Det är en dröm
Hon är en dröm
En perfekt dröm
som klippts ut
ur tyll och swing
och placerats
rakt i mitt synfält:
vida kjolar och klapprande klackar
pärlor och rosetter
‒ jag svär hon skimrar på ett sätt
som inte är verkligt
som champagnebubblor på tungan
som guld i synen
som is och salt och äpplen
och än mindre verkligt
att hon närmar sig:
ler med mörkröda läppar
mot mina klarröda
och frågar:
Ska vi dansa?
Så vi dansar
till bas och piano och saxofon
hennes hand om min midja
mjukt mjukt
och jag lägger handen
på hennes axel
också den
så mjuk
och tur är
att hon för
och jag följer
för jag har glömt
allt som mina fötter
någonsin har gjort
när hennes skratt kittlar mig i örat
letar sig ner för nacken
och in under klänningskragen ‒
Hon doftar som en dröm:
puder och aprikos
ögonfransar över rosiga kinder
(Och vad måste jag väl lukta?
Försök och misstag,
nervositet:
hårspray och svett?)
Vi fortsätter dansa under kvällen
och hennes skratt fortsätter
leta sig in
under min klänning
Och långt långt senare
när vi slutat dansa
knäpper hon upp min kofta
(hjärtslagen, HJÄRTSLAGEN)
och blandar våra läppstift
till den perfekta nyansen rött
Sandra skriver 
Har jag fel, eller påminner detta om en dikt du skrivit tidigare? Eller är detta samma dikt som fungerar endast som en inledning för en svit av dikter? :)
Detta är precis samma dikt som jag skrivit tidigare! Och den är den första dikten i en diktsvit på fyra, där de kommande tre dikterna är nyskrivna. I dag publiceras den andra dikten!
Bra! Då har jag något att se fram emot :)