Category Archives: dagbok

Stolt

Jag är jag stolt, för idag jag har lagat mat, Quornfärssås med tomatkross, riven morot, lök och grädde. Och pasta med det. Så grundläggande som det kan bli. Jag minns ärligt talat inte när jag senast lagade mat. Förra året? (Vetefan vad jag har levt av hittills under 2018.)

Annars är jag också stolt över dagen: jag steg upp när väckarklockan ringde, körde hemhem, tog en promenad med Nisse, besiktade syrrans bil, lagade ovan nämnda mat och for på jobb. Ikväll ska jag ut på ett glas med några Vasafeminister. Det är ju inga mirakel, verkligen inte, utan en helt vanlig vardag, men ibland kommer jag att tänka på hur skit det faktiskt ha varit i perioder, och då känns det bra att kunna ha den här sortens vardagliga, vanliga dagar och inte känna ångest eller stress, utan liksom bara fixa det. Hah.

Annonser

1 kommentar

Filed under dagbok

Utdrag

Kalendern består av prydliga sjok: arbete och fritid. Jag har fyra flikar i webbläsaren som jag ska ta mig an, så fort jag har tid och ro.

Lindy hop-lektionerna har börjat för terminen. Jag njuter av dansen och ser fram emot kommande söndagar. I en chattruta förs långa diskussioner om dans, om relationer i dans, om relationer till dans. Det är så skönt att ha andra normbrytande förare att prata med. Sakta börjar jag lära känna de andra dansarna på kursen. Jag vågar börja tro att det kan bli något riktigt fint.

Den första februari kommer min syster hem efter många veckor i USA. Jag ser fram emot det så hjärtat värker. Samma dag ska jag genomgå en liten operation, som förhoppningsvis kommer göra livet lite lättare. Jag är nervös inför operationen men väntar samtidigt ivrigt på att må bättre efteråt.

På väg för att dricka Irish coffee med några vänner tappar jag telefonen i asfalten. Skärmen spricker. Den går fortfarande att använda utan att skära upp fingertopparna.

Om nätterna drömmer jag så våldsamt igen. En natt bevittnar jag ett lönnmord av ryska maffian. Det är så mycket blod på golvet. En annan natt är det offentlig hängning på Vasa torg. Det är min pojkvän som möter galgen.

3 kommentarer

Filed under dagbok

Denna dag

8.00 Väckning. Hasa ut i vardagsrumsköket för att tända ljusstakar i fönstret. Julgransljusen har brunnit natten igenom. På himlen en månskära. Till frukost te och rostat rågbröd med fiskröra, samt den sista kokosbollen.

9.30 Dimmigt som i en saga. Tid hos familjerådgivningen för att förnya p-pillerreceptet. Jag har äntligen hittat något som fungerar, och sköterskan verkar uppriktigt glad över det. Överlag en trevlig sköterska, som är förstående och tillmötesgående då jag inte vill veta vad jag väger, och som är mycket varsam när hon ska ta papa-prov. Under besöket vågar jag utmana både min egen nervositet och heteronormen, och kontrar frågan om förhållanden med hur det är ifall man har sex med andra kvinnor. Vad finns det för risker då? Efteråt är jag nöjd över att jag vågade.

10.03 Hemma igen. Det är fortfarande dimmigt. Jag skrapar bilen fri från is.

10.20 Mitt på Myrgrundsbron ser man inte till stranden. Dimman är sanslöst tjock. Myrgrundsvägen är igen närmast dimfri, men så fort jag kommer in i byn ligger dimman på mig igen. Det är vackert och farligt.

11.00 Jag tänder ljus, dricker cappuccino, läser nyheterna med Nisse sovandes i famnen. Blodtrycket, som var lite högt hos sköterskan tidigare på morgonen, är nu helt normalt. Jag språkgranskar ett första av många kommande manus – tänk att kunna jobba med det man vill och kan – och promenerar med Nisse till vägändan och hämtar in posten och leker med honom på uppfarten tills fötterna är kalla i gummistövlarna. Bakom huset har kaninerna hoppat ut ur buren för dagen. Jag äter lunch innan jag kör tillbaka till stan.

15.00 Kvällsskift på jobbet. Det är glest med kunder och jag har tråkigt. Skickar bilder på de finaste och de konstigaste ljusen till en vän. Köper vårrullar till en tidig middag. Läser inte min mejl. Väntar på att klockan ska bli sex så att jag får stänga.

18.30 Hemma igen. Äter lakritsdadlar och tre överblivna chokladbitar till senmiddag. Samlar krafter.

19.20 En bekant har öppen studio, med konceptet CLAY + BEER. Min plan är att gå dit, dricka en öl, titta på när de andra arbetar med lera, prata lite med folk, och sedan gå hem. Jag gör precis det och är nöjd så.

20.35 Lyssnar på Ulvens döttrar. Funderar på karelska piroger med äggsmör och på att jobba lite ännu ikväll. Skriver detta blogginlägg. Känner hur tröttheten smyger sig på.

2 kommentarer

Filed under dagbok

Lördag kväll

Det är lördag och jag tar hand om Nisse över natten. Vi går på en promenad i snöyran, leker med boll och en platt mjukisanka, bjuder över en vän på kaffe. Senare på kvällen sitter jag och slötittar på en ny serie (engelsk mysdeckare, utspelar sig på 1950-talet, började med andra avsnittet i säsong 3, för det var vad som fanns på Arenan).
Skärmklipp 2018-01-06 21.31.19

De två huvudkaraktärerna sitter och dricker te vid köksbordet och utanför sjunger koltrasten, och det är bara något med det här ljuset (och ljudet!) som är så otroligt vackert. Jag planerar ju dra ut julen så länge jag kan i år, rött och gyllene ända in i februari om jag så vill, och än är det länge kvar av vinter, men ändå – när den sedan kommer, den där våren, med sitt vita ljus och sina koltrastar. Det är något som lättar då, koltrastskymning och doften av mylla och tunna sulor mot småningom bar asfalt. Sedan.

Ännu senare på kvällen skjutsar jag hem mommo och moffa från en bjudning. Det är inte mycket trafik, föret är dåligt. De har varit sju personer på en middag på Strandgatan.
”Har ni känt dem länge, de i sällskapet?” frågar jag.
”Nåjoo”, svarar moffa. ”Kronlunds har vi nog känt rätt länge. Och Smeds sedan 60-talet.” Vänskaper på femtio år. Det är nog livsmål, det. Så vill jag också svara, sisådär år 2068, när någon ung spoling skjutsar hem mig från en trevlig bjudning:
”Nåjoo”, ska jag säga, ”Palmbäck har jag nog känt rätt länge. Och Vistbackas sedan 2010-talet.”

3 kommentarer

Filed under dagbok

2018

Så här ser år 2018 ut. Det har börjat bra. Färgerna är lagom dova och gotiskt vackra.

20180105_101527

Det kantiga linjemönstret (jag försökte hitta ett specifikt ord för just denna sortens linjemönster, men fann inget – vet du om något?) symboliserar, enligt min vän Z som var med när jag köpte kalendern, strukturernas sönderfall. Fjärilarna och blommorna symboliserar allt det vackra i världen. Krossa strukturerna och gör världen skön, är det inte ett vinnande koncept för år 2018?

20180105_101641

Så här ser kalendern ut på insidan. Nästa veckas schema ser skönt ut. Jobbet är, efter en intensiv period före jul och ivrigaste mellandagsrean, nere i deltid igen. Det finns utrymme för sömn och åtaganden som styrelsemöte, simhallsbesök och dans. Jag hoppas att också kommande veckor blir lika luftiga och (i alla fall till synes) balanserade.

Längst uppe i hörnet ser ni en ung Michel Monroe. Han har följt mig varenda vecka sedan högstadiet. Det känns bra att fortfarande ha honom med.

3 kommentarer

Filed under dagbok

Bokåret 2017

Jag satte jag upp ett mål för mig själv: under år 2017 skulle jag läsa minst 52 böcker. I snitt en bok i veckan. Det är genomförbart, tänkte jag.

Idag räknar jag till 53 böcker under år 2017. Hurra för det!

Så här såg min läsning ut under året. Jag började starkt i januari, och läste bra under våren. Sommaren, som jag har på känn att brukar vara min aktivaste läsperiod, var rätt lugn. I september var jag arbetslös och hade plötsligt tid att läsa igen. I november läste jag aktivt för att komma upp till minst 52, och i december jobbade jag mycket och lutade mig tillbaka i visshet om att jag skulle uppnå mitt mål.

Januari: 8
Februari: 3
Mars: 5
April: 6
Maj: 3
Juni: 4
Juli: 3
Augusti: 4
September: 6
Oktober: 3
November: 6
December: 2

Av dessa 53 böcker hade jag läst 6 förut.

Två av dem var på engelska (The Life and Death of St. Kilda av Tom Steel, som jag köpte begagnad från Amazon för 1 penny, och The Asylum for Wayward Victorian Girls av Emilie Autumn, som jag köpte i nyupptryckt storpocket för en tjugolapp) och resten skrivna på eller översatta till svenska.

Sju böcker var finlandssvenska, och en bok finsk i svensk översättning. Sammanlagt alltså 15 % inhemsk litteratur. Det är bra, men kunde bli bättre.

Det som jag däremot är mycket nöjd över är att 43 av böckerna hade kvinnliga författare eller redaktörer. Det är över 80 % litteratur av kvinnor, men då har jag också aktivt valt kvinnliga författare, något jag tänker fortsätta med.

Det har varit ett år av bra läsning, om jag ser till betygsättningen i min läsdagbok. Ingen bok har fått det högsta betyget (fem stjärnor), men ingen har heller fått det lägsta (en stjärna). Tre av favoriterna från senare på året (bra böcker från tidigare 2017 finns här) med fyra starka stjärnor är i alla fall:

1. Juldagar: 12 berättelser och 12 festmåltider för 12 dagar av Jeanette Winterson
2. Oryx och Crake av Margaret Atwood
3. Den blå tråden av Anne Tyler

Just nu läser jag Neil Gaimans M Is for Magic, en novellsamling med småmagiska och småmärkliga berättelser. Den lär väl bli den första noterade boken för år 2018. Må de bli minst 51 till.

6 kommentarer

Filed under dagbok

Jul

Visst blev det jul. Signade, signade jul.

Två dygn av mat och vila. Tupplurar i soffan med Nisse framför brasan, filmer på teve, promenader i snön. Långa nätter och långsamma dagar. Så river man av en annandagsmiddag med ett dussin släktingar och Terjärvs folkdräkt som avslut på julledigheten.

26178349_10156038177634886_275324990_o-126142520_10156038177754886_2103590868_o

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Fjärde advent

20171224_072236

Och vilken advent.

”Jo tack, det är bra, men väldigt intensivt med jobbet”, har jag svarat när folk har frågat hur det är. Mot slutet av adventstiden blev det nästan bara intensivt och inte alltid så bra, men jag har inte haft tid att sakta in och omformulera mig. Inte haft ork för att träffa vänner. Dagar med minutschema, för att hinna umgås med familjen och ha lite julmys också. Minutschema och för lite sömn är inte såsom jag fungerar bäst, om vi säger så.

”Tur att julen kommer oavsett”, har jag lite käckt sagt i ett försökt att hålla humöret uppe, även om jag kanske inte trott på det. Men nu tror jag på det, för här är julen nu, oavsett.

Nu är det en kort arbetsdag kvar. Sedan får jag sakta in litegrann, vila, omformulera mig. Och jul är det hela dagen, oavsett. Det är en slags nåd, det också. Dagen är kommen: här är den; din, er, vår; att göra vad vi vill med.

Kära vänner, jag önskar er en riktigt god jul, oavsett!

4 kommentarer

Filed under dagbok

Fara hem

Det finns en bil på gården.
Den är min.

Det lyser i ett fönster i huset.
Det är i mitt.

Jag antar
att alla andra
har farit hem
inför julen.

Ännu en arbetsdag
innan jag också
kan fara hem.
Vilken tur
trots allt
att julen kommer
oavsett.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Tre favoriter och en sämsta

Tre favoriter och en sämsta – julsånger, förstås! Här kör vi dem till den vackra synen av ljus som mötte mig när jag kom hem imorse. Hjärtat blir varmt av mindre.

IMG-20171220-WA0000

TRE FAVORITER:

1. Have yourself a merry little Christmas av bland annat Frank Sinatra

En underbar julsång som jag egentligen har upptäckt först i år. Den är mjuk, förtröstansfull och hoppfull, tar vara på det viktiga, det lilla som blir det stora: ljuset, vännerna, gemenskapen. Jag vill ha den i just denna textversion.

Have yourself a merry little Christmas
Let your heart be light
From now on, our troubles will be out of sight
 
Have yourself a merry little Christmas
Make the yule-tide gay
From now on, our troubles will be miles away
 
Here we are as in olden days
Happy golden days of yore
Faithful friends who are dear to us
Gather near to us once more
 
Through the years we all will be together
If the fates allow
Hang a shining star upon the highest bough
So have yourself a merry little Christmas now

 

2. Bered en väg för herran

Denna psalm vill jag sjunga och höra med melodi enligt Bodatraditionen. Folksång när den är som vackrast! Det är först då som texten verkligen kommer till sin rätt: Bereden väg för Herran! Berg, sjunken, djup, stån opp!


3. Combined Carols
av Rebecca Clarke

Jag råkade höra den här i flödet på en julradiokanal på nätet en vinter, och letade sedan förtvivlat efter vilket verk det var. Tack vare internet hittade jag sedan Rebecca Clarke, som i sig är en mycket intressant person. Clarke (1886-1979) studerade vid Royal Academy of Music och Royal College of Music i London och blev senare en av de första professionella, kvinnlig orkestermusikerna. Trots att hon var en mycket duktig kompositör skrev hon lite, bland annat på grund av samhälleliga (och egna) idéer om kvinnor som kompositörer. Clarke brottades med såväl yttre svårigheter i form av motarbetande och avsaknad av uppmuntran som med inre svårigheter som dystymi, en slags mild men kronisk depression. Många av hennes kompositioner publicerades aldrig och hon föll snart i glömska. Först på senare år har man börjat uppmärksamma henne och år 2001 grundades The Rebecca Clarke Society för att föra fram hennes verk.

Combined Carols komponerades år 1941 och här får man alla julsånger på en och samma gång i en underbar blandning!


..och så den SÄMSTA:

I’ll be home for Christmas av bland annat Elvis Presley

Den här låten gör mig arg. Så här går texten:

I’ll be home for Christmas
You can plan on me

och lite senare avslutas den så här:

I’ll be home for Christmas
If only in my dream

Va? Just sade du ju att du kommer hem till julen, och sen kommer du dragande med ett ”om inget annat så i mina drömmar”. Då är du ju inte hemma! Kom inte här med löften i jultid, speciellt inte om du uppmanar dina nära och kära att ställa allt i ordning för din hemkomst, för att sedan bryta löftet! Nä du, inga julklappar till dig i år.

2 kommentarer

Filed under dagbok