Hela världen stormar

Det är då hela världen stormar
och grymheten fräter i lungorna
som jag flyr

En själ klarar bara av
så hårda vindar
innan den
förgiftad av ungdomens ideal
vägrar böja sig
och därmed bryts

Jag vill inte leva
brusten

Så jag kokar kaffe
rullar vinbär över tungan
målar naglarna i himmelsblått
glittrande rymdstoft för att förankra min darrande själ
i det vämjeliga kaos till värld
som jag inte vill leva i
medan jag tänker på Edith Södergran
på att vägra ge upp
och på hur stjärnorna trots allt
alltid lyser
utan skräck.

 

3 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

3 responses to “Hela världen stormar

  1. Ibland undrar man verkligen hurt stjärnorna och solen strålar och skiner över all den grymhet som finns i världen. När vi besökte Majdanek betade det hjortar på ängarna där vissa av barackerna funnits, fåglarna sjöng som aldrig förr och fjärilar svävade över det som är något av det mest fruktansvärda på vår jord. Det var en mycket surrealistisk stämning. Dels att naturen glömmer och vi går vidare, men också väldigt, väldigt märkligt.

  2. Det gäller att uthärda. Kramar<3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s