Du kommer möta
en lång mörk främling
Han kommer ta dig med storm
och ni kommer ha
hus och barn tillsammans
Jag hade inte ord för det då
men inser i efterhand
att jag tänkte:
så begränsande
Istället träffade jag
en flicka med blått hår
och silverring i näsan
en pojke
vars mascara
aldrig ville sluta rinna
Jag träffade
en cirkusdirektör
(sedan länge pensionerad)
som bjöd på kringlor
och visade fotografier
av elefanter och jonglörer
Jag mötte
en kvinna som
log som Marilyn Monroe
skrev som Emily Dickinson
och efterlämnade kyssbeströdda brev
innan hon kastade sig framför tåget
Ett barn med mörkbruna ögon
som hette Sofia
och talade spanska
(jag kan inte spanska)
Jag träffade
en musiker som doftade kanel
och spelade blues
en annan som smakade lavendel
och spelade fiol
Jag mötte
en späd blond främling
som blev en späd blond älskare
som blev en späd blond före-detta
och vi var båda nöjda
Ett rödhårigt yrväder
som reste världen runt
var gång hen var i stan
knackade hen på
och lämnade mig sedan
förvirrad och förälskad
bara lite förtvivlad
Ett par tvillingar
de vackraste jag sett
Senare fick jag veta
att de rymt ur en roman
– och faktiskt
en lång mörk främling
som tog mig
inte med storm
men med ömhet
Vi delade hus
(inga barn)
och om kvällarna
lärde han mig spanska
❦
Dagens prompt var att skriva en dikt utgående från lyckokakor och deras spådomar. Jag valde den mest typiska spådom jag kunde komma på.
Men det blev så mycket mer än en lyckokakas spådom. Tack för resan du tog mig med på såhär på morgonkvisten!
Välkommen med bara, på alla diktresor! :)