Långsamt

Min medtagna kropp och trötta hjärna orkar inte med så mycket just nu. Det går långsamt att tänka, långsamt att gå.

Igår ville jag läsa en bok innan läggdags, men alla de 12 olästa biblioteksböckerna kändes oöverkomliga. Jag orkade varken med lättläst ungdomslitteratur eller med poesi. Till slut tog jag fram Harry Potter och hemligheternas kammare. Den orkade jag läsa, bekant och trygg som den var.

Jag har en överenskommelse med mig själv: en gång om dagen ska jag ut på promenad. Så igår promenerade jag ett varv kring Sandviken medan jag talade med KJ i telefon. Idag promenerade jag till och från bibban med en podd i öronen. (De talade om att baka bröd. Jag blev sugen på att baka bröd. Strax ringer en kompis och berättar att han har bakat bröd.) Efter båda promenader var jag matt och behövde vila mig. Imorgon tänker jag promenera till en postlåda för att posta några kort. Se där, dagens uppgift utförd!

En eller ett par timmar om dagen arbetar jag. Sjukskrivning är något för anställda, inte för frilansare, men jag kan ta det i lugnt tempo. En halvtimme här, en halvtimme där, när jag känner mig som piggast.

I eftermiddags kom min mamma hit på kaffe. Det piggade också upp, att få träffa någon och prata och bli distraherad. Det är kanske det som är sämst: när jag sjunker ner i min egen apati och orkeslöshet och värk. Jag behöver något, någon, att lyfta blicken mot, se tillsammans med på världen. Då går allt mycket bättre.

Och när det är dagsljus. Då går allt mycket bättre. När mörkret har fallit är det bara att kura ihop sig i soffan med ännu ett avsnitt av någon engelsk mysdeckare, en kopp te, kanske en Runebergstårta, och låta det sista av dagen gå i väntan på nästa.

Annonser

6 kommentarer

Filed under dagbok

6 responses to “Långsamt

  1. Fastlagsbullar! Fastlagsbullar är räddningen. Ät många fastlagsbullar och trösta dig själv, så kanske livet känns litet bättre efteråt. Åtminstone om du tycker om fastlagsbullar, annars ska du fortsätta med Runebergstårtorna fast du kanske inte ska dränka dem i så mycket sprit just nu. Med tanke på dina mediciner alltså, eh.

    Ibland måste man bara unna sig själv att läsa precis det man orkar med. Sådan litteratur som bara känns helt rätt och som känns bra i magen. Kroppen meddelar nog när den behöver denna form av litteratur.

    Skönt att du ändå orkar jobba litet, jag tror det är viktigt också att känna sig nyttig, annars blir man bara än mer ledsen.

    • Fastlagsbullar, ja! Jag har först nu avslutat Runebergsssäsongen (3½ Runebergstårtor blev det sammanlagt), så snart ska jag ta mig an fastlagsbullar. Oh ah!

      Det är faktiskt skönt att orka jobba, speciellt med tanke på att jag har många språkgranskningsprojekt på gång! Inga med akut deadline, men tillräckligt många för att det skulle bli lite väl stressigt att försöka ta ikapp dem alla efter sjukskrivningen. Med detta sagt ska jag nu ta mig an dagens andra arbetspass och hoppas på att få inskickat ett färdiggranskat manus idag eller imorgon :)

      • Inte blev det ändå så många Runebergstårtor då ändå. Jag tycker du ska satsa på fler fastlagsbullar än Runebergare! Skäm bort dig själv, det är du värd.

        Lycka till med jobbet, skönt ändå att det inte är akuta deadlines som väntar när du inte är riktigt på topp. Jag tycker ditt arbete låter så spännande, att få läsa böcker som jobb. Det låter säkert mycket mer glamoröst än det är, men det känns väldigt trevligt och jag beundrar förmågan att kommentera skrivna alster djupare än vad jag själv förmår.

        • Ja, jag siktar på minst 4 fastlagsbullar (helst fler) för att slå Runebergarna.

          Det ÄR ett spännande arbete, faktiskt! Sån känsla av lyx att få jobba med något man faktiskt kan och vill. Jag får en titt bakom kulisserna, så att säga, gällande vilka böcker som kommer släppas, och så är det nöjsamt att få gå och peta i språket och stilen.

  2. Nej men vad :( :(

    Vad är det du lider av stacki liten, vad har jag missat??

    • Den här stacki liten har blivit opererad den första februari, och hade väl aldrig trott att en relativt enkel operation på dagskirurgi kunde slita så här på kroppen! Men det gör det, tydligen. Så det är återhämtning på gång, något som ju inte kan genomföras på annat sätt än genom vila och värkmedicin. Tacksamt nog blir det bättre för var dag, även om det förstås finns bättre och sämre timmar varje dag också :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s