Etikettarkiv: NaPoWriMo

Aprillyrik dag 10 – Duva

Jag slog ihjäl en duva en gång

Jag slog ihjäl en duva
med en sten
och varmt duvblod sprätte upp på min arm

Tänk det:
varmt duvblod på min arm

Det hela var
en djupt självisk handling

Jag stod inte ut med att se duvan lida
led med den som den led
krossade dess skalle med en sten
under hysteriska snyftningar

Efteråt
när jag tvättade händerna
upp till armbågarna tre gånger om
tänkte jag
att jag inte borde ha använt en sten
kanske en spade, kanske en snöskovel

Jag spelade upp dödsscenen i huvudet
gång på gång
stenen i handen
stenen mot huvudet
huvudet mot asfalten

Men i desperationen
kom jag inte på något annat
än en sten

På natten drömde jag
om vita fjädrar
som tatueringar på min arm

Annonser

2 kommentarer

Under skönlitterärt

Aprillyrik dag 8 – Poesi/terapi

I

Läkaren säger:
Det är inget fel på dina knän

Jag säger:
Men de gör ju ont

Läkaren säger:
Så är det ibland

 

Läkaren säger:
Det är inget fel på din ångest

Jag säger:
Men den är ju där

Läkaren säger:
Så är det ibland

 

Läkaren säger:
Det är inget fel på din livsvilja

Jag säger:
Men den vacklar ju

Läkaren säger:
Så är det ibland

II

Så jag har fått ett jobb
och jag kunde inte bry mig mindre

Så jag har hittat en lägenhet
och jag kunde inte bry mig mindre

Så jag har anmält mig till en skrivkurs
och jag kunde inte bry mig mindre

Så jag kunde inte bry mig mindre
och någonstans bryr jag mig om det

III

Jag: Jag vill skriva dikter
Terapeuten: Okej

Jag: Jag vet inte hur man skriver dikter
Terapeuten: Okej

Jag: Jag är en dålig poet
Terapeuten: Okej

Jag: Jag är en dålig människa
Terapeuten: Okej

Jag: Och en dålig poet
Terapeuten: Okej

Jag: Jag vet inte hur man skriver dikter
Terapeuten: Okej

Jag: Men jag vill skriva dikter
Terapeuten: Okej

IV

Och är inte det poängen?
att släppa lös
ens vackraste och mörkaste sånger
ut i det okända
i hopp om att någon
någonstans
ska höra sången
precis som den var sjungen 

Dagens dikt är skriven med stor inspiration av – och den sista strofen i princip ordagrant lånad från – poeten Rachel McKibbens och hennes TEDx-anförande om poesi som terapi. Var nu så snälla och läs inte den här dikten som min självbiografi. Skönlitteratur är skönlitteratur. Och McKibbens anförande är fantastiskt. I want to give my sorrow a name / I want to name it after my grandmother. Se det.

7 kommentarer

Under skönlitterärt

Aprillyrik dag 5 – Lägga ner vapen

Ibland vill jag bara
lägga ner mina vapen

Ibland vill jag bara
slippa bära skottsäker väst

Ibland vill jag bara
blunda
och vila

Jag har lagt ifrån mig hjälmen
Jag har sparkat av mig skorna

Det enda jag känner tynga
på min höft
är dina händer
(blåslagna och såriga som mina
valkar efter alla avtryckare)

Vi har säkrat våra vapen
vi har tvättat våra händer

De ropar:
Krig!
Krig!
Ni för krig!

Det är inte krig

Det är självförsvar

Lämna en kommentar

Under skönlitterärt

Aprillyrik dag 4 – Kaffe

Jag har slutat räkna
hur länge sedan det är
när du ringer

Du ringer
och jag säger ja

Någonstans
vill vi ännu hoppas

Dina stora händer
runt en alltför liten kopp

Vi brukade dela samma stora take-away

Jag använder inte socker längre
säger du
lyfter koppen
munnen smal och omålad

Då, förr
tog jag socker
bara för din skull

Vi dricker vårt kaffe under tystnad

Det finns inget mer att säga varandra

Dagens prompt var att skriva en sorgsen dikt, helst genom enkla ord.

6 kommentarer

Under skönlitterärt

Aprillyrik dag 2 – Hår

Jag klipper
(inte)
håret
för att se
vad som växter ut istället

Det är ett ställningstagande
ett experiment
ett sakrament

Vi känner alla (till)
lukten av bränt hår

Vad blir kvar när
det (inte längre) finns någon som
håller i saxen?

Är det en utväxt?
Är det en uppväxt?

Vad är det egentligen
som växer?

Dagens prompt var att skriva en dikt som slutar med en fråga.

5 kommentarer

Under skönlitterärt

Aprillyrik dag 1 – Hur man blir poet

Den är här! Årets mest poetiska månad. Trettio dagar av poesi.

skc3a4rmklipp-2019-02-28-22.56.48-1.png

Som hemsidan för National Poetry Month förklarar: ”[T]he idea here is to expand your writing practice and engage with new ideas, not to stress yourself out. All too many poets, regardless of their level of experience, get blocked in their writing because they start editing even before they have written anything at all. Let’s leave the editing, criticizing, and stressing out for May and beyond! This month, the idea is just to get something on the page.”

Med andra ord: Skriva, utforska, hitta på. Inte redigera, kritisera eller stressa.

Eller med Doktorns ord:

HUR MAN BLIR POET

Gå på kafé
och iaktta din bordsgranne
Skriv om den

Åk tåg
och observera alla möten
Skriv om dem

Gå på museum
och titta på alla tavlor
Skriv om det

Klä dig i bekväma kläder
och promenera i okända städer
Skriv om dem

Lyssna på låttexterna
och inte bara på musiken

Se poesin i allt
och allt i poesin:
äg en skrivmaskin

Skriv om:
midvinter
vidunder
islossning
skottlossning

Ha alltid en anteckningsbok i fickan
och om du inte skriver i den:

skriv på
telefon
kvitton
handryggar
kuvert

skriv med
blyerts
läppstift
krita
sot

Läs dikter
Köp dikter
Hör dikter

Skriv dikter
Skriv dikter
Skriv dikter

Dagens prompt var att skriva en dikt med instruktion av något slag.

8 kommentarer

Under dagbok, skönlitterärt

Imorgon imorgon imorgon

Det är den sista mars, vilket betyder att det imorgon är den första april, vilket betyder att det imorgon är den första dagen av National Poetry Writing Month!

NaPoWriMo 2019

Är du ny på den här bloggen, och har ingen anin om vad NaPoWriMo är? Hej, och varmt välkommen ♥ NaPoWriMo, ibland känd som aprillyrik här hos mig, är helt enkelt en gemenskap, ett fenomen, ett projekt, som går ut på att man under april månad skriver 30 dikter på 30 dagar. Ta-daa! Väldigt simpelt till sin uppbyggnad, inte alla gånger lika simpelt i sin praktik, men icke desto mindre en av de bästa månaderna på året. Detta år blir det femte året jag deltar. Jag förväntar mig storverk. (Jag skämtar bara delvis.)

Är jag beredd? Nå nej. Har jag en anteckningsbok med tomma sidor och en fungerande bläckpenna? Diktböcker i hyllan? En internetuppkoppling? Nå jo. Så egentligen, egentligen är jag ju visst beredd. Inspirationen kommer längs med vägen, och bara det krassa faktum att man (med lite yttre tvång) producerar minst 30 dikter gör att statistiskt sett är åtminstone en handfull av dem riktigt bra, och sånt är ju alltid trevligt!

En notering från den gångna veckan: det märks verkligen att våren är på väg nu. Medan jag under vintermånaderna mest vill sitta hemma för mig själv har jag nu en helt ny social energi, ett socialt behov riktigt. Denna vecka har jag träffat folk varje dag. Det har varit kaffe på stan, familjen på besök, två omgångar hem till Sundom, bastu med vänner, en heldag med en långväga vän – igår köpte jag chips, godis och tre sorters öl, och for hem till en vän med den uttalade tanken att dricka öl. Vad är det som händer riktigt? Jag brukar inte ens aktivt tycka om öl. Så inatt sov jag igen alldeles för kort (och till på köpet en timme offrad åt sommartiden på det), så nu har veckan på nåt sätt kommit ikapp sig själv. Det är verkligen Söndag idag. Jag är trött, dricker kaffe, snart ska fara en vända ut till villan med familjen.

Och ikväll är det lindy hop.

Och imorgon imorgon imorgon!

Ja, vi vet ju vad som händer då.

4 kommentarer

Under dagbok

Världspoesidagen

I dag, den 21 mars, är det världspoesidagen. Värlsdpoesidagen instiftades av Unesco år 1999 för att ”hylla poeter, återuppliva traditionen att recitera poesi, lyfta fram att skriva, läsa och lära ut poesi, främja det som förenar poesi och andra konstformer som teater, dans, musik och bildkonst, samt öka poesin synlighet i media”. Poesi är den äldsta sortens litteratur vi har – poesi som konstform är till och med äldre än text som medium!

(Ibland tänker jag på folk som säger att de gärna skulle läsa men att de ”inte hinner”. Jag undrar om de någonsin har tänkt på att läsa poesi. Man hinner läsa en dikt eller tre på kortare tid än det tar att dricka en kopp kaffe. Med fördel kan man ju dricka kaffet medan man läser dikterna.)

Min första nedtecknade dikt är daterad till 27.11.1997. Jag var sju år gammal. Grovt räknat har jag alltså skrivit poesi i dryga 21 år. Det är snart tre fjärdedelar av mitt liv. Om det inte börjar räknas som ett livsverk, så vet jag inte vad.

Snart är det National Poetry Writing Month. Min förhoppning och avsikt är att bloggen ska fyllas av poesi under hela april månad. Tills dess får vi fira världspoesidagen (själv ska läsa diktsamlingen Sämsta tänkbara sällskap av Birgitta Boucht, hade jag tänkt), och dagen till ära delar jag här med mig av tre dikter som bränns på olika sätt:

1. Driving, Not Washing av Richard Siken (vars dikter jag läste under tre dagar en sommar, och som var en stor inspirationskälla till min chapbook Road trip.)

Skärmklipp 2019-03-21 12.50.10Skärmklipp 2019-03-21 12.50.16
(Dikten skärmdumpad från tumblr, och radbruten på precis samma sätt som i originalkällan.)

2. Still I Rise av Maya Angelou (ett solklart exempel på hur poesi ofta ska läsas högt.)

(Dikten finns förstås också i skriven version.)

3. Nordisk vår av Edith Södergran (och inte alls en av de förväntade Södergransdikterna.)

Alla mina luftslott ha smultit som snö,
alla mina drömmar ha runnit som vatten,
av allt vad jag älskat har jag endast kvar
en blå himmel och några bleka stjärnor.
Vinden rör sig sakta mellan träden.
Tomheten vilar. Vattnet är tyst.
Den gamla granen står vaken och tänker
på det vita molnet, han i drömmen kysst.

Glad världspoesidag på er alla!

Lämna en kommentar

Under dagbok, okategoriserat

Post-april

National Poetry Writing Month, månaden av lyrik, är över.

Även detta år – mitt fjärde – lyckades jag fullfölja min plan om minst en dikt om dagen i trettio dagar. Trettiosju dikter blev det sammanlagt. Fler av dem är namnlösa. Inte förvånansvärt handlar flera av dem om våren. Förvånansvärt handlar flera av dem om jord, om något tungt och mörkt och kraftgivande.

Två personliga favoriter blev en dikt om Döden och dess relation till kaniner, samt en dikt om förälskelse i tyll och swing. Det är roligt hur dessa dikter också uppskattades av läsare! Jag känner att de verkligen fångade det som jag ville förmedla, och kanske framför allt att de känns ärligt mina – när jag läser dem känner jag igen min egen stil i dem, och det är väl då poesi blir bra på riktigt, när man lyckas hitta och utkristallisera sin personliga diktarröst.

Gissningsvis hälften av dagarna följde jag dagens prompt. Ingen av dikterna denna april skrev jag enligt något väldigt strikt versmått, vilket är ovanligt för NaPoWriMo – det var mestadels fri vers som gällde.

Överlag var det en fantastisk diktskrivarapril (vilket känns som en välkommen revansch efter förra årets NaPoWriMo då jag mådde ganska dåligt, vilket förstås begränsar kreativitet och ork). Jag hade väldigt lite jobb och kunde därmed lägga tid och ork på diktskrivandet (och behövde heller inte oroa mig över denna rätt jobblösa månad, då jag visste att jag har jobb igen i maj). Min dagsplan över skrivandet följdes sällan (det var främst före frukost-promenaderna som lämnades bort), men jag har läst flera diktsamlingar, och även en hel del prosa. Tid att skriva och läsa, vad mer kan man önska!

Jag har redan målsättningar för NaPoWriMo 2019. Då ska jag, förutom att förstås skriva, även läsa andra medverkandes dikter. Jag hade ynnesten att ha flertalet medskribenter som läste och kommenterade mina dikter, som jag ofta länkade på NaPoWriMos hemsida, och det värmer mitt hjärta att internationellt folk tar sig an mina dikter trots att de måste gå en vända genom Google translate (oftast förmedlades huvuddragen tillräckligt bra). Nästa år vill jag göra detsamma i ännu högre utsträckning – skriva, läsa och kommentera.

Till avslutning vill jag ge er en hittills opublicerad dikt från dag 11:

2 kommentarer

Under dagbok, skönlitterärt

Aprillyrik dag 27 – Negativ

Du lever i ett negativ
av verkligheten.
Du vet att det är ett negativ
för det är något med färgerna
som inte riktigt stämmer.

Ur staden hörs en sång.
Det är något med sången
som inte riktigt stämmer.
Det är något med prinsen
som inte riktigt stämmer,
det är något med
blänket i hans krona
som är fel.

Du tänker att han borde hålla ett svärd
en lans
ett äpple
men handen är tom.

Bakom dig flyter floden uppströms.
Du har inte märkt detta förrän nu.
Det måste finnas en mening i det också,
men sfinxerna har aldrig sagt något om det,
trots att de sällan kan hålla tyst
när det gäller det oförklarliga
här i världen.

Prinsen tittar på dig.
Det är något med hur han blinkar
som inte riktigt stämmer.
Det är något med hur han låter bli
att titta på dig
som är oroväckande.

Han höjer sin lans – plötsligt har han en lans.

Ur staden hörs en sång.
Du förstår inte orden men
de skakar om något inom dig
djup nere i katakomberna
skakar de loss damm och puts.

Så djupt går det som skälver.

Sfinxerna stirrar på dig
med sina negativögon.
Blint vita pupiller i allt det svarta
och de är oroväckande tysta.

Ur staden hörs en sång.
När du stirrar ner i floden
ser du hur den skälver till
och sedan sakta
sakta
ändrar riktning.

Hur man skriver en dikt på 15 minuter: Följ dagens prompt genom att dra ett slumpmässigt tarotkort och skriv en dikt inspirerad av antingen kortet eller av bilderna eller idéerna knutna till det. Jag drar The Chariot/Vagnen.

Lyssna sedan på Snake Pit Poetry av Einar Selvik (7 min 6 sek) en gång. Flödesskriv allt som tarotkortet säger dig. Lyssna sedan på låten en gång till (7 min 6 sek) och bearbeta dikten under tiden. När låten tar slut för andra gången ska dikten vara klar. Var nöjd. Publicera.

Lämna en kommentar

Under skönlitterärt