Tag Archives: april

When I am good, I am very, very good, but when I am bad, I am fucking gorgeous!

För sex år sedan firade jag påsk tillsammans med min vän Jan. (Det gjorde faktiskt jag i år också. Och har gjort minst två gånger tidigare: en gång för många år sedan var vi ut och dansade, stroboljus och Swedish House Mafia och blonda hårgardiner; en annan gång lajvade vi på ett mentalsjukhus.)

För sex år sedan, påsklördagen den 7 april 2012, reste vi till Helsingfors för att se Emilie Autumn. Jag springer omkring i min lägenhet och försöker förtvivlat komma på vad allt jag behöver med mig, vad jag ska ha på mig och vem jag egentligen är.

Så här skriver jag då: ”J har roligt åt min nervositet. Klockan elva startar vi från Åbo och beger oss mot huvudstaden. GPS:en har slutat fungera, men vi lyckas ändå hitta rätt i Helsingfors. Klockan fem traskar vi iväg mot Nosturi.”

Vi har VIP-biljetter och är uppfixade till tänderna; mohawk och vit blus och rött läppstift och svart kajal och läderkorsett. I ena örat dinglar ett örhänge, vars make Emilie ska få. Jag har köpt blåbärste åt henne. Det snöar och blåser iskall aprilvind, utanför klubben står andra plague rats och vi kurar alla ihop oss för att hålla värmen. ”Dead is the new alive”, svarar Jan på en förmaning om att rökning dödar och ingen kan säga emot.

img_0878

Vi får se ett soundcheck, en övningslåt, träffa Emilie, för en liten pratstund, ett foto, en autograf. Hon får det matchande örhänget och blir ivrig när hon ser att mitt sällskap har ett likadant. Hon hänger örhänget i sin diamantglittrande hårprydnad.

”Sedan blir det dimmigt. Jag kommer inte ihåg exakt vad som hände då jag äntligen fick möta Emilie Autumn i egen hög person. ”Hello Emilie”, hinner jag säga innan hon kramar om mig. Jag ger henne min present, blåbärste och ett påskkort. Hon ger ifrån sig ett förtjust pip då hon ser kaninerna på kortet. Hon kallar mig my love, håller i min hand, kramar mig igen. Svarar ”Me too!” då jag säger att jag tror att denna påsk blir den bästa någonsin. Frågar om hon får rita på min VIP-plansch och ritar ett hjärta och skriver sitt namn och kysser planschen innan hon lämnar tillbaka den. Och kramar mig igen, säger så fina saker om och till mig, saker som jag inte kommer ihåg. Kanske ber hon mig saker, att sjunga, att marschera, att make her proud. Jag minns bara att jag svarade ja. Jag gör allt för henne.”

img_1114

Och sedan börjar showen. Vi har de bästa platserna någonsin – i mitten, allra längst fram vid säkerhetsstaketet, rakt i the cake and tea zone (vilket innebär att du får kakor och muffins slängda på dig och te sprutat över dig, vare sig du vill det eller inte – min vita blus har fortfarande tefläckar, sex år senare.) Det är musik och burleskdans och cirkus och teater och tebjudning på samma gång.

Jag kastar upp ett pärlhalsband på scenen under textraden ”If you haven’t got a dime, toss us your pearls!” Veronica Varlow uppträder med burleskdans och kysser en flicka ur publiken på scen. Blessed Contessa håller en kort andakt i sin egen religion och Captain Maggot crowdsurfar. Emilie Autumn sjunger, dansar och spelar cembalo och fiol. Jag gråter, skrattar, sjunger, skriker, stampar, marscherar, applåderar, dansar och älskar varje sekund av det. Scenen fullkomligen svämmar över av korsetter, glitter, paljetter, blommor, läkarinstrument, te, muffins och randiga strumpbyxor.

veroncia-gif

Och i slutet av showen förklarar Emilie Autumn att hon inte har några betänkligheter emot att ge oss nyckeln till The Asylum för Wayward Victorian Girls. Tvärtom. ”Welcome home!”, ropar hon och jag känner att jag är hemma.

img_1068

Annonser

8 kommentarer

Filed under dagbok

Sämsta april i mannaminne

Jag såg väldigt mycket fram emot april. Drömde om det där poesiruset som jag har fått uppleva tidigare vårar. Tänkte mig sol och tulpaner och ljus.

Hittills har denna april nog varit den sämsta april i mannaminne. Tvångsdeporteringar till Afghanistan, gasattack i Syrien, terrordåd i Stockholm. Ondska och död. Jag har ångest och Weltschmerz. Blir förkyld och får bihåleinflammation för andra gången i år, måste på grund av det stå över ett lajv. En kväll går det riktigt illa för en nära vän. Jag får i tredje hand veta att hen är akut intagen på sjukhus och jag lever i en absurd mardröm innan jag får bekräftat att hen kommer klara sig.

Poesiruset är långt borta och jag är förundrad över att jag faktiskt har tvingat fram en dikt också de dagar då jag mår som värst. Tänker att det finns ett egenvärde i att skriva en dikt varje dag, oavsett hur dålig den blir. Tänker att poesiruset kanske ännu kommer.

Tänker att tulpaner har jag ändå fått, och igår talade jag länge i telefon med KJ. Tänker att det snart är påsk, och jag kan ju inte vara sjuk hur länge som helst, och att det måste vara nu april vänder.

20170410_194216

4 kommentarer

Filed under dagbok