Tag Archives: saga

Aprillyrik dag 20 – Tummeliten

Om nätterna
drömde jag om henne.

Ofta var hon så liten.
(Inte ung, inte ett barn
utan stor som min tumme.)

Jag bar henne i fickan
och hon badade
i decilitersmått av rostfritt stål
medan jag läste Karin Boye.

– Tummeliten, tänkte jag i drömmen.
Först dagen efter minns jag
att den lilla flickan
i sagan med samma namn
heter Tummelisa.

Det fanns viktigare saker
att tänka på.
Ändå skrev jag
”träffa Tummeliten!!!”
i kalendern
tjugosex dagar framåt.

Färgad av alla
tummesmå drömmar
tänkte jag henne orimligt kort
och lika blond som jag själv.

Och så:
– Det här är Syster.

Syster är blond
(och lång)
med okynnigt vinklade ögonbryn.
Hennes hand mager i min
när vi hälsar:
naglarna korta
mörkgrönt lack.

– Jag drömde
att du var liten
som en tumme,
viskar jag
förvirrad.

– Jag drömde
att du läste Boye för mig,
svarar hon

och jag stakar mig genom ”Kvällstilla
medan hon andas värme där intill.

Jag rotade i mina textarkiv, i mappar som heter ”Under arbete”, bland lösa dokument, för att se om dagens dikt kan bli av något som redan finns. Så stöter jag på en text om Tummeliten, som jag inte har några minnen av eller kontext till, men som i all sin besynnerlighet talar till mig och vill bli gjord.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under skönlitterärt

Junker

Vi träffas inte särdeles ofta,
och är riktigt usla på att ringa varandra
men varje gång som du är i staden
så ses vi över en kaffe, en öl;
nåt lättsamt och enkelt, som med vem som helst.

Du skickar: Hej, jag är i trakten
och undrar om jag kanske kunde
komma över på en kopp te?

Självklart, välkommen! Du vet var jag bor
och jag tror jag har en kaka i frysen.
Men innan du kommer, kan du på vägen
köpa med dig en liter mjölk?
Jag har ingen hemma och idag är en dag
då jag inte klarar av att ens lämna huset…

Javisst, svarar du. Jag är där om en timme.

Jag tänker på en saga jag hörde,
en saga om Junker Nils av Eka,
på hur han gång på gång räddar livet
på sin konung Magnus, som alltjämt tvivlar:

”Du ser honom inte, men du hör honom andas
och du känner hans skyddande arm om ditt liv”.

Och jag tänker att kanske älskar kung Magnus
sin junker på samma förunderliga sätt
som jag har kommit att älska dig.

Med reservation för att citatet inte är alldeles rätt, då jag har Astrid Lindgrens sagobok i söder och själv befinner mig ännu ett par dagar i norr. Jag har tänkt så mycket de senaste veckorna, men så få av de tankarna har blivit text. Ni som mot  förmodan saknar mina skriverier – jag ber om ursäkt och hoppas på att snart kunna skriva mer frekvent. Ni som inte bryr er om vad jag skriver – hoppas ni har något annat meningsfullt ni sysslar med.

3 kommentarer

Filed under skönlitterärt

Sagan om prinsessan och draken

Hon gråter då prinsen hämtar henne från slottet, i ruiner,
från draken som så troget har vakat över henne,
hon sparkar och skriker och snyftar över sitt vidunder,
vädjar gång på gång om att få återvända till den plats
hon har kallat hem under fler år än hon kan räkna:
”Jag behövde aldrig bli räddad”.

Livet vid hovet kväver henne, får henne att vilja skrika
tills hon inte längre har kraft att kämpa emot, hon
flyr till trädgården, springer barfota
genom springbrunnar och blomstersängar
och återvänder inte förrän vakterna hämtat henne,
med sidenklänningen i trasor, täck av smuts.

Hon drömmer om att flyga, om flammor och rök,
och hon längtar efter de nätter då hon kunde somna
med varma fjäll som huvudkudde
i vetskapen om att inget och ingen vågar skada henne
så länge draken vaktar henne
− den världen verkar ha tillhört en helt annan flicka.

Så anländer en ny riddare till det hov som hon så avskyr,
och då han svär sin trohet och lydnad, är det inte till prinsen
eller till den som hon knappt kan tänka på som mor,
utan till henne, och då hans ögon möter hennes
skrattar hon för första gången sedan prinsen tog henne ”hem”,
elden i riddarens blick är lika välbekant som hennes egen.

Hon känner igen sin drake var som helst.

Drake

Jag hittade den här fantastiska lilla sagan på tumblr. Om det är något som jag tycker om, så är det sagor, och om det är något som jag tycker än bättre om så är det skeva versioner av klassiska sagor. Därför kände jag att jag ville skriva om sagan till svenska, och hur det kom sig så roade jag mig också med att göra en illustration till sagan. Den är tecknad i svart tusch samt några droppar bläck i rött och guld. Inspirationen och hjälp på traven med drakens anatomi fick jag från en bild i ett Nemi-seriealbum.

Berätta en saga för mig, eller berätta om en saga för mig!

3 kommentarer

Filed under skönlitterärt