Hemma

Jag vikarierar en vecka i ett lågstadium, jobbar kontorstid och väljer att sova istället för att yoga om morgnarna. 6.30 är tillräckligt tidig väckning ändå. Senaste natt vaknar jag två gånger, 2:45 och 3:13, av att min ovangranne klampar omkring i sin lägenhet. ”Kommer du på middag i morgon?” frågar mamma en dag, och det gör jag ju så gärna. Tänker att det kanske är så här det är att leva vuxenliv – ha ett arbete med regelbundna arbetstider och träffa familjen på middag. Vi lagar tikka masala-blomkålsgryta med ris och mynta, och små roliga getostbollar. Till det rostat tortillabröd och hummus. Jag återbördar rentvättade piratkläder från helgens lajv till mina lajvlådor, och tar istället ett skärbräde av trä till stan. Att bo så här – hemma i stan, hemma på landet, hemma på villan – innebär att byta plats på en massa saker hela tiden.

Hemma gosar jag med Nisse och hinner äntligen läsa Kyrkpressen. Det är ett tecken på en hektisk tid när jag inte ens har tid att sätta mig ner med en kopp kaffe och senaste KP, men nu har jag det. Nu gör jag mig den tiden.

Sedan: tranrop. Över huset flyger plog efter plog av svarta silhuetter, ljudet av alla tidigare höstar då tranorna lämnar Söderfjärden. Hundratals och åter hundratals är de, deras läten ekar över skogen och bygden och jag står i andakt på verandan och blickar upp mot himlen.

När jag kör hem till stan går solen ner bakom Norrbacksskogen. Uppe på kullen på andra sidan vägen målar det gyllene ljuset kyrkan än mer gul än vanligt. Tidigare i år röjdes träd och sly från kyrkbacken, så nu syns träkyrkan bra nerifrån byvägen. Precis som den ska göra. Strax invid muren vid ungdomslokalen ligger två kvinnor i gräset. De tittar på något på den enas telefon och skrattar. Jag känner igen en av dem, den svarthåriga med piercingar. Hon jobbar i bybutiken.

Precis i utkanten av skolgården växer fortfarande en hög häck av snåriga buskträd, den där sorten med röda bär och taggar. Taggarna kunde man bryta av och använda som nålar i lekar, eller sticka genom det allra yttersta hudlagret på fingerspetsarna, barnslig och dum och redan då lite masochistisk som man var. (Detsamma kunde göras under syslöjden med knappnålar, en på varje fingerspets, som en märklig tass med smala, vassa klor. Jag minns hur det stretade i skinnet när man böjde på de knappnålsprydda fingrarna.)

Längs med Myrgrundsvägen har det också röjts och huggits, skogen kommer på något vis närmare mellan lite glesare trädstammar. Det växer fortfarande baldersbrå i dikena. Solen har hunnit ännu längre ner över fjärden när jag kör över Myrgrundsbron, dit förbi alla hamnens lampor ligger Sverige. När jag kör över Vasklotsbron och ser staden hopa sig längs med vattnet, strandpromenaden med sina lövträd, det sista solblänket i alla lägenhetsfönster med sjöutsikt, tänker jag återigen på hur jag inte kan tänka mig att bo någon annanstans.

Annonser

3 kommentarer

Under dagbok

3 svar till “Hemma

  1. Yoga kan man också kvällstid, om man vill:) Känslan av att transportera saker av och an är bekant för de flesta av oss, som har mer än ett hem. Om inte annat är det smutstvätt som åker av och an.. Det hör väl livet till, har jag en känsla av.

    Och vilka masochister ni var! Huj! Det får mig att tänka på folk som nu sätter nålar i jordgubbarna i Australien. Nej vet du, det är så obehagligt. Å andra sidan har jag en grym nålskräck efter mitt ormbett.

    Jag måste riktigt googla Myrgrundsvägen. Härstammar du alltså söderifrån om Vasa? Jag trodde du kom norrifrån på något vis. För jag har ju bott söder om Vasa, sisådär 20 kilometer om jag inte minns fel.

    • Yogan får tyvärr vara på lite paus denna vecka. När jag återgår till mitt frilansliv kanske jag kan återgå till yoga också!

      Har du riktigt blivit ormbiten! Hua då!

      Släkten min är ursprungligen från nordligare delar av Österbotten, och där bor många än, men närmaste familjen har bott i Vasa och vi slog oss ner söder om Vasa i en by utan släktband. Det gick så bra, det också, och jag räknar ju byn som min. När man kan småvägarna och har gått i skola där och medverkat i lokalteve så är man liksom bybo…

      • Det är helt okej att pausa från yogan ibland :) Man ska yoga för att det känns bra har jag kommit fram till, annars är det ingen ide att yoga! Det ska vara en feel good sak!

        Jo, både jag och mamma har blivit ormbitna, inte på samma gång men dock. För mig var det inte så farligt, en blå fot jag inte ville använda på en vecka, men min mor tänkte stryka med på kuppen. Det värsta är ju att man inte vet hur man reagerar när man fått en giftdos i kroppen, om man skulle bli biten en gång till, eller redan ett getingstick kan vara riktigt illa. Jag läste någonstans att man också borde kontrollera sina njur/levervärden med jämna mellanrum efter ett ormbett just pga giftet. Inte så trevlig läsning.

        Haha! Framförallt är medverkandet i lokalteve avgörande :) Skämt åsido, jag vet precis vad du menar. Men spännande, jag har alltid sett dig komma norrifrån. Som sagt har jag också bott söder om Vasa i tiderna, men det kanske är bättre att berätta det irl än här på denna blogg om var, när och hur :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s