Det är då hela världen stormar
och grymheten fräter i lungorna
som jag flyr
En själ klarar bara av
så hårda vindar
innan den
förgiftad av ungdomens ideal
vägrar böja sig
och därmed bryts
Jag vill inte leva
brusten
Så jag kokar kaffe
rullar vinbär över tungan
målar naglarna i himmelsblått
glittrande rymdstoft för att förankra min darrande själ
i det vämjeliga kaos till värld
som jag inte vill leva i
medan jag tänker på Edith Södergran
på att vägra ge upp
och på hur stjärnorna trots allt
alltid lyser
utan skräck.
Sandra skriver 
Ibland undrar man verkligen hurt stjärnorna och solen strålar och skiner över all den grymhet som finns i världen. När vi besökte Majdanek betade det hjortar på ängarna där vissa av barackerna funnits, fåglarna sjöng som aldrig förr och fjärilar svävade över det som är något av det mest fruktansvärda på vår jord. Det var en mycket surrealistisk stämning. Dels att naturen glömmer och vi går vidare, men också väldigt, väldigt märkligt.
Det gäller att uthärda. Kramar<3
Uthärda, samla styrka och sedan åter ta upp kampen!