Category Archives: dagbok

Kokkola Pride

Efter en vecka av intensivt arbete och tacksamt nog inte riktigt lika intensiv ångest blev det Pride. Pride är lite som julafton – den kommer när den kommer, oavsett om man är beredd eller inte. Och vi regnbågsmänniskor är ju regnbågsmänniskor hela tiden, oavsett om vi förbereder oss inför Pride eller inte. Och när jag vaknade på lördag morgon så kände jag mig faktiskt pirrig och förväntansfull inför dagen.

Min första Pride någonsin blev alltså Kokkola Pride 2018. Jag valde kläder samma morgon. Vi utrustade oss med ett regnbågsfärgat paraply och vattenflaskor. I sista stund hittade vi ett par burkar glitter som vi slängde med. Picknicksmaten handlade vi på vägen.

IMG-20180616-WA0006

Min allrahjärtanskäraste Pridesällskap ♥

Som min kloka syster sade, när jag tidigare i veckan grämde mig över att jag inte hade hunnit eller orka planera något alls till Pride, allra minst picknicksmaten: ”Vad är det att fundera över? Bara att svänga in till Lidl på vägen när ni far!”

Så vi gjorde precis det.

Sedan picknickade vi i Västra parken, bland alla glada och färggranna människor. Det var en så skön stämning, avslappnad och gemytlig, precis vad en trött själ behövde. Vi åt ost och vindruvor och godis, pyntade oss med glitter och stjärnor, målade plakat inför paraden:

20180616_125436

Och sedan slöt vi upp i stora skaror, tog vi vår rättmätiga plats på stadens gator och torg, visade världen att här är vi och där var vi, rakt upp och ner som vi är och vill och ska få vara.

20180616_135944-1

Glad Pridemånad på er ♥

Annonser

2 kommentarer

Filed under dagbok

Det för privata

Jag tänker på hur en ny bekantskap sade: Känns det inte utlämnande då du skriver om så privata saker i din blogg? Jag skrattade och sade att jag inte tänker på det som privat.

Det är väl personligt, det jag skriver. Inte privat. Så mycket som hjärtat är fullt av som jag inte skriver om, för att det vore att blotta sig själv för mycket. Jag vågar och kanske inte ens vill stå för det allra fulaste.

När jag skrev på X3M:s community fanns det inga begränsningar. Allt östes ut, sorger och glädjeämnen och ångest. (Det fanns mycket av allt, tonårstidens känslospektrum är stort och vilt.) Men här blir det allt mer … jag vill inte kalla det tillrättalagt, för det hoppas jag det inte är, men genomtänkt. Oftast på gott – det blir helt enkelt bättre text då. Men ibland på ont.

Som när jag* ligger efter midnatt och inte kan sova på grund av den förkrossande känslan av att ha misslyckats på ytterligare ett plan, misslyckats med ytterligare en sak som andra kan och gör och får, och som förväntas: fast jobb, hus, giftermål, barn; något av det som räknas. När jag känner: jag måste skriva om detta. Men det blir för privat att skriva. (Och vad är text som inte blir läst?) När jag känner: jag har ingen att ringa, jag har ingen att prata med, och jag i stundens desperation skickar iväg ett meddelade till en vän som redan sover och försöker dölja smärtan under någon slags svart humor. När jag tänker: detta kommer inte gå över av att pratas om, inte här, inte nu, så då gäller det att distrahera sig: läsa blogginlägg och en roman med känsla av ensamhet – någon annans ensamhet.

Förr eller senare somnar jag ändå. Någonstans i bakhuvudet finns tanken: om hundra år är jag död, ingen kommer minnas detta, och detta kommer inte spela någon roll. Däri ligger också en slags tröst.

* Först skrev jag hela detta stycke med ”man” som pronomen. Man ligger efter midnatt, man känner, man tänker … Men det är ju inte man. Det är jag. Och någonstans ska jag väl också stå för det fula och lite för privata genom val av pronomen.

6 kommentarer

Filed under dagbok

Grönt och ljust – rosa och vitt

Min hjärna är alldeles slut efter att i helgen ha pratat tre språk, tokdansat lindy hop, umgåtts med vänner och släktingar, sovit för lite, och skurat bastu och tvättat bil. Jag försöker minnas vad jag gjorde i fredags, men det står helt still. Aj jo, jag skjutsade föräldrarna till flygfältet, för en resa till vårt älskade Kreta ♥ Själv stannar jag hemma i år och vattnar blommorna. Vårt blomhörn på verandan är ovanligt fint denna säsong. Det är inte vår förtjänst, då tre av fyra installationer är gåvor.

20180608_164722

Bellisarna har också vaknat på riktigt, och tar över hela gräsmattan. En smygrevolution i rosa och vitt.

20180608_164758

Jag vattnar också mina små trädgårdslådor. Salvian, rosmarinen, timjanen och gräslöken planterade på tuva frodas – de frösådda kryddorna är inte alls lika ivriga.

20180608_164840

Loke och Helga har påbörjat sommarens grävprojekt och sprättar jord med stor entusiasm (om de inte ligger utsträckta i solen och vilar, förstås).

20180608_164940

Jag rantar på från en byggnad till en annan: bär en vattenkanna, hämtar tidningen från andra villan, dricker kaffe, diskar, går ner till stranden, matar kaninerna, hänger en matta på tork.

20180608_165020

Som sagt var.

20180608_165053

Allt är grönt och ljust, och min kalender är tacksamt tom.

20180608_165436

Efter lindy hoppen – när jag nu ändå har klätt mig i något annat än huppare och keps – går jag på kafé. Där äter jag den största pavlovan någonsin.

20180609_150102

Under kvällspromenaden senare samma dag hittar jag sommarens första liljekonvalj.

20180609_205732

Helt ensam är jag förstås inte, trots att föräldrarna är på resa. Jag har ju mommo och moffa i grannstugan, kaniner i hagen, vänner i stan, kusiner och syster på besök. Och så Nisse, ibland, som sitter och spanar ut över ägorna.

20180610_201955

7 kommentarer

Filed under dagbok

MAKE ART MAKE OUT

Jag eldar i spisen på villan. Chattar med folk och njuter av ensamlugnet. Tänker på att läsa en roman senare ikväll. Går igenom instagramkonto efter instagramkonto fyllt av feministiska, antirasistiska och queera poster. Läser lite nyheter. Äter lite müsli.

Vän på chatten: Hur går din kväll?
Jag:
Jovars, den går rätt bra! Jag chattar lite med folk och snurrar på instagram.
Vän:
Åh så fint! Det beteendet understöder jag verkligen!
… Såväl chattande och instagramsurfande som att göra art och göra … annat.
Jag:
Haha! Ja, det kunde bli en fin kombination av allt samtidigt!
Vän:
Ja, men absolut! Nån i chatten bara ”vad gör du då?” Man bara ”hm, ja, hur ska jag förklara det här?”
Jag:
Jag känner det finns diktmaterial här.

MAKE ART MAKE OUT

Vi ligger på varsin sida av sängen
skrollar på våra telefoner
stökiga lakan i blekblått
godisskålen precis i mitten

Jag chattar med en långväga vän
du skrattar åt en video med valrossar
jag rotar efter chokladfylld lakrits
du kastar skumsvampar på mig

”Make art make out”
säger en instagrampost
som du visar mig

Vi lägger telefonerna åt sidan
och snart välter godisskålen

2 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

Det är dags nu

Så här såg mitt kylskåp ut:

IMG-20180531-WA0003

Så jag packade mina saker (läs: böcker) och flyttade ut till villan för sommaren.

20180531_133934

Det har varit en så vidunderligt varm vår att jag redan den sista maj kan plocka en bukett av mina favoritblommor: förgät-mig-ej och skogslyst. För en än mer praktfull version: lägg till smörblommor och hundloka.

20180531_181005

Vattnet är lägre än någonsin. ”Jag har aldrig sett så här lågt vatten”, säger mommo, som har bott på villan varje sommar sedan 1973. ”Jag ser stenar som jag aldrig har sett förut!”

20180531_18552320180531_185530

Jag tänker på poesi, men läser prosa. Så här skriver Eva-Stina Byggmästar, det diktgeniet, om poesi. någonting hjärtaktigt är det ju i alla fall –

20180425_224515

Dikter kan göras i små diktfabriker, av små poeter. Tänk att få jobba i en sådan fabrik. Så vackert det kan bli, med bokstäverna i rad efter rad efter rad efter rad.

20180425_224336_LI20180425_224348_LI

Just det, jag har köpt mig en näsring i silver också. Och klippt håret kort kort kort igen (men pannluggen hänger kvar). Tänkte att detta ska bli min queera sommar. Bäst att börja ordentligt då.

IMG-20180529-WA0006 (2)

Nu börjar den!

3 kommentarer

Filed under dagbok

Tyll och swing: prolog

Ibland nuddar man vid något som man tror är något fristående, en stilla damm i trädgården, bara för att senare inse att det är källan till något mycket större och starkare strömmande.

En av de sista dagarna under NaPoWriMo skrev jag en dikt om tyll och swing, där jag rörde mig i sinnlighet och närhet. Det var ett nöje att riktigt bada i alla känslor och intryck.

Dikten stannade hos mig, och jag klottrade ner några spridda ord, några rader som en slags fortsättning, och en tågresa ett par veckor senare satte jag pennan till pappret för att uttryckligen skriva vidare.

IMG-20180404-WA0001

Det är fascinerande att se vad som kommer när man inte hindrar sig, att se hur historien bara vecklar ut kronbladen, öppnar sig. Det gäller att våga skriva det som man inte riktigt är bekväm med, att inte censurera sig själv, i alla fall inte i början. Kanske gäller det att också publicera det man fortfarande inte är riktigt bekväm med, men som man känner att är något värt att blotta och utmana med.

Med de orden vill jag inbjuda er alla till läsning! Inkommande vecka kommer jag att publicera diktsviten Tyll och swing. Det blir fyra dikter, en per inlägg och dag, inklusive den första NaPoWriMo-dikten som startade det hela.

Vi börjar på måndag. Välkomna med!

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Miles to go

Under maj månads varmaste dagar befinner jag mig i huvudstaden på semester. Jag har packat ner en jacka men använder den aldrig, går istället i kort kjol och sjal och solkräm. Under nätterna sover jag sporadiskt, alltid någonstans mellan vakenhet och vila, medan Henry Winter besöker mig i drömmen och trafikljuden letar sig in genom fönstret, som står öppet dygnet runt från måndag eftermiddag till fredag morgon. Det bor dikter i luften och i bokhyllorna.

Jag bor i vanlig ordning hos min vän A, bland böcker och torkade blommor och svartvita fotografier. Det är precis lika poetiskt som det låter. Vi äter rostat bröd och kokta ägg till frukost. En dag åker jag alla kommunala färdmedel som finns: buss, metro, spårvagn, närtåg, och färja. Vi åker till Sveaborg.

32498287_10156475416052716_2278550587991654400_n

Överallt doftar det av lönnarnas honungsblomster, av hägg och hav. Till och med en tågperrong blir romantiskt i försommarkvällens ljus. Det gör inget att jag missar tåget. Det kommer snart ett till. Jag sitter kvar och andas.

Vi flanerar längs med Boulevarden, sitter på kafé, går i bokhandlar och antikvariat. Jag stjäl påskliljor en natt. Vi tittar på teveserier och jag får mitt fangirlhjärta krossat, igen. Vi dricker cava, 2,90 per glas, på en uteservering när vi egentligen skulle ta bussen hem. Det är alltid varmt. Det finns alltid något att läsa, något att titta på, något att tänka på.

Tidigt på morgonen, dagen för hemresan, det har blivit mulet och blåsigt, sitter vi i köket, de stulna påskliljorna torkar i sin vas. Jag förklarar hur jag en gång tyckte det var en bra idé att resa hem på fredag morgon, och direkt vidare till en 30-årsfest. Efter en vecka intensivliv känns det inte som en lika bra idé. You have miles to go before you sleep, parafraserar min vän Robert Frost. Så sant, så sant.

7 kommentarer

Filed under dagbok

Påskliljor

En vän som dyker upp
mitt i natten
med stulna påskliljor i handen
väcker så många frågor:

Vad är meningen med livet?
Stängde jag av spisen?
Köpte jag mera kaffe?
När kom vykortet fram?

Är du hungrig?
När går bussen?
Vem älskar egentligen vem?
Varför just påskliljor?

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Den ljuva sommartid

Jag sitter och väntar på ett manus som aldrig kommer, och i något skede slutar jag att vänta och går ut i solen, tar mig an allt det jag har försakat de senaste sommardagarna, säger ja.

I staden är det körfestival, och det är festival, karneval i luften. Små koristgrupper i matchande dräkter driver runt i centrum, folk rör sig över gågator och torg. Jag råkar på vänner från huvudstaden, gamla gymnasieklasskompisar, vänner som står i ett gathörn och funderar över picknick. Jag säger ja till allt, omfamnar värmeböljan, följer med till hav och sol och blåst. Kränger av mig strumpbyxorna och går sedan hem med bara ben under kort kjol.

På kvällen är jag på en alldeles underbar konsert, den svenska acapellakvartetten Kraja sjunger om regnet som kom och om den ljuva sommartid. I en timme sitter jag i mörkret och svalkan och lyssnar på ren magi, det är nästintill obegripligt hur någon kan sjunga så klart, vackert, berörande. Själen får vila och hjärtat fröjdas.

Nu smyger sig skymningen på och kroppen hettar av all sol.

3 kommentarer

Filed under dagbok

Ljuset, ljuset

Jag tillbringar timtal framför datorn, framför texten. Stänger ute eftermiddagssolen bakom persienner. Huvudet värker, nacken värker. Det är så ljust där ute om kvällarna, ingen idé att lägga sig klockan 22 när jag nästan kan läsa utan lampa ännu. Jag är trött varje morgon, stiger varje morgon upp lite tidigare för att hinna läsa allt innan deadline. Inte heller denna natt kommer jag få sova tillräckligt.

Text text text text jag måste få en paus från dem, byter medium och ser på teveserie. Har längtat och väntat på nästa avsnitt, avnjuter det till te och knäckebröd med ost. Ser om scener, igen och igen och igen, väntar spänt på vilka kronblad i historien som vecklar ut sig, vad som blottas till näst, alltid något ännu dolt, allt det mörkröda och sammetslila och kronblå.

Och så:

The midsummer evenings are so enchanting, don’t you think?

Och ljuset, l j u s e t! Hur det faller snett, solen står lågt på himlen men det är bara för att den aldrig går ner under horisonten, den kastar långa skuggor över klargröna gräsmattor och björkar, glitter i alla vatten, i luften. Och jag kan nästan känna det där ljuset mot mitt ansikte, kisar mot det, kroppen tung efter vaknatt men blodet varmt och sinnet lätt, det är något magiskt över det, ja, ja, det är det. Och det är på väg, det ljuset, det är på kommande. Så ljusa nätter att det aldrig behövs en lampa, något bekant och ändå, varje år, helt nytt mot huden, och jag dricker det då med alla sinnen, nästan desperat.

So enchanting, indeed.

 

Lämna en kommentar

Filed under dagbok