Systerskapet

Systerskapet. När det är som allra finast.

Det hade varit en mycket bra dag, och sedan kom en dag som inte var lika bra, och kvällen blev rentav uslig. När jag ligger på sovrumsgolvet, för att jag inte kan annat, och hyperventilerar och gråter och skriker (undrar vad grannarna tänker) inser jag att det inte blir något av bokträffen jag har lovat hålla följande dag. Det finns inte den orken, den psykiska förmågan. Det skulle vara att ta kraft från resurser jag inte har, som ångesten har dränerat mig fullständigt på.

Så jag skriver det, vill vara helt uppriktig inför mina feministiska medsystrar: av olika orsaker är jag helt enkelt inte i psykiskt skick för att leda en bokträff i morgon. Det skulle bli en för stor påfrestning och ett tvång från min sida, och vi förtjänar alla bättre än det.

Vet ni hur svårt det är att skriva det? Hur lätt det i jämförelse vore att skriva att träffen inte blir av på grund av feber? Ingen skulle blinka.

Och ingen blinkar nu heller. Snabbt får jag svar: Absolut okej, hälsan först, böckerna finns kvar. Ingen fara, vi hinner med den senare! Vi tar det på nytt när du mår bättre. Vi hinner nog träffas. Ingen fara, sköt om dig! Vi tar det senare. Ta hand om dig! Hjärtan och snälla smileyn.

Det systerskapet alltså. När det är som allra vackrast. De jag känner, de jag sett endast en gång, de jag aldrig träffat. När man är ledsen och trött och rädd, står de där och säger: Ingen fara, ta hand om dig! Kommer med hjärtan och smileyn. Håller en om ryggen, håller upp en.

Nästa dag är bättre igen, mycket tack vare dessa livssystrar. Ta hand om dig! säger de, och vi tar hand om oss, och om varandra.

 

Annonser

4 kommentarer

Filed under dagbok

4 responses to “Systerskapet

  1. Underbart! Så starka vi kvinnor är tillsammans ibland, så fina. Och bra att du sade nej, för du vet, det får man.

    • ”Allt vi behöver är varandra, vi kan skaka systemen tillsammans”, stod det på baksidan av Astras nummer med temat ”systerskap”. De orden vill jag ta till mig.

      Ja, det var bra att jag sade nej, för det var behövligt. Men svårt. Så jag fortsätter att öva mig!

  2. Marja

    Så väldigt fint!
    Kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s