Tag Archives: panik

Jag är ledsen över blodet i din mun

Vi har stannat vid vägkanten.

Du har för mycket sand i oljan,
för mycket olja i blodet,
för mycket blod i munnen.

Det går bara att svälja
så mycket
av sitt eget blod,
så mycket
av någon annans.

XXXXXXXXXX(Jag är ledsen
XXXXXXXXXXöver blodet i din mun
XXXXXXXXXX— jag önskar det vore mitt.)

Hur du än spottar
sugs det inte upp av sanden.

XXXXXXXXXX

Vi kör iväg,
lämnar efter oss
bensin och rökfläckar

och jag tänker:

Snart är det för mycket blod i sanden.
Snart är det för lite blod i dig
och när det händer
vet jag inte vad jag tar mig till.

I våras snubblade jag över bildsatta diktfragment av den amerikanska poeten Richard Siken. De tog mig med storm och jag kände att jag var tvungen att läsa resten. Eftersom inget bibliotek kunde hjälpa mig beställde jag efter ett exemplar av Crush, en underbar diktsamling, desperat och mörk, fylld av kärlek och panik, blod, lera och död.

”It’s a road movie,
XXXXXXXa double-feature, two boys striking out across America, while desire,
XXXXXXXXXXXlike a monster, crawls up out of the lake
with all of us watching, with all of us wondering if these two boys will
XXXXfind a way to figure it out.”
XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX(ur Driving, Not Washing)

Det är också från Siken som jag har fått inspiration och lånat några ord till dikten ovan. Som han skriver i Little Beast:

Sorry
about the blood in your mouth. I wish it was mine.

1 kommentar

Filed under skönlitterärt

Vitt

Rummet är fyllt av vitt ljus, som det brukar vara om vinterförmiddagarna, nu då snön har kommit för att stanna och jag har bytt till vita köksgardiner. Allt ligger på sin plats. Jag har diskat. Tvätten hänger på tork. En lägenhet i fullständig ordning, precis som jag vill ha det. Ett lugnt hem ger mig lugnt hjärta. Jag känner varenda tingest, vet hur varenda sak beter sig. De är mina vänner, alla föremål och arrangemang, och jag rör mig fritt och tillfreds genom den lilla värld som jag har befolkat och byggt upp.

Men verkligheten, som är så mycket större än 32 kvadratmeter, kommer alltid emot.

Jag packar min väska, plockar ner plånbok, necessär, musikspelare, näsdukar, handkräm. Anteckningsblock, kursbok, kalender, penal. Släcker bordslampan, låter det vita naturljuset ta över. Ser ut över min lilla värld och tänker; ”Om jag kunde ha det så här jämt”. Under ett kort ögonblick tänker jag tanken på att endast göra det jag vill. För alltid leva i detta mjuka, vita och tillbringa resten av min tid med att skriva.

Jag slås av en oväntad våg av sorg, och av lättnad, och av uppgivenhet. Sjunker ner på hallgolvet och drar skälvande efter andan i ett lönlöst försök att hålla bort tårarna. I det vita ljuset och i den stillsamma ordning som jag gjort till min fristad sitter jag och tänker på vad min vän sade så sent som igår, ”om inte jag gör det, vem ska göra det åt mig då?”, och det är en insikt som i stunden är mer plågsam än den är befriande.

1 kommentar

Filed under dagbok

Att cykla snabbt

Jag skulle ha ha tent nästa dag. Sover oroligt, vaknar en gång före tidningen har kommit och en gång efter att tidning har kommit. Klockan är 05.18 och jag tänker ”Skönt, jag får sova en timme till”.

Min telefon är en gammal telefon. Den har sina problem, men hittills har vi kommit mycket bra överens. Nu är det nog ändå dags för en ny, hur illa jag än tycker om det. Min telefon gav nämligen upp inatt (igen). Det innebar att den inte ringde och väckte mig kl 06.30 som den borde. Det innebar att jag vaknade kl 07.56 och min tent började kl 08.15. Det innebar att jag tackade mitt förståndiga gårdagsjag som hade lagt fram morgondagens kläder.

Men jag är snabb att cykla, attans ändå vad jag är snabb att cykla!

I tenten analyserade jag bland annat Solveig von Schoultz’ novell ”Även dina kameler”, skrev om det sapfiska versmåttet och definierade begreppen kanon, diegesis, anafor och metafor.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok