Tag Archives: kaffe

Kaffe och Kyrkpressen

Till mina veckovisa rutiner hör att läsa Kyrkpressen och dricka kaffe. Oftast på torsdagar, då, när KP kommer. Allra bäst är det torsdagar då jag är ledig och kan ta ettmeddaskaffi i soffan med nyaste numret. Jag är en sån mommo.

Denna vecka blev KP-stunden, med kaffe och struva, av först idag. Hela gårdagen var jag nämligen upptagen. Två varv via hälsovårdscentralen (har nu tre nya mediciner – men kan också andas ordentligt för första gången på en månad, så i slutändan är det på plussidan), handla åt en vän, och sedan hängde jag med L resten av dagen. Vi köpte glass, vinägerchips, Daimkross, salta nötter och kolasås, som vi åt. Samtidigt. Och så whisky på det. Medan vi lyssnade på musik, tittade på trailrar och pratade om teveserier och snygga män.

Sedan var jag mommo igen och for hem redan halv elva på kvällen, för att jag måste ta min antibiotika och sova.

Den lysande BFF-Ellen skrev: ” Tycker faktiskt vi kollektivt i bloggosfären kan bestämma oss för att det är okej att skriva osammanhängande, oplanerade inlägg också. Visst, visst?” MEN JAVISST. Är ledsen över att mitt bloggande har blivit så förknippat med uttänkta och tematiska inlägg. Jag är ju inte så uttänkt och tematisk själv, så då känns det märkligt att mitt skrivande också ska vara det.

Ett osammanhängande och oplanerat inlägg, alltså. Och jag tycker mig minnas att när jag för länge sedan bad om önskeinlägg så kom ”vardag” från flera håll.

Denna vardag, med andra ord. Kaffe och Kyrkpressen. Jag har köpt skor idag också. På grund av att mina fötter är feldesignade såsom de är, så är skoköp ett lite större projekt än jag skulle vilja att det var. Men jag hittade ett par fina lågskor i vinröda mocka. De var inte precis billiga (vilka bra skor är nu det?), så jag hoppas de förstår att vara bra också nu när de är ute ur skoaffären.

20170428_202956

Nya, snygga, dyra och (förhoppningsvis) bekväma skor.

Nu ska jag – kanske – ta en promenad i mina nya skor. Om jag vågar.

Annonser

4 kommentarer

Filed under dagbok

Kusinkaffe

Det finns något kring den finländska kaffekulturen som jag älskar. Muminmuggar, eller de där vita Iittala-muggarna, eller någon fin gammal Arabiaservis, och så ett mjölkpaket och kanske en skål sockerbitar. I kafferum på alla arbetsplatser. Under möten, samtal och utdelande av utmärkelser. Till dop, bröllop och begravning. För grannar, släktingar, vänner och bekanta. Visste ni att den nordiska kaffekulturen spelade en viktig roll i kvinnornas frigörelse? Kaffet gav kvinnor en socialt accepterad orsak att röra sig utanför hemmet och hälsa på varandra, utan att behöva ställa till med en middagsbjudning. En slät kopp kaffe, kanske en skorpa till, var nog.

Här om kvällen hade vi kusinkaffe, med en mommos äppelpaj som grävts fram ur frysen och glass. Det var rojsigt och fint och kaffet var hett och bra. Släktingar huller om buller i soffor och fåtöljer. Minst sju, åtta Muminmuggar med vintertema som trängs på vardagsrumsbordet mellan blockljus och Mariskoolar med godsaker att knapra på. En chihuahua som fick träffa sin första baby, och tvärtom. Hunden skällde, babyn var överförtjust och vi andra skrattade.

Min kusinfamilj på mödernets sida är en spretig och färggrann skara. Det är många diskussioner som pågår parallellt. Ett av de typiska dragen i den grenen av släkten är envisheten: starka åsikter och stora ord. Ett annat drag: driftigheten och ett sökande utåt snarare än inåt. Jag känner aldrig så tydligt att jag brås på min fars sida av släkten som i sällskap av dessa kusiner, men jag är alltid glad när vi träffas. På något vis hör jag ju ändå hemma där bland äventyrslustan och högljuddheten.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Epsilon-delta-bevis

En av de sista jullovsdagarna är det snöstorm när jag promenerar in till centrum och han är så stilig i svart kappa där vi träffas inne i köpcentret. Vi har känt varandra i dryga tio år. Han är den enda som har skrivit brev till mig på alviska och när han var i armén skickade jag honom godis. Att dansa med honom är så roligt att jag skrattar högt.

(Ibland vet jag inte om jag hellre skulle byta plats med honom eller med hans fästmö, men jag tänker på vilken tur de har som får vara ihop med varandra och vilken tur jag har som får vara vän med dem båda.)

Han bjuder mig på kaffe och årets första fastlagsbulle och vi sitter så länge vid kafébordet att värmeljuset brinner ut och den alltid lika glada kaféinnehavaren byter ut det.

Vi talar om hur vi har påbörjat vårt rockstjärnedödsår (27 år) men att Jesus dog först när han var 33. Vi vill inte räkna ut hur dyrt det är att bo på hyra men vet också hur mycket ett hus i Österbotten kostar. Vi berättar om våra planer för våren. Jag ska gå skrivkurser och vill hälsa på min vän i Sverige. Han ska gå en kurs i komplex analys, förklarar hur matematiken förändras när den matematiska basen breddas: naturliga tal till heltal till rationella tal till reella tal och nu senast komplexa tal. Någonstans kommer irrationella tal också in, men då hänger jag inte längre med. Medan han är humanistisk matematiker är jag en mycket o-matematisk humanist, och jag blir distraherad av den poetiska potentialen i begrepp som ”epsilon-delta-bevis” och ”gränsvärden”.

När vi slutligen måste bryta upp skjutsar han hem mig i den än mer tilltagande snöstormen. ”För att få umgås en liten stund till”, säger han när han släpper av mig och jag lovar, jag känner fysiskt hur det ilar till i bröstet av kärlek och värme och tacksamhet.

3 kommentarer

Filed under dagbok

Ändrade planer

Den här veckan skulle jag ha tre och en halv dags jobb. I slutändan ser det ut att bli en och en halv dag. Nästa vecka har jag en dag inbokad. Sedan vet jag inte mer. Så är det att ha ett vid-behov-kontrakt!

Denna oväntat lediga dag passade jag på att dricka kaffe med min vän Z. Det var ett av de trevligaste kafébesöken på länge. Dricka kaffe med grädde, äta en grodbakelse och prata om viktiga saker. Där ute sken solen och jag kände det, som en värme på huden, hur lyckligt lottad jag är. Välsignelse är ett ord som har kommit till mig flera gånger.

Sedan fick jag gå hem och lägga mig under täcket, för då tog frossan mig. Kanske lika bra att vara ledig några dagar, tänkte jag, så hinner jag bli frisk.

Så jag ska mest titta på Downton Abbey.

Ikväll skulle det egentligen ordnas konstkväll och jag skulle hålla poesiworkshop. Jag är så ivrig, tänk att få prata om poesi och leda folk att skriva dikter! Men på grund av omständigheter får vi skjuta upp konstträffen.

På torsdag ska vi bära ett piano.

Omväxlande är ordet.

4 kommentarer

Filed under dagbok, okategoriserat

Fullständiga stunder

Under den något förskjutna helgen upplevde jag två stunder av fullständighet.

Ett. Eftermiddag med vitt februariljus och tulpaner i rött och gult. Vi dricker kaffe och äter två sorters choklad, lyssnar på ljuv musik och pratar om litteratur. Friden och belåtenheten är total.

Två. Kväll, efter te och fastlagsbullar, i en oerhört bekväm fåtölj. En letar akustisk musik på datorn, en stickar i skenet från stearinljus, en läser en språktidning, en bara sitter. Jag löser korsord högt. ”Gullgosse, sju bokstäver, tredje är V?”

”Tänk att man kan umgås genom att lösa korsord”, säger en i sällskapet.
Ja, men det går bara att göra bland de bästa.

1 kommentar

Filed under dagbok

Vad jag gör i Köpenhamn

Att dricka öl direkt ur flaskan
och inte betala för en enda
är vad jag gör
när jag är i Köpenhamn.

Att komma in i ett grekiskt tempel (det är en kyrka)
där någon spelar orgel
är vad jag gör
när jag är i Köpenhamn.

At snakke tyst for mig selv
og bestille kaffe og croissant på dansk
er hvad jeg gør
når jeg er i København.

Att ta tåget över sundet
och glömma vilken stad, vilket land
är vad jag gör
när jag är i Köpenhamn.

Att trycka röda läppar
mot en fräknig pojkes kind
är vad jag vill göra
när jag är i Köpenhamn.

Att gå under vitblek himmel
och sedan vila i en rosenträdgård
är vad jag gör
när jag är i Köpenhamn.

 

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Aprillyrik dag 13 – Löpeld

Spruckna rötter
spruckna läppar
majsfält, guld.
Smärtsamt blå himlar
XXXXXvänder ögonen neråt.

Röda grusvägar
under vita tygskor
XXXXX(de kommer aldrig
XXXXXbli rena igen.)

Alltid andfådda, varma.
Dåsigheten bryter ner barriärer.
Fingrarna kladdiga av jordnötssmör,
kaffe så djävulskt starkt
att det fräter genom plåtmuggen.

Det doftar skarpt: bensin, hetta, gräsbrand.

