Tag Archives: fanfiction

9. Hur feminismen syns i min vardag

Jag är språkstuderande och fritidspoet. Ord är mina verktyg och min glädje, men ibland hakar jag upp mig på dem och blir förvirrad.

Hur syns feminismen i min vardag?

”Syns” som… syns i mina hårbeprydda ben då jag drar på mig röda strumpbyxor? ”Syns” som syns i högen med litteratur inom feministisk språkvetenskap som har bott i mitt kök det senaste året, innan jag lämnade tillbaka alla böcker till biblioteket härom veckan då jag äntligen har avslutat min gradu? ”Syns” som syns i post it-lappen som sitter uppklistrad på mitt badrumsskåp?

DSC05145

Nä. Det handlar väl mera om vad jag gör i min vardag som bär tydliga, feministiska förtecken. Min förhoppning är ju att mycket av den feministiska ideologin ska bli så självklart hos mig att det inte krävs en aktiv ansträngning att vara feminist varenda minut. Samtidigt inser jag ju att jag hela tiden måste ha genusglasögonen på näsan och feminismen i bakhuvudet, för annars faller jag automatiskt in i det normaliserade, patriarkala sättet att leva, det sätt som jag har blivit lärd av samhället.

Nåväl. Det här är sådant jag gör:

Jag läser feministiska artiklar, bloggar och diskussioner på nätet, pratar om dem med mina vänner och ger mig ibland (ofta mot bättre vetande) in i debatter. Jag vill lära mig mer, nyansera min bild av världen och nå större förståelse.

Jag lånar, läser, pratar om och köper böcker av kvinnliga författare. Delvis för att det finns många bra kvinnliga författare som jag gärna läser, men också för att dra upp lånestatistiken och visa att det finns en efterfrågan på till exempel finlandssvenska, kvinnliga poeter.

Jag rättar mig själv i tanken. Ofta. Om jag ser en lättklädd kvinna, en tiggare, ett gäng tonåringar vid en busshållplats eller någon annan som får stereotypa tankar att dyka upp i huvudet på mig, så rättar jag mig själv. Frågar mig själv, ”varför tänker jag så här?” och tänker om. Vi har alla automatiserade, ofta fördömande tankar. Det är okej. Det som inte är okej är att stanna vid dem och låta bli att ifrågasätta stereotyperna.

Jag bemödar mig om att använda ett inkluderande och könsneutralt språk. Jag vill använda hen, säga forskare och inte vetenskapsman. Jag försöker prata om partner istället för flickvän eller pojkvän för att inte reproducera hetero- och  tvåsamhetsnormer.

Så här skrev jag i teorikapitlet i min gradu: ”Istället för att som tidigare anse att vi använder språket på ett visst sätt för att vi är på ett visst sätt, är dagens syn snarast den att vi är på ett visst sätt för att vi använder språket på ett visst sätt. Det här perspektivet innebär samtidigt att språkbruket inte bara konstruerar, reflekterar och upprätthåller den sociala verkligheten, utan den sociala verkligheten skapas och omskapas, ifrågasätts och i förlängningen också förändras med hjälp av språket. (Litosseliti 2006:9.)”

Jag vägrar skämmas. Det här är något jag fortfarande jobbar mycket på. Det finns så mycket som en kvinna (outtalat) förväntas skämmas över på något plan: utseende, matvanor, sexualitet, intressen. Jag vägrar. Jag vägrar skämmas över att jag älskar mat. Jag vägrar skämmas över att jag läser fanfiction och är en ivrig fangirl. Jag vägrar skämmas över min klädstorlek, över att jag inte är sminkad, har smutsigt hår eller går med orakade ben på offentlig plats. Jag vägrar skämmas över att jag är singel.

Jag försöker prata om feminism, queerhet, kön och rasism med vänner och familjemedlemmar som inte är så insatta eller intresserade. Det går inte alltid bra, men jag kan ofta inte hålla tyst. ”Du slåss bara mot väderkvarnar”, sade min far en gång. ”Jag vet”, svarade jag, ”men jag måste göra det för att kunna stå till svars inför mig själv”.

Frågor på det? Eller tips på annat som jag kan göra för att föra in feminismen mer i mitt liv?

2 kommentarer

Filed under okategoriserat

50 Shades of Not Okey

Jag skulle egentligen skriva på en uppsats. Men sedan insåg jag att jag måste prata lite om 5o Shades of Grey, eller som den heter på svenska, 50 nyanser av av honom.

För er som tacksamt nog har missat detta fenomen: Romanen 50 Shades of Grey är den första i en trilogi av E. L. James. Trilogin handlar om college-studenten Anastasia som inleder ett komplicerat förhållande med den rika entreprenören Christian. Denna trilogi har sin grund i Twilight-fanfiction, som sedan skrevs om för att småningom kunna ges ut som fristående verk. Det märks tydligt att 50 Shades är baseras på Twilight, dels på grund av det undermåliga språket, dels på grund av att historien långt är densamma. Men nu ska jag inte haka upp mig på avsaknaden av de litterära kvaliteterna i romanen, utan på något mycket mer allvarligt.

Om två dagar har filmen 50 Shades of Grey premiär.  Hypen har varit enorm.
I värsta fall kommer det bli tre filmer, en för varje bok.

Som mycket fanfiction, har 50 Shades of Grey sin grund i (sexuell) fantasi. I detta fall: (sexuella) fantasier om våld, dominans, smärta och bondage i ett osunt förhållande utan ömsesidigt samtycke och respekt (inte allt förväxla med BDSM, som alltid sker med samtycke och respekt).

Och i (sexuella) fantasier är det helt okej! Låt fantasin flyga fritt (eller snarast mycket hårt bunden…) och njut av det. Att ta en historia som en tycker om och skriva sexuell fanfiction om det är också helt okej!

Jag älskar fanfiction*, inte bara att läsa för nöjes skull, utan också för att det blir ett forum där (främst) kvinnor har en chans att undersöka, pröva på och bestämma över sin sexualitet – också gällande sådant som samhällets normer inte uppmuntrar eller mer eller mindre uttryckligen förbjuder, såsom teman i 50 Shades: våld, dominans, smärta och bondage i sexuell kontext. Fanfiction kan med andra ord bli en slags sexuell fristad, vilket jag anser att är alldeles fantastiskt.

DET STORA PROBLEMET uppstår när fanfiction (må vara bearbetad sådan) på något vis blir ”offentlig” fiktion – och de sexuella fantasierna INTE IFRÅGASÄTTS OCH PROBLEMATISERAS.

Vad jag menar är, att det förstås finns fanfiction som på sina sätt är mycket ”värre” än 50 Shades: fanfiction med incest, skadligt svartsjukt beteende, minderåriga inblandade, extremt våld, osv osv i all oändlighet – men det uppmärksammas alltid i fanfictionen att det förekommer sådana problematiska element. Det finns varningsetiketter med ”incest”, ”non-consensual sex” och så vidare. Som fanfiction-läsare är du alltså medveten om att det som skrivs i fanfictionen är fantasier och inte alls okej i verkligheten. Men då 50 Shades nu är bok och film så har alla varningsetiketter fallit bort. Det fortsätter vara våld, dominans, smärta och bondage i ett osunt förhållande utan ömsesidigt samtycke och respekt, men det framställs oproblematiskt och till och med r-o-m-a-n-t-i-s-k-t.

Det är alltså DET STORA PROBLEMET. Att folk läser eller snart ser 50 Shades of Grey och tror att de tar del av en romantisk BDSM-historia, när de egentligen tar del av inget mindre än en historia om fysisk och psykisk misshandel.

*Här vill jag förtydliga att all fanfiction inte är av sexuell natur. Det finns en massa olika slags fanfiction, på samma sätt som det finns en massa olika slags annan fiktion. Men i just detta sammanhang utgår jag från fanfiction av sexuell karaktär.

8 kommentarer

Filed under dagbok