Monthly Archives: oktober 2016

Pärnu

I somras firade mommo och moffa 60-årig bröllopsdag, så vi och min morbrors familj gav dem en hemlig resa i present. Nu har den hemliga resan gått av stapeln – en mini-sparesa till Pärnu.

Ytterligare hemligheter var, att vi i familjen också kom med. Mor och syster hoppade på bussen vid första hållplatsen, medan far och jag klev på en hållplats senare. ”Stryk sku ni ha!”, skrattar moffa då det går upp för dem att vi lyckats lura dem i flera omgångar.

Här i Pärnu är det bra, även om resan hit var lång med både buss och båt, och sedan buss igen. Vi får prova på lite olika behandlingar och där emellan vila eller gå på stan.

Jag har idag gjort det jag tycker allra bäst om i nya städer: promenera längs smågator, titta på kyrkor och andra fina byggnader, samt suttit på kafé.

img_0117

Röd basker, svarta kängor, stor halsduk – check, det är jag på resa!

img_0114

Det är oerhört vacker höst i staden, med många alléer och parker.

img_0110

Husen är härliga och märkliga med branta, spetsiga tak. Det här vill jag rusta upp och flytta in i.

img_0120

img_0121 img_0123 img_0125

Överallt finns ståtliga kyrkor och byggnader. Alla städer borde ha ett Grand Café. Alla städer borde också ha gatumusikanter. På gågatan satt en dragspelare, medan hennes kollega spelade gitarr och sjöng. Hen hade stark och medryckande röst och log stort mot mig med både ögon och örring som glittrade i solskenet. Med glädje lade jag en peng i gitarrfodralet på marken och tänkte på de där människorna som på något vis berör en. Den blonda musikern var definitivt en av dem.

img_0130

I varje ny stad vill jag hitta mitt kafé. Jag vet inte på förhand vilket det är, bara att jag, när jag hittar det, ska tänka: Förstås. Det är ju här jag ska vara. I Pärnu blev det Kohvihoovik på en liten tvärgata där det annonserades om pumpkin spice latte.

img_0126 img_0127 img_0129

När vi kom in tänkte jag: Förstås. Det är ju här vi ska vara. Så vi drack latte ur handgjorda krus, åt varsin croissant och vilade fötterna. När jag efteråt gick till Maarja-Magdaleena Gild, ett konst- och hantverkshus två kvarter bort, hittade jag samma keramik till salu där. Sådant samarbete gör mig glad!

img_0131

Jag köpte också två små anteckningsböcker av konstnären Lucky Laika/Olivia Lipartia. Det blev två, för jag kunde inte bestämma mig vilken pärm som var finare. ”Dia de Muertos series is an Est-Mex combo of Mexican holiday and Estonian folklore. Enjoy life and respect death!” 

Annonser

4 kommentarer

Filed under dagbok

Majminnen

En vän ska komma till mig på te och jag handlar en viss veganvaniljglass, som förflyttar mig i tid och rum.

Det är näst sista maj. Aldrig förr har jag sett Åbo så grönt och friskt, för aldrig förr har jag stannat så länge om våren. Lägenheten är tömd och städad, jag sover ljusa nätter på en väns golv med prasslande sovsäck som täcke. Sista dagen i staden promenerar jag över tågspårsbron för att träffa en ny bekantskap. Via gemensamma intressen och ideologier har vi umgåtts en handfull gånger under de senaste månaderna och jag är så glad över att hon vill ses ännu en gång innan jag flyttar.

Hon har köpt veganvaniljglass.

– Jag bjöd in J också, hoppas det är okej? frågar hon och jag tänker att världen är god som låter mig träffa två så fantastiska människor på en gång.

Vi sitter i köket, köket med vykort och märkliga bilder på väggen. I vardagsrummet: en eftersträvansvärd bokhylla och bekväm fåtölj. Det är så varmt, maj har bringat högsommarväder, jag svettas i nacken och på tinningarna. Vi pratar Pride och litteratur och nya jobb. Vaniljglassen smälter, vi äter den med saltade cashewnötter och det är något av det bästa jag har ätit.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Inget är längre förbjudet

För en vecka sen eller så var min vän L här på kaffe. Som vi förr eller senare brukar göra så kom vi in på konst, då vi båda är kreativt lagda människor (även om vår respektive konstutövning sker i olika medium). Vi kom att prata om erotisk/sensuell/sexuell konst och att censurera sig i det. Att inte våga dra sin konst riktigt så långt som man vill. Att inte vara så rå som man vill.

Den tanken har inte velat lämna mig i fred sedan den konversationen. För jag inser att jag censurerar mig själv, polerar fastän jag vill låta det vara grovt. Det finns ord jag aldrig skulle ha mod till att använda i en dikt, aldrig skulle ta i min mun. Och här påstår jag mig vara fri ordbrukare och stå fast vid övertygelsen om att kan vi inte sätta ord på det, kan vi inte tänka det.

Så nu har jag skapat ett dokument där jag skriver alla erotiska diktfragment, ordvändningar och minnen som jag vill arbeta med men inte riktigt vågar. Där jag stavar de där orden jag inte är bekväm med att stava, men som jag vill använda. En kravlös fristad i Word där inget längre är förbjudet.

Så får vi se vad det leder till.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Menslistan

Det har varit en hel del menssnack på tapeten den senaste tiden, bland annat i och med Radio X3M:s mensvecka. Mycket uppfriskande och givande, tycker jag! Sedan hittade jag den här fina listan på Menskligt och tänker att den får avsluta menssessionen (vilket ord) för den här gången.

Känslan när du fick din första mens?
Jag fick min första mens när jag hade en kompis på besök och var mest irriterad över att behöva krångla med bindor innan jag kunde springa ut och leka med henne.

Hur har du koll på din menscykel?
För tillfället använder jag p-piller, så då följer jag automatiskt med cykeln genom pillerkartorna. I andra fall markerar jag mensdagarna med små kryss i kalendern, för att ha någon slags översikt och kunna räkna ut ungefär när nästa mens kommer.

Med vem pratar du om mens?
Med mina vänner, fler och fler hela tiden. Ju äldre jag blir, desto mer och friare pratar jag också. Det är så skönt! Däremot talar jag knappt alls om mens med min familj. Jag kan för all del nämna det, men det blir liksom inte ett samtalsämne i sig.

Har du nån gång blivit överrumplad av din mens?
Visst har jag det, senast denna menscykel då jag började blöda en hel vecka för tidigt. Men det har aldrig utmynnat i svåra situationer. Mest i lite svärord och extra underkläder i tvätten.

Den pinsammaste situationen din mens har utsatt dig för?
Jag har lyckats undvika de flesta potentiellt pinsamma menssituationerna, faktiskt! Men två händelser dyker upp i minnet: Jag jobbade på ett läger, och vi ledare sov på lägergården en natt innan deltagarna anlände. När jag vaknar den första morgonen hoppar jag ner från högsängen, och i samma ögonblick känner jag att min menskopp blivit överfull under natten och nu svämmar över totalt. En stor, alldeles symmetrisk blodfläck i en vackert mörkröd nyans landar på golvet under mig, splätts. Halvhukande skyndar jag iväg mot badrummet i korridoren, hoppas på att inte lämna blodspår efter mig och att hinna städa undan innan de andra vaknar.

En annan gång satt jag på en lektion och kände att nu, nu rinner det över. Men det är bara några minuter kvar, jag kan ju inte stiga upp och gå redan nu, det vore så oartigt, jag kan ju inte gå utan att ange orsak, kan ju inte säga ”ursäkta, jag måste gå på toaletten”  med bara några minuter kvar… Så jag satt kvar och försökte med viljestyrka hålla tillbaka blodet (ledtråd: det funkar inte på det viset).

Tänk det, att jag hellre riskerade att blöda ner både kjol och stol än att vara lite oartig.

Hur ont gör din mens när det är som värst?
Låt mig säga såhär: Jag har aldrig upplevt någon större smärta än mensvärk. Då har jag brutit nyckelben och fått visdomständer utdragna. När det är som allra värst har jag så ont att jag inte klarar av vardagen. Jag kallsvettas och åkallar både Gud och Satan i desperata böner. Jag måste fara hem från lektioner eller jobb för att trycka i mig värktabletter (startdos: 600 mg ibuprofen eller 550 mg natriumnaproxen på recept). Sedan ligger jag på golvet i duschen med varmvattnet strömmande.

Det som jag tycker är fascinerande, även om jag förstås gärna skulle slippa förstahandsupplevelsen av det, är hur en episod riktigt svår mensvärk dränerar en fullständigt på energi. Resten av dagen måste jag vila. Märkbar är också lättnaden när smärtan släpper. Den är nästan berusande.

