Min goda vän skönlitteraturen

Snabbläsare eller långsamläsare?

Snabbläsare, alla gånger. Då jag läser en vanlig roman med inte alltför komplicerat språk snittar jag på 100-150 sidor i timmen. Vissa böcker kräver dock väldigt långsam och noggrann läsning, och även om det tar ett tag att ställa om min läsning så njuter jag också av böcker där varje mening, varje sats  måste läsas med den allra största eftertanke. Jag är ju ordberoende, trots allt.

Tegelstenar eller tunnisar?

Ju fler sidor, desto bättre! Förutsatt att det är en bra bok, förstås. Kvalitet + kvanitet = det allra bästa. Den senaste tiden har jag ändå börjat nosa på tunna romaner på hundra sidor eller så, och de har definitivt sin charm! Det kan jämföras med att äta fyra stycken omsorgsfullt utvalda chokladpraliner, istället för att sätta tänderna i en hel chokladplatta Fazers blå. Båda formerna av choklad är fantastiska, men de närmas på olika sätt för att få ut mesta möjliga njutning.

Bibliotek eller bokhandel?

Bibliotek är gudarnas gåva till mänskligheten! Jag köper nästan aldrig olästa böcker, utan börjar alltid med att botanisera i bibliotek. Sedan kan jag köpa böcker som jag vet att är underbara och som jag vill läsa om flera gånger. Det finaste är att biblioteksböcker inte har kravet på sig att bli lästa – det går bra att lämna tillbaka dem oöppnade! Bokhandlar är i och för sig mycket trevliga institutioner, de med, men jag köper mest pennor, kort och kuvert från dem (så egentligen är det väl pappershandlar jag borde besöka).

Ljudbok eller e-bok?

Jag har aldrig läst en e-bok, så jag säger ljudbok. Jag har bara lyssnat på en enda ljudbok för den delen, men det var inte desto mindre trevligt! Konservativ som jag är, så håller jag mig mest med tryckta böcker.

Inbunden eller pocket?

Pocket. De är billigare (hej fattig studerande), enkla att ta med sig, lätta att hålla upp då en ligger i soffan och läser och har sympatiskt mjuka pärmar. Det finns ändå vissa böcker som jag absolut vill ha (och läsa) i inbunden version, där pärmen, pappret, bokmärken och försättsblad spelar en stor roll för läsupplevelsen och historien. Som min älskade Bläckhjärta-serie.

Bläck

Vampyrer eller spöken?

Vampyrer, tack. Helst i en mycket mörk, lidande och sensuell form, som Anne Rices vampyrer. Det finns många orsaker till att jag väljer vampyrer. Två av dem heter Lestat de Lioncourt och Armand – det som präglats i mitt 16-åriga hjärta stannar kvar länge.

En i taget eller slalomläsning?

En i taget. Jag vill kunna uppslukas totalt av en historia innan jag tar mig an nästa.

Nytt eller gammalt?

Både och! Det nyaste för att bearbeta samtiden, det gamla för att förstå varför samtiden ser ut som den gör. Alla verk bygger på tidigare verk och att ha en förståelse för äldre litteratur ger en så mycket bättre läsupplevelse av nyare dito.

Bokmärke eller hundöra?

Förr var det hundöron som gällde, numera är det bokmärken. Jag har ett par, tre stycken i användning. Två av dem är romantiskt vackra, med Carl Larsson-motiv eller rosor. Ett annat bär texten ”I like my men as I like my books – well-read and bound in leather”. Ja, tack.

Snacks eller godis?

Flottigt snacks fläckar bara ner boksidorna. Det bästa att äta under läsning är sådant som enkelt går att hantera med en hand – godis, glass, en smörgås, ett äpple… Men det jag främst inmundigar då jag roar mig med en bok är nog te. En bok, en soffa och en tekopp – det är allt jag behöver.

Biografier eller memoarer?

Jag läser varken biografier eller memoarer, utan absolut mest skönlitterärt, så jag vet faktiskt inte! Båda kunde säkert vara intressanta.

Skräck eller chicklit?

Chicklit. Efter en litteraturvetenskapskurs i våras insåg jag vilken fördomsfull inställning jag har haft till chicklit. Det finns så mycket mer än vad som först kan tänkas under de rosa titlarna och alla shoppingrundor.

Soffan eller sängen?

Soffan, så kan en bulla upp med kuddar och filtar. Dessutom finns det ofta ett bord eller annan passlig avställningsyta i närheten för tekoppar och fat.

Inne eller ute?

Inne tre årstider av fyra. På sommaren älskar jag att sitta i skuggan och läsa, eller bre ut en filt med de obligatoriska kuddarna på gräsmattan.

Originalspråk (läs: engelska) eller översättning till svenska?

Länge läste jag endast på svenska, men nu försöker jag mig på engelska böcker nu som då. Fortfarande är den överlägsna majoriteten av det jag läser på svenska.

Poesi eller prosa?

Prosa, men jag strävar ständigt efter att ta del av mer poesi. En måste ju vara förtrogen med sin egen konstform, tänker jag.

Kvinnliga författare eller manliga författare?

