Vad jag tänker

Vad jag skriver: Hej, är du också ännu vaken?

Vad jag tänker: Jag är så fruktansvärt trött, men kan inte sova. När jag blundar skriver jag listor i huvudet över ett evenemanget jag ska ordna; gäster, programpunkter, mejl att skriva, ställen att kolla upp. Jag stressar över flyttpackandet, över flyttandet, över flyttstädningen. Kommer jag hinna, kommer allt rymmas? Vad ska jag göra med vitrinskåpet, med soffan? Fpa skickar kravbrev på återbetalning, gör inte nya utredningar fastän de borde göra det och jag måste ringa för tionde gången och påminna dem för att ärendena ska gå framåt. Sommaren har inte ens börjat och jag fasar redan för att den ska vara över. Jag är så fruktansvärt trött.

Vad jag ska göra: Återlämna universitetsnyckel. Handla mat. Flyttpacka. Träffa en vän.

Vad jag gör: Återlämnar universitetsnyckeln. Går till domkyrkan, sitter i kyrkbänken och gråter. Promenerar tillbaka till cykeln genom en park, sitter på en parkbänk och gråter. Cyklar till affären, sitter på en bänk och gråter. Handlar mat. Cyklar hem och gråter. Flyttpackar inte utan tar en tupplur. Träffar en vän, dricker rödvin och gråter inte.

Vad jag tänker: ”Snälla, låt det bli bättre tills imorgon.”

Vad jag tänker: ”Snälla, låt det vara lättare imorgon.”

Vad jag tänker: ”Snälla, låt mig vara utsövd imorgon.”

5 kommentarer

Filed under dagbok

5 responses to “Vad jag tänker

  1. Jörgen Sjöholm

    Hej!

    Jag känner inte dig. Jag råkade snubbla in på din sida när jag sökte efter något jag inte längre kommer ihåg. Jag gillade det du skrivit och eftersom jag själv är intresserad av att skriva och att läsa så fyllde jag i min e-postadress.

    Även fast jag inte känner dig så hoppas jag att du vaknar utsövd och att allt är lättare och bättre i morgon. Inte så mycket till tröst men ändå.

    Sov gott och kram!

    Jörgen

    • Välkommen hit! Roligt att du råkade hitta hit och hoppas du ska trivas att ta del av mina skriverier. Tack ska du ha för dina vänliga ord! Allt är faktiskt lättare och bättre idag, som det ju brukar vara.

  2. Så skönt att höra att det är litet bättre idag! Det är verkligen inte lätt att söka jobb. Jag tror det är bra att du söker dig till din familj, var du har ditt stöd, under den här tunga tiden. Jag flydde också storstaden när jag förra sommaren sökte jobb och skötte istället om vår åldrande hund och målade båt. Visst fanns grubblet kvar, men samtidigt fick man också inse att det gick att ha det okej ändå.

    Och vitrinskåpet – kära du, ta det med dig om du bara kan! Ett vitrinskåp är ALLTID rätt!

    • Intressant nog har jag inte gråtit en enda gång, vad jag minns, över arbetslösheten. Däremot över en massa annat. I sommar hoppas jag på att kunna ”festa och vara glad”, som en vän uttryckte det. Och sommarjobba, förstås.

      Vitrinskåpet fick jag sålt i morse, och det känns bra. Ju mindre att flytta, desto lättare sinne. Månne det finns vitrinskåp i Österbotten också!

      • Vad bra att höra att det är uppåt ändå! Kanske bara jag som grät över arbetslöshet.. hoppas du gråter lagom i alla fall, sådär så att det lättar, men inte så att tårarna aldrig tar slut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s