Här, vi har
sträva gröna äpplen
segrosa maränger, becksvart
kaffe i små
koppar blå
Vi kan ha picknick
invid ån
korg och rödrutig duk
och allt
vita volanger
syrensidensjal
det blåser västanvind
irisdoft
mjukt ljus över ögonlocken
slutna mot solen
Här, vi har
svarta körsbär och cigariller
tusenskönor i
små kransar
gräsmattsfransar
smyger in under händerna
Här, en bottenskyla
björnbärssylt
dagsvarm champagne
(vi kan kyla den sen
strandstensförankrad)
Här, ta lite till
citron och vanilj
blunda, sitt still!
– du har en fjäril
på kinden
❦
Dagens dikt började enligt ett strikt versmått, som jag missförstod och som visade sig vara alldeles för begränsande. Sedan spånade jag fritt vidare på min ursprungliga idé, raderade sådant som var alltför uppenbart, och lämnade bara kvar grunden – ett sinnenas överflöd i allt som är vackert och gott!
Jag tycker så om hur dina dikter är så konkreta men abstrakta samtidigt. Du målar med så konkreta och specifika ord att det också säger så mycket mer (som man ibland bara anar sig till).
Tack snälla för din kommentar! Det är just det jag hoppades göra (låta ana något annat bakom det konkreta), så jag blir så glad att du uppfattade det :)
När jag läser din poesi får jag ofta flashbacks till när vi förkovrade oss i svenskfinlands främsta moderna lyriker i Higher Level Mother Tongue på IB-linjen i Övis. Den nivån, alltså.
Det här med att du är prisbelönt är för mig ingen överraskning alls. Och hur har jag kunnat leva 30 år utan ordet ”strandstensförankrad”?
Men wow, jag blir helt mållös här. Vilken komplimang, tusen tack ska du ha! Jag uppskattar storligen att du tar dig tid att både läsa och kommentera – det är guld.