Söndag

Söndag. Så trött att det bara drar i benen.

Helgen har tillbringats på workshop inför ett kommande lajv. Mycket prat på tre språk. Nya människor. Gamla människor. Iskalla salar, men också prinsesstårta och kramar.

Jag drömmer så otympligt just nu. Väckarklockan ringer mitt i drömcykeln och även om jag minns drömmarna gör det huvudet mitt trögt. Nästa vecka ska jag i timmar jobba nästan en hel arbetsvecka, fast på fyra dagar. Jag ser fram emot att dra till Lissabon med familjen efter det. I love the smell of old European city in the morning.

Så här ser jag ut nu för tiden. Trött och blek men med finfrisyr – pannluggen åt motsträvshåll. (Till vardags ser jag inte lika korthårig ut.) Ni kommer ihåg min strävan mot Arthur Shelby? Ni får en smygtitt in i mitt sovrum också! Pianot som skymtar är min systers. Fotona på pianot: min mommo. Jag är en fingerbredd från att slå huvudet i takkronan.

Nu ska jag inte göra mycket mer ikväll än dricka te och ringa KJ.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Strumpor

Jag drömmer att jag är personlig assistent åt en gammal dam i rullstol. Hon bor i ett enplanshus i tegel, med en gammal betjänt och en ung man som också är anställd för att hjälpa till med huset och med gården. Mycket av tiden tillbringar vi i trädgården på baksidan av huset. Det är tydligen något magiskt över den bakgården, för när vi har varit där en tid blir den gamla kvinnan bättre och bättre och snart behöver hon inte rullstol längre. Jag stannar trots allt kvar som assistent, hämtar saker och håller ordning i huset.

Den gamla damen och den lika åldriga betjänten har picknick på gräsmattan, de är glada och flirtiga och lättklädda i värmen. Damen vill inte alls ha på sig de strumpor som jag tagit med ut åt henne, så jag vänder mig till den unga mannen och knölar ner dem i bröstfickan på hans väst, säger: ”Kan du snälla föra in de här? Tack”. Så ställer jag mig på tå för att kyssa honom på kinden, han vänder ansiktet för att möta mitt. Sedan står han kvar, säger: ”Du missade”.

Och jag ler och det är så soligt i trädgården, det är alltid soligt och sommar, och jag svarar: ”Nytt försök nästa gång!” och vet att nästa gång kommer jag inte missa hans mun. Försiktigt flätar vi ihop fingrarna och går hand i hand mot huset för att föra in de där strumporna.

2 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

Hetero tills annat bevisats

I mitt Facebookflöde dök det upp en artikel med 5 saker straighta kvinna ska sluta säga till queera kvinnor. Jag har själv aldrig fått höra någon av de kommentarerna, tack och lov. Mina straighta vänner och bekanta är väluppfostrade, eller – mer troligt – så är jag inte så synligt normavvikande. Högt upp i kommentarsfältet fann jag en klassiker: ”Varför måste queera personer alltid påpeka att de är queera? Det är som att inbjuda till en diskussion om deras sexliv.”

Åh, denna tanke om att queert folk trycker sin sexualitet i ansiktet på Vanligt Hederligt Folk och att queerhet = sex. Förekommer i varje Pridesammanhang. Stör mig lika mycket varje gång. (Vi ska ta missuppfattningen om att queerhet = sex en annan gång.)

Jag var tvungen att svara på kommentaren: ”Därför att folk annars utgår från att vi är straighta”.

I dagens samhälle i stort ses du som hetero tills annat bevisats – och knappt ens då. För vissa queera är deras queerhet en viktig del av deras identitet. Att uppfattas som hetero kan vara obekvämt, obehagligt eller rentav skadligt. Som att människor inte ser dig som den du är. Att inte uttrycka sin queera identitet är att inte uttrycka hela sig, att på något vis begränsa sig för att inte uppröra folk.

Till det yttre passar jag rätt bra in i heteronormen. Sticker inte särdeles ut ur mängden med mitt utseende, beteende eller uttryckssätt. Ändå avskyr jag när någon utgår från att jag är straight. Om vi tar en enda liten del av min queerhet – sexuell attraktionen (som okunnigt folk tror att är hela queerheten, men som sagt, vi tar det en annan gång) – så verkar jag säkert straight för det mesta. De flesta som jag tycker är attraktiva är män. Men att på något sätt förneka, gömma eller nedvärdera de gånger jag attraheras av kvinnor eller andra, vore att förneka, gömma eller nedvärdera delar av mig själv som är lika viktiga och sanna som vilka andra delar som helst.

Ändå vet jag att jag själv gör samma misstag – tror att folk är straighta. Det går så per automatik att jag inte ens är medveten om det. När det sedan motbevisas är det inga problem att ställa om det i huvudet. Men ändå. Att inte ens jag, som själv är queer, kan utgå från något annat än normen. Så djupt rotad är den.

Åt helvete med heteronormen.

3 kommentarer

Filed under dagbok

En sorts kärlek

Vi dansar vals till en låt som inte går i valstakt, sjunger sakta med. Svagt belyst rum; värme av närhet och vin. Långsamma cirklar på vårt privata dansgolv. Min hand på en knotig axel, en varm hand om min rygg.

I ballroom dances –  såsom vals – ska man hålla en viss distans, men jag rör mig långsamt närmare. Handen nästan upp till nacken, trycka sig emot, mina andetag allt ytligare – och så kysser vi varandra; mjukt. Kysser varandra av en sorts kärlek; en vänskap, en innerlighet, en ömhet; en gemensam tanke om att det, under andra omständigheter, hade varit romantik.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Saker Jag Gjort Nu När Jag Är Frisk Igen

När jag var sjuk skrev jag en lista över saker jag skulle göra när jag var frisk igen. Hur har det nu gått med listan?

– Jag har köpt fler tulpaner. En massa fler tulpaner, och de gör mig så glad. Finaste färgkombinationen.

img_2041

– Jag har sovit en hel natt utan strategier för hur jag ska kunna sova. Hostan har så gott som gett med sig och jag har bytt lakan för att på riktigt känna att sjuksovandet är över.

– Jag har träffat vänner! Har umgåtts med släkt och vänner i Vasa, och förra veckan var min favorit KJ på besök flera dagar. Vi drack en massa te, besökte Jakobstad under ett dygn, och tittade på alla Captain America-filmerna because of fangirl reasons. Mycket bra.

– Jag har ätit en massa god mat som smakar. Åh, vad jag har ätit god mat! Att spagetti och köttbullar i överbliven tomatsoppesås kan vara så gott.

– Jag har städat undan alla mediciner från badrummet. Hejdå hostmedicin, hejdå antibiotika, värktabletter och allergimedicin! Bara en långtidsverkande nässprej finns kvar.

– Jag har gått på kafé, bland annat på Skorpans i Jeppis. Tycker så bra om kaféer som är lika mycket vardagsrum som kaffeställe. Men jag drömmer fortfarande om en session på Sweet Vaasa inom en snar framtid. Vill äta deras största kakbit.

– Jag har inte skrivit de där dikterna som jag inte hade ork att skriva tidigare. Tyvärr. Tror jag har färdigställt en tidigare påbörjar dikt, men det är allt. Det är så märkligt att det man helst vill göra så ofta prioriteras ner, för att det inte är direkt avgörande för ens överlevnad (läs: genererar inte pengar).

– Jag har klippt håret kort, mycket kort. 12mm med maskin, närmare bestämt. Utom pannluggen, den får hänga med ännu. Jag kanske inte ser ut som Arthur Shelby ännu, men jag närmar mig.

Slutsats: Jag räknar mig som frisk och på G med livet igen. Hell yeah.

4 kommentarer

Filed under dagbok

Fiktiv sms-konversation

”Jag är oväntat i stan. När har du paus? Kom och kyss mig.”

”Håller på med pannacotta. Far på tobak så snart jag kan. Vänta utanför bakdörren?”

”Jag är redan där.”

Lämna en kommentar

Filed under skönlitterärt

Sköldpaddor

Jag surfade runt på tumblr, som jag brukar, när jag ramlade över denna metafor för aromanticism (att inte känna, eller känna väldigt lite, romantisk attraktion) eller asexualitet (att inte känna, eller känna väldigt lite, sexuell attraktion). Den var så mitt i prick att jag måste dela med mig av den till, tja, alla. Ursprungligen hittas den på pinkdiamondprince.tumblr.com, med ett fint tillägg på sadvulpesboy.tumblr.com. Här är den i fri översättning av mig:

Att försöka klura ut om du är asexuell eller aromantisk kan vara mycket svårare än att komma underfund med andra sexuella och/eller romantiska identiteter, eftersom du försöker hitta frånvaron av något.

Föreställ dig att du är vid en damm och vill ta reda på om det finns några sköldpaddor där. Eller fiskar. Låt oss säga att du hittar en sköldpadda. ”Åh, så bra, nu vet jag att det finns sköldpaddor!” Eller så hittar du en fisk. Eller så hittar du båda, och vet att det finns såväl sköldpaddor som fiskar i dammen.

Men om du inte hittar några sköldpaddor kan det bero på att det inte finns några sköldpaddor, eller att du är skitdålig på att leta efter sköldpaddor och kanske du tror att du såg en sköldpadda där borta – eller så var det bara en pinne. Kanske det bara finns ett fåtal sköldpaddor. Kanske du måste göra något speciellt för att hitta sköldpaddorna. Kanske en hel hop av de där stenarna vid strandkanten egentligen är sköldpaddor, men du ser inte skillnad på stenar och sköldpaddor. Kanske det inte finns några sköldpaddor över huvud taget. Du har ingen aning.

Under tiden finns det folk som säger: ”Åh, men det måste finnas sköldpaddor! Du kommer nog hitta dem för eller senare”, eller ”Hur många sköldpaddor har du hittat i din damm?”, eller ”Försök plantera växter vid strandkanten för att locka till dig sköldpaddorna”, eller ”Åh nej! Vad har din damm råkat ut för, då det inte finns sköldpaddor i den?” Och du bara står där, blöt, med tomt nät och trött uppsyn.

Men oavsett om det finns sköldpaddor eller fisk, eller inte, så fungerar din damms ekologiska system hur bra som helst. För det är vad ekosystem gör – formas till ett system runt det som finns. Du saknar inte något bara för att du inte har sköldpaddor – du har bara en damm utan sköldpaddor. Om någon försökte ändra din damms ekosystem genom att dumpa en hög sköldpaddor i vattnet skulle det troligen bara fucka upp något.

Så du behöver inte vara helt säker. Du behöver inte finkamma varje kubikcentimeter av dammen med håv innan du kan bestämma dig för att det troligen inte finns sköldpaddor i dammen. Om du vill använda begreppet ”aromantisk” eller ”asexuell” om dig själv, för att du tycker att det passar – gör det. Och om du i ett senare skede hittar sköldpaddor, kan du alltid ge dammen ett nytt namn. Det går hur bra som helst.

 

1 kommentar

Filed under dagbok, okategoriserat

Titta sig omkring

Jag hade en bra fredag. Lånade böcker från flera bibliotek, åt lutfiskmiddag med släkten hos morföräldrarna. Pratade vitt och brett med en kusin och gosade med Nisse. På kvällen blev det La la land på bio med syster och mamma. Jag tycker om att gå på bio, tycker om hela fenomenet: biljettinköp, godsaker att knapra på, reklamerna innan filmen, surroundljudet, att sitta kvar tills eftertexterna rullat klart.

Och ändå: när jag kom hem slog ångesten till. Helt omotiverat (som den ju brukar). Snabba, ytliga andetag och något som drar i magen. Man kan ha hur många strategier som helst för att stävja ångest – att jorda sig, andas i fyrkanter, medveten närvaro, accepterande av känslor – men allt är glömt när ångesten redan är där. Jag minns inget och kan inget.

Mycket, mycket försiktigt letade jag runt efter musik som inte var för snabb, för att inte öka pulsen ytterligare; inte för långsam, för att inte sjunka ner i apati; inte för sorglig, för att inte späda på känslan av uppgivenhet; inte för hetsig, för jag klarade inte av för mycket sinnesintryck.

Till slut sov jag och drömde om kaniner, fyra stycken, som alla var på rymmen och var alldeles dammiga efter att ha grävt i torr jord.

Idag har jag navigerat mig långsamt genom dagen, för att inte röra upp ångesten från igår. Föräldrarna skulle fara ut till villan en sväng. ”Vad ska ni göra vid villan ens?”, frågade jag mamma. ”Inget speciellt”, svarade hon. ”Titta oss omkring”.

Så jag följde med ut till villan där vi gjorde inget speciellt och tittade oss omkring. Bastun stod där den ska stå. Bryggan låg kvar där den ska ligga. Vi funderade över ett träd vi ska plantera, över att lillstugoverandan behöver tvättas i sommar. Vi drack varm kakao och åt croissanter. Sedan diskade vi kastrullen och sleven i snön och åkte hem igen.

 

1 kommentar

Filed under dagbok

Små ting

Små ting i min lägenhet en onsdag.

dsc05706

I sovrummet vilar alltid en liten silverälva.

dsc05708

Tre ljuslyktor på en löpare i Esse folkdräkts färger. Både lyktor och löpare är gåvor av vänner och släktingar.

dsc05710

I vintrinskåpet bor mina minsta koppar och fat.

dsc05712

I köksfönstret finns bland annat en flaska med sand och grus från Berget och en flaska blå trollbrygd som jag aldrig vågat smaka.

dsc05713

På kylskåpet är det fritt fram att skriva poesi.

dsc05718

Mediciner från de senaste två veckorna. Men nu är jag snart frisk!

dsc05717

Ett avsnitt ur bokhyllan. Radikalfeministiskt manifest, en sorgrolig roman om att vara gammal, två av de bästa böckerna någonsin, en litterär fantasi om Karin Boye och så finlandssvensk fantasy.

4 kommentarer

Filed under dagbok

Saker Att Göra När Jag Är Frisk Igen

köpa fler tulpaner (fick tio gula av mamma igår, tack mamma ♥)
– sova en hel natt utan strategier för hur jag ska kunna sova
– träffa vänner (jag är så led mitt eget sällskap)
– äta en massa god mat som smakar
– städa undan alla mediciner från badrummet
– gå på kafé
– skriva de där dikterna som jag inte har haft ork att skriva
– klippa håret kort, mycket kort

6 kommentarer

Filed under dagbok