Tag Archives: converse

Stora frukostar med ägg och apelsin

– Det här livet kommer att ta kål på mig, tänker jag uppgivet.

Jag är ensam hemma, otaliga kvadratmeter av ljus öppenhet med skog på tre av husets fyra sidor. Det har snöat under natten och jag tänker på att jag förra slutet-av-mars skrev om converseklädda fötter och koltrastar.

Tillbaka till livet. Detta otyg till ljuvlighet. Jag tänker på hur jag skulle kunna investera emotionellt i endast en relation under hela mitt liv och fortfarande känna att det skulle bli mig övermäktigt. Alla dessa känslor. ”Skulle kunna”, förresten. Jag kan inte. Alla dessa känslor betyder också alla dessa människor, alla dessa älskade människor. Mina nära och kära är många och utspridda. Igår talade jag femtusensjuhundrasextiosex sekunder med en vän i telefon, för det tar så länge för viktiga ting att färdas mellan Finland och Danmark.

Strax innan jag tänkte den ironiska tanken om att jag kommer dö av livet talade jag med en annan vän, om framtidsplaner som har klarnat och drömmar som verkar gå i uppfyllelse. Jag gladdes å min väns vägnar, det gjorde jag, och samtidigt visste jag att jag ännu kommer gråta över det. Att glädjas över någons framtid betyder inte att jag inte kan sörja det som har varit och snart inte längre är.

Jag sitter i soffan och läser en favoritbok från mina tidiga tonår. Föregående kväll stod jag länge framför bokhyllorna, med litteratur fram till år 2009, för att känna efter vad jag egentligen ville ha. På insidan av den bok jag slutligen valde står det mitt namn och 2004 i blyerts, omsorgsfullt textat. Det är en bok som berörde mig starkt som fjortonåring och jag ser bilderna i huvudet lika klart nu som för tio år sedan.

”Själv sjöng hon i duschen. Åt stora frukostar med ägg och apelsinjuice och hade börjat leta på nätet efter gymnasieprogram med inriktning på teater.”

– Jaså, det är nu jag gråter, tänker jag, nästan lättat, och så gör jag det. Tänker på hur livet kan bestå av att sjunga i duschen och äta stora frukostar med ägg och apelsin. Det där adjektivet, ”stora”. Det finns något så livsbejakande över stora frukostar. Det gråter jag lite över. Och över att sjunga i duschen. Och över att det är så långt mellan Danmark och Finland och över att mina vänner får chans att göra det de vill och över att jag saknar dem så fruktansvärt och älskar dem ännu mer. Jag gråter över att längta och över att ge upp. Över att det alltid är och alltid har varit så här, tårar och skratt om vartannat, och jag tror inte det någonsin blir på annat sätt heller.

Sedan torkar jag tårarna och läser klart boken.

Och sedan skrattar jag.

Annonser

1 kommentar

Filed under dagbok

Lördagskänsla

Vad jag kommer minnas från lördagen:

ölklibbigt kroggolv och glassplitter under mörkröda converse.

svårigheten för hjärtat att hantera så många fina människor i närheten på samma gång.

svettdroppar som trillar ner i nacken och håret som klistrar sig mot tinningarna.

slutna ögon under en lång avskedskyss.

bastuhetta som bränner ryggen då vi bara öser på och öser på.

att för första gången lajva naken och inte ens tänka på det.

hur min vän blir snyggare för varje gång vi ses och hur jag blir så glad då vi träffas.

en varm hand där vi sitter och talar om drömmar.

kyligt balkonggolv under strumpfötter då det dricks whisky, lyssnas på blues och röks både cigaretter och cigarr.

den svarthåriga pojken som dansade som om han var i helt sin egen värld, och vars blick jag ibland fångade och då log vi båda.

 

 

2 kommentarer

Filed under dagbok

Du ska inte tro det blir sommar

Poesi på åtta minuter för att ingjuta hopp och förtröstan inför den till helgen utlovade takatalvin i Åbotrakten.

Du ska inte tro det blir sommar
innan det först blivit vår.
Den smyger sig på så försiktigt
och värmer upp stelfrusna tår.

Den kommer med solskensdagar
och trots en kylig helg
så stretar den troget framåt
i videkissor och sälg.

En morgon där skymtar en krokus,
en rensopad cykelbana –
där smälter den sista isen
snabbare än vi kan ana!

I skymning så mjuk och blå,
koltrasten som slår sin drill
och under converseklädda fötter:
den kargaste mars blir april.

4 kommentarer

Filed under skönlitterärt