Monthly Archives: september 2016

Vila

Det är märkligt, det här med ork. Då det finns tider när jag arbetar femton dagar i sträck och inte far särskilt illa av det*. Och så finns det tider som denna vecka, när jag arbetar tre dagar och sedan är fullkomligt färdig. Intill tårars rand slutkörd. När jag, en onsdag, låtsas att det är fredag och köper choklad och lakrits.

En torsdag som denna går jag på stödsamtal och träffar en vän på lunch. Promenerar sedan hem i regnet och där har all energi för dagen använts. Då är det ett framsteg, för en sådan som jag, att bara hänga upp det allra blötaste och slänga väska, bok, lappar, örhängen och plånbok på köksbordet och tänka sen. Jag plockar undan det sen.

Och så slänga sig själv i soffan med fötterna högt upp och läsa Kyrkpressen. Inte packa upp väskan, sätta igång en tvättmaskin, plocka ur diskskåpet, skriva in nästa samtalstid i kalendern. Ta det lugnt. Vila. Samla lite krafter för att trots allt lunka genom resten av dagen.

Nu ska jag vila lite mera.

*Så minns jag det i efterhand, i alla fall. Egentligen var det inte så lätt. Jag hittar följande utdrag till ett aldrig publicerat blogginlägg, skrivet nio dagar in på de där femton:

Det går inte så bra.

Tröttheten lamslår mig, gör mig ofokuserad. 120 km/h på motorvägen känns livsfarligt.

Jag har en lägenhet att inreda men ingen inspiration. Jag har arbeten att söka men ingen motivation. Jag skjuter fram sammanbrott för att jag inte har tid med dem.

Annonser

3 kommentarer

Filed under dagbok

Kaffe med smörgås

En enorm fördel med att flytta tillbaka till hemstaden är att villasäsongen kan förlängas med många veckor. Att det bara är en kort resa ut till skogsluft och sinnesfrid. Kravlöshet och vila. Kaffe med smörgås när vi kommer dit. Jag plitar ner några ord i lördagstidningens korsord, men sparar resten åt moffa. En villagranne tittar in men tackar nej till kaffe, sitter och småpratar med mamma en stund.

Systers energiknippe till hundvalp har följt med oss. Den springer som en tok på gräsmattan, attackerar löv och pinnar. När vi sitter i soffan är tassarna överallt i mitt ansikte och den ska slicka mig på ögonen, i pannan, på munnen, i näsborrarna. Jag skrattar så jag gråter.

De sista blommorna pryder rabatten: flox, kärleksört och små, spretiga blå blommor som jag inte kan namnet på.

14484604_996170090494122_4904012371281748700_n

Imorgon kommer en vän över på te och jag får för mig att baka en Victoria sponge cake. Det finns inget bakpulver kvar så här sent på säsongen. Mamma cyklar än till den ena, än till den andra grannen. Hos den tredje får hon låna bakpulver i sin medhavda lilla kopp.

Föräldrarna är bjudna på middag tvärs över viken. Hundra årtag med roddbåten. Motorbåten togs upp förra helgen och pappa tvättar den. Lovar att det här är sista året, vi ska köpa en ny motorbåt, en mindre. ”Men vi säljer den gamla innan vi köper nån ny!”, säger mamma. Annars står vi där med två motorbåtar.

Jag äter fläskkotletter med svampsås till middag med mommo och moffa. Teven står på, fotbollsmatch på gång, men ljudet är av. På bordet: en burk inlagd squash, knäckebröd, kokta majskolvar. Mommo uppdaterar mig om kusinernas förehavanden och förhör sig om min hälsa.

I mitt lilla trädgårdsland frodas viol, oregano, salvia, sallad, persilja och timjan. ”Persiljan kan bra stå kvar, den kan man sköra ända tills snön kommer”, säger mommo.

Jag plockar med mig en påse sallad innan jag far hem.

3 kommentarer

Filed under dagbok

Ändrade planer

Den här veckan skulle jag ha tre och en halv dags jobb. I slutändan ser det ut att bli en och en halv dag. Nästa vecka har jag en dag inbokad. Sedan vet jag inte mer. Så är det att ha ett vid-behov-kontrakt!

Denna oväntat lediga dag passade jag på att dricka kaffe med min vän Z. Det var ett av de trevligaste kafébesöken på länge. Dricka kaffe med grädde, äta en grodbakelse och prata om viktiga saker. Där ute sken solen och jag kände det, som en värme på huden, hur lyckligt lottad jag är. Välsignelse är ett ord som har kommit till mig flera gånger.

Sedan fick jag gå hem och lägga mig under täcket, för då tog frossan mig. Kanske lika bra att vara ledig några dagar, tänkte jag, så hinner jag bli frisk.

Så jag ska mest titta på Downton Abbey.

Ikväll skulle det egentligen ordnas konstkväll och jag skulle hålla poesiworkshop. Jag är så ivrig, tänk att få prata om poesi och leda folk att skriva dikter! Men på grund av omständigheter får vi skjuta upp konstträffen.

På torsdag ska vi bära ett piano.

Omväxlande är ordet.

4 kommentarer

Filed under dagbok, okategoriserat

Lindy hop

Här säger jag att jag är tillbaka, och så går jag åter in i tystnaden? Men det är så mycket som sker. Jag tillbringade en förlängd helg i söder med min vän KJ och det gjorde mig så otroligt gott att få umgås med henne igen. Bara vara ledig, ta promenader, äta glass, titta på film. Jag har ett jobb som personlig assistent på deltid, men ibland blir det trots det på heltid. Energin har kommit tillbaka och jag planerar inflyttningsfest, feministträffar, poesiworkshopar och andra trevligheter med en sådan iver att jag riktigt måste lägga band på mig själv. När jag nu har börjat må bättre vill jag inte falla tillbaka i stressen och orkeslösheten utan hushålla med krafterna litegrann.

Idag har jag dessutom varit på min första lektion i lindy hop.

Det var nervöst, lite obekvämt, svettigt och roligt. Nervöst för att jag inte känner någon annan som ska gå kursen, men anmälde mig trots det. Svettigt och roligt för att det är precis det som dans ska vara! Min bild av den fräscha, rosenkindade lindy hopparen i svängig 1940-talsklänning fick ge vika för en genomsvettig dansare i lenkkiskor och t-skjorta. (1940-talsklänningen och schvunget i kjolen ska väl ändå så småningom gå att ordna fastän man är helt röd i ansiktet och svetten svider.)

Den något obekväma biten uppstod när vi tidigt under lektionen skulle dela upp gruppen i förare och följare. Per automatik gick alla kvinnor över till följare-sidan av salen, och alla män till förare-sidan av salen, trots att rollerna i lindy hop inte är könsbundna (vilket är en av de saker som, tillsammans med musikstilarna och fokuset på det sociala och dansglädjen och inte endast danstekniken, fick mig att bli intresserad från första början).

Jag stod velade kvar i mitten.

Efter att ha frågat, och lärarna hade gjort en snabb räkning för att se att det inte blev alltför ojämna grupper, fick jag naturligtvis dansa som förare. Jag och fem karlar, inga problem.

Men jag kunde nästan höra ljudet av normen som bröts.

”Vad ska de andra tro?”, tänkte jag. ”Lesbisk, wannabe, onormal, hon försöker göra sig till, löjligheter, freak”.

Sedan började vi dansa. Jag bytte par precis som alla andra och fick uppleva en oväntad fördel med att vara förare – jag fick dansa med andra kvinnor. Det kan vara obekvämt att dansa med okända människor, och än mer obekvämt att dansa med okända män. Då föredrar jag faktiskt att dansa med okända kvinnor. Det känns mer otvunget, jag är mindre nervös och har närmare till skratt. För skrattade, det gjorde jag. Skrattade och svettades och tappade räkningen på stegen, men höll också räkningen för det mesta och kände att det här är något jag vill göra också i fortsättningen.

6 kommentarer

Filed under dagbok

Tillbaka

Jag är tillbaka. Det känns så. Jag är inte igenom livskrisen och depressionen, men jag har nått botten och jag är på väg upp igen. Det känns som om det går långsamt – ibland kanske det gör det – men som psykologen sade: jag är på en helt annan plats än för några veckor sedan.

Till exempel bor jag numera på en annan plats än för några veckor sedan. Lillstugon på villan har bytts ut till en lägenhet på 48 kvm, så nära centrum att jag kan promenera in till stan med hatt, om jag vill. Det är högt till tak och fönster åt tre håll. Tre nätter har jag sovit i lägenheten, och nästan ett dussin vänner har jag hunnit ha på besök. Gamla vänner och nya vänner och vänner som en gång i tiden stod mig så nära, så nära, men som sedan försvann åt andra håll – eller så vad det jag som gav mig av. Nu har jag fått träffa dem igen och känt värmen som tydligen fortfarande finns mellan oss. Jag är så tacksam för det.

I lägenheten har jag en stor säng och en soffa och många tavlor. I hallen står poesiböckerna och samsas med det lilla som finns kvar av whiskyn.

DSC05520

Jag vill ha en massa grönväxter och snart även ett piano, som är min systers men som jag får förvalta.

DSC05525

I bokhyllan bor Janne och Alexi från Children of Bodom, de passar bra bland mina queera pocketböcker.

DSC05519

Köksbordet är detsamma, stolarna har fått en ny blanksvart nyans. Min lilla lyckokanin håller sig i närheten och vilar sig under en vacker växt som jag inte har en aning om vad heter.

DSC05517

Välkommen in!

DSC05522

(Fast inte just idag. För idag ska jag resa söderut till den gamla staden för att hälsa på saknade vänner. Men nästa vecka. Då är jag tillbaka igen.)

3 kommentarer

Filed under dagbok