Tag Archives: äventyr

Äventyrsdag

Igår: börjar morgonen med att sitta och gråta framför datorn på grund av det amerikanska presidentvalet. Mår illa och går med ilska, ångest och oro resten av dagen. Söker och får tröst av mina underbara vänner, av obekanta och andra allierade. This too shall pass, idag får vi gråta och imorgon fortsätter vi kämpa.

Idag: låser ut mig ur lägenheten. Vet när jag hör dörren slå igen att nyckeln fortfarande hänger där inne. Men jag har röd basker och varm jacka och allt annat viktigt i väskan, så jag tar ingen stress. På stödsamtalet: vi ska så småningom avsluta terapin. Klara sig på egen hand. Det är ångestfyllt, men jag tror samtidigt att jag klarar det. Självförtroende är det inget fel på, det är självkänslan som behöver arbetas med.

Fortfarande utan nyckel äter jag lunch på stan, dricker hett och starkt kaffe med grädde och socker. Bestämmer att idag är en äventyrsdag och ringer därmed min vän L. Bestämmer mig för att bara hänga med.Vi går via ett loppis, han kör mig hemhem där jag plockar upp extranyckel, dansskor, en burk blåbär och en kanin. (Den sista för att gosa med, inte att ta med till lägenheten som de andra sakerna.) Det är behagligt varmt i bilen, jag låtsas att den stora Volvon är en Chevrolet Impala, men det är en dag då jag inte ens behöver färga verkligheten med fiktion. Vi plockar upp en dator hos en av L:s bekanta, blir bjudna på kaffe, klappar hundar. Drar vidare för att tanka och köpa vodka.

Nu ska jag tillbaka till L för den där vodkan.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Äventyr

I våras bad jag om sommaräventyr.

I natt cyklade jag på okända vägar med min sommarpojke. Vi träffas vid butikens parkering, han har med sig en filt, rödvin och musik. Han rullar cigaretter, vi talar om hur vi hanterar (eller misslyckas med att hantera) livet och jag tänker på hur svindlande fin han är, den blå pojken bredvid mig. Plötsligt säger han att vi måste cykla iväg, nu genast! Och eftersom det är han som säger det, så följer jag utan att ifrågasätta. Musiken fortsätter spela i ryggsäcken, längs grusvägar ner mot stranden där en film kunde börja, eller kanske sluta – vi föreställer oss hur industriområdet på andra sidan vattnet sprängs i luften och vi beskådar vårt verk från första parkett.

Senare sitter vi uppe på en stor sten invid ungdomsgården. Natten har fallit och vår film är svartvit, cigarettglöden är det enda som avslöjar oss. Jag känner alkoholen och kärleken och värmen i blodet. Detta är vad jag har längtat efter.

Då vi slutligen skiljs åt mullrar åskan ovanför oss och de sista tre kilometrarna hem cyklar jag i regn och tänker på England.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok