Category Archives: dagbok

La familia

Idag är det morsdag. Vi firade med brunch med familjen, och tillbringade sedan resten av dagen på villan med morföräldrar och morbror. Räfsade löv, klippte ner fjolårsbambu, oljade verandan, grävde upp och planterade en björk. (Hoppas björken överlevde flytten och tar sig i sommar.) Drack lite kaffe där emellan. Jagade efter Nisse och planerade sommaren.

Jag tänker på den stora ynnest det är att få bo i samma stad som sin familj. Att få träffa dem ofta. En vanlig torsdag kan jag äta långlunch hemma hos syster, komplett med vaniljglass och jordgubbar till efterrätt. Under de senaste två veckorna har jag hunnit med lika många familjebruncher. (Vet ni vad som verkligen sätter pricket över i:et på en brunch? Skumpa och en liten skål lösgodis. I love it.)

18216252_10155319247179886_1224198058_o

Vappenbrunch. Notera lösgodiset uppe till höger.

Jag tänker på när jag skulle flytta in i min lägenhet senaste augusti. Jag mådde verkligen uselt, sämsta på många år, och hade noll inspiration eller motivation för att flytta och inreda. Var totalt likgiltig inför så mycket. Ville bara fortsätta bo kvar i min 4,5 kvadratmeters stuga på villan för att slippa tänka, bestämma och engagera mig. Det fanns ingen ork till det, när all kraft gick åt till att bara ta sig genom dagarna.

Så mina föräldrar gjorde det åt mig. Körde vända efter vända med släpvagn. Köpte, fraktade och installerade tvättmaskin. Sökte efter, köpte och skruvade ihop en bokhylla. En dag körde jag runt för att prova ut en ny säng. Medan jag var på jobbet hämtade de den nya sängen och baxade in den i lägenheten. En morgon letade mamma och jag en soffa. Vi hittade en svart lädersoffa, och medan jag var på jobbet hämtade de soffan och bar in den. De fixade matta till sovrummet, spraymålade köksstolarna svarta, kom hem från Juthbacka marknad med en skohylla  åt mig. Och de gjorde allt med respekt för mig och mitt nya hem. Frågade varje gång om det var okej att de lånade nyckeln, att de bar in möblerna,  var jag ville att de skulle ställa dem.

Jag minns att jag svarade: ”Jag vet inte” eller ”Den är väl helt okej” på i princip alla frågor om min åsikt gällande möbler, placering, inredning. Sekretären från villan? Den var väl okej. Soffbordet? Jag vet inte. Vad som helst bara. Den gamla lampan duger lika bra som någon annan, jag bryr mig inte.

Nu bryr jag mig. Nu har jag vilja, inspiration och ork. Inte bara till lägenheten, men till livet överlag. Och jag tänker på välsignelsen i att bo i samma stad som familjen. På att ha en familj som flyttar och kör släpvagn och köper tvättmaskiner, när det behövs göras men man själv inte klarar av att göra det.

7 kommentarer

Filed under dagbok

Dagar

I

Det finns dagar
när jag skimrar
skiner
skriver
spritter av energi
förändrar världen
förbättrar världen

Så finns det dagar
när det drar i benen
av trötthet
och jag   för   mitt   liv
inte orkar diska
—————-sy en knapp
—————-gå på den där konserten jag tänkte

istället
orkar jag nätt och jämt
till närmsta butiken
köper mjölk spenatplättar godispåse
tillbringar resten av kvällen i sängen
äter sura godisar och tittar på teveserier
chattar med vänner
googlar
hur cyklister med snopp
riktigt placerar sina kroppsdelar
på så smal sadel

och när jag lägger mig
drar det ännu i benen
men jag vet
att det kommer nya dagar
när jag skimrar skiner skriver
och orkar gå på konserter

II

En helgdag
arbetar jag
trots allt

tvingar tanken
och språket att samarbeta
ett förbannat arbetspass
efter annat arbetspass

ligger sedan naken i sängen
läser poesi
och sover

(alltid lika förvirrande
att vakna)

och i att släpa sig ut
för att promenera
handla
sedan: sy den där knappen

bidar jag tid
bereder jag ro
för mer skimrande skinande skrivande
dagar att komma

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

De karanda

Natten till 9.5.2017 drömde jag fram följande ord:

karand adj. karant karanda
• missanpassad, och som följd av det rebellisk

Exempel: ”De karanda” av N.N. Roman om två pojkar (varav den ena nog heter Theodore) som växer upp i en dystopisk värld med fantasyinslag. Istället för att försöka tvinga sig själva att in i världen så väljer de att revoltera mot den. Andra karaktärer och tillika pojkarnas förtrogna i historien är vittran Vittra samt häxan Serafina Pekkala med sin gås Kaisa.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Kroppshat. Fuck it.

Jag har börjat lyssna på poddar. Nåja, det är väl att ta i. Jag lyssnar på två poddar: En Underbar Pod med Underbara Clara Lidström & Erica Dahlgren, samt Penntricket med Natashja ”Lady Dahmer” Blomberg & Cissi Wallin. Bra grejer, om än olika, grejer.

Tänkte på vad Cissi och Lady Dahmer pratade om i ett avsnitt: kroppshat och ätstört beteende. Hur vi kvinnor hjärntvättas ända sedan vi är små flickor. Att förändra, förbättra, försköna våra kroppar. Att alltid utgå från utseendet och alltid dömas efter det.

Tänker: fan, vad skönt att jag har börjat komma bort från det.

Tänker: fan, vad sorgligt att jag har angstat i så många år ändå.

År när jag har trott mig vara för tjock, ha för små bröst, ha för stora bröst, när den ena kroppsdelen jag tyckte om med mig själv var nyckelbenen (som jag sedermera bröt). År när jag har vägt mig, mätt mig, tänkt på vad jag ätit, tänkt på vad jag inte ätit, tänkt på vad jag motionerat, tänkt på vad jag inte motionerat.

Och då vet jag att jag inte har råkat särdeles illa ut. Aldrig avskytt mig själv till den grad att det har lett till allvarligt, skadligt beteende. Bara sådär vanligt, som flickor i allmänhet gör. Hata sin kropp och ha ångest över sitt utseende.

Idag arbetar jag aktivt för att bry mig mindre, för att mitt utseende inte ska uppta ens en bråkdel av min tid och energi. Jag har annat att göra: böcker att läsa, vänner att träffa, teveserier att se, telefonsamtal att ringa, plättar att steka, musik att lyssna på, kaffe att dricka, bastun att bada i och danser att dansa.

Lady Dahmers konkreta tips för att motverka kroppshat:

1. Släng ut vågen hemifrån. Väg dig inte.
2. Släng ut spegeln. Spegla dig inte.
3. Sluta följa normsnygga kvinnor på sociala medier.
4. Börja följa normbrytande kvinnor på sociala medier.
5. Sluta läsa tjejtidningar/damtidningar.

Jag vet inte vad jag väger. Har inte vägt mig på flera år och vill inte göra det heller. Jag vet ju vilken frisyr och hårfärg jag passar bäst i (ledtråd: det är inte den jag har), men klipper ändå håret i annan frisyr. Låter magen svälla bäst den vill i strumpbyxor och töjbara trikåklänningar. Försöker tänka att det inte spelar någon roll. Försöker tänka att det är okej, att allt är okej.

Tänk, att jag förra sommaren oroade mig om huruvida jag borde raka benen inför ett bröllop, då jag skulle ha kort klänning, klackskor och bara ben. När bröllopsdagen väl kom var jag ju så upptagen med att se till att få brudgummen ordentligt gift att jag inte tänkte på mina ben en enda gång, utom kanske mot midnatt när de var trötta av all dans. Klackskorna hade jag sparkat av redan under middagen och tog inte på mig dem igen förrän jag promenerade till bussen hem.

Klart det inte alltid är enkelt. Klart jag bryr mig om hur jag ser ut, klart jag har sämre kroppsdagar. Men idag kan jag också tänka fuck it. Och verkligen bara fuck it.

Sen drar jag igång en bra låt och skrollar genom feministiska instagramkonton.

5 kommentarer

Filed under dagbok

Vårens första dag

Så kom den, vårens första dag.

Jag fick skjuts hemhem med syster. Där satt vi och drack förmiddagskaffe i solen på framverandan, mamma, syster och jag. Nisse som lekte med grannens vita katt Leo. Nisse sprang runt runt runt, Leo tittade på och viftade lite med tassen när Nisse kom för nära. När Nisse rusade tillbaka till vår gård för att dricka satte sig Leo vid tomtgränsen och jamade för att återfå uppmärksamheten. Strax kommer Nisse tillbakaflängande för att fortsätta cirkellekarna.

Jag gick i kortärmad klänning och rotade fram ett par solglasögon.

Sedan ställde vi fram utemöblerna på bakverandan, där det dracks eftermiddagskaffe. Kaninerna låg lojt utsträckta i solen. Jag kunde precis föreställa mig hur varma deras glänsande pälsar var. En brungrå päls och en gräddvit.

Bakdörren stod på vid gavel hela dagen. Jag hittade en myra på vardagsrumsgolvet. Släppte ut den genom den öppna bakdörren.

Gjorde inget mer ansträngande på hela dagen än läsa i soffan, först nyaste numret av Allas, och sedan en påbörjad roman. Åt glass till efterrätt.

Mot kvällen körde jag hem mopon till stan, med blåbär och lingon i ryggsäcken och en bensindunk mellan fötterna.

Huden är ännu solvarm.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

När det inte längre är april

Jag gör ju inte årssammanfattningar vid nyår, som många bloggare gör. Däremot har jag de senaste åren skrivit en reflektion kring när det inte längre är april, och därmed inte längre är National Poetry Writing Month.

I år kanske jag kunde ha struntat i det, men samtidigt – även motgångar ska få uppmärksammas.

Jag är den där som ser fram emot saker med iver, för om det då skiter sig har jag i alla fall fått glädja mig över det en gång. Jag drömde om en april i ett rus av poesi, av ljusa kvällar och lyrik skrivet över hela världen – som det har varit tidigare aprilmånader.

Nu blev det inte så. Jag har varit sjuk mer eller mindre hela månaden, går på antibiotika och två andra sorters medicin. Både i min omedelbara närhet och ute i världen i stort har det skett otroligt tunga saker. Det har helt enkelt inte funnits kraft att fokusera på poesi på det sätt jag hade velat. Livet, världen och omständigheterna har krävt annat.

En dikt jag skrev dag 28 hette Typisk aprildag:

Typisk aprildag.
Sova länge.
Inget jobb.
Göra saker.
Träffa folk.
Dricka kaffe.
Trots det
ångest på kvällen.

Icke desto mindre har jag faktiskt skrivit en dikt varje dag. Trettio dikter under trettio inte alltid tunga, men ofta uttröttande dagar. Som att orken har räckt precis till vardagen, men sällan något utöver det.

Jag sörjde den förlorade poesin, men har insett att det finns något att lära sig här också: ibland går saker inte som jag hoppas. Ibland tillåter inte livet att levas såsom jag vill. Det är också okej.

Det har inte blivit bra dikter, har jag tänkt, men när jag läser igenom de jag har vågat publicera här på bloggen märker jag att de inte är dåliga. Jag har fått fin respons på flera av dem – roligt och fascinerande nog speciellt på Tretton variationer av queer, som jag inte lade särskilt mycket tid på. Först var det frustrerande – att en dikt som jag skrev mer eller mindre i ett sträck tilltalar och berör mer än en dikt som jag kanske hade lagt mer tid och tanke på – men sedan hittade jag en slags trygghet i det också. Att jag, när jag skriver om det jag kan och känner, när jag gräver där jag står, har något som resonerar och klingar sant.

Jag går tillbaka till dag 13, och till dikten Själsligt lågvatten. Också där finns något som klingar sant, något som talar till mig från en halv månad tillbaka, och som säger: Även tider som denna är detta mitt liv. Även tider som denna är detta mitt vatten. En försäkran från mitt dåtida jag att det, trots allt, är okej.

Det är själsligt lågvatten

viken har dragit undan
blottar allt det bottenfula
stenarna smärtsamt synliga

det luktar lera och tång
rutten vass vid strandkanten

jag står invid bryggan
till knäna i gyttja

hänger abborrgräs kring halsen
smyckar mig i dy och fiskfjäll

detta är min krona

detta är mitt rike

även tider som denna
är detta
mitt vatten

2 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

Veckans blogglista: Kärlek

Sevendays.fi har veckovisa blogglistor, och medan jag funderar på om jag ska äta glass med kolasås och dekorera inför Vappen nu, eller skriva en dikt först, tänkte jag fylla i denna veckas, på temat kärlek.

Då känner jag mig kärleksfull: När jag umgås med mina tanter hela dagen, och vi har druckit te och kaffe i flera omgångar, och någon kanske läser en språktidning, och någon annan kanske stickar på ett par vantar, och allt är frid och ljus och tacksamhet.

Tre saker jag älskar: Systraskapet, att komma hem till min familj, när precis allt klaffar på dansgolvet och jag bara skrattar högt av glädje till livet.

Det bästa med kärleken är: Att den är så mangleis. Finns oändligt av den och i oändliga former. Att det går att älska till 100 % åt lika många håll.

Det dåliga med kärleken är: när den hierarkiseras (hej bara, här hittar jag på ord). När en slags kärlek ses som bättre, djupare eller mer äkta än en annan. Does not work that way.

Just nu är jag kär i: ingen. Men vore jag det, skulle det säkert vara i Veronica Varlow

Min bästa kärlekslåt: ”Bästa” är svår att säga. Men den här låten är kärlek för mig, mycket för att jag tänker på min syster av den.

Så här känns det att vara kär: Att med fladdrande hjärta och darrande händer på att nästa textmeddelande kommer och man får läsa det.

En person jag vill skicka kärlek åt: Jag vill skicka kärlek åt Steph ♥ Hon gläder mig alltid med sina kommentarer och funderingar, trots att vi inte känner varandra på annat sätt än via bloggarna.

1 kommentar

Filed under dagbok

Kaffe och Kyrkpressen

Till mina veckovisa rutiner hör att läsa Kyrkpressen och dricka kaffe. Oftast på torsdagar, då, när KP kommer. Allra bäst är det torsdagar då jag är ledig och kan ta ettmeddaskaffi i soffan med nyaste numret. Jag är en sån mommo.

Denna vecka blev KP-stunden, med kaffe och struva, av först idag. Hela gårdagen var jag nämligen upptagen. Två varv via hälsovårdscentralen (har nu tre nya mediciner – men kan också andas ordentligt för första gången på en månad, så i slutändan är det på plussidan), handla åt en vän, och sedan hängde jag med L resten av dagen. Vi köpte glass, vinägerchips, Daimkross, salta nötter och kolasås, som vi åt. Samtidigt. Och så whisky på det. Medan vi lyssnade på musik, tittade på trailrar och pratade om teveserier och snygga män.

Sedan var jag mommo igen och for hem redan halv elva på kvällen, för att jag måste ta min antibiotika och sova.

Den lysande BFF-Ellen skrev: ” Tycker faktiskt vi kollektivt i bloggosfären kan bestämma oss för att det är okej att skriva osammanhängande, oplanerade inlägg också. Visst, visst?” MEN JAVISST. Är ledsen över att mitt bloggande har blivit så förknippat med uttänkta och tematiska inlägg. Jag är ju inte så uttänkt och tematisk själv, så då känns det märkligt att mitt skrivande också ska vara det.

Ett osammanhängande och oplanerat inlägg, alltså. Och jag tycker mig minnas att när jag för länge sedan bad om önskeinlägg så kom ”vardag” från flera håll.

Denna vardag, med andra ord. Kaffe och Kyrkpressen. Jag har köpt skor idag också. På grund av att mina fötter är feldesignade såsom de är, så är skoköp ett lite större projekt än jag skulle vilja att det var. Men jag hittade ett par fina lågskor i vinröda mocka. De var inte precis billiga (vilka bra skor är nu det?), så jag hoppas de förstår att vara bra också nu när de är ute ur skoaffären.

20170428_202956

Nya, snygga, dyra och (förhoppningsvis) bekväma skor.

Nu ska jag – kanske – ta en promenad i mina nya skor. Om jag vågar.

4 kommentarer

Filed under dagbok

Aprillyrik dag 27 – Balett

Jag drömde
att vi talade i telefon
medan jag promenerade

plötsligt stod du framför mig

du var så lång
att jag måste stå på tå
(röda balettskor
vita band kring vristerna)
för att nå din halsgrop
med näsan

sedan dansade vi
(någon slags balett)

det var så varmt
att du var tvungen
att hålla mig väldigt
väldigt hårt

 

Till och om min vän L.

 

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Queerhet ≠ sex

Jag sade att jag skulle skriva mera om myten att queerhet = sex. Det lär bli ett långt inlägg (med många parenteser), som på många sätt tangerar det tidigare jag skrev om queerhet – men om det är något som behöver repeteras och nötas in så är det väl det här.

Tänk dig en generisk straight heterosexuell kvinna. Vad inkluderas i hennes sexualitet? Sexuell läggning, förstås – hon blir attraherad av män. Kanske hon blir kär i en man, kanske de blir ihop. Förhoppningsvis är de lyckliga tillsammans, köper ett hus, har ett bra sexliv och får småningom ett barn. Annat? En straight kvinna kan se ut nästan hur som helst. Ingen höjer ett ögonbryn vare sig hon har volangklänning eller kostymbyxor, ring i näsan eller rött läppstift. Hon är inkluderad i bröllopskort med en brud och en brudgum, i filmer, låtar och böcker som behandlar romantik, i Fpa-blanketter och i reklamer för bostadslån.

Tänk dig en generisk lesbisk kvinna. Vad inkluderas i hennes sexualitet? Hon har sex med andra kvinnor. (Kanske är hon korthårig och kör truck också.) Så mestadels: sexuella praktiker. (Kanske även utseende.)

En heterokvinnas sexualitet omfattar allt från sexuell läggning till relationer till eventuell familjebildning till boende. Vittomspännande, hela livet, med andra ord. En queer kvinnas sexualitet ses som hur och med vem hon har sex.

När det talas om queera människor, finns sex alltid väldigt, väldigt nära ytan. Som jag läste någonstans – president Sauli Niinistö är (till synes) heterosexuell. När man ser bilder av honom och hans fru tänker man ”aha, presidenten och hans fru”. Pekka Haavisto, kandidat i presidentvalet 2012, är homosexuell. När man ser bilder av honom och hans man tänker man ”aha, undra vem som sätter på vem i sovrummet?”.

Nå nej, så tänker man inte. (Hoppas jag.) Men trots raljerandet ligger Haavistos sängkammarvanor de facto mycket, mycket närmare till i det allmänna medvetandet än vad Niinistös gör, enbart på grund av att Haavisto är tillsammans med en man. Och även om jag vill tro att två män i ett äktenskap idag i första hand ses som två människor som lever ihop, så är tankesteget till ”två män som har sex” mycket kortare än om det var ett par bestående av en man och en kvinna. Orsaken, tror jag, är att det är där som queer sexualitet skiljer sig från heterosexualitet. Istället för att fokusera på allt det som är likadant, eller liknande (att bli kär eller inte bli kär, att ha eller inte ha sex, dela liv och vardag, att ha viktiga relationer med andra, att kanske gifta sig eller vilja ha barn tillsammans) så markeras det som är olika (vem man är i förhållande till vem man vill ha sex med).

Att endast fokusera på en del liten av (den queera) sexualiteten, nämligen sex i praktiken, är så förenklande, förminskande och förödmjukande. För att jämföra, så låter en arbetsdefinition av sexualitet från Världshälsoorganisationen WHO (2006) så här, i fri översättning:

”Sexualitet är en väsentlig del av att vara människa genom genom hela livet och innefattar kön, könsidentiteter och könsroller, sexuell läggning, erotik, njutning, intimitet och reproduktion. Sexualitet upplevs och uttrycks i tankar, fantasier, önskningar, normer, attityder, värderingar, beteenden, praktiker, roller och relationer. Medan sexualitet kan omfatta alla dessa dimensioner, upplevs eller uttrycks inte alltid alla av dem. Sexualitet påverkas av samspelet mellan biologiska, psykologiska, sociala, ekonomiska, politiska, kulturella, etiska, legala, historiska, religiösa och andliga faktorer.”

Eller som ett citat, som tillskrivs biologien och sexologen Alfred Kinsey: ”Sexuality is expressed in the way we speak, smile, stand, sit, dress, dance, laugh and cry”.

Precis som heterosexualitet är queerhet något som finns och (kanske) tar sig uttryck i till exempel kön, sex, erotik, njutning, reproduktion, fantasier, intimitet och relationer. Som queer måste man också, till en högre grad än hetero, förhålla sig till sociala, ekonomiska, politiska, kulturella, rättsliga, historiska och religiösa faktorer. Ens sexualitet är inte ens privata, utan finns hela tiden närmare ytan för skärskådning, ifrågasättande och reducerande till endast sex. Ofta med oförstående eller moraliskt fördömande inbakat.

Jag tänker igen på Prideparader, och på alla de som grumsar över att Prideparader bara är ett sätt för queera att trycka upp sin sexualitet (läs: sex) i ansiktet på Stackars Oskyldiga Heteron. Heterosexualiteten normaliseras och uppmuntras varje dag, överallt. I filmer, i böcker, i skolor, i samhällsinstitutioner, i språkbruk, i politiska beslut, i religioner, på arbetsplatser, i klädbutiker, i reklam. Prideparader är ett tillfälle för queera att låta sin sexualitet – hela spektret av det – synas och vara, i musik och språk och reklam, i skratt och dans och gråt.

2 kommentarer

Filed under dagbok, okategoriserat