Monthly Archives: augusti 2017

Veckans blogglista: Böcker

”Seven Days har en lista som passar dig som sockan på foten”, skrev min mamma åt mig. Så gulligt att ha en förälder som följer med vad som händer i bloggvärlden! Och mamma hade ju rätt – det här är precis min slags lista. Let the books begin.

Böcker för mig är: en stor källa till nöje och återhämtning. Att läsa är att vila, att bli nyfiken, att resa, att drömma, att uppleva. När jag tänker ”böcker” så tänker jag alltid skönlitterärt. Faktaböcker, biografier och liknande finns knappt på kartan. Man lär sig oerhört mycket också från fiktion.

Just nu läser jag:  The Life and Death of St Kilda av Tom Steel, enligt rekommendation från min vän som för tillfället bor på St Kilda. Boken berättar om St Kilda, den lilla ögruppen mitt ute i havet, västerut om Yttre Hebriderna. St Kilda hade varit bosatt i tusentals år, fram tills våren 1930 då de sista invånarna evakuerades från ön. (Jag är så otroligt fascinerad av att det finns internet och postkontor på ön, eftersom jag kan ha såväl nät- som brevkontakt med min vän där – men det finns inget sophämtningssystem eller matbutik.)

Skärmklipp 2017-08-16 18.28.30

Den röda pilen är St Kilda. Ön är så liten att den inte ens syns på kartan, tänk det, och där bor min vän!

En perfekt läsplats är: solstolen i villaverandans hörn. Utsikten är denna:

10599369_601788786598923_5346735994619003176_n

En bok alla borde läsa: Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren. Där finns sagan och spänningen, men också lärdomar och insikter. Att läsa Ronja Rövardotter är att komma hem.

Pappersbok eller e-bok: Pappersbok, alla gånger! Gärna storpocket (lätt och enkel att läsa eller ha med på resande fot). E-bok har jag läst bara en enda gång och det var inte skoj.

En bok jag kan läsa flera gånger om: Jag hör ju till den där sortens läsare som regelbundet läser om böcker. I somras blev det Anne på Grönkulla för säkert fjärde, femte gången. Harry Potter-böckerna har också repeterats, och de två Donna Tartt-böckerna jag äger har jag läst både på engelska och svenska.

Min favoritförfattare: GÅR EJ ATT VÄLJA BARA EN. Så jag väljer på rak arm tre (av många): Astrid Lindgren, Donna Tartt, J. K. Rowling.

Det här skrivs det alltför lite böcker om: annat än kärlek.

Den bok som berört mig mest är: ”Berör” är ju väldigt starkt, och ”mest” är ju nästintill omöjligt att bestämma, men den relativt tunna diktsamlingen Crush av Richard Siken tog mig tre dagar att komma igenom, och när jag för första gången läste The Goldfinch av Donna Tartt var jag tvungen att allt emellan lägga boken åt sidan och svära högt. Vissa böcker kräver tid utöver läsningen, helt enkelt.

I höst ser jag fram emot att läsa:

20170816_181022

Nu är det ju inte höst ännu, men den här bokhögen lär väl räcka en bit in på hösten! En del Anne Tyler (en trevlig läsupplevelse i sommar och ett författarskap jag vill fortsätta undersöka), några bibbaböcker som bara ramlade över mig, en skatt från magasinet (Elin Wägner) och en oläst, köpt bok (den översta) som väntar på rätt tillfälle. Bara kvinnor, precis som jag vill ha det.

Jag har faktiskt också beställt efter pocketversionen av Emilie Autumns The Asylum for Wayward Victorian Girls. Historien har jag tagit del av i musikform, men ännu inte i romanform, så den ser jag fram emot att läsa!

3 kommentarer

Filed under okategoriserat

The Sounds

Ikväll tittade mina föräldrar på teve, och The Sounds dök plötsligt upp i rutan med sin musik.

Det fanns en flicka i min skola. Hon hade svart hår. Under någon period hade hon blont hår, och jag tycker mig minnas också andra färger, men när jag tänker på henne är hon alltid svarthårig. Ibland har hon rött läppstift. Ofta skrattar hon, stort. Nästan lika ofta är hon arg.

Vi blev vänner, fast vi var av olika sort. Hon var den coola typen, medan jag var av det snällare slaget. Musiken hade vi gemensamt, och något rebelliskt drag, som hon visade öppet medan jag bar det dolt. Hon var en sådan som jag i efterhand inser att jag kunde ha blivit förälskad i, om jag bara hade låtit mig falla för flickor.

En gång sjöng vi en duett tillsammans. Ur Grease. Jag fick vara den manliga rollen, medan hon var hjältinnan. Kanske var det för mitt korta hår – eller för det faktum att jag sjöng alt och hon sopran.

Jag vet inte var hon är idag, eller vilken färg hennes hår har, men om jag lyssnar inåt kan jag fortfarande höra henne sjunga Painted by Numbers.

 

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, okategoriserat, skönlitterärt

Inte så mycket

Det händer väl inte så mycket. Eller, det händer, men det händer smått, och jag är alltid trött. Jobbar lite för mycket och sover lite för lite. Håller ut i väntan på lättare tider. Det regnar nästan varje dag och jag har tappat känslan för att vara ledig varje stund jag inte jobbar, men man kan väl inte carpe diem hur länge som helst, heller.

Under tiden: skickar in skrivkursansökan med ett dygn till godo. (Om jag inte kommer in så är det förståeligt. Att skriva om ambition och drivkrafter när man inte har sådana är vanskligt.) Dricker skumpa och äter chokladdoppade jordgubbar. (Där var det nog carpe diem). Går på bio med syster, pappa och moffa, och äter räksmörgåsar efteråt. Läser en bra roman, som får mig att tänka på Margaret Atwoods skrivelser, på jobbet under lugna stunder. Diskar och tvättar. Sover med ena fönstret öppet och vaknar bara nästan av åskmullret.

Jag har fått flera brev från den ensligaste av alla öar (St Kilda, tre timmar ut i ingenting), och en ny, vattenfast eyeliner som behöver genomgå sitt eldprov på ett vilt och svettigt dansgolv inom en snar framtid. De två sakerna har bara lite, lite med varandra att göra.

4 kommentarer

Filed under dagbok