Horisonten kommer aldrig närmare,
trycker sig mot marken mil och åter mil bort.
En bil skramlar förbi,
stora dammoln dröjer kvar.
XXXXXMarodörer, mordbrännare,
XXXXXlaglös, löpeld.

En gång vitmålade verandor.
Sneda solstrålar
på svedda kinder –
det finns ingen lindring,
inget vatten, ingen vind.

Hjärtslagen dunkar i öronen,
klockan över halva urtavlan
XXXXXdet borde bli skymning
XXXXXmen allt är fortfarande
XXXXXXXXXXlika klibbigt
XXXXXXXXXXlika ljust.

 

Dagens prompt: att mycket detaljerat beskriva en favorit av något slag, antingen i prosatext eller i punktform, för att sedan omvandla den texten till dikt genom att stryka onödiga ord samt göra nya radbrytningar.

Jag kan aldrig få nog av fiktiva värmeböljor, brännande sydstatslandskap och doften av bensin.

4 kommentarer

Filed under skönlitterärt

En överjävlig vanlig vardag

Inatt sov jag nästan tio timmar. Jag drömde om att sova och om att dela drömmar. Jag drömde om blodstänk på väggen.

Resten av dagen blev ”en överjävlig vanlig vardag”, för att låna min vän J:s ord då jag beklagade mig för henne. Inga katastrofer, inga storslagenheter – bara en trög, gråslaskig januaridag med oinspirerande föreläsningar och alldeles för mycket och för högljutt folk i matsalen. Jag kravlade mig igenom dagen med tvång och autopilot medan jag fantiserade om kaffe och kardemummakaka. Lugnet i min egen lägenhet. Tända ljus och en tulpanbukett som är inne på sin elfte dag. Akustisk musik och vackra bilder på mina favoritkaraktärer slagna till blods.

Nu, två kaffekoppar senare börjar jag känna mig som en någorlunda fungerande varelse igen. Huvudvärken spänner fortfarande sitt järnband kring pannan, men det är uthärdligt. Jag behöver inte lämna min lägenhet mera idag, min fristad och min borg på 32 sneda kvadratmeter.

Inatt hoppas jag på att få sova nästan tio timmar till och vakna till en lite mer upplyftande vardag.

4 kommentarer

Filed under dagbok

Skrivkursfragment

Egentligen är det en fristad från allt det som pockar på, som surrar, som bränner. Häftiga hjärtslag och tårar. Blodet som rinner ur mig, smärtan. Ömheten då jag blickar tillbaka mot mitt tonårsjag. Prestationerna, kraven, förväntningarna. Den sinnessjuka värld jag lever i, den avgasmättade luft jag andas.

Jag har tillbringat de senaste tre dagarna och nätterna i huvudstaden. Två av dagarna har jag varit på skrivkurs tillsammans med tio andra människor som vill sparka igång sitt ordväveri. Det är en överlag fin grupp, vi är alla så väldigt olika och det är såväl givande som skönt. Det ger oss nya perspektiv, samtidigt som konkurrensen uteblir. Jag har samlar tankar och ord som förhoppningsvis kan bli något mera än vad de är nu.

Jag minns en lånad, grön huvtröja på en busstation. Jag minns ett första sms.
Jag minns kondensen på fönsterrutan i köket om morgonen.

Annars har jag suttit i vänners värme, sovit högt ovanför golvet med Kata och druckit fler koppar kaffe än vad som är riktigt klokt. Ätit frukost i stearinljussken och musik, ivrigt betraktat staden från spårvagnsfönster och njutit av höstkylan och de ljusa men korta eftermiddagarna. Nu är jag slutkörd till kropp och tanke. Själen har lämnat kvar någonstans i Österbotten efter förra helgen, hjärtat är stämningsförvirrat och lägenheten är dammig (men kylskåpet fyllt). Så tack och godnatt och vi ses på andra sidan natten då världen förhoppningsvis har lagt sig tillrätta igen.

Det är endast genom att slå hål i taket
som jag kan fylla katedralen med ljus.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Laster

”Äsch, klart du ska dricka kaffe! Du har ju så få laster”, säger min mor. Jag har ringt hem och beklagar mig över min koffeinabstinens, då jag har haft två ofrivilligt kaffelösa dagar och funderar över om jag behöver dra ner på min kaffekonsumtion innan abstinensbesvären blir värre än lätt huvudvärk och trötthet. ”Vad vet hon om mina laster?”, tänker jag och dricker kaffe nästa dag.

Nu låter det som om jag har mörka, hemliga beroenden som styr mitt liv. Så är inte fallet. Alla mina laster är lagliga  – tror jag, det är svårt att veta då det gäller internet – och inte dominerar de hela min tillvaro. Men laster är de, det ska inte förnekas, och dessa fyra är mina största.

1. Kaffe och te

Det började med bara te. Länge, länge var det bara te som gällde. Jag har för tillfället 29 tesorter, och då fattas det några viktiga hörnstenar (så som Lady Grey). Te piggar upp om morgonen och lugnar om kvällarna. Det fungerar som tröstande dryck och värmer mig då jag är frusen. Jag började dricka te som sjuåring, med mycket socker och mjölk, och har gått ett varv via honung för att nu landat på endast mjölk som tillbehör. Te är grunden till allt, en förutsättning för allt – social samvaro, studier, kreativitet…

Sedan jobbade jag en sommar på museum, och hur det nu kom sig så smög sig kaffet på. Kanske var det för att te inte var tidsenligt, och pausen på eftermiddagen då naturligt kom att involvera kaffe. Det kaffe jag lärde mig dricka var becksvart och grumligt, kokat på vedeldad hälla av kaffebönor rostade över densamma och sedan malda i handkvarn. Stora stycken bitsocker som klipptes med sockersax och ingen mjölk. Numera är det ekologiskt snabbkaffe med mjölk – eller ännu hellre grädde – som är min last. Det är ändå så att kaffe är mer ett njutningsmedel än en livsnödvändighet, så jag låter mig hållas. Tills vidare.

2. Frimärken

Det var först igår då jag hade köpt frimärken för över 15 euro, inte så mycket för att jag var i ett stort behov av frimärken som att de var så fina, som jag insåg att jag är en frimärkoman. Men eftersom jag skriver relativt mycket brev och kort, så är genomströmningen av frimärken i mitt hushåll rätt stor, och det är så roligt att röra sig med fina frimärken. (Och jag kunde ju för all del ha köpt en ny tröja eller kokain för 15 euro också.) Igår köpte jag tre olika frimärken, som alla är vackra på sina sätt. Mina eviga favoriter är dock de här glittrande älvafrimärkena! Det senaste på frimärksfronten är att det i höst ska ges ut Tom of Finland-frimärken. Jag har både skrattat och suckat över det här, för det är något som framkallar såväl positiva som negativa känslor. Själv tycker jag det är en fin idé att lyfta fram Tom of Finlands verk i frimärksform, även om jag knappast kommer köpa just de frimärkena – jag vill ha mina lite mer färggranna.

Frimärken

En del bloggare visar bilder på sina nyinköpta kläder.
Andra bloggare visar bilder på sina nyinköpta frimärken.

3. Tumblr

Här är nog mitt största vardagsberoende. Tumblr – oh, du djuphavsgrav i internets stora ocean! Här finns saker jag inte visste att jag ville ha förrän jag kom över dem, och saker som jag inte visste att jag inte ville ha förrän det var för sent. Mestadels är ändå mina tumblr-sessioner en lång simtur i saker som jag, som den fangirl jag är, vet att jag vill ha: Doctor Who. Sherlock. Konspirationsteorier om de två serierna. Benedict Cumberbatch. Feminism. Korsetter, västar och kostymer. Tom Hiddleston. Loki. Queer. Marvel-universumet. Hobbit-filmerna. Harry Potter. Andrew Scott. Litteratur. Kloka tankar. David Tennant. Matt Smith. Världsförbättring. Eskapism. För det mesta allt ovanstående i en helt vansinnig blandning, och jag bara älskar det!

4. Läppomada

Alltså jag klarar mig inte utan läppomada. Mina vänner kan sorgligt säkert intyga det. Läppomada morgon middag kväll och allt där emellan. Läppomada lika ofta som en hobbit äter ett mål mat. Nåja, nästan i alla fall. Det jag har just nu är en liten burk som min vän V (bokstavligen) har kokat ihop av choklad och stjärnstoft, annars brukar jag välja det läppomada i ekobutiker med så få ingredienser som möjligt. En långvarig favorit från Pesosen mehiläistarhat har innehållsförteckningen bivax, ekologiskt kakaosmör, citronolja och vindruvskärnolja. Kvalitet framom kvantitet, som det heter.

Bonus: Ord

Det kommer väl knappast som någon överraskning att jag är beroende av ord. Jag inte bara läser, lever, äter och andas ord i allehanda former – jag samlar ord: i svart tusch på post it-lappar i lägenheten (två favoriter: ”Death comes in a suit” på insidan av ett köksskåp samt ”Keep your priorities quirky and queer” på badrumsskåpet, båda citat av min vän J), nerklottade i blått bläck i kalendern eller en anteckningsbok, i blyerts längst ner på väggen, strax ovanför golvlisten i hallen, i svart eyeliner på min underarm, i sköra tankar i huvudet… Bra ord ska uppmärksammas, funderas över och användas. Det är kanske därför jag skriver – det vore en skymf mot alla fantastiska ord där ute om de inte blev använda!

Så, go’vänner, låt höra: Vad har ni för laster som tynger ner – eller kanske ännu hellre förgyller – era liv?

5 kommentarer

Filed under dagbok