Etikettarkiv: kusiner

Septembersöndag

En fullspäckad vecka slutar på samma sätt som den pågått, med program hela söndagen lång. Jag for hemhem för att tittat på när pappa bytte oljefilter på bilen (det var inte planerat, utan blev bara så), klappa kaniner och gosa med Nisse samt äta citronrisotto och dricka kaffe med familjen och morföräldrarna.

På kvällen var det sedvanlig lindy hop-lektion. Med en ny lärare och en helt ny ingångsvinkel i dansen har de senaste lektionerna varit med frustrerande än givande, men i dag kände jag att någonting lossnade – i dag gick det äntligen att faktiskt dansa.

Sedan skyndade jag mig hem, då syster och kusinerna med pojkvänner skulle komma över på te. Vi trängde ihop oss kring soffbordet och pratade om USA och rostade massor av rågbrödssmörgåsar. Jag diskuterade bostäder med min syster, bondade med min kusin J över gemensamma fandom (Harry Potter, Supernatural, Sherlock). Jag bjöd på Bertie Botts bönor i alla smaker och imponerades lite av pojkvännernas relativt neutrala miner när de fick gelébönor med smakerna rotten egg, earthworm eller earwax. När kusinerna lämnade huset var saltgurkan slut. Ett säkert tecken på en lyckad tebjudning.

Annonser

3 kommentarer

Under dagbok

Kusinkaffe

Det finns något kring den finländska kaffekulturen som jag älskar. Muminmuggar, eller de där vita Iittala-muggarna, eller någon fin gammal Arabiaservis, och så ett mjölkpaket och kanske en skål sockerbitar. I kafferum på alla arbetsplatser. Under möten, samtal och utdelande av utmärkelser. Till dop, bröllop och begravning. För grannar, släktingar, vänner och bekanta. Visste ni att den nordiska kaffekulturen spelade en viktig roll i kvinnornas frigörelse? Kaffet gav kvinnor en socialt accepterad orsak att röra sig utanför hemmet och hälsa på varandra, utan att behöva ställa till med en middagsbjudning. En slät kopp kaffe, kanske en skorpa till, var nog.

Här om kvällen hade vi kusinkaffe, med en mommos äppelpaj som grävts fram ur frysen och glass. Det var rojsigt och fint och kaffet var hett och bra. Släktingar huller om buller i soffor och fåtöljer. Minst sju, åtta Muminmuggar med vintertema som trängs på vardagsrumsbordet mellan blockljus och Mariskoolar med godsaker att knapra på. En chihuahua som fick träffa sin första baby, och tvärtom. Hunden skällde, babyn var överförtjust och vi andra skrattade.

Min kusinfamilj på mödernets sida är en spretig och färggrann skara. Det är många diskussioner som pågår parallellt. Ett av de typiska dragen i den grenen av släkten är envisheten: starka åsikter och stora ord. Ett annat drag: driftigheten och ett sökande utåt snarare än inåt. Jag känner aldrig så tydligt att jag brås på min fars sida av släkten som i sällskap av dessa kusiner, men jag är alltid glad när vi träffas. På något vis hör jag ju ändå hemma där bland äventyrslustan och högljuddheten.

Lämna en kommentar

Under dagbok