Aprillyrik dag 8 – Strasstiara

Högstadiet är livets påsk:
grupptryck, våld
död och uppståndelse

lukten av H&M strawberry body splash och smaken av
klädkrokar i metall
skolans häxa och hora
raklång på kyliga linoleumgolv
med black metal på repeat i
den bärbara cd-spelaren
smala kajalprydda män som sjunger
om kärleken och döden
(Vad finns det annat
än kärleken och döden?)
som vore de
våra älskare och frälsare
jeans så låga att könshåret sticker fram
både på kajalmännen på skivomslagen
och på skolans coolaste tjejer
lutade mot korridorens enda varma elementet

Men det är ändå
skolans tjockaste tjej
som kommer till mig i en dröm
som en fet Jesus
den nya uppenbarelsen
strasstiara i stället för törnekrona

Vad är hemligheten till
lyckade tonår?
frågar hon retoriskt
Att inte vara fet.
(den sista måltiden:
snabbnudlar utan vatten)

Men många som är de smalaste
skall bli de fetaste,
och många som är de fetaste
ska bli de coolaste.

Jesus i tajta jeans
som en moderiktig liksvepning
vi vet alla
vad som gäller:
tajta jeans eller korsfäst! korsfäst!

Pontius Pilatus sprejar sig med Dolce & Gabbana
Barabbas har rosa snedlugg och svarta fingervantar
Korset knakar under hennes tyngd
Briljanter droppar från hennes panna

★

Dagens prompt var egentligen tjugo prompt i en: att få med 20 punkter i en och samma dikt, bland annat att använda alla fem sinnen, använda ett ord man aldrig sett i en dikt förr, para ihop ett substantiv med ett oväntat adjektiv och säga något specifikt men alldeles befängt. Inte en chans att jag fick in alla 20 saker i dikten, men ungefär hälften lyckades jag med, och är nöjd så. Denna dikt hade aldrig blivit till utan dagens sanslösa prompt.

Aprillyrik dag 12 – I once said

Jag tillbringade sex timmar av fredagen på vägen för att hälsa på en kär vän en vecka. Hon har kylskåpspoesi som vi lekte med den första kvällen (och skrattade oss halvt ihjäl på köpet – det här är en av de mer seriösa dikterna).

Desperata böner

Jag har insett att mina språkliga böner är av den desperata sorten.

Det är när jag är utom mig som jag med ord vänder mig till högre makter. Låt oss kalla dem Gud, för det är oftast vad som kommer ur min mun. Kära gode Gud, låt mig sova, låt mig sova ens en timme eller två, snälla Gud, säger jag. Det är mitt i natten, jag är sjuk i influensa och tror att jag ska bli galen av trötthet men värken och febern tillåter mig inte att vila. Till sist somnar jag, en timme eller två, och nästa morgon tänker jag inte längre på gud.

Åh Gud, åh gud, åh gud… rabblar jag då jag ligger på hallgolvet. Jag har sådan fruktansvärd mensvärk att jag inte ens klarar av att stå. När jag har så ont att jag önskar att jag vore medvetslös är det inte bara högre makter som jag vänder mig till. Aj, satan. Aj, satan. Oj gud, herregud, mumlar jag om vartannat, utan att vara helt medveten om det, men jag måste säga något, åkalla något, för jag inte klarar av smärtan ensam.

Visst finns det tacksamhetsböner också, ibland, spontana utrop av lättnad. Herregud vad skönt, kan jag utbrista för mig själv då jag sjunker ner i solstolen på villaverandan efter en dag på språng. Åh Gud, säger jag i min ensamhet då jag kryper upp i soffan med eftermiddagskaffe och vet att resten av dagen är ägnad åt vila.

Kanske är det inte så mycket böner som instinktiva utrop. Trollformler, ramsor, ett försök att få ordning på världen. Eller så finns det en bön där bakom orden, ett ”hjälp mig” eller ett ”tack” som jag bara inte lyckas formulera, kanske för att jag inte är säker på vilka högre makter som jag tror på, vilka som finns och som lyssnar.

Aprillyrik dag 3 – Blinka lilla stjärna

Blinka lilla stjärna där

se till mig som liten är

vart jag mig i världen vänder

ser jag blod på mina händer

vad jag mig än företar

dröjer skuld och smärta kvar

lyckan kommer lyckan går

den gud älskar lyckan får

X

Blinka lilla stjärna, säg

varför gud ska hata mig

❦

Dagens prompt var att skriva en dikt om stjärnor och jag blev inspirerad av hur visan ”Blinka lilla stjärna” och bönen ”Gud som haver” passar bra ihop rent rytmiskt.