Fram tills i våras reflekterade jag knappt över huruvida en bok var skriven av en kvinnlig eller manlig författare. Numera försöker jag välja kvinnliga författare för att lyfta fram dem (och få det att synas i till exempel bibliotekens lånestatistik) och för att jag, beroende på bokens tematik, kan identifiera mig lättare med det som kvinnliga författare skriver.

Boken eller filmen?

Boken. Utom i fallet Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi. Där är båda fanimej lika fenomenala.

Kokbok eller bakbok?

Bakbok – flest kakor vinner!

Kärlek eller spänning?

Jag har tröttnat på traditionell, heteronormativ kärlek. Ge mig spännande kärlek, så är jag helt med på noterna.

Första vuxenboken jag läste och verkligen gillade:

Jag har mycket svårt med termen ”vuxenbok”, eftersom jag ofta dras till ungdomshyllan och dessutom har fallit hårt (och förhoppningsvis oåterkalleligt) för så kallad cross over-litteratur. Men Karin Fossums fantastiska deckare Den som fruktar vargen och jag hittade varandra i mina tonår och den kan definitivt klassas som ”vuxenlitteratur”.

Klassiker jag hävdar att jag läst men aldrig tagit mig igenom:

Jag har läst mycket få klassiker som kan anses höra till något litterärt kanon, och jag brukar inte hävda att jag har läst böcker då jag inte har gjort det (har att göra med att jag över huvud taget inte ljuger). Däremot hävdar jag att jag har läst Femtio nyanser av grått av E L James – och därmed kan uttala mig (negativt) om den – även om jag de facto bara läste två tredjedelar för att skumma igenom den sista tredjedelen. Jag påstår att en inte behöver läsa hela eländet för att få ett hum om vad det handlar om…

Jobbigaste bok jag läst:

Det var jobbigt att läsa Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver, eftersom jag hela tiden visste hur usligt det kommer att bli. Det var jobbigt att läsa Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson, då jag så gärna ville tycka om boken men inte alls gjorde det. Det var jobbigt att läsa Vårmarker av Charlotte Roche, för att den var så genomgående äcklig att jag knappt stod ut.

Bästa barnboksförfattaren:

Astrid Lindgren är drottning, kung och president på samma gång.

Bok som berört mig mest:

Omöjligt att säga vilken som berört mig mest, eftersom böcker berör olika mycket under olika tider i livet. Men då jag läste Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling var det som att få en kopp hett kanelte spilld rakt i famnen. Det brände till rejält, det lämnade märken och jag kan aldrig se på kanelte på samma sätt efter det. Jag läste boken, jag beställde efter den, jag läste den igen, jag streckande under ord och meningar med blyerts, jag läste igen och jag hittade uttrycket my kind of violence, ett uttryck jag inte visste att jag behövde men då jag hade fått det så förstod jag inte hur jag kunde ha levt tjugotre år utan det.

Recensera din senast lästa bok:

Jag fuskar och recenserar mina tre senaste lästa böcker.

1. Två sekunder i Byron Hemmings liv av Rachel Joyce. År 1972 läggs två sekunder till, för att justera tiden, och under just dessa två sekunder gör Byrons mor ett oförlåtligt misstag – hon kör på en flicka. Det är bara Byron som märker detta, och för att skydda sin mor håller han tyst om saken. En så stor händelse som två sekunder och en påkörning är dock inte något som kan ske utan konsekvenser, och snart börjar det perfekta livet krackelera. Underbar bok som är både mörk och humoristisk, med oväntade vändningar och mänskliga karaktärer. Verkligen läsvärd! Fyra av fem sekunder.

2. Utanmyr av Sofia Nordin. Stadsbon Johanna hamnar, utan att hon riktigt vet hur, till ett kollektiv i norra Sveriges urskogar. Hon stortrivs med det enkla men hårda livet, men kollektivet och skogen har fler bottnar än vad som först verkar uppenbart. Fina stämningar i boken och även om karaktärerna inte är alltigenom trovärda är det en fin verklighetsflykt. Tre av fem granar.

3. Rosor, kyssar och döden av Maria Lang. Puck och Eje är inbjudna till familjen Malmers herrgård på förlovningsfest. En natt avlider disponenten på grund av en för hög dos hjärtmedicin, dagen efter att han har ändrat sitt testamente till mångas förvåning. En klassisk whodunnit-deckare med härligt språk (skriven 1953), och hur poetisk är inte titeln? Tre av fem rosor.

(Listan är tagen av min namne som bloggar om mycket fina saker på Niotillfem.)

4 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

4 responses to “Min goda vän skönlitteraturen

  1. Härligt! På tal om kvinnliga författare – har du läst Margret Atwood?

    • Nej, jag har inte läst något av henne, men har ett minne av att du har nämnt hennes namn tidigare. Har du något att rekommendera av henne? :)

  2. Ah! Älska Maria Lang! Hon är en av mina absoluta favoriter. Fifty shades of Grey läste jag faktiskt också, men jag tog en rätt lång paus i den tredje boken när det bara blev rätt banalt och tråkigt. Jag tar inte en paus i en bok om den erbjuder läsglädje.

    • Jag har inte läst något annat av Maria Lang, men det var en mycket trevlig bekantskap! Gällande 50 Shades-trilogin så gav jag upp efter den första boken – jag förstod liksom inte vad det skulle finnas att säga som behövde ytterligare två böcker :p

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s