Konfetti

Konfetti i munnen, konfetti i hårbottnen, konfetti innanför skjortan. Masken skavde mot näsryggen, den hade halkat på sned under nattens gång. Uppe i taket blinkade keruberna sakta mot honom där han låg på rygg. Någonting knölade under ena skinkan, men han orkade inte lyfta på vare sig hand eller bak för att få bort det.

Han spottade de färgglada pappersbitarna över torra läppar, hade gjort vad som helst för ett glas vin. Nej inte vin, nej nej nej. Det där andra? Som man drack? Han funderade, knep hårt ihop ögonen mot dagsljuset, försökte lossa den torra tungan från gommen, halvt uppblött konfetti i mungipan. Vatten! Ett glas vatten. Han smackade lite, saliven började rinna till. ”Min häst, min häst! Min häst för ett glas vatten!” Så hade någon sagt. Igår kanske. Fast inte om vatten då. Vin. Och där fanns ingen häst. Men nog … en get? En get med lavendelblå sidenband kring hornen och en bjällra kring halsen. Och en tjock kvinna, lättklädd i likadant blått siden, med herdestav, den där förgyllda sorten med en kringla på spetsen.

Han öppnade ögonen, försökte fukta läpparna med tungspetsen medan minnesbilderna sakta singlade ner som de sista konfettiflagorna. Där hade också funnits en mager man, helt klädd i svart. Som … gick i koppel? Jo, i högt halskrås som leddes av en annan man, också han i svart. Och ett stort gäng på fem, sex, sju personer, i skinande guld och spets och sammet och snören, de hade tagit rummet med storm och lämnat ännu mera förödelse efter sig, underbara förödelse, omkullvälta vinbägare och trasiga fat och krossade hjärtan och tårar i ögonen, tårar av beundran och kärlek och fylla.

Nu blev det outhärdligt obekvämt, det stora skavande under rumpan började gnaga rejält. Han grävde fram först sin egen hand inifrån manteln som snott sig kring kroppen och grävde sedan fram en halv vattenmelon under sig. Den var gul och mosad, men droppade av vätska. Med ett lyckligt kväkande tryckte han en näve fruktkött i munnen. Min häst, min häst! Min häst för en mosad vattenmelon!

❦

Skrivandet har fått ett lite annat fokus denna höst. För det första har livet krävt mycket. För det andra är jag assisterande handledare på en nätskrivkurs. En uppgift under en chatt-träff var att flödesskriva i fem minuter. Ovanstående text blev mitt femminutersverk, här ytterst lätt bearbetat.