Tag Archives: ingefära

En vanlig torsdag

Tänk så mycket det ryms i en vanlig torsdag. Jag har varit trött, småförkyld och ångestfull. Tvättat en maskin och besvarat mejl. Stressat över en tillställning som jag ska hjälpa till att ordna och planerat min kommande flytt. (Det är sådant jag ligger och tänker på om nätterna när jag egentligen borde sova.) Jag har sagt upp mitt elavtal och handlat ingefära och honung.

Med kort varsel träffade jag en vän på lunch och det kändes som många timmars samvaro. Att det går att få in så mycket välgörande vänskap på en dryg timme! Sedan kokade jag te, hett och starkt med skivad ingefära och så mycket honung att det var ett under att tungan inte klistrade fast vid gommen. Kröp ihop i soffan under täcket och såg på senaste avsnittet av Supernatural. ”Ett så sympatiskt avsnitt”, berättade jag åt mina vänner. Min vän under lunchen frågade, om serien fortfarande håller måttet efter tio säsonger, pågående elfte. Inte skulle jag börja se den som den är nu, inte, men jag är så investerad i historien och karaktärerna och relationerna (relationerna!) att jag fortfarande får ut något av serien. Och när jag idag hade 41 minuter av osedd Supernatural framför mig, slog det mig att jag var både ivrig och förnöjd, så visst är det värt det.

Så hittade jag filmen A Room With A View, av samma regissör som gjorde Maurice, så nu tillbringar jag kvällen på italienska kullar och torg, gläder mig åt ljuset och musiken och låtsas att sommaren är mycket närmre än vad den är.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Ingefära

Låt mig tala om ingefära.

IMG_3783

Jag fick kanderad ingefära i julklapp. Stora, ojämna, mörkt gyllene bitar med socker på. Lägg en bit på tungan och känn sockret sakta smälta, för att sedan låta kryddan bränna till längst bak på tungan. Det hettar till, går upp i näsan, bedövar munnen en lång stund framöver.

Den enda gången jag brukar äta ingefära är på medeltida lajv, så för mig är smaken av ingefära inte bara smaken av ingefära.

Det är också smaken av mjöd. Det är den stickande doften av tjära och rök. Det är rörelsemönstret av att ha ett svärd i bältet, en mantel över axlarna. Det är det dova trampet av lappstövlar på skogsstig. Det är lukten av vått ylle och att stryka pannluggen bakåt för att inte ha den hängande i ögonen hela tiden. Det är ljudet av sprakande ved och värmen från brasan. Det är tyngden av fyra lager filtar för att inte frysa under natten. Det är viskande hemligheter och höga skratt och lågmälda sånger runt lägerelden. Det är skit under naglarna och blåbärsfläckar på kjolfållen och den befriande känslan av att inte bry sig om det.

Den skarpa smaken av ingefära är också den ljuvliga smaken av självvald frihet och av att berätta en helt ny historia.

Berätta. Vad smakar och doftar du på, som är så mycket mera än vad det verkar? Har du ett te som tar dig till en annan plats, en maträtt som tar dig till en annan tid, en krydda som tar dig till ett annat liv?

Jag kunde berätta om Earl Grey-te med rosor, som är en direktbiljett till aprildagar i England, eller om doften av kryddig hårolja som blev början på en vidunderlig sommar. Men det finns tid för det en annan gång. Nu vill jag höra om dina smaker, dina dofter och dina äventyr och berättelser. Jag kan bjuda på lite kanderad ingefära under tiden du berättar.

2 kommentarer

Filed under dagbok