Frusen dans

Den andra torsdagen i augusti är det alltid Konstens Natt. En av sommarens höjdpunkter, när konst och musik tar över staden. På gatorna folk, i rörelse; i luften magi, karneval. Doften av rök och socker och lampolja, av yllemantlar och kryddor.

Denna Konstens Natt blev en kort och lågmäld sådan. Natten var regnig och kall. Jag hade arbete på båda sidor om natten. Dessutom har jag den senaste tiden mått dåligt, utan inspiration eller kraft till att göra mycket mer än jobba och orka leva.

Med andra ord var jag i stort behov av lite magi och värme, och världen gav mig magi och värme.

Ulvens döttrar hade tagit över biblioteket med sina instrument och trolska stämmor. Jag dansade, sjöng och kände musiken i hjärtat. Fick en innerlig kram av den rödhåriga systern vars späda uppenbarelse lurar mig att tro att hon är en älva, tills jag kommer tillräckligt nära för att se att hon, trots allt, också är en människa.

De spelade ”Ostkväde för livströtta kvinnor”, som jag redan tidigare blivit så förtjust i på grund av både innehåll och namn. Och idag, när jag körde till jobbet, kom titelspåret ”Frusen dans” till mig:

I en långsam lek, frusen dans
söker sliten kropp sin balans

Höjer bräcklig hand sprucket krus
Genom glesa hål strömmar ljus

Ty det är bräckligt nu. Det är spruckna krus och en sliten kropp, men förhoppningsvis är det snart också strömmande ljus och balans.

9 kommentarer

Filed under dagbok

9 responses to “Frusen dans

  1. Låt oss fokusera på strömmande ljus och balans. Kram Sandra.

  2. Vad händer med dig? Är det tunga tider när hösten nalkas? Har du planer för de kommande månaderna, något att se fram emot när mörkret onekligen sakta lägger sig över vårt land (även om det inte sker riktigt ännu)?

    • Jag går igenom någon slags livskris med depressionssymptom. Inte så väldans roligt, precis. Jag har nu kontakt med en psykolog för att förhoppningsvis reda ut saker, men det tar tid och kraft, så mycket i livet – bland annat skrivandet – har blivit ogjort den senaste tiden.

      En fast punkt i tillvaron är ändå en fin lägenhet som jag fått hyra. Flytten går långsamt och i etapper, men framåt. När villasäsongen är över ska jag flytta in på riktigt! Jag drömmer om en massa grönväxter och om att få förvalta min systers piano.

      • Ajaj, jag var litet rädd för att det var något sådant på gång. Du har väl vänner omkring dig som du kan prata med? En psykolog är en jättebra början, det brukar vara tungt de första gångerna, men det blir bättre och du kommer att må bättre. Kom ihåg det när du är där i botten av brunnen! Är det jobbsökeriet som stressar kanske? Du behöver ju inte svara på mina frågor om du inte vill och vill du göra det via FB som (kanske) är mer privat är det också ok.

        Så roligt att du ändå lyckats få en lägenhet som känns som den ger positiv energi! Krukväxter och pianon… Vilken dröm :)

      • Ja, jag hade glömt, eller kanske aldrig insett, hur s-k-i-t-t-u-n-g-t det är att gå hos psykolog. Att gräva och gråta och fundera så att jag blir alldeles dödstrött. Men ”ont ska med ont fördrivas” heter det ju, så jag hoppas och tror ju att det kommer ut något gott i slutändan. Avsaknaden av jobb är definitivt en av de stora stressmomenten, men det är liksom cocktaileffekten av en massa osäkerheter och förändringar på så många olika plan i livet som gör det så svårt att leva riktigt lycklig just nu. Jag har många vänner kring mig, som erbjuder sitt stöd, men jag märker också hur jag drar mig undan och inte orkar eller vill umgås eller prata om det som är jobbigt. Mycket av livet går på undantag just nu, så även mina sociala relationer.

        Idag har jag köpt en bokhylla och fått inflyttat en ny och stor säng. Ser fram emot att fylla hyllan med alla böcker som jag ägt länge men inte orkade släpa till Åbo!

  3. Det är tungt att gå till en psykolog. Men det för också något gott med sig på sikt och det kan vara en trygghet i en för tillfället mörkare värld att få professionell hjälp. Någon har betalt för att lyssna på dig – vilket åtminstone jag tyckte var väldigt skönt. Och har man turen att träffa en person man får förtroende för, så är hen guld värd. Efteråt mår du garanterat bättre och kanske du lärt känna dig själv litet, litet bättre och är medveten om dina egna styrkor på ett nytt vis. Att du dessutom får höra av en vilt främmande människa att du duger, att du är ok och att du får känna som du gör, vad är väl bättre än det? Har du tur kan du ju också få tips på hur du kan stoppa/förändra/förbättra dina egna tankegångar, om det behövs.

    De bästa råden jag fick hos psykolog var att jag faktiskt får sluta grubbla. Hon sade åt mig att skriva ner vad jag funderade på, anteckna olika lösningsalternativ och fanns det just då ingen lösning så var det bara att tvinga hjärnan att sluta tänka på det. Det var inte lätt, men det var en lättnad att få höra att man får göra så. Vår familjeterapeut sade nu också åt oss i våras att alla känslor är tillåtna. Tänk det, alla känslor är tillåtna! Vilken befrielse att få höra så.

    När man inte mår riktigt bra så blir det ju lätt att man isolerar sig. Man orkar inte riktigt med sina vänner och känner sig som att man belastar dem. Samtidigt är det så vansinnigt viktigt att man inte bara sitter ensam hemma och grubblar. Ingenting blir ju tyvärr bättre av det. Dessutom är ju det enda som hjälper när man har en sämre period i livet att prata och då brukar nog vännerna ställa upp, mer än man ibland tror. De dagar du orkar är det säkert bra att försöka träffa någon, om inte annat kan man gå ut på en promenad och sparka i de färggranna höstlöven som så småningom kommer. Eller varför inte njuta av en varm kopp te tillsammans, kanske testa en ny sort, unna dig själv litet lyx i vardagen?

    Och om inte annat låter det ju som om du har en utmärkt bokhöst att se fram emot. Kanske du får tillåta dig själv att fly in i den ibland och läsa litet feel good-böcker, eller de böcker som får dig att må bra? Vilken bokskatt du kommer att ha när du flyttar in i din nya lägenhet, tänk så roligt!

    • Tack för din långa och uppmuntrande kommentar! <3 Just det där att av en vilt främmande människa får höra att man duger och att man får vara som man är – det är en sådan nåd, speciellt när man kommer fram till att man själv inte låter sig duga som man är.

      • Visst är det! Tänk sådan tur att det då finns människor som säger något annat åt dig än vad du själv tänker just nu :) Och det kommer också dina vänner att göra, tro mig :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s