Vad tycker du om din mens?
En bra menscykel kan jag vara rätt neutral inställd till min mens. Den är nu där, det är lite krångligt och kroppen känns lite mer påtaglig än annars, men tack vare menskoppen kan jag till och med glömma bort att jag har mens.

Men helst skulle jag slippa hela skiten fullständigt och för evigt.

Ditt bästa mensminne?
Jag har tyvärr väldigt få bra mensminnen. De mesta är förknippade med smärta och obekvämhet. Bättre mensminnen är minnen från de diskussioner jag har haft om mens – när folk vågar öppna sig och dela historier och erfarenheter. Vilt främmande människor som gillar varandras kommentarer på min Facebooksida om hur man måste bete sig efter duschen när man har mens för att inte bloda ner både handduk och badrumsgolv, hur torkat blod ser ut som paprikapulver på toalettpappret och i vilken position man måste sova för att inte blöda ner sängen. Delade mensminnen är bra mensminnen.

Och avslutningsvis, en bild jag hittade på Facebook (tyvärr har jag inte tillgång till originalkällan). Jag skrattade högt, för den är så sann på så många vis:

mens

1 kommentar

Filed under dagbok, okategoriserat

Shotgunning. Blowback.

Shotgunning. Blowback:

att hålla cigaretten i munnen
med den glödande ändan inåt
och blåsa rök genom filtret
in i någon annans mun.

Han säger:
försiktigt.
om glöden och askan faller
är det ner i min hals.

(Tänk det:
glöd och aska i halsen
för min skull.)

Han vänder cigaretten
och jag trycker
XXXförsiktigt
läpparna mot hans.

2 kommentarer

Filed under skönlitterärt

Blodigt allvar

(Varning: innehåller flest svordomar)

Kanske är det för att jag i flera dagar har haft mens och mensvärk, trots att jag inte borde ha någondera. Kanske är det för att en ny studie visar att hormonella preventivmedel ökar risken för depression. (Som en bekant skrev: ”Det blir liksom en väldigt komplicerad frågeställning, ska jag välja att blöda bort eller riskera att deppa ihjäl mig?”) Kanske är det för att Polen vill skärpa sin redan ytterst stränga abortlagstiftning.

Men jag är så satans förbannad på det jävla patriarkatet som inte låter våra kvinnokroppar vara våra egna och må bra.

Det har sagts förr, men det tål att sägas igen: om (cis)män hade haft mens eller kunnat bli gravida, skulle det finnas gratis mensskydd, lagstadgad PMS-ledighet, oerhörd forskning kring mens och fertilitet. Preventivmedel skulle vara bättre, billigare och beprövade. Abort skulle ses som en självklar rättighet. Gynekologiska kliniker vore lika vanliga som R-kiosker.

Men då mens och graviditet ses som kvinnofrågor, är de nerprioriterade, nertystade. Inga pengar läggs på forskning om mens, gynekologbesök är dyra, mensblod ses som något smutsigt och äckligt. Jag är så himla trött på det att jag kunde spy.

Den här veckan har Radio X3M mensvecka. Så bra initiativ! Det måste pratas mera om mens. Vi måste bryta tabut. Vi som har mens måste få den hälsovård som krävs för att vi ska kunna leva utan smärta eller obehag.

Och den som inte har en livmoder ska vittu hålla käft om att begränsa aborträtten.

6 kommentarer

Filed under dagbok

Inflyttningsfest

Min första riktiga inflyttningsfest blev bästa möjliga inflyttningsfest.

Jag hade bjudit in vänner, älskare, stridskamrater, annat löst folk. Nya bekanta och gamla förälskelser. Min internationella vän som numera bor endast sex minuters promenad från mig. Ett yrväder som jag har börjat åter-lära känna efter långa tider av vänskap, obesvarad förälskelse och däremellan flera års okontakt. Min älva, så självklar att jag ibland glömmer att hon inte bor i samma stad.

Lägenheten full med folk, stimmighet, musik. Vi drack prosecco ur sirliga tekoppar. Jag hade bakat äppelpaj och bar en ny tröja med slingrande blomrankor. I sovrummet spelade vi piano och sjöng. Jag kunde knappt hantera all glädje.

Strax före klockan elva: låna ut svart kajal, byta tröja.

Det är länge sedan jag dansat så vilt. Alkohol, dans, svett, isvatten, vackra pojkar och cigaretter – jag är förlorad. Och jag förlorar så villigt.

Idag har jag sömnbrist, ont lite överallt och en massa disk. Alla skyldiga ska ha stort tack.

2 kommentarer

Filed under dagbok