Bokåret 2017

Jag satte jag upp ett mål för mig själv: under år 2017 skulle jag läsa minst 52 böcker. I snitt en bok i veckan. Det är genomförbart, tänkte jag.

Idag räknar jag till 53 böcker under år 2017. Hurra för det!

Så här såg min läsning ut under året. Jag började starkt i januari, och läste bra under våren. Sommaren, som jag har på känn att brukar vara min aktivaste läsperiod, var rätt lugn. I september var jag arbetslös och hade plötsligt tid att läsa igen. I november läste jag aktivt för att komma upp till minst 52, och i december jobbade jag mycket och lutade mig tillbaka i visshet om att jag skulle uppnå mitt mål.

Januari: 8
Februari: 3
Mars: 5
April: 6
Maj: 3
Juni: 4
Juli: 3
Augusti: 4
September: 6
Oktober: 3
November: 6
December: 2

Av dessa 53 böcker hade jag läst 6 förut.

Två av dem var på engelska (The Life and Death of St. Kilda av Tom Steel, som jag köpte begagnad från Amazon för 1 penny, och The Asylum for Wayward Victorian Girls av Emilie Autumn, som jag köpte i nyupptryckt storpocket för en tjugolapp) och resten skrivna på eller översatta till svenska.

Sju böcker var finlandssvenska, och en bok finsk i svensk översättning. Sammanlagt alltså 15 % inhemsk litteratur. Det är bra, men kunde bli bättre.

Det som jag däremot är mycket nöjd över är att 43 av böckerna hade kvinnliga författare eller redaktörer. Det är över 80 % litteratur av kvinnor, men då har jag också aktivt valt kvinnliga författare, något jag tänker fortsätta med.

Det har varit ett år av bra läsning, om jag ser till betygsättningen i min läsdagbok. Ingen bok har fått det högsta betyget (fem stjärnor), men ingen har heller fått det lägsta (en stjärna). Tre av favoriterna från senare på året (bra böcker från tidigare 2017 finns här) med fyra starka stjärnor är i alla fall:

1. Juldagar: 12 berättelser och 12 festmåltider för 12 dagar av Jeanette Winterson
2. Oryx och Crake av Margaret Atwood
3. Den blå tråden av Anne Tyler

Just nu läser jag Neil Gaimans M Is for Magic, en novellsamling med småmagiska och småmärkliga berättelser. Den lär väl bli den första noterade boken för år 2018. Må de bli minst 51 till.

Annonser

6 kommentarer

Filed under dagbok

6 responses to “Bokåret 2017

  1. Inte illa! Det är en njutning att kunna läsa en bok i veckan. Kändes din målsättning någonsin motig, eller gick allt som på Strömsö?

    • Allt gick nog mest som på Strömsö, eftersom ju läsning är något jag vill ägna mig åt. (Det är ju inte som att till exempel gå till gymmet en gång i veckan, något som är nyttigt men som jag inte tycker är roligt.) Mera en morot än en piska, så att säga!

      • Gällande gymmet så är det bra att ha någon att gå med. Jag och min man går på gym sedan tre år, oftast tillsammans. Då drar den ena iväg med den andra när den andra inte riktigt skulle orka. Sedan finns det ju så mycket andra träningsformer än gym också, så det är nog att hitta något man tycker är skoj. Har du till exempel testat pilates?
        Nu blev mitt inlägg om något helt annat än böcker, men det är säkert bra det med :)

        • Jo, gymmet var nu bara ett exempel på saker-som-säkert-är-bra-att-göra-en-gång-i-veckan-men-som-jag-inte-alls-finner-nöje-i. Kunde lika gärna vara använda tandtråd, djupstretcha, lyssna på en finskspråkig podd eller laga en rejäl sats mat för hela veckan.

          Pilates har jag testat, men inte fastnat för. Allt blir så tråååkigt. I mina dagar har jag ägnat mig en del åt olika kickbox-aerobic/bodycombat/kuntonyrkkeily, provat på ledda gympass, vattengympa, och förstås fotboll som jag tränade i tio år . Roligast är ändå dans av olika slag! Det är därför jag ofta ogillar allehanda träningsgrenar: de är inte dans och därmed inte lika roliga :p

          • Haha! Det är så spännande att läsa om vad man ser som saker-jag-aldrig-kommer-att-göra. Själv har jag varit bokstavligen talat livrädd för tandläkare, vilket lett till att jag använder tandtråd varje dag. Och ja, jag tycker faktiskt tänderna känns riktigt äckliga om jag inte gör det. Tandtråd är tydligen något man också kan bli beroende av.

            Du behöver alltså något mer fartfyllt. Själv tycker jag pilates är jätteskönt, just för att man får slappna av. Men jag började också idrotta tack vare zumban, som ju är dans det också, men utan alltför mycket svår koordination. Oavsett, ska man träna ska det vara något man tycker är roligt, annars blir det inte gjort!

          • Jo nej, det är inte så mycket saker-jag-aldrig-kommer-att-göra som saker-jag-inser-är-nyttiga-men-inte-finner-det-minsta-nöje-eller-tillfredsställelse-i.

            Avslappning är också trevligt, men är lite fast i tanken att träning ska man bli svettig av. Då är dans en bra form :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s