dagbok

Vila ikapp

Det är jul. Jag läser inte min mejl på tre dagar, vet inte när det senast skulle ha skett. Jag kan vila i vetskapen om att alla andra också är lediga, att ingen kommer vilja mig något under de här röda dagarna.

IMG-20191222-WA0000

Julen är känslosam. Vi saknar alla min syster i USA, videosamtalar med henne medan vi öppnar julklappar. Jag får bland annat choklad och hemstickade yllesockor och ett halvlitersmått i metall och presentkort till bio och kafé och konsert och en svindlande stor summa pengar av mina morföräldrar (jag tror de döstädar bland sina konton).

20191225_132948

Natten till juldagen snöar det äntligen. Vi tar en långpromenad i skogen med Nisse, går ner till ett träsk som jag inte varit vid på nästan tjugo år. Det är vitt och vackert och jag drömmer om flera skogsutfärder, kanske med en picknickskorg, kanske göra upp en eld. Sedan halvligger vi i soffan resten av kvällen, bara vilar i glitter och ljussken och brasvärme. Det är som om man måste vila ikapp de senaste månaderna, kroppen orkar verkligen ingenting, hösten har varit lång och mörk och tung.

På annandagen kör jag tillbaka till stan efter tre dagar i byn. Jag ska träffa en vän och min partner, och vi ser en favoritfilm och äter popcorn efter all julmat. Men snart far jag nog tillbaka till byn igen, om så bara över dagen. De där snötäckta granskogarna vill inte lämna mig ifred.

20191225_141036

2 reaktioner till “Vila ikapp

  1. Låter så skönt med litet julvila. Litet avundsjuk är jag på era vita skogar, det måste jag medge, samtidigt som jag är så lycklig över att här inte varit halt i södra Finland.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s