Förtjusta

Huvudstadsäventyret: kort men intensivt och mycket givande. Jag får träffa min favoritsäl Kata, och bara det är ju så prima som det kan bli, men finheterna tar inte slut där. På det följer festligheter i form av hemmasitz, med goda vänner och trevliga ny(gaml)a bekantskaper, spontana stämsånger och fantastiskt god mat (risotto med avokado och räkor, älgstek med rödvinssås och sötpotatismos samt vanilj-vitchokladpannacotta med marinerade apelsiner, vad ger ni mig för det?) kring ett bord dukat med vitt linne och tiotals levande ljus. Jag känner mig hedrad över att ha blivit bjuden till en så fin tillställning.

Efter punschen drar vi vidare till en av kvarterskrogarna. Folk tackar så småningom för sig, och det slutar med att jag och två av mina gymnasievänner är de sista kvar. Vi ger oss in i entusiastiska diskussioner om politik, världsåskådning och feminism. Jag njuter av att åter en gång få vara mina gamla vänner nära, för jag är en nostalgiker av stora mått och det är än bättre att inte behöva förlita sig på endast nostalgi utan inse att vi tre passar bra ihop även nu, och det gör mig så själaglad.

En skäggig man kommer fram till oss och ursäktar sig först på finska, men byter sedan till svenska då han gör att det är vårt språk. ”Jag ville bara säga att jag aldrig har sett två människor som är så förtjusta i varandra”, säger han och pekar fram och tillbaka mellan P och mig. Vi tystnar mitt i vårt ivriga samtal, jag blir alldeles ställd och vet inte vad jag ska svara, för vad finns det att svara? ”Godnatt”, önskar sedan mannen oss artigt innan han lämnar krogen och jag möter P:s blick med ett häpet leende, fortfarande mållös och med en lätt surrealistisk känsla av att vara med i en roman men det här är på riktigt, och det sägs ju att verkligheten överträffar dikten även om det låter som en klyscha men ”det äger sin riktighet och språket rår inte för att det är tafatt”, som änkan Flora von Fieandt i Baton Rouge säger. Och förtjust bara skrapar på den språkliga yta av den kärlek jag känner för P, den värme jag känner för vår vänskap och delade historia och den lite lustiga stolthet jag känner över det faktum att vi på många sätt är väldigt lika.

✻ ✻ ✻

Följande morgon är alla lagom dagen-efter, men luften är klar och skarp och solen gör gott då vi promenerar iväg för att handla frukostmaterial. Sedan ordnar vi en rejäl frukost med extra av allt, och det är nog det bästa sättet att avsluta en lyckad tillställning på.

Sedan jag kom tillbaka till Åbo har jag mest haft tandvärk, molande, förbannat, blodsmakade tandvärk från hakan över vänstra käkbenet och upp till örat. Det känns som om någon har slagit till mig på käften, and not in the good way.

2 kommentarer

Filed under dagbok

2 responses to “Förtjusta

  1. Hoppas tandvärken ger med sig!!! :( Men helgen låter superb.. Och ibland krävs det utomstående för att se de mest självklara sakerna :)

  2. Pingback: Jag ska tydligen flytta | Ileea

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s