Tag Archives: arbete

Knäckebröd och kokt potatis

De senaste dagarna har jag vikarierat som elevassistent i en lågstadieskola. Jag får skjuts med min pappa, som är lärare och rektor. Morgnarna är mörka och blåsiga, men jag sitter som en varm, sömnig puppa i passagerarsätet och lullar i takt med radion.

Min aktning för lärare och skolpersonal växer för varje timme. Att de orkar. Att de klarar det.

Varje rast är det någon som gråter. Någon som slåss. Varje lektion är det någon som springer, någon som skriker. Fyra elever som frågar ”Vad ska vi göra?” precis åtta sekunder efter det att läraren har gått igenom de steg-för-steg-instruktioner som står skrivna på tavlan.

Samtidigt: för varje timme lär jag känna eleverna lite bättre. De vågar komma till mig när de har problem med matteräkning, låter sig tröstas efter att någon har pickat dem lite för hårt i axeln, läser sin läseläxa för mig. (Det är fascinerande, hur stora skillnader det är  i läsning för elever på sju, åtta år: vissa stavar sig igenom varje ord och klarar det knappt då, andra läser flytande och har inga problem med ord som ”guldbroderi” eller ”brådska”.)

I matsalen tänker jag tänker, hur alla finländska elever i princip är uppfödda på knäckebröd, kokt potatis och mjölk så kall att det ilar i tänderna om man tar för stora klunkar.

Det fascinerar mig också, hur eleverna inte verkar tro att lärare och andra vuxna är så okunniga om vad de gör. Svärord i korridoren. Fula gester i matsalen. Tänkte vi också att vuxna inte lade märke till saker?

Kanske är det mycket vi inte lägger märke till.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Liten guide för museibesökare

Denna sommar, liksom flera andra somrar, har jag jobbat som sommarguide på ett stort friluftsmuseum, Stundars. Det är ett på många sätt mycket givande jobb – jag får lära mig saker som att rosta, mala och koka kaffe på vedeldad spis; karda och spinna ull; vässa liar. Jag får klia grisar bakom öronen, berätta för besökare om livet på landsbygden i sekelskiftet 1800-1900, hålla skollektioner. Dessutom får jag arbeta i en otroligt vacker miljö med härliga kollegor!

Stundars 1

Som mångårig museibesökare och numera också rätt erfaren museiarbetare har jag lagt ihop en liten guide för museibesökare, för att det ska vara så trevligt som möjligt för allt folk som rör sig på museet. Allt nedanstående är riktlinjer för friluftsmuseum i allmänhet och Stundars friluftsmuseum i synnerhet. Håll till godo och ha en riktigt fin museisommar!

Liten guide för museibesökare

Rör inte saker. Det känns som om det här borde vara en självklarhet, men det är det tydligen inte. Jag kan ha en viss förståelse för att besökare vill röra vid föremål, eftersom Stundars är ett museum där det är möjligt att som besökare delta i praktiska sysslor såsom brödbakning eller tvätt eller leka i leklanthandeln eller -fähuset, men fortfarande är det ofta museiföremål vi använder. Gamla trampsymaskiner tål inte vilken behandling som helst, tobaksaskar från 30-talet är sköra ting och en kafferostare kanske kräver ett visst handgrepp för att inte falla sönder. Fråga om du får röra vid något föremål, eller rör inte i något utan uppmaning till det. Här är det bättre att be om tillåtelse än om förlåtelse.

Stundars3
Högfors vedspis som är både musei- och bruksföremål.

 Fråga, interagera och lyssna. Man behöver inte bara fråga om lov att få vidröra saker. Fråga gärna om stugan, om föremålen, om sysslorna. Vi finns där för att berätta och visa, och vi gör det så gärna. Interagera med oss! Om vi erbjuder dig att prova att mala kaffe, så tacka bara nej om du inte är intresserad, inte för att du tror att det blir besvärligt för oss. Vi hinner nog mala vårt eget kaffe under regniga dagar med få besökare. Jag blir också personligen glad då besökare ber om lov att ta fotografier av mig – på Stundars kan vi i personalen inte neka folk att fota oss, men det känns alltid bättre om man får frågan ”Kan jag ta ett foto?” än att märka att man blir fotograferad i smyg

En annan viktig del av frågandet och interagerandet är lyssnandet. Om du går på en guidad rundtur – lyssna på guiden. Prata inte i telefon, om du diskuterar något annat med ditt sällskap så gör det tyst så att inte andra störs. Ställ gärna frågor till guiden, så är det lättare att veta vad som intresserar och vad det löns att berätta mera om. Låt däremot helst bli att tenta oss på våra kunskaper. Få saker är lika irriterande på jobbet som när en besökare säger: ”Nå, vet du vad det här är?!” och pekar på något obskyrt objekt med en min som säger att hen definitivt vet vad det är, men vet den lilla sommarjobbaren det? Ibland vet jag inte det (som sagt, tiotusentals föremål) men om du som besökare har ny information så tar jag gärna del av den – så länge du berättar det på ett trevligt sätt. Den bästa guidningen är ju den där både guiden och besökarna lär sig något nytt!

Pruta inte på priset. Ett museum sköter inte sig själv. Det krävs kontinuerlig restaurering och skötsel av byggnader och samlingar, och det finns aldrig tillräckligt med pengar. Även om jag skulle vilja att alla museum skulle ha gratis inträde, så är så inte fallet. Var då så snäll och klaga inte på priset i kassan. Den som sitter i kassan är oftast inte verkställande direktören, styrelseordförande eller någon annan som har befogenheter att ändra på inträdet, utan troligen är det en sommarjobbare som bara gör som hen blir tillsagd. Hen har inga befogenheter att ge rabatterat pris hur som helst, och det kan bli väldigt svårt att på ett artigt och serviceinriktat sätt svara ”nej” på frågan ”Nå, nog kommer jag väl in för bara en femma, inte sant?” och så ett litet skratt på det.

Stundars2
En artig och serviceinriktad sommararbetare som ibland slänger upp fötterna på kökssoffan under kaffepausen.

Ta tid på dig. Mitt sista råd är kanske något oväntat, men ack så viktigt. Ha inte bråttom på museum! Senast idag fick jag i två omgångar höra ”Nä, det hinner vi inte med” av besökare. Vad är det för idé att fara till ett så stort museum som Stundars (närmare 1 hektar stort område, över 60 byggnader, 10 000 föremål) och inte ens hinna stanna för att baka rågbröd eller gå med på en guidad rundtur?

Ofta finns det så mycket att ta in på ett stort museum, att man blir mättad på sinnesintryck. Då är det bra att ha extra tid för att sätta sig ner och ta en paus, kanske dricka en kopp kaffe, prata lite med lanthandlerskan eller bara njuta av solskenet, innan man med nya krafter tar sig an resten av museet.

Välkommen i sommar att klia grisar och baka rågbröd!

2 kommentarer

Filed under dagbok, okategoriserat