Vintervind

Efter en ofrivillig lajvpaus på över två år är jag back in the game, och i helgen tillbringade jag ett dygn ute i skogen tillsammans med idel bra människor.

Vintervind utspelade sig i en alternativ framtid där världen, som vi känner den, har gått under 60 år tidigare. Kvar finns endast spillror av mänskligheten, bland annat ett litet läger en bit norr om fortstaden Närpes, och lägret gick mot en smärtsam med oundviklig splittring. Vissa lämnade lägret, andra stannade kvar, och ingen förblev oberörd.

22496027_1703097516391399_1943821897761733969_o

Foto: Z.H.

Jag spelade lägrets fiskare Moa, den första som yttrade viljan att lämna lägret.
”If I don’t go, you will have to drag my dead body from the river!”

22538738_1703097649724719_2503810007455194799_o

Foto: Z.H.

Den sista kvällen önskar odlaren Becka Moa lycka till på den kommande färden. ”I hope you find a river with fish, where just some want to be caught, because it’s no fun if it’s too easy, right?”

Den sista kvällen får teknikern Jo in en radiosignal från fortstaden Närpes, och de som ska ge sig av är glada över att få höra en sista radiosändning, men oroas av hur det talas om att Närpes börjar bli överfullt. Sändningen avslutas som alltid med musik, denna gång en sång som radiovärden gissar att heter Time to Say Goodbye”. Moa lägger huvudet mot Anders axel och gråter. Hon är inte den enda.

Anders som ger Moa sin egen gasmask för att hon ska klara sig på resande fot.

Den sista morgonen står kvartersmästaren Jones och Moa utanför matplatsen. Solen stiger, dimman lättar. Teet är hett, sött och smakar rosmarin och stjärnanis. De planerar rutten söderut, ivriga att ge sig av, och för en kort stund är allt ljust, klart och levande.

Sju ger sig slutligen av. I deras packning finns två dagars matranson per person, varsin gasmask, och ett gevär som inte fungerar. Moa tittar flera gånger tillbaka på samlingen hon lämnar, vinkar, ropar hejdå. Tittar sedan på stigen framför sig och bestämmer sig för att inte vända sig om mer. Bakom henne hörs ett vrål och Moa blundar, tänker att det är Mick, tänker att han kanske dränker sig i träsket på riktigt den här gången, men tittar inte tillbaka, tvingar sig att fortsätta gå.

När de svänger ut från stigen värmer solen ansiktet efter många månader av regn.

Annonser

3 kommentarer

Filed under dagbok

3 responses to “Vintervind

  1. Jag måste erkänna att jag är såpass oinsatt i ett live, så jag känner inte till hur det fungerar. Är det så att storyn är färdig från början, så som ett manus till en pjäs, eller utvecklar den sig vart efter eller hur fungerar det? Du får gärna skriva ett inlägg om hur ett live går till, om du ger dig tid och har intresse någon dag :)

  2. lifeinthemiddleof

    Gud vad spännande det låter! Aldrig hört om ”framtidslajv” eller vad man ska kalla det. Håller med ovanstående, vore kul med ett lajvinlägg för oss oinsatta! :D

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s