IV: Fläckar förgäves

När vi inte dansar
ligger vi
och när vi inte ligger
dansar vi
och någonstans där emellan
slätar hon till kjolen
och jag knäpper skorna:
vi tar långa promenader i skuggan
och dricker te ur gula muggar

(Som att inte skrynklorna
avslöjar oss
visar var våra fingrar
har varit)

Min vita skjorta
har läppstiftsfläckar på kragen
puder på axeln
och när jag ber henne
fläckar hon ner mig
ännu mer

allt det där blossande röda:
på krage och axlar
och läppar och hals

Snart doftar alla kläder
svett och trä och aprikos
och jag tvättar och tvättar
förgäves

Annonser

4 kommentarer

Filed under skönlitterärt

4 responses to “IV: Fläckar förgäves

  1. Och mer gult! Ja, du behöver definitivt något gult i din garderob :)

    Jag tycker om hur du låter färgerna löpa som en tråd genom dikterna, färgerna, kjolfållarna, läppstiften, dansen. Det är ju något man känner igen och tar en tillbaka till de föregående dikterna. Egentligen, om inspirationen faller på, skulle du kunna berätta en ännu större historia med dina dikter om du önskade fortsätta. Man blir ju nyfiken på vad som hände sedan?

    • Tack ska du ha! Det är verkligen spännande att se hur vissa element följer med, ibland har jag bestämt det, ibland bara dyker det upp (det gula, läppstiftet, klänningarna – varav det gula och läppstiftet faktiskt bara finns i två av fyra dikter, men det finns liksom ändå i de två andra också, osynligt?).

      Oftast finns det ju en mycket större – eller kanske längre är rätt ord – historia bakom det jag skriver, men jag tror att jag inte är en långskrivare. Nedslag och ögonblicksbilder, det som antyds snarare än förklaras, är mera mitt forte. Jag kan till exempel inte se mig själv skriva en roman, någonsin. För långt. För mycket som måste hänga ihop!

      • Jag kunde ha svurit på att det gula och läppstiftet fanns i alla! Du har helt klart lyckats skapa bilder i huvudet på mig, bilder som jag inte ens tydligen är medveten om själv :) Grattis till det :)

        Hm, jag förstår din poäng med långskrivning. Jag skulle själv gärna skriva en roman någon dag, men eftersom idéerna hittills saknas och romanerna redan nu är många, så är det en tanke som får vila någonstans där inuti. Sedan är det ju inte så lätt att leva som författare heller.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s