Byggaren blundar mot himlen
närmare än de flesta
Det är sexton grader mulet
knappt kännbar vind
svag nog att inte kyla ryggen
stark nog att svalka nacken
Det har inte regnat
sedan förra veckan
Det är en nåd
när ett tak ska läggas
En hare har dragit sig undan
grangrenarna skymmer och skyddar
vajar sakta i den milda brisen
Den har använt
alla krafter
nattfuktig harsyra svalkar nosen
Det är en nåd
när tiden är inne
Hundloka och jätteloka liknar varandra
men jättelokan är ett giftparasoll
hundlokan en luftig brudslöja
krusar sig i skuggan
av tremetersstjälken
De skira klasarna kastar
spetsmönster över sekatören
Det är en nåd
när trädgårdsmästaren nalkas
★
Dagens prompt var att först läsa Alicia Ostrikers dikt The Blessing of the Old Woman, the Tulip, and the Dog”, för att sedan skriva en egen dikt om hur ett par eller en trio av väldigt olika saker skulle uppfatta en välsignelse eller något annat (tur, sorg, glädje …). Här blev det nåd, som går hand i hand med välsignelse. Jag blir mindre nöjd med dikten vartefter stroferna framskrider (även om jag blev tårögd när jag skrev om haren – tänkt att man kan få sig själv att gråta) så vi får se hur hårt jag eventuellt beskär (hah!) den.
Sandra skriver 
Some beautiful images and sensations in your poem, Sandra. Obviously, it may lose some of the nuances you intended when I translate it into English, but the lines about grace come across so well 🌸
Thank you so much! I’m glad you went through the trouble of reading a translation – the gist hopefully conveys anyway :)
You’re welcome 🌸