dagbok

Poesi utan pardon

För det mesta går det bra. Jag vaknar, äter frukost, arbetar, går till butiken (med stort stresspåslag), går hem. Lagar mat, umgås med folk online. Läser, städar, tvättar. Mot kvällen kommer rastlösheten, oron. Idag kom den redan från morgonen. Jag vill SKRIKA av all osäkerhet. Ska fanimej sluta läsa nyheterna, inget blir ju bättre av det

Jag har ett utkast på ett blogginlägg. Det påbörjades i november, och slutfördes för någon vecka sedan, och ännu har jag inte vågat trycka på publicera. Det fascinerar mig litegrann. Här har jag gått och trott att jag inte har så många spärrar när det gäller vad jag skriver om, och sen kommer det något som ännu är så rått och på något vis skört att jag inte kan dela med mig av det, trots att jag skulle vilja. Får se om det någonsin ser dagens ljus. Kanske behövde det bara skrivas, inte läsas.

Någon ljusglimt i hela det här undantagstillståndet är ju att det snart är april, och april betyder ju förstås National Poetry Writing Month. Trettio dagar, trettio dikter. Skriva dikter kan man ju, förstås, tacksamt nog, göra också i halvisolering och undantagsförhållanden. Så då kommer bloggen överösas av poesi utan pardon.

Detta är en av årets banners på NaPoWriMos hemsida och tillika min favorit: Skärmklipp 2020-03-19 18.08.37

Bilden får mig att längta än mer till sommaren, då jag fantiserar om att saker har lugnat sig, stabiliserat sig, normaliserats. Oavsett kommer jag då få flytta ut till villan, se gröna gräsmattor och sol. Och så fort som våra liv tillåter det, ska jag äta lunch på valfri lokal restaurang med min syster. Med skumpa. Hon bestämmer, jag bjuder. Jag ser så fram emot det.

3 reaktioner till “Poesi utan pardon

  1. Jag hoppas så på sommaren! Den här isoleringen de just nu pratar om får mig att vilja skrika högt. Vi har för sjutton suttit hemma redan i 1,5 veckor och endast gått till butiken och är nästan garanterat smittfria och nu ska vi inte få resa till sommarparadiset för att litet ta bort den här eländiga stressen ens. Jag blir snart galen på riktigt. Jag ska också sluta läsa nyheterna har jag bestämt mig för.

    Men mer positiva tankar. Verkligen fin bild och något att drömma om. Och jag är förstås jättenyfiken på vad du inte vågar publicera 😁 och ser fram emot årets dikter gör jag verkligen!

    1. Alltså gör mig sällskap i nyhetsdistanseringen! Tillräckligt mycket info smyger nog sig ändå på i diverse flöden utan att man behöver aktivt leta upp den. Alla dessa spekulationer gör ju en bara ännu mer nojig. Man kan inte se framåt när man inte vet hur framtiden kommer se ut, och det är illa nog att bara ta en dag i taget utan att förgäves försöka förutspå hur morgondagen ser ut.

      Min förhoppnings är ju nog att kunna publicera det opublicerade ännu. Kanske det bara behöver ännu mera tid att mogna osett. Och så roligt att höra att du ser fram emot årets dikter <3 Det gör jag med :D

      1. Ja, jag kan gott göra dig sällskap. För vad blir jag gladare av att veta hur många insjuknade det är just nu, när det enda jag vill veta är när är det här är över? 😬

        Men jo, väntar på dina dikter. Det finns en rikedom i dem som jag tycker om. Variationen i temat beundrar jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s