#dammenbrister snart igen

Vi skriver september och jag bor ännu ute på villan. (Var skulle jag annars bo, egentligen? Här är luften klar och kall, här är det bara ett steg ut på verandan så är naturen närvarande – något helt annat än asfalterade innergårdar. (Det finns tid för sådana också. Deras tid är inte riktigt, riktigt ännu.))

I november kommer boken ”Dammen brister” ut, bakgrunden till hur #dammenbrister startade och ett urval (ett urval!) av de hundratals (HUNDRATALS!) vittnesmål som kommit in. Jag läser de här vittnesmålen. Och det något av det tyngsta jag läst, någonsin. Sida efter sida med övergrepp, våldtäkter, trakasserier. Från släktingar, kollegor, ”en kille jag trodde var min goda vän”. (Jag har så många killar som jag tänker som mina goda vänner.)

Det är så vidrigt. Så sjukt att man kan vilja spy.

Jag påminns igen om mina egna vittnesmål, de som jag aldrig orkade skriva, aldrig orkade skicka in, men som finns där. 23-åringen som manipulerade och utnyttjade mig (och minst två andra) som 16-åring. Tafsandet under en festival. Fotbollstränarens osakliga och osmakliga kommentarer. Alla internetsluskar som insinuerat det ena och skrivit rakt ut det andra.

När boken kommer ut: Köp den. Läs den. (Om ni orkar. Ni borde orka. Vi borde orka.) Stick den under näsan varenda jävel som någonsin ifrågasätter kvinnors berättelser och utsatthet, ha en satans högläsning för alla som påstår att jämställdheten redan är uppnådd.

Och tro alltid, TRO ALLTID på kvinnan när hon berättar om övergrepp.
We can’t make this sick shit up.

Som en av vittnesmålen slutar:

”Jag slutar prata med vännen. Jag slutar prata med ganska många, faktiskt.

Jag tänker aldrig sluta prata igen.”

Annonser

7 kommentarer

Under dagbok

7 svar till “#dammenbrister snart igen

  1. Så avundsjuk på att du får bo där ute ännu! Trots tung läsning. Ja, en bok till man definitivt borde läsa. En bok till man borde presentera för alla mansgrisar.

    Samtidigt så känns det så dystert. En väninna som skiljde sig för ett tag sedan konstaterade att till och med hennes tidigare man, som är uppfostrad i stark kvinnlig ändå, hade svårt att ta att hennes karriär gick framåt och inte hans. Vi skriver 2018 och en man med bra värderingar hemifrån. Går det alls framåt?

    • Nä alltså, i mina mer cyniska stunder ger jag ju upp på män helt och hållet. Tänker att det är kört lopp, att vi helt enkelt får mobilisera systerskapet och inte räkna med männens stöd över huvud taget. (I mina mer optimistiska stunder kan jag tänka lite ljusare, och det är ju också tacksamt emellanåt.)

      • Jag vet vad du menar. Fast jag lever i ett relativt jämställt förhållande med en man och är nöjd och glad med det, så ser jag ju hur ojämställt många väninnor och vänner lever – inte minst efter att de skaffat barn. Så ja, jag förstår mycket väl diskussionen som pågår i vårt land om att man inte är så pigg på att skaffa barn, när man ser hur det går för de flesta andra. Men när en kvinna önskar något annat än det traditionella barn och hem så är hon endast självisk. Så ja, man vill verkligen bara ge upp ibland. Som tur finns det ju ändå mer valmöjligheter idag än kanske någonsin förr.

        • Alltså ja, den där barnfrihetsdiskussionen orkar jag inte ens med. Vägrar läsa kommentarer. Tänker bara: ”Si er, allihop” och klickar vidare till nån trevlig blogg. Min tolerans för allt möjligt obekvämt är superlåg just nu :p

          • Åh, jag uppskattar din teknik. Litet samma teknik har jag tillämpat. Dock, här måste jag faktiskt säga dock som man väl inte ska använda mer, gjorde yle ett riktigt bra program om frågan. Jag följde med obs den dagen och lyfter på hatten för Mirjam Kalland. Rekommenderas om man vill höra en sansad diskussion i frågan!

          • Jo, alltså jag tyckte också bra om Yles reportage och artiklar! Det var mest vissa intervjuades formuleringar och själva diskussionen i kommentarsfältet som jag inte skulle orka med. Har inte hört programmet men tvivlar inte på att det också var välgjort.

          • Jag beundrar dem ändå för att de lyckas hålla deras åsikter neutrala. Kommentarer borde man aldrig läsa.. :S

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s