Mosters kökshanddukar

20190308_175429

När jag ordnar upp låda efter låda med saker i den nya lägenheten, kommer jag över ett par fina kökshanddukar i linne, som min moster vävde och broderade innan hon hade gift sig och bytt efternamn. (Eller, om vi ska vara riktigt noga är det min gammelmoster, men så noga är vi inte.) Jag fick dem av henne för flera år sedan, och de är de absolut bästa kökshanddukarna för att torka disk. Nyköpta bomullshanddukar har inget att komma med i jämförelse.

Jag tänker att jag måste berätta för moster hur bra hennes kökshanddukar passar i mitt nya kök, tills jag en sekund senare minns att moster dog för ett par år sedan. Plötsligt känns det alldeles absurt. Vad är det för värld som är ordnad så, att jag inte ens kan berätta för en släkting om hennes kökshanddukar, bara för att hon inte längre är bland de levande? Hur snålt är det inte, att inte ens tillåta en så enkel kommunikation över gränsen mellan livet och döden?

Jag blir riktigt arg. Vem har bestämt att det ska vara så här? Vilken begränsande skitordning. ”Moster”, säger jag, medan jag hänger tvätt i badrummet. ”Dina kökshanddukar passar så bra in i min nya lägenhet. Du måste komma och hitta nästa gång du har vägarna förbi.”

Jag tänker att någonstans så hör moster det jag säger. Jag tänker att någonstans så ser hon hur bra hennes kökshanddukarna passar i mitt nya kök.

Annonser

3 kommentarer

Under dagbok

3 svar till “Mosters kökshanddukar

  1. Din moster hör dig. Någonstans hör hon dig. Var och hur vet jag inte, men hon hör dig. Kalla det himlen eller vad du vill, som någon sjöng någon gång, men jag ser inte varför vi skulle vara här för att sedan uppslukas av det tomma intet.

    • Tack! Jag känner precis som du: Det känns så ologiskt, futtigt och rentav slösaktigt att vi skulle finnas här på jorden bara för att sedan hela ens väsen skulle upphöra att existera av något så prosaiskt som en inte längre levande kropp. Jag tror moster är glad över kökshanddukarna.

      • Moster är mycket glad över handdukarna. Vårt hus är också fyllt med arvegods, tyvärr också sådant som alltid skulle sparas till bättre tillfällen som aldrig kom… mitt mål är därför att allt vi har där hemma använder vi.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s