Det allra största

Ni förstår, jag har aldrig
haft en pojkvän

Däremot har jag
blivit bjuden på trerättersmiddag
av en snygg man
som lagade mat i mitt kök
medan jag tittade på
och drack champagne

Sedan dansade vi till gryningen
och sov
i skilda sängar

Under långa kvällar
med te och stearinljus
har jag satt ord på saker
jag knappt vågat tänka
för mig själv

och fått lika försiktiga förtroligheter
tillbaka

Jag har kysst vänner på fester
och främlingar på dansgolv
(och föredrar alla gånger
det första)

Jag har saknat
så jag gråtit
och gråtit
så jag skrattat

Med min familj
har jag sett
nyårsfyrverkerierna i Riga
Karlsbron under tidig morgon
solen gå ner bakom kretenska berg

En vecka
hyrde mina vänner och jag
en lägenhet
i London

Tillsammans har vi
sjungit stämsång
i spiraltrappor
i gångtunnlar
i Barcelonas tunnelbana

Så jag håller med
om ert kärlek
är det allra största
men protesterar mot
er snäva definition
av kärlek

Annonser

3 kommentarer

Filed under skönlitterärt

3 responses to “Det allra största

  1. Kärlek kan innebära så många olika saker. Jag ser det mer som att det är fråga om olika kärlekar. Jag känner en kärlek för mina föräldrar, en för mina vänner, en för vår hund och en för min man. Samma slags kärlek är det ändå inte riktigt är fråga om för mig, dels säkert på grund av att jag inte älskar med mina vänner, men också för att min man är ju den (förutom mina kolleger) som jag ser absolut mest av. Är det en snäv definition? Kanske.

    • Kärlek kan definitivt innebära många olika saker, såsom alla de i dikten! Jag ser också det som olika slags kärlekar – eller kanske snarare olika spektrum av samma djupa känsla, förankrad någonstans i bottnen av mitt innersta. Det som frustrerar mig till ingen ände är när en viss slags kärlek framhävs som den större, bättre eller mer sanna kärleken framom andra. DET är snävt. ”Kärleken är mangleis”, som det stod på ett plakat på Jeppis Pride. Tror det är det jag vill åt.

      • Kärleken är definitivt mangleis. Och det är väl den enda sanningen som finns om kärlek, egentligen. Den som är fri från synd kastar den första stenen heter det, och det tycker jag på sätt och vis också omfattar denna tanke. Vem är vi att döma andra, eller säga vad som är mer rätt eller fel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s