Category Archives: dagbok

Dikter och fester

Denna april skriver jag inte bara dikter, jag festar också.

Denna lördag kan väl ses som denna aprilmånad i komprimerat format då. Jag har fått spontana applåder över en diktuppläsning, och hört att jag ser så glad ut när jag dansar lindy hop. Båda sakerna värmde mitt hjärta så ♥

På förmiddagen hade vi den avslutande skrivkursträffen för detta år. Det har varit väldans givande att gå en skrivkurs – som det ju brukar vara. Att ha en plats att reflektera över sitt skrivande, träffa andra som skriver, läsa – och förstås skriva. Den här lördagen hade vår eminenta skrivkursledare en riktigt lurig skrivuppgift. Eftersom detta var den sista gången gick vi turvis igenom hur statusen för våra skrivprojekt ser ut, om vi har sådana, eller vad vi möjligen skulle vilja ha för skrivprojekt. Sedan släpper kursledaren bomben: ”Nu har ni fram till klockan tolv på er att påbörja det skrivprojektet.” Och vi skrattade, och stönade, och skrevoch nu har mitt mycket lågmälda och fortfarande oannonserade skrivprojekt fått två nya dikter att ta ställning till. Se där, inte hade jag ju skrivit något till det specifika syftet om det inte vore för denna skrivkurs och -handledare!

Eftermiddagens alla timmar tillbringade jag framför datorn och tittade på Things Not To Say To [insert minority or group]-videor. Saker att inte säga åt döva personer, personer i rullstol, gay personer, personer med kroppsmodifikationer, ensamstående föräldrar… Min favorit var kanske Things Not To Say To Hairy Women:

På kvällen var det prova på-lindy hop, följt av socialdans. Jag hade fått medlockat tre vänner från olika håll, och vi dansade och bouncade och trampade. Pratade och svettades och skrattade. Åt chips och mintchokladkex. Det var inte svårt att vara social, inte ens en gång, jag kände mig glad, och jag stannade ända tills lamporna släcktes och musiken stängdes av.

Nu är jag trött och har ont överallt, så nu ska jag med stort nöje sova.

Annonser

2 kommentarer

Filed under dagbok

Aprillyrik dag 19 – Vår & Kaffe

19 Vår

En klassisk blackout poetry-dikt (vad kunde det heta på svenska, ”överstrykningspoesi”?), där man utgår från en redan existerande text och så att säga stryker fram dikten. Jag lånade en sida ur Pennskaftet av Elin Wägner från år 1910, som jag håller på att läsa för tillfället:

IMG-20180419-WA0000

Senare under dagen ringde pappa. Det gav upphov till dagens andra dikt, i haikuform:

När pappa ringer
om kaffe på verandan
får resten vänta.

Glad vårkväll på er!

8 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

Aprillyrik dag 12 – Morfar

Min morfar är glad
Han har fått hörapparat

Jag kan höra småfåglar igen
säger han

Jag hörde en
som kvittrade i snåret

Jag tror det var
en pilfink!

Det är bra dagar på gång, vet ni. Jag har tid och ro att läsa poesi och skönlitteratur dagligen. Jag har varit på middag hos mommo, där vi Skypade med min gammelmorbror och moffa visade sin nya hörapparat. Jag har promenerat och pratat film med en ny bekantskap ända tills solen gick ner. I morgon är det fest.

Och här kan man lyssna på en pilfink: https://www.fågelsång.se/pilfink/

9 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

Inåt snarare än utåt

Det har varit en givande men intensiv helg. Jag sov i olika städer, träffade olika människor. Köpte violtabletter och lagade mat och pratade arbete och liv. Hundratals kilometer under däcken innan helgen var över. Skrev små dikter sådär på sidan om, för att det inte fanns en stund över att vara ensam och arbeta.

Fyra nätter i
nya sängar men
samma mänska som
sover.

Nu känner jag att jag behöver sakta av några dagar, nästan stanna helt. Jag behöver läsa fler djupa romaner och färre stora bloggar, tillbringa mer tid i min lägenhet och mindre tid på vägen. Rikta blicken och handlingen inåt snarare än utåt. Stiga upp tidigt om morgonen, men ändå så att jag vaknar av mig själv. Följa kroppen och sinnet, känna efter, lyssna.

I kalendern lyser vardagsdagarna vita. Ett par små uppgifter i bläck varje dag, möjligen något större program. Annars: tomt. Så vill jag ha det. Så kan jag ha det. Så ska det bli.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

When I am good, I am very, very good, but when I am bad, I am fucking gorgeous!

För sex år sedan firade jag påsk tillsammans med min vän Jan. (Det gjorde faktiskt jag i år också. Och har gjort minst två gånger tidigare: en gång för många år sedan var vi ut och dansade, stroboljus och Swedish House Mafia och blonda hårgardiner; en annan gång lajvade vi på ett mentalsjukhus.)

För sex år sedan, påsklördagen den 7 april 2012, reste vi till Helsingfors för att se Emilie Autumn. Jag springer omkring i min lägenhet och försöker förtvivlat komma på vad allt jag behöver med mig, vad jag ska ha på mig och vem jag egentligen är.

Så här skriver jag då: ”J har roligt åt min nervositet. Klockan elva startar vi från Åbo och beger oss mot huvudstaden. GPS:en har slutat fungera, men vi lyckas ändå hitta rätt i Helsingfors. Klockan fem traskar vi iväg mot Nosturi.”

Vi har VIP-biljetter och är uppfixade till tänderna; mohawk och vit blus och rött läppstift och svart kajal och läderkorsett. I ena örat dinglar ett örhänge, vars make Emilie ska få. Jag har köpt blåbärste åt henne. Det snöar och blåser iskall aprilvind, utanför klubben står andra plague rats och vi kurar alla ihop oss för att hålla värmen. ”Dead is the new alive”, svarar Jan på en förmaning om att rökning dödar och ingen kan säga emot.

img_0878

Vi får se ett soundcheck, en övningslåt, träffa Emilie, för en liten pratstund, ett foto, en autograf. Hon får det matchande örhänget och blir ivrig när hon ser att mitt sällskap har ett likadant. Hon hänger örhänget i sin diamantglittrande hårprydnad.

”Sedan blir det dimmigt. Jag kommer inte ihåg exakt vad som hände då jag äntligen fick möta Emilie Autumn i egen hög person. ”Hello Emilie”, hinner jag säga innan hon kramar om mig. Jag ger henne min present, blåbärste och ett påskkort. Hon ger ifrån sig ett förtjust pip då hon ser kaninerna på kortet. Hon kallar mig my love, håller i min hand, kramar mig igen. Svarar ”Me too!” då jag säger att jag tror att denna påsk blir den bästa någonsin. Frågar om hon får rita på min VIP-plansch och ritar ett hjärta och skriver sitt namn och kysser planschen innan hon lämnar tillbaka den. Och kramar mig igen, säger så fina saker om och till mig, saker som jag inte kommer ihåg. Kanske ber hon mig saker, att sjunga, att marschera, att make her proud. Jag minns bara att jag svarade ja. Jag gör allt för henne.”

img_1114

Och sedan börjar showen. Vi har de bästa platserna någonsin – i mitten, allra längst fram vid säkerhetsstaketet, rakt i the cake and tea zone (vilket innebär att du får kakor och muffins slängda på dig och te sprutat över dig, vare sig du vill det eller inte – min vita blus har fortfarande tefläckar, sex år senare.) Det är musik och burleskdans och cirkus och teater och tebjudning på samma gång.

Jag kastar upp ett pärlhalsband på scenen under textraden ”If you haven’t got a dime, toss us your pearls!” Veronica Varlow uppträder med burleskdans och kysser en flicka ur publiken på scen. Blessed Contessa håller en kort andakt i sin egen religion och Captain Maggot crowdsurfar. Emilie Autumn sjunger, dansar och spelar cembalo och fiol. Jag gråter, skrattar, sjunger, skriker, stampar, marscherar, applåderar, dansar och älskar varje sekund av det. Scenen fullkomligen svämmar över av korsetter, glitter, paljetter, blommor, läkarinstrument, te, muffins och randiga strumpbyxor.

veroncia-gif

Och i slutet av showen förklarar Emilie Autumn att hon inte har några betänkligheter emot att ge oss nyckeln till The Asylum för Wayward Victorian Girls. Tvärtom. ”Welcome home!”, ropar hon och jag känner att jag är hemma.

img_1068

7 kommentarer

Filed under dagbok

Good Friday

Det är påsk och det blir traditionellt otraditionellt med min vän J som kommer och hälsar på. Vi har bokat bord för en trerättersmiddag, äter oss genom långfredagen: sniglar och musslor; ankbröst; crème brûlée. Vitt vin och rött vin och dessertvin och skumpa. Levande ljus och linneservetter. Under efterrätten säger han: ”Är det nu vi ska sitta och hålla varandra i handen?” och jag brister ut i ett så frustande gapskratt att jag blir generad. Ofta när vi umgås undrar jag hur många som tror att vi är ett par, men vi vet var vi har varandra idag: det har varit tio år av vänskap och obesvarad förälskelse och märkliga relationer och tider av tystnad, men: vi vet var vi har varandra idag.

Sedan drar vi ut och dansar. Det är tvära kast i musiken, Depeche Mode till finsk pop inom en minut, men vi dansar likväl. Kvällen får mig också att inse hur låg nivån kan vara på folk: en kille drar ner byxorna och moonar åt hela dansgolvet – efter ytterligare en incident blir han bortledd av en säkerhetsvakt. När vi hämtar nattmat på en pizzeria är det ungefär 25 fulla, finländska män som raglar kring salladsbordet och glömmer vilken mat de har beställt. De är rentav motbjudande. I’m not saying, but I’m just saying.

Jag drömmer om att hälla tio liter över vatten över huvudet för att få insikt i tidigare liv. Jag har varit en skogshuggare som omkommit klämd under en trädstam. I ett annat liv hade jag en liten son, Arvid, som dog för att pestläkarna inte visste vad de gjorde.

Dagen efter äter vi traditionsenlig frukost på Arnolds (toast, donits och kaffe). Sedan går vi hem och dråsar ner i sängen, där vi skrollar på våra telefoner, delar roliga videor och citat med varandra, och lyssnar på Marilyn Manson. Jag tänker att det här är fiktion levandegjord, eller snarare: det här är det verkliga livet i fiktionstermer.

I något skede märker jag att han har gömt mina små påskägg runt om i lägenheten, och jag skrattar när jag hittar dem i en grönväxt, i bokhyllan, balanserande ovanpå dörren.

1 kommentar

Filed under dagbok

Make it new

Skärmklipp 2018-03-30 13.24.36

Make it new.

20180330_130548

Motstånd är tillåtet, till och med önskvärt.

20180330_131401

I morgon kör vi i gång!

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Studentlunch

Jag har kontorsdag med en studerande kompis. Vi tillbringar hela dagen på Vasa universitet för att jobba, var och en med sin sak. Innan vi kör igång med dagen äter vi lunch i en av studentrestaurangerna:

20180327_131735

Åh, sådan nostalgi och sådana minnen från mina studentluncher i Åbo! Den fullastade brickan, där studiekortet ofta hamnade gömt under någon tallrik. Dubbla dricksglas, ett med vatten och det andra med (oftast) mjölk (och L som ofta tappade riven morot i sitt mjölkglas). Apelsinklyftor som fick fungera som efterrätt. Pliktsalladen av kall tomat och isbergssallat. (I Arken: ofta oljig vitkål med en massa svartpeppar.) Här: tortilla, som ofta på Assarin Ullakko. (En annan lunch på Assarin Ullakko: gröt för ynka 1,80. Deras svartvinbärsvispgröt med vaniljvisp var som att äta bara efterrätt till lunch.)

Åtminstone en gång om dagen åt man ett redigt mål. Mot slutet av studietiden, när jag inte ens hade föreläsningar, kunde jag ändå cykla till universitetskvarteren, bara för att äta lunch för 2,60. Sällskapet var ju det viktigaste och det bästa. Våra standardplatser var i den bortre ändan av matsalen, där ljudet var lägre och fönstren större. Mina tre närmaste vänner och jag kunde sitta i timtal, om vi inte hade en föreläsning att passa efter lunch. Jag bjöd på tuggummi efteråt. Brickan full av apelsinsaftskladdiga servetter.

En lunch: jag har sån svår ångest att jag knappt kan äta, sitter med handen tryckt mot bröstbenet för att försöka hålla tillbaka ångesten som spränger utåt. Mitt emot mig sitter min vän KJ lugnt och gör det enda vettiga: pratar med mig, står ut, väntar ut.

En annan lunch (som kan vara en av så många luncher!): jag halvligger över bordet och skrattar så jag gråter. Magen krampar. Jag har nästan storknat på mitt knäckebröd. Minns inte idag en enda orsak till att jag hade så roligt, men så roligt hade jag.

En tredje lunch, en vändag: J ger oss vändagspresenter. Jag får en burk körsbärsmarmelad och ett handskrivet recept på muffins innehållande bland annat nämnda körsbärsmarmelad – och mandelmassa. Jag älskar körsbär och jag älskar mandelmassa.

En fjärde lunch: KJ och jag hittar på ett nytt kortspel. Vi tömmer plånböckerna på kort, delar ut och börjar spela. Låter reglerna bestämma sig själva under spelets gång. Körkorten blir mer värda än bankkorten, som är mer värda än studiekorten, som är av ungefär lika hög valör som sjukförsäkringskorten. Plussa-kortet vinner över blodgivningskortet men förlorar mot bibliotekskorten – ibland. Om medspelaren går med på det. Ingen vet hur mycket Filmtown-korten eller busskorten egentligen är värda. Det gör ingenting. Vi spelar ändå.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Rebellisk

”Det är en rebellisk akt att ha läppstift på tänderna”, säger jag när vi tar hissen upp till fjärde våningens hemmafest tidigare på kvällen, och ändå sitter jag senare i soffan och drar med tungan över tänderna i hopp om att avlägsna eventuella läppstiftsfläckar. Det är en sak att vara stöddigt rebellisk i goda vänners sällskap, en annan sak att vilja framstå som civiliserad och vettig bland nytt folk.

Jag fokuserar på mitt nyårsmål om att bli bättre på att hälsa på folk, så jag skakar hand med alla nya människor på plats, och även om jag inte pratar med dem alla under kvällens lopp så överraskar mig själv med att vara social och dessutom njuta av det. Där i soffan pratar vi om tro och religion, om jobb som man är bra på men kanske inte tycker om, och i något skede slutar jag bry mig om var läppstiftet riktigt sitter.

1 kommentar

Filed under dagbok

Världspoesidagen

Idag är
världspoesidagen

Detta får jag veta
en och en halv timme
innan dagen är slut

Tänker först:
så typiskt!

Tänker sedan:
whatever
det ryms ingen poesi
mellan den här dagen
och den här ångesten

(jag
vill
ju
bara
sova)

Tänker sedan:
var det inte något jag sa
under danslektionen?
om att lösningen var
att ta ett steg
bakåt

var det inte någon som sa
det var ju riktigt
poetiskt
?

Jag orkar inte
ta ett steg till
(inte ens bakåt)
men kanske orkar jag
andas djupt
(en gång)
för att skapa lite utrymme
i det sista av dagen

Kanske ryms det
lite poesi
där

2 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt