. Jag kan kommunicera på svenska, engelska och finska (i den kvalitetsordningen) samt kan grunderna i finländskt teckenspråk och troligen mera danska och norska än gemene nordbo.

Vad har du för ringsignal på telefonen?
Någon av standardringsignalerna. Blir ändå alltid överraskad när telefoner börjar surra och utbrister ofta i ett men vem fan är det som ringer?!

Go to-mat som alltid är gott?
All slags pasta. Mina vänner och jag har ett par gånger lagat en ostpasta med fyra sorters ost, körsbärstomater och purjolök som är himmelsk. Jag överväger att koka mig spagetti bara av att skriva det här.

creamy-pasta-1514893_1920

Hur ofta tvättar du håret?
Varannan, var tredje dag ungefär. När jag hade kortsnaggat hår blev det mer sällan än det och jag saknar det.

Hur uppvaktar man dig?

Man bjuder hem mig på middag, pajar mig på ryggen och skickar mig obskyra tumblr-länkar. (Kanske? Jag har ingen aning.)

2 kommentarer

Under dagbok, okategoriserat

Vad jag har / Vad jag vill ha

Vad jag har:
ogjort arbete
hål i strumpan

Vad jag vill ha:
körsbär och glass
en vild fest med massa kajal

Vad jag har:
olästa böcker
ingen motivation

Vad jag vill ha:
tio timmars ostörd sömn
fyra timmars kafébesök

Vad jag har:
dammiga golv
odiskad disk

Vad jag vill ha:
en vacker blombukett
koltrastsång en vårvinternatt

Vad jag har:
smutsigt hår
alldeles för varmt eller alldeles för kallt

Vad jag vill ha:
rödvin och bastu
socker och is

En liten lista från tidigare i februari.

2 kommentarer

Under skönlitterärt

4 tankar om förarskap

Helgens planer ställdes helt in under fredagseftermiddagen (ärligt talat så gick varenda plan för fredagen i stöpet, av diverse skäl), men på fredag kväll fick jag lyckligtvis nog en plats på den lokala boogie woogie-workshoppen som gick av stapeln på lördag morgon. Nu har jag dansat sex–sju timmar på två dagar, och det känns i både kropp och huvud. Boogie woogie är svårare än det ser ut, ska jag säga er. Om ni inte vet vad boogie woogie är (vilket jag i princip inte heller visste ens när jag anmälde mig till workshoppen) så är här ett exempel på boogie woogie-socialdans:

Några spridda tankar om förarskap i swingdans, som har dykt upp under den senaste veckan.

1. Jag förstår fullständigt tanken på att dela upp gruppen i förare och följare – följarna till ena sidan av salen, förarna till andra sidan av salen – för att mer effektivt kunna öva på respektives steg. Därför är det fortfarande lite förvånande att märka det där korta stygnet av – jag vet inte ens vad det är; obekvämhet, ledsamhet, uppgivenhet, något slags o- är det i alla fall – då jag inser att jag är den enda på förarnas sida som har kjol och scarf i håret, den enda kvinnan. Det blir så extra tydligt när jag ser oss alla i spegeln, och jag ställer mig helst längst bak för att inte sticka ut mer än nödvändigt. När vi sedan dansar i en cirkel är det inget jag tänker på, för då är vi alla så blandade hela tiden.

2. Vi har en ny lärare som håller lektion allt emellanåt, och det är alltid roligt med nya tankar och tekniker. En enda gång, en kort halvsekund, lite sådär ur ögonvrån, tog läraren mig för följare. Jag förstår det fullständigt: ny grupp att undervisa, många människor, de flesta okända. Jag hade kjol och scarf i håret. Ändå, igen: det där korta hugget av medvetenhet. Jag vet. Jag är den udda fågeln.

3. En av de nya följarna på boogie woogien såg glad ut och sade: ”Vad kul att du dansar som förare!” när vi hälsade på varandra och skulle dansa för första gången. Ja, visst är det!

4. Det finns några manliga förare som också så smått har börjat följa. Inte gå lektioner eller så, men öva hemma, dansa på socialdans. En lektion hade det blivit något fnurr på parbytestråden, och vi stod två förare bredvid varandra utan följare. Den andra föraren – en som också börjat följa så smått – föreslog att vi skulle dansa. Han som följare. Det värmde. Att han, som vet att jag också följer allt emellanåt på socialdanser, lät mig vara förare. Kanske var det bara för att han ville öva sin följarroll, men ändå, samtidigt – för mig var det ett så tydligt tecken på respekt: han vet att jag är förare, och att utgångspunkten är att jag dansar som det. Allt annat, som visserligen förekommer, är ändå undantag som alltid måste bekräftas.

P.S. Idag är det sex dagar min hjärna funkar tydligen inte efter all dans år sedan jag skapade denna blogg. Hurra hurra!

Lämna en kommentar

Under dagbok

7 fördelar med att jobba hemifrån

Fördelar med att jobba hemifrån som språkgranskare:

1. Man kan ta en tupplur mitt i dagen om man behöver det. (Ibland behöver man det. Speciellt de gånger man är vaken lite för länge för att man till exempel läste ut en skräckroman, och sedan kunde man inte somna, dels för skräckromanen, dels av nervositet inför följande dags sjukhusbesök. Sjukhusbesöket var dessutom inbokat till 07.35.)

2. Man kan ta kaffepaus när man vill.

20190103_135528
Det är inte alla dagar jag dricker bryggkaffe, men när jag gör det så kan jag använda mitt återanvändbara kaffefilter! Kaffet för stunden är Mickey’s Really Swell Coffee från Disney World. Now that’s swell!

3. Man kan ta lunchpaus när man vill.

IMG-20190206-WA0010
Det är inte alla dagar jag äter lammfärsenchiladas med rostad majs, tomat, bladpersilja och lime till lunch. Men ibland gör jag det.

4. Man kan jobba i pyjamas hela dagen. (En dag klädde jag på mig till klockan halv fyra på eftermiddagen, då ett par vänner bjöd mig på pannkaka och kaffe.)

5. Man kan varva arbetet med att läsa romaner i soffan. (Sådant är speciellt viktigt när man språkgranskar intensivt, eller mycket tråkiga texter. Hjärnan måste få vila emellanåt då.)

Jag hade en timme eller två av väntetid på biblioteket en dag.
Jag: ”Nu ska jag passa på att läsa något nytt eller något jag länge har haft på min att-läsa-lista!”
Också jag:

IMG-20190214-WA0003

6. Restiden för arbetet är de fem sekunder det tar att gå från köket till bordet/soffan.

IMG-20190130-WA0010
Hemmakontor är inte mer fancy än så här. I alla fall inte mitt.

7. Man kan bjuda in folk på kaffe (kaffepaus när man vill!) om de råkar ha vägarna förbi, fast det är en sketen tisdag.

(Bonus: Ibland kan man bestämma sig för att inte jobba alls, utan istället fara till nya lägenheten och renovera.)

IMG-20190213-WA0003

1 kommentar

Under dagbok

Oxveckor

Ni vet när det är februari – oxveckor, säger dom – med snö som inte ens längre reflekterar ljus för den är så hopsjunken av den senaste tidens plusgrader och glashalt före  gör att man inte ens kommer sig ut om dagarna för inget lockar och allt jobb är segt och butiken är full med folk när man ska handla för man har glömt att det är fredag och dessutom någon slags reakampanj, håret är smutsigt och lägenheten är snuskig för man orkar liksom inte städa när man ändå snart ska flyttstäda och man riktigt längtar efter miljöombyte och en helt ledig dag på stan med kafébesök och sol – är det för mycket begärt, va? – och det man mest vill är ha någon som tvättar ens kläder och byter lakan åt en, för själv vill man mest föräta sig på lösgodis och limpsmörgåsar, sova så länge om morgnarna att man nästan skulle skämmas om man skulle orka och iddas, men man ids inte längre, och sedan dricker man rödvin och drar på obscena mängder kajal för att fara på hemmafest och kanske hångla med någon fin person i ett inte alls så undangömt soffhörn eller så dra ut på krog och dansa tills glassplittret borrar sig så djupt in i kängornas gummisulor att det är lönlöst att ens försöka få bort det och sen får kängorna stå där på hallmattan och smälta av sig den sista grussnön och innan vi vet ordet av är det april!

1 kommentar

Under dagbok, skönlitterärt

Frigörande av potential

Jag är en sådan som tycker om att fira saker, uppmärksamma påsk, Runebergsdagen, villaavslutning, halloween, vårdagjämningen. Alla hjärtans dag. Men sådant kräver lite planering, lite frigörande av potential för att en viss dag ska få chans att bli så bra som den kan bli.

Det lyckades jag inte riktigt med i år. Jag var efter i jobbet (i förrgår: renovering, igår: Okej vilt förslag: Har du lust att hänga med på en milkshake till burger king? Till burger king? Kör du? Jag kör Nu kör vi!) så jag behövde jobba ikapp, dessutom med lite för lite sömn i kroppen. Jag hade ärenden att uträtta i ett glashalt centrum, drabbades av plötsligt och ihållande illamående. Inte som jag hade velat det, med andra ord. Inte det bästa frigörande av potential för den bästa alla hjärtans dagen, med andra ord.

Men: Jag fick ge bort två vändagspresenter, och mottagarna verkade uppskatta dem. Jag fick se insidan av HSS Medias kontorshus. Jag fick äta middag med min familj (ugnsbatat med fetaostsås) och dricka kaffe i soffan (och äta kokos-chokladglass) och gosa med Nisse. Och nu har jag stannat uppe lite för länge, igen, men jag har lyssnat på hemlig valentinmusik av Nightbird, så det är värt det.

20190215_000412

Jag fick dessutom en liten flaska regnbågsskumpa av min syster i vändagspresent. Har jag sagt att jag har den finaste lillasystern någonsin? Jag har den finaste lillasystern någonsin.

3 kommentarer

Under dagbok