Bokåret 2018

Ett av mina nyårsmål för 2018 var att läsa minst 52 böcker. Jag tänkte: Att snitta på en bok i veckan är inte alls oöverkomligt, men kräver ändå att jag tänker lite extra på att läsa.

20181228_121640

Detta år har jag även bok(!)fört poesi. Titel, författare, datum, sidantal, betyg och en kort beskrivning. Jag vet inte varför jag inte har gjort det tidigare år. Kanske för att jag var för fast i tanken på att läsa så många sidor som möjligt, och då kommer man oundvikligen längre med romaner. Kanske för att jag inte riktigt tyckte att poesi räknades ”på riktigt”, vilket ju är skitsnack och ett effektivt sätt att skjuta mig själv i foten. Om jag envisas med att skriva dikter så måste jag ju hålla min egen genre på samma nivå som prosa. Alltså: från och med 2018 räknas poesi som skönlitteratur på samma sätt som romaner och noveller! (Också grafiska romaner och noveller samt andra slags serieböcker räknas. Om jag hade läst dramatik skulle det också räknas, men jag tror inte jag någonsin läst dramatik frivilligt i hela mitt liv.)

20181228_121559

Lånade böcker i skrivande stund.

I år har jag läst 62 böcker.

3 novellsamlingar
2 seriealbum
34 romaner
16 diktsamlingar
7 andra böcker (manifest och faktaböcker)

Av författarna till dessa böcker är (såvitt jag vet) 10 män och 54 kvinnor. Endast 3 av böckerna var på engelska, resterande var på svenska.

Av dessa 16 poesiböcker var 5 av Eva-Stina Byggmästar. Hon är som ingen annan poet, och har varit inspiration också i min egen diktning i år. Jag kom mig också för att äntligen läsa Sapfo – så spännande att mötas i diktfragment med 2500 år som skiljer en åt!

20181228_121338

Några riktigt bra böcker i år var:

Ormen i Essex av Sarah Perry. En riktig pralin till bok.
Nuckan av Malin Lindroth. En sån insiktsfull berättelse om något av det fulaste en kvinna kan vara i dagens samhälle.
Till dikten av Malte Persson. Briljant poesisamling som svänger och kränger ord utan like.
Gick obemärkt förbi av Ingrid Hedström. En gripande skildring av 1930-talets skamfläck: rashygienen och dess konsekvenser.

Några böcker som det hade talats gott om, men som inte föll mig på läppen:
Jaga vatten av Ellen Strömberg
Flickorna av Emma Cline
Mjölk och honung av Rupi Kaur

Av årets 62 böcker har jag läst 13 förut. Det var nästan hela Harry Potter-serien i ett lyckat försök i februari att sparka igång läslusten, Valerie Solanas SCUM Manifest, Vi på Saltkråkan och lite Anne på Grönkulla under sommarmånaderna, som sig brukar. Dessutom läste jag Malin Lindroths Nuckan två gånger under hösten, med bara några veckors mellanrum.

20181228_121457

Och förstås Donna Tartt. Jag läste såväl The Secret History/Den hemliga historien och The Goldfinch/Steglitsan för tredje gången detta år. Jag kommer med stor sannolikhet att läsa åtminstone en av dem även kommande år.

20181228_121412

Så finns det för all del några dagar kvar än av detta år, så kanske jag hinner läsa en bok till!

Annonser

2 kommentarer

Under dagbok

2 svar till “Bokåret 2018

  1. gillade också Nuckan riktigt mycket – dels är ämnesvalet otroligt intressant, dels var den så sabla välskriven. många böcker med bra ämnen blir ju sämre av att skribenten inte kan göra dem rättvisa, men detta var vackert och välformulerat.

    Flickorna tyckte jag var överskattad, så där håller jag med dig (men hade den varit mindre hype:ad hade jag säkert uppskattat den mer).

    • Håller precis med dig om båda böckerna! ”Flickorna” fick lite upprättelse när jag diskuterade den med andra (jag är med i en ljuvlig feministbokklubb, vi läste också ”Nuckan” där) och fick höra om andras läsning av